Nära havet och med trevligt boende
Bara dryga milen från centrala George hittar du Ernie Els första layout i hemlandet (i samarbete med Nicklaus designteam), med tillhörande hotell och ett klubbhus med fin utsikt mot banan och havet.
Att Oubaai har en delfin i loggan istället för klubbor och golfbollar gör att vi är uppspelta när vi rullar in genom grindarna. Klubbhuset ligger som sig bör där du börjar och avslutar rundan, i det här fallet längst bort från grindarna, nära havet. Drivingrangen ligger däremot vid hotellet precis innanför grindarna, där banan vänder efter nio. Tanken var att man skulle ha ett separat klubbhus för gästande golfare här, men det verkar aldrig ha blivit av eller så lades det ner snabbt – vi är lite osäkra på hur de tänkte där. Puttning och chippning är dock möjligt vid klubbhuset.
Vi började med att checka in på hotellet. Vårt rum var väl tilltaget, med skrivbord och balkong med utsikt mot banan och havet. Badrummet var annorlunda, med ett badkar placerat i mitten och med glasväggar runt. Visserligen var det mestadels frostat glas, men vi kände nog att det här var en lösning som mest passar smekmånadspar och inte i lika hög grad två av samma kön som delar rum på en golfresa. Toan hade däremot en dörr som gick att stänga – tack. Middagen åts under vårt besök i en trevlig lokal med lite pubkänsla. Bra mat och dryck.
Receptionen. Vårt rum med annorlunda badrum (fanns även dusch). Utsikten från vår balkong. Frukosten.
Under vårt besök var fairways ganska hårda och vi fick lite linkskänsla, vilket en hel del snåriga buskage där bollen kunