---

The Bobmen report: 1 februari 2012

---

Calanova.

 

Budgetgolf runt Marbella

 

Igår kom vi hem från en veckas lågsäsongsgolf runt Marbella. Vi hittade bra boende för 1 540:-/veckan för två personer, hyrbil för 400:- och ett erbjudande att under sju dagar lira obegränsat med golf på tre riktigt fina banor för 1 800:-, inklusive buggy. Vi forcerade också grinden till Spaniens exklusivaste golfklubb och hade en bana för 20 miljoner euro helt för oss själva. Reportaget hittar du genom att scrolla ner!

 

---

 

Flygbolagen skaffar sig trovärdighetsproblem

 

I helgen gick Spanair i konkurs. Precis som med Sterling för några år sedan dras rullgardinen ner mitt framför ögonen på intet ont anande passagerare. Biljetter såldes in i sista timmen innan alla flygningar ställdes in och på flera flygplatser hade passagerare processats hela vägen till gaten för att där få beskedet att alla avgångar ställts in med omedelbar verkan.

 

Visst är det kul att det finns många flygbolag och att det därmed går att hitta billiga och flexibla reselösningar, men för att travestera en gammal vänsterledare, någon j-vla ordning får det vara även i ett flygbolag. Som läget är idag kan det vara vettigt att betala dina reguljära flygbiljetter med kreditkort, så kan du förhoppningsvis få tillbaka dina pengar den vägen om det händer något oönskat. Några biljettställen erbjuder numera också försäkringar mot flygbolagskonkurser, men kolla vad som verkligen gäller där.

 

---

 

Kampanjerbjudanden på hotell och hyrbilar – jämför alltid priserna

 

De stora hyrbils- och hotellbokningssajterna kör regelbundet sina kampanjer. Lita inte helt på dessa utan jämför alltid priserna, med andra sajter och vad bilarna/rummen går för utanför rabattperioden (vi har tidigare berättat om hur Holiday Autos under en 30 procent i rabatt-kampanj erbjöd ett pris på en hyrbil som låg nästan 30 procent högre än det vi hade fått när vi bokade samma bil utan rabatt på deras hemsida några veckor tidigare). Kolla också priset inklusive självriskeliminering, med en sådan kan du avböja alla extraförsäkringar som hyrbilsföretagets personal under ibland otrevliga former försöker sälja på dig.

 

Läs en tidigare text av Åsa Nyberg om hur vi ofta blir lurade när vi ska hämta ut hyrbilen (scrolla ner på sidan).

---

 

Ryan Air – "the people unfriendly airline"

 

När vi letade flygbiljett till Spanien var vi i vanligt ordning inne på Ryan Airs hemsida, mest för att förundras över hur omständligt det är att boka där. Sedan Åsa Nybergs redogörelse (scrolla ner på sidan) har det nu blivit ännu dyrare att inte göra jobbet framför datorn; dyker du upp på flygplatsen med en väska du vill checka in och du inte redan betalt transporten är det sannolikt jämt skägg mellan att betala Ryan eller att köpa nya grejor på din destination. Här hittar du alla Ryans avgifter (smaka på logiken i meningen "Klicka här för att se hur du undviker att betala frivilliga avgifter").

 

Ryans utgångspris inklusive alla avgifter var 764:- för en returbiljett Stockholm-Malaga. Men när golfbag (880:-) och en väska (330:-) matats in hamnade vi på ungefär samma pris som andra alternativ med direktflyg. Skillnaden var att man flög ner vid lunch med Ryan och hem tidigt, med ett annat bolag var det tvärtom – vilket gav oss en extra golfdag på plats.

 

I Spanien träffade vi på några killar som flugit med Ryan Air.En av dem hade glömt att skriva ut kvittot att han betalt för transport av golfbagen, vilket enligt uppgift kostade honom ytterligare 650 kronor. Vi hade också glömt vårt kvitto för golfbagen, men det löste Norwegian genom att ringa ett samtal. Helt klart har de två lågprisflygbolagen olika syn på hur man i längden bäst tjänar sina pengar.

 

Vi har egentligen inget emot Ryan Air – de har gjort det möjligt för många fler att komma iväg allt oftare. Men samtidigt är hela deras upplägg sådant att man som kund blir nervös att man har missat något finstilt som gör att kostnaden för flyget kan skena iväg rejält. Ryan Air skulle nog vinna på att ha en mjukare ton. Tills dess gör vi vårt bästa för att hitta andra flygalternativ, även om det kostar oss mer.

 

---

 

A small step for man, but a giant leap for flygresenärer

 

I samband med flygresan till Spanien fick vi chansen att testa Norwegians gratis Internet ombord. Det fungerade utmärkt ner och det var kul att likt Armstrong kunna skicka en hälsning från ovan, om inte från månen så i varje fall från 9 647 meter ovanför Jönköping. På hemvägen var det dock en del störningar i nätet, vilket sades bero på ”tail shadow”, att stjärten på flygplanet störde. Det här kastar ett helt nytt ljus över våra slice-problem, utan baktanken att skylla ifrån oss.

 

---

 

Vi får med jämna mellanrum frågor av er som vill organisera er egen resa – kul! Alla frågor som känns relevanta för golfresenären besvaras bland våra allmänna restips. Dyker det upp nya frågeställningar fyller vi på där. Vi ska också nämna att vi på grund av att vi börjar få mycket material om södra Spanien gjort om sidorna där, eventuella länkar du har sparat kan behöva uppdateras.

 

---

---

---

 

Fyndpris på golfen på Costa del Sol

 

I veckan kom vi hem från spanska sydkusten. Vi gillar verkligen att lira golf där under vintermånaderna och helst går vi ut som daggpatrull så fort det blivit ljust. Känslan att stå där på första tee i den klara och lite kyliga luften, med vetskap om att solen snart kommer att värma upp kroppen, är svåröverträffad. Dessutom är man som daggtrampare klar innan lunch och har tid över till annat. Dec-jan, ibland också feb, är den billigaste perioden att lira golf i Sydspanien. I slutet av januari blir det ljust ca 08.30 och mörkt ca 18.30. När det gäller väderleken kan du ha otur, men frånsett några skurar här och där har vi genom åren så gott som alltid haft bra golfväder nov-feb: 15-20 grader mitt på dagen och uppehåll, oftast blå himmel.

 

Santa Clara. Längst upp: La Cala Europa.

 

Finans-/fastighetskrisen i Spanien har drabbat Costa del Sol hårt. Överallt står halvfärdiga husprojekt och många kommer sannolikt aldrig att färdigställas, de kommer att stå där som monument över en spekulationshysteri som gick helt överstyr. Runt många klubbar ser man vägar med förberedd belysning, men inga hus eller i värsta fall halvfärdiga sådana. För den som funderar på att köpa bostad har priserna på bara några år i många fall halverats, men kolla alltid vad avgifterna för gemensamhetsanläggningar som pool etc innebär i form av fasta kostnader – dessa kan snabbt bli en stressfaktor för den ovane köparen. Går du via real estate-agenterna kör de i många fall fortfarande sitt säljsnack om grandiosa uthyrningsmöjligheter. Vårt tips – om du har sådana möjligheter – är att kolla direkt med bankerna, som tagit många husprojekt i pant och inget hellre vill än att skicka dem vidare till någon som erbjuder lite mer än ett skambud.

 

Aloha.

 

Genom att priserna rasat har det också blivit billigare att hyra, något vi tycker verkar vettigast även för längre perioder nu när allt är så osäkert på Costa del Sol. Vårt tips om du ska tillbringa längre perioder här nere är att först sondera på plats under en vecka. I dagsläget kan du räkna med att hitta bra boende för två personer för ca 4000:-/månaden, men allt hänger förstås på var någonstans du vill slå ner dina bopålar. Hyr du under vintern ska du se till att det finns riktig inomhusvärme, några gånger har vi fått nöja oss med små fläktar eller kaminer och det är ingen höjdare när solen gått ner och kvicksilvret faller. Ska du hyra för kortare perioder berättar vi mer om det längre ner.

 

La Cala America.

 

Det pratas en del om att kriminaliteten har ökat på Costa del Sol, detta som en konsekvens av en accelererande ungdomsarbetslöshet och att många illegala invandrare söderifrån försöker klara livhanken. På en golfbana var vår golfbil t.o.m. utrustad med ett sådant där litet kassaskåp man ibland hittar i garderoben på hotellrummet. Vårt råd är att inte lämna värdesaker i en golfbag/golfbil som du inte alltid har uppsikt över – precis som du ska bete dig här hemma. Likafullt ska du inte lämna grejor av värde i din personbil. I övrigt ska du inte bli paranoid – du är ju på semester.

