TBR 1 januari 2015

The Bobmen report: 1 januari 2015

Tranquilo.

Gott Nytt Golfår!

Vår Florida-korrespondent har varit i Orlando och vevat, med rejäla rabatter. Vad sägs om en Nicklaus signaturbana för $38 istället för $131, eller en fin Palmer-design för $29, eller två riktiga fynd för bara $19/styck? Boende hittade han på välklingande Continental Plaza, för 100 kronor/natten. Läs reportaget längre ner. Alf Öst från Uppsala har lirat den bildsköna 9-hålaren Pine Cliffs på Algarve som vi alltid sneglat på men aldrig fått tummen ur att testa – också längre ner. Bodevik är nostalgisk efter att ha lämnat sin klubb efter ett halvt sekel.

Georgia ought to be on your mind

Vi har varit på Jekyll Island i Georgia, bara dryga halvtimmen med bil från Florida. Här finns tre kommunala 18-hålare, vilket gör att greenfeen är billig: $32 för 18 hål om du går, $49 med golfbil. Två av banorna var mycket fina. Via Golfnow var det inga problem att komma ut för $12-18 med bil vardag mitten av december – sannolikt den mest prisvärda golf vi någonsin lirat. Läs reportaget.

Orlandos sötaste starter

Den här lilla sötnosen hänger ofta kring första tee på Tranquilo golfklubb i Orlando. Startern berättade att de kallar henne för Charlotte och efter ett ömsint ögonblick hade jag helt glömt var mitt utslag tog vägen.

Skicka inte dina kontaktuppgifter via formulär

Om du är ute och googlar billigt boende i USA hamnar du ofta på olika typer av sidor som förmedlar vad som verkar vara rejält billiga boenden. När du vill ha mer information eller anmäla ditt intresse för ett objekt anmodas du att ange din mailadress i ett formulär. Gör inte det! Du kommer bara att få en massa automatiserade mail med allehanda skit. Svara bara om det är en personlig adress eller via telefon. Överhuvudtaget är USA ett u-land när det gäller hur de använder Internet, ha inga som helst förväntningar att någon läser mail skickade till uppgivna info@-adresser.

Titta runt när du bokar hotell

När du letar rabatterade priser på hotellrum kan det vara läge att kolla in flera hotellbokningssajter. Den vi tycker är lättast att använda är Hotels.se. Ofta har vi dock hittat betydligt billigare priser via andra sajter. Numera brukar vi alltid börja med att titta på Sistaminuten.se. Jämför också alltid vad de olika priserna inkluderar (ingår gratis avbokning,frukost, vilken typ av rum handlar det om…).

Pine Cliffs i Algarve

Text och foto: Alf Öst, Uppsala.

Strax öster om Albufeira på Algarve-kusten hittar man niohålsbanan Pine Cliffs. Den ligger vid och tillhör Sheraton Village och mäter drygt 2 000 meter från gul tee. Banan anses inte särskilt svår men har en charm som lockar golfare tillbaka om och om igen, bland annat för banans spännande signaturhål, Devil's Parlour. Här står man strax bakom kanten till en djup ravin och behöver ett precisionsslag på drygt 135 meter för att träffa en långsmal green med de karakteristiska låga barrträden både till höger och vänster om green.

Banan byggdes av den kände brittiske golfarkitekten Martin Hawtree, som bland annat designat banor som Royal Birkdale och Sunningdale i England samt Portmarnock och Lahinch på Irland. Som kuriosa kan nämnas att formel 1-föraren Nigel Mansell var klubbens första ordförande och han var en återkommande gäst på Pine Cliffs, där han varvade ner mellan biltävlingarna. Mansell hade ett tag under 2 i handicap och spelade på wild card i några tävlingar på golftourerna. Hans främsta bedrift är nog 77 slag (+5) under första ronden i Australian Open 1988.