 

Baviera.

 

Klubbarna har också drabbats av fastighetsmarknadens härdsmälta och månaden innan vi kom ner gick Monte Mayor, en av kustens mer namnkunniga klubbar och med en bana så svårspelad att de hade den inofficiella sloganen ”It takes balls to play Monte Mayor”, i kånken. Andra ligger risigt till och för att locka greenfeegäster har de flesta klubbar nu sänkt sin greenfee rejält. De flesta är fortfarande i samma bra skick, men några har chanserat – kolla alltid vad som gäller om det låter väl billigt och gör det med någon annan än direkt med klubben. De flesta klubbar har numera också mer flexibilitet i sina priser för den som vill lira en eller flera månader.

 

La Zagaletas Los Barrancos.

 

Vilka banor du väljer att lira hänger naturligtvis på vad du prioriterar. En del är beredda att betala rejält för att få det bästa. Med Ingvars senaste sänkning kostar nu en greenfee på Valderrama lika mycket som 600 korvar på IKEA. Då ingår förvisso drivingrangebollar, men bara en hink och du får inte tillgång till rangen förrän 30 min innan din starttid. Att det sedan är mycket hårda regler för bokning/avbokning bidrar ju till att förväntningarna höjs. Allt det här – och att man bara släpper ut 36 gäster per dag – handlar naturligtvis om att hålla hypen uppe. För den som betalar 300 euro för att lira Valderrama handlar det nog mer om varumärket än själva spelupplevelsen. Vi har själva spelat banan och även om den naturligtvis är bra så skulle vi nog hellre satsa våra slantar på 600 korvar, bara vi slipper äta dem på en gång.

 

Aloha.

 

Det är i dagsläget inga problem att hitta bra golf på Costa del Sol för 40-60 euro i lågsäsong. Ofta har klubbarna numera själva dessa låga priser på sina hemsidor, ibland hittar du annonser/kuponger i gratistidningarna, framförallt i Costa del Sol Golf News, en färggrann tidning i tabloidformat som du hittar på många banor, hotell och andra ställen där golfare förmodas dyka upp. Du hittar också erbjudanden i gratistidningen Sur in English. Hemsidan Golfbreaks.com har ofta bra erbjuden på golfpaket. En sida som ofta annonserar ut erbjudanden i lågsäsong är Golf Leisure Breaks. Slår du ut tidigt (”early bird/early raiser”) eller sent (”twilight”) erbjuds du ofta extra förmånligt pris, ofta också om du bokar direkt på klubbarnas hemsidor. Som early bird kommer du dessutom ofta runt utan köer och kan göra annat på eftermiddagen. På tisdagar kan du lira Lauro för 25 euro, ett erbjudande framförhandlat av den svenskspråkiga tidningen En Sueco – ring eller maila klubben i förväg.  Ta dock alla banreportage i gratistidningarna med en nypa salt, de är nästan uteslutande gjorda för att sälja annonser.

 

La Cala Europa.

 

Eftersom vi den här gången primärt ville lira banor runt Marbella letade vi också boende i det området. Via hotellbokningssajterna hittade vi några alternativ för ca 1 500:-/veckan som verkade vettiga och bestämde oss för att testa Grangefield Oasis Apartments, som ligger i området Riviera del Sol, en mil väster om Fuengirola, nära Miraflores Golf. Personalen är mycket trevlig och hjälpsam. Lägenheterna är rymliga och har ett eller två sovrum med separata toaletter. Därtill är en av sofforna i det kombinerade vardagsrummet/matrummet bäddbar. I köket finns det mesta: kyl/frys, kaffebryggare, mikro, vattenkokare, apelsinpress, tvättmaskin. Alla lägenheterna ligger runt ett stort lummigt poolområde. Är du inte nöjd med utsikten från balkongen kan du sannolikt byta till en annan lägenhet, i varje fall i lågsäsong. Lägenheterna högst upp har ofta större balkonger. På området finns två restauranger och en liten affär. Trådlöst Internet är gratis i de allmänna områdena. Gratis parkering finns direkt utanför din lägenhet. Vi var mycket nöjda med vår vistelse här, även om det inte var klockrent att hitta hit med hjälp av vår gps.

 

 

En bra supermarket och några restauranger ligger två km rakt ner mot vattnet. Med ett bra basläger till en billig peng kan du komplettera med någon enstaka natt på annan ort, för att få en större aktionsradie. Ska du till Gibraltar gäller det att ta med passet, Storbritannien ingår inte i Schengen. Själva gjorde vi en utflykt till Nerja (vårt favoritställe på sydkusten) och passade då också på att lira banan där. För den som vill bo på golfanläggningarna har många lågsäsongserbjudanden – La Cala erbjöd t.ex. på sin hemsida greenfee och boende för 84 euro/dygnet i januari. Bor du på hotellet där har du också specialpris på bra hyrset, något som kan vara ett alternativ till att släpa med egna klubbor.

 

La Cala America.

 

Sagda La Cala (norr om Fuengirola) är Spaniens största golfanläggning och har tre fina 18-hålare: Asia (tidigare South Course), America (tidigare North Course) och Europa. Samtliga banor är riktig läckra, med många högt belägna tees och omgivningar som förhöjer den estetiska upplevelsen av rundan när din sving inte gör det. Några hål kantas av bebyggelse, men för det mesta är det bara du och naturen, ofta i form av djupa raviner. Egentligen är det fantastiskt att man lyckats få in 54 golfhål i sådan natur och vi tycker att du ska spela alla tre banorna om du har möjlighet. Under vårt besök kostade varje bana 45 euro, men det fanns flera andra rabatterbjudanden på deras hemsida. T.ex. kunde man dec-jan spela obegränsat på de tre banorna en hel vecka inklusive buggy för 199 euro. Golfchef är sedan flera år svenska Ana Nyblom och hon har koll på det mesta.

 

La Cala America.

 

Finishen på samtliga tre banor var under vårt besök mycket bra. Vinglar du mycket från tee erbjuder America och Europa mer utrymme än Asia. Det är lite si och så med skyltningen på tees, så ta med en banguide. Det är ofta rejält kuperat, inte minst när du ska ta dig från green till nästa tee. Att ta dig till/från America och framförallt till/från Europa är också en hyfsad promenad. Skulle du ha otur och det regnar mycket erbjuder Europa – som är den nyaste banan – det torraste underlaget. Buggys får köras på fairway på Europa, på Asia och America är du hänvisad till vägarna.

 

La Cala America.

 

Vi lirade två av banorna samma dag, vilket inte är några problem då buggy oftast ingår i greenfeen. Vi slog ut som första boll 08.30 på America. Första hålets gula tee ligger rejält högt och har du inte med dig en banguide är det svårt att veta hur långt det är till bunkrarna mitt i fairway. Hål sex är ett bildskönt par fem som slingrar sig fram mot en högt belägen green. Från sjuans tee är det lätt att ta fel och spela hål sex igen baklänges. Nian är också det ett krokigt par 5 som inbjuder till att tänka till. Sista nio erbjuder något mindre utrymme och du lär scora sämre här. Avslutningshålet är fint, ett dogleg par fem i nerförslut där det finns goda möjligheter för den som slår hyfsat långt att gå in på två.

 

 

Efter 90 minuters lunch slog vi 14.00 ut på Europa. Precis som på de två andra banorna är det gott om tees som ligger högt med fina vyer. Till skillnad från på de två andra banorna finns det ingen kiosk efter nio hål. Istället är det en bil som kör runt, med begränsat utbud. På 14:e hålet, ett ganska trixigt par 3, hade en bollförsäljare placerat sig strategiskt. Efter att en i vårt sällskap slagit bort två bollar från tee, försökte han sälja en påse bollar med orden ”the next hole is even more difficult”. Sista hålet är ett kort par 4 som sluttar mycket brant neråt – det finns säkert ett antal mellansvenska slalombackar som är flackare.

 

 

För några år sedan testade vi även Asia, som är precis lika kul och varierad som de två andra banorna, men mer teknisk – många hål navigeras bättre med långa järn och hjärna än med drivern, i varje fall om man som oss har en driver som går under smeknamnet Idi Amin (”stor, svart och opålitlig”).  Återigen, med tanke på kvaliteten och variationen på La Calas tre banor – och de erbjudanden de har på greenfeen – finns det alla skäl att lira alla tre banorna. Klubben har ett antal lägenheter att hyra ut (maila Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.). Om du har en TomTom-gps kommer den inte att hitta till golfklubben.