Hålen på Pine Cliffs är inte långa men det krävs precision i slagen för att hålla sig på fairway och undvika de breda trädkronorna som ofta är i spel då de sträcker sina långa grenar ut över fairway. På åttonde hålet har man till och med placerat ett träd strategiskt mitt i fairway för att försvåra inspelet till green.

Det långa hål 3, med sina 350 meter banans längsta, kräver ett mycket rakt utslag, gärna till högra sidan av fairway för att öppna hålets dogleg till vänster. Inspelet slås mot en upphöjd green vaktad av bunkrar både i framkant och på sidorna.

Pine Cliffs är en trevlig bana som man gärna kan ta som uppvärmning några varv innan man ger sig på de långa och tuffa banorna runt Vilamoura.Observera att numreringen inte stämmer för man har lagt om så att första hålet (f.d. hål 4) börjar vid klubbhuset, och scorekortets längder stämmer inte heller riktigt i dag.

På sista raden 1: ”Don´t shoot I am Swedish”.

Jag gick in i en tidningsaffär i Orlando och hittade bara en golftidning. Jag la den på golvet för att fota den tillsammans med några andra tidningar som stod på hyllan. Jag vill inte på något sätt överdriva risken att bli skjuten under rundan, men med en skottsäker väst ökar du inte bara dina chanser att spela klart alla 18 hålen, du kommer också att ha lättare att hålla ihop svingen.

På sista raden 2: Alltid redo

Efter en intensiv vecka i Orlando har vi gett vår korre några dagars ledighet, som han ägnade åt att vandra på stranden utan en tanke på golf. Konstnären Ernst Billgren berättade i en intervju att han sedan han började lira golf alltid är klädd i golfkläder, ifall någon skulle höra av sig och vilja lira med kort varsel.

Under den här vinjetten rapporterar vår Florida-korrespondent fram till februari månads nyhetsbrev.

Tredje stoppet: Orlando

Testade banor (priserna via golfnow.com mitten dec): Ridgewood Lakes ($19), Orange Lake Reserve ($19), Orange Lake Legends ($29), Grand Cypress New ($38), Shingle Creek ($54), Tranquilo ($131). Samtliga testade banor ligger sydväst om Orlando.

I skuggan av alla sina andra attraktioner är Orlando (eller Kissimmee för att vara helt korrekt) också en av USA:s bästa golfdestinationer. Hotellkapaciteten är gjord för att hantera topparna, vilket innebär att du kan göra verkliga fynd i dalarna. Jag brukar bo längs väg 192 sydväst om Orlando. Från strax väster om Kissimmee västerut till väg 417 samt väster om Interstate 4 finns det många prisvärda hotell och det är bra och säkra områden. Genom att Orlando är en så stor turistdestination är många av de riktigt billiga hotellen också OK att bo på, de lockar snarare barnfamiljer med liten kassa än kufar.

Orange Lake Legends.

Via sistaminuten.se hittade jag flärdfullt klingande Continental Plaza för $84/veckan mitten av december (julveckan kostade $400 och nyårsveckan $650 – välj dina datum). Hotellet ligger utmärkt i området som kallas ”Maingate West” (det finns ett annat hotell med samma namn österut) med ett stort antal olika typer av restauranger rakt över vägen (orkar du inte släpa dig över vägen finns det en vettig buffékines ($7/13 lunch/middag) 30 meter från hotellet. En uppvärmd pool ligger fint med utsikt mot någon sorts pöl. Gästerna är främst barnfamiljer som är ute på stans attraktioner hela dagarna och bara vill ha någonstans billigt att sova. Rummen är helt ok utan att du kommer att göra i byxan av extas, fåtöljerna kunde varit fräschare. Kylskåp ska ingå enligt hemsidan, men kostar $11 dollar extra per natt, alltså nästan lika mycket som jag betalade för rummet. Tjock-tv:n har ingen Golf Channel och någon chokladbit på kudden får du inte heller. Wifi finns i hotellobbyn, vilket faktiskt är lite trevligt då det är många, inte minst ungdomar, som sitter här och surfar. Med stolen ute på loftgången, en Blue Moon i handen och fri utsikt mot poolen kände jag mig som en vinnare innan jag ens lirat första rundan.