 

Calanova.

 

Den närmaste banan till vårt boende var som nämnts Miraflores, med klubbhuset dryga kilometern från vår lägenhet. Här kunde vi lira för 37 euro, 30 om vi slog ut efter klockan 13. Vi valde dock att testa en bana ytterligare någon km bort och strax norr om motorvägen AP 7, nytillskottet Calanova (40 euro under vårt besök inklusive golfbil). Banan öppnade så sent som 2006 och klubbhuset är – på grund av den ekonomiska krisen – fortfarande ett provisorium (många verkar tro att villan som byggs på granntomten ska bli nytt klubbhus, men så är det inte). Själva banan är en trevlig och omväxlande layout, med många hål som har högt belägna tees och bunkrar som ligger strategiskt placerade. Det är gott om plats även för den som likt oss inte utövar titthålskirurgi med klubborna. Under vårt besök var en del greenområden lite eftersatta, men enligt uppgift berodde detta på att banpersonalen hade haft fullt upp med att lappa vildsvinsskador på andra ställen. Buggy är obligatorisk och det är 90 grader som gäller (du får köra rakt ut 90 grader på fairway och tillbaka samma väg). Här och var finns varningar för branta nerförsbackar, vi hade gärna haft en varning att bromsarna på vår buggy var av Buttericks-modell. Fairways har bermudagräs som går i vintervila och blir brunt, men det funkar minst lika bra som traditionellt grönt gräs. Restaurangen är ganska enkel, men det är trevlig atmosfär. Maten vi åt var bra och klubben har februari ut ett erbjudande om golf och 3-rätters för 55 euro.

 

 

Santa Clara (46 euro under vårt besök) ligger strax öster om Marbella. Vi skulle lirat banan i september 2007, men precis innan vi skulle slå ut drabbades vi att ett märkligt väderfenomen: hagel stora som golfbollar perforerade hela banan och slog även  sönder 100-tals bilar. Otroligt nog tog det bara klubben en dag att för hand fixa allt, gissar att många icke-golfare fick rycka in och lära sig laga nedslagsmärken. Banan är ganska lättspelad och bör passa de flesta. Genom att det inte finns några out-of-bounds passade den definitivt vår vingelpelliga spelstil. Några hål är kuperade, men det är inga problem att gå. Tyvärr ligger klubbhuset lite nära vägen och ljudet stör, men det verkar inte hindra medlemmarna – en hel del norska och tyska – att samlas på uteserveringen. Under vårt besök erbjöds en trerätters för 12 euro där man kunde välja mellan tre olika förrätter, huvudrätter och efterrätter. Det var det absolut bästa vi åt under hela vår vecka, en argentinsk finkrog inkluderad.

 

 

Området Nueva Andalucia (Nya Andalusien) väster om Marbella kunde lika väl heta Nya Skandinavien – här hittar du nämligen mer nordbor än någon annanstans i Sydeuropa. Många håller till på svenskklubben Los Naranjos, men de dominerar även medlemsregistret på Aloha och finns i stort antal även på Las Brisas. Alla tre banorna ligger mer eller mindre vägg i vägg och är lika till sin karaktär: svagt kuperade parkbanor omgivna av bebyggelse. Los Naranjos erbjuder regelbundet rabatterad greenfee (under vår vecka här var erbjudandet att spela två personer med buggy för totalt 130 euro), men på Las Brisas och Aloha är det bara att slänga upp stora plånboken – båda ligger på runt 150 euro för en runda. Att dessa två klubbar inte sänkt sina greenfees beror på att de inte behöver, de klarar sin ekonomi med hjälp av många medlemmar. Dock har medlemmarna rabatt på varandras banor (de betalar 35 euro).

 

Aloha.