Orange Lake Reserve.

Hur stora rabatter du hittar på golfen hänger också på topparna och dalarna. Du kan inte titta för långt framåt i Golfnow, men rabatterna där följer i princip hotellpriserna, så titta där när du bestämmer vilken period du ska besöka. Mitten av december är en rejäl dal och därför hittade jag riktigt bra priser överallt. Över helger och från mitten av januari blir rabatterna mindre, men du kan alltid hitta prisvärd golf i Orlando.

Shingle Creek tidig morgon, med några av de snabbaste greener jag fyrputtat på.

Orlando har samlat på sig några av landets sämsta bilförare och i rusningstrafik är det inte sällan stopp på Interstate 4. Om du ska ut och köra när det är mycket bilar i farten kan du för säkerhets skull programmera din gps att undvika motorvägar. Det finns bra alternativ som inte tar så mycket längre tid.

Grand Cypress New Course, ett bra försök av Nicklaus till links i Florida.

Tranquilo, eller Four Seasons som lokala golfare benämner den, är en av de dyrare banorna i Orlando – ordinarie greenfee är $155. Har du lirat Disneys gamla Osprey Ridge kommer du att känna igen dig, det är nämligen samma bana. Efter att Four Seasons köpte anläggningen av Disney stängdes banan i 14 månader för renovering. Tom Fazio har låtit trimma sina bunkrar och anlagt nya gräsytor. Ett hål har ersatts med ett helt nytt. I höstas öppnade den, med ett helrenoverat klubbhus.

Som det spanska namnet antyder är det en av de mer ostörda rundorna du kan lira i Orlando och just detta är nog det som fancluben framförallt uppskattar. Det finns goda chanser att uppleva det rika djurlivet och själv fick jag en puss av en bedårande liten fyrbent tjej redan på första tee. Under min runda som ensamgolfare gick jag igenom en fyrboll, i övrigt var jag helt ensam med naturen – mäktigt.

Layouten är mycket bra, med gott om utrymme för den som planerar sina slag. Det finns ett antal hyfsat högt belägna tees, ovanligt i Florida. De två avslutningshålen är bland de bästa matchspelshål jag lirat, med stora risk/reward inslag för normalgolfaren. Vid toaletterna ute på banan finns det vad som ser ut som likkistor, de innehåller vatten på flaska och gratis frukt.

Inga standard-pyramider på rangen, utan en spann klädd i läder och med nya Pro V-bollar! Golfbilarna är de fräschaste jag upplevt, med rejält stoppade säten. Jag funderade på att dumpa hyrbilen och sno med mig en men var osäker på batterikapaciteten.

Klubbhuset är numera extremt smakfullt, till form såväl som färger, i varje fall på insidan och verandan (ovan) – som tyvärr inte har utsikt mot banan. Enligt uppgift är det osäkert vad som händer framöver, en bosättning nästgårds växer och det är inte omöjligt att banan på sikt blir privat.

Som kvitto på erlagd greenfee får du en snygg bagbricka i form av ett träd med spansk mossa.

Orange Lake resort är en av världens största time share-anläggningar och det sägs att det alltid vistas minst 10 000 gäster här. Hela klabbet figurerar under Holiday Inns logga och här finns två 18-hålare och två korthålsbanor. Jag testade de två 18-hålarna. The Legends marknadsförs som Orlandos enda Arnold Palmer-design öppen för kreti och pleti. En del bilar har gps, av den gamla burk-modellen, andra har inte och är dessutom dieseldrivna – byt om du hamnar i den senare. Första nio är aningen slätstrukna, utan att vara dåliga. Sista nio är mycket bra, med många hål där det handlar om att fatta rätt beslut inför varje slag. Det finns ganska gott om utrymme även för den som inte har titthålskirurgi i slagen.

Mycket trevligt klubbhus på Legends. På Reserve finns inget och proshopen håller till i en souvenirbutik.

The Reserve är en betydligt tajtare layout där den som är svajig från tee kan hamna i bekymmer på ett antal hål. Spelar du från backte har du också några rejäla pölar att ta dig över här och var. Just de tekniska inslagen gör den riktigt kul att lira. I vattnet på vänster sida mellan hål 4 och 5 håller ett gäng baby-alligatorer ofta till. Förutom ett antal märkliga flaggplaceringar på lutande delar av greenen var jag imponerad av banan. Försök gå ut efter lunch så får du riktigt fint ljus på slutet. Bilarna har ingen gps här.

Shingle Creek erbjuder ett förstklassigt underlag, med några av de finaste greener jag fyrputtat på. Första intrycket när man ser banlayouten är att det är mycket vatten i spel, men väljer du rätt tee för ditt hcp finns det goda chanser att navigera runt det såväl som bunkrarna. Banan kan spela från 4 600 upp till 6 400 meter, från fem tees. Nian, ett kort dogleg vänster med en green som vaktas av vatten såväl som sand, är bästa hålet. Ska man vara lite petig saknar banan kanske lite personlighet, men skicket – inte minst de fantastiska greenerna – kompenserar.

Klubben har bra koll på bollarna via gps-systemet och halkar du efter kommer de ut och kollar, vilket gjorde att vi kom runt på mindre än fyra timmar trots att det var en tävling framför. Klubbhuset är fint interiört men jag saknade en bra veranda.

Grand Cypress har 45 hål uppdelade på en 18 hålare och tre 9-hålare, alla designade av Jack Nicklaus personligen. Stora banan går under namnet The New Course, de andra benämns North, South, East (NSE). När det gäller de senare bestämmer du själv vilka 18 du vill lira. Ordinarie greenfee i dec var $131 för 18 hål oavsett var du valde att spela. Via Golfnow hittade jag NSE för $69 och nya banan för $38. I det senare fallet var det precis så att jag skulle hinna runt innan mörkret, men det var en risk jag var beredd att ta – och det visade sig inte vara några problem.

9:e hålet på North och South delar green.

The New Course anges vara en linksbana och redan där går alla mina varningsklockor igång, för I USA är det mycket skrik för lite links – sju resor värre än någonstans i Europa. Grejen är ju att links primärt handlar om ett stumt underlag där man rullar boll istället för att spela traditionell ”target golf” och det går helt enkelt inte att få till ett sådant underlag i Florida, om man inte asfalterar. Istället har man satsat på grejer som dubbelgreener, små bunkrar med små trästegar ner etc. Grejen haltar betänkligt när man är tvungen att köra golfbil (om lite trafik kan du gå – kolla med proshopen).

Efter Kristi födelse, inte före, om någon skulle få för sig det.

Samtidigt får man säga att de gjort ett riktigt bra jobb med de förutsättningar som Florida ger och när jag står på 18:e tee känns det verkligen som att jag är på en riktigt gammal links. Skicket på banan är felfritt och det är svårt att förlora bollen hur ”brett” du än spelar. Det här är det närmaste en riktigt links du kommer i Orlando. En del kan nog tycka att terrängen är väl öppen, men får du ett bra pris på rundan är det inte så mycket att tveka om.

Ridgewood Lakes är en riktig liten pärla som lokala golfare tipsade mig om. Banan var stängd för ett tag sedan för att göra om greenerna – de nya är nästan lika snabba som på Shingle Creek. Layouten är också riktigt kul, där du verkligen behöver planera dina slag för att klara dig helskinnad; vatten är i princip i spel överallt utom – eventuellt – på drivingrangen. Utöver teetavlorna har du en hyfsad skiss på socrekortet modell större – kolla noga innan du slår för där får du lite vägledning om var du ska gasa och bromsa med slagen.

destinationsreportage

Sök i vårt arkiv

våra nyhetsbrev

vår hemsida