 

Vi har tidigare spelat Los Naranjos och bestämde oss den här gången för att testa Aloha. Till vår glädje insisterade inte klubben på att vi skulle ha en buggy (tar du en är det 90 grader eller bara på vägarna som gäller, beroende på väderlek) så vi kunde gå med våra bärbagar, vilket inte är några problem. Första hålet är drygt 500 från gul tee och knappt 500 från röd tee och heter ”Tranquilo”. Vi kände att ”El Panico” hade varit ett lämpligare namn när vi tog i med drivern så att amalgamet nästan lossnade. Banan är ganska lång (6007/5254 från gul/röd tee) och angenämt småputtrig utan att lämna ett outplånligt intryck. Flera hål bjuder på doglegs, men de svänger ofta inte mer än att det går att satsa fullt från tee. Något riktigt signaturhål hittade vi inte. Naturligtvis är inte en runda här värd 150 euro, speciellt inte i dagsläget när du kan få lika bra golf för en tredjedel av priset på många banor som verkligen anser sig behöva dina pengar. Dock, om du verkligen vill testa Aloha ska du åka ut lite tidigare och snacka in dig hos någon medlem och se om ni kan lira ihop – då är det halva priset. På sin hemsida har de en videofunktion med flyovers (filmat helikopterperspektiv av samtliga hål), som ger dig en bra bild av layouten.

 

 

Vi gjorde en dagsutflykt till Nerja, halvtimmen öster om Malaga, för att det här är vårt favoritställe i Andalusien. Vi passade då också på att testa Baviera (54 euro). Banan ligger i Caleta de Vélez, två mil väster om Nerja och vi lirade den för många år sedan då det bara fanns nio hål och ett provisoriskt klubbhus. Sedan några år tillbaka finns det nu ett mycket fräscht sådant, med strålande vy över hela 18:e hålet från den stora uteserveringen. Hål 1-9 är de äldsta hålen även om de hade en lite annorlunda ordning då (därav att det finns en puttinggren vid hål 2). Banan är relativt kort, med många korta par 4, så vi föreslår att du flyttar bak en tee. Det är inga problem att gå och det är lika bra med tanke på att buggys måste köra på vägen. Sista nio (de nyaste) ligger mycket fint helt avskilda från den väg som hörs från flera av hålen på första nio.

 

 

Den sista banan vi testade – Los Barrancos – ligger strax nordväst om Marbella, på vägen upp mot Ronda. Det här är kanske den mest spektakulära banan du kan pegga upp på i Spanien – om du får en inbjudan. Banan tillhör nämligen La Zagaleta, landets privataste – och exklusivaste – golfklubb och de numera två grindarna är extremt välbevakade, något som inte direkt lär förändras genom att den ryske presidenten Vladimir Putin köpte hus där i veckan. Vi lyckades på något sätt snubbla till oss en inbjudan för några år sedan, för att få testa den ursprungliga banan. Med detta i potten lyckades vi återigen få en inbjudan, nu för att testa nytillskottet, en dramatisk layout vars namn fritt översatt betyder berglandskap/raviner. Säkert har det krävts en och annan schaktmaskin, bygget av banan gick loss på över 20 miljoner euro. Höjdskillnaden mellan banans lägsta och högsta punkt är 150 meter och skulle någon komma på den galna idén att inte ta golfbil är det nog snarare en alpinist än golfare – hade vi kört buggyn utan att spela hade det varit som att åka berg-o-dalbana.

 

 

Glöm det där med mjukstart på Los Barrancos: Första hålet kräver en rejäl pärla från tee över en ravin, även från röd tee. Sedan riskerar andraslaget att hamna i ravinen som löper längs med hålets hela vänstersida. Inspelet sker mot en liten green som ligger väl gömd bland höga bergssidor. Hålet två är ett korthål där man ska träffa en liten grön fläck med en flagga bortom ett hav av vatten. Hål tre är ett relativt enkelt dogleg par 4. När man sedan kommer till tee på hål fyra känns det som att man är med i dolda kameran. Vit och gul tee är så högt belägna att fairway långt därnere känns som en landningsbana för ett flygplan långt innan man ens tänt fasten seatbelt-skylten. Undertecknad brukar i normala fall ha svårt att träffa en drivingrange med sin driver, men denna dag var storbulan i högform och trots att jag spelade från vit missade jag inte en fairway. Hade jag däremot haft en genomsnittlig dag med min driver hade bollförrådet ekat tomt efter bara några hål.

 

 

Los Barrancos är en av de mest spektakulära banor vi spelat, som en adrenalinstinn Anfi Tauro. Därmed inte sagt att den är vacker, det går liksom inte att spränga och schakta fram skönhet – där får den storstryk av den ursprungliga banan på La Zagaleta, som är oerhört bildskön och också bjuder på vackra vyer mot kusten. Men det kändes exklusivt att få spela den, inte minst för att vi var ensamma på banan den dagen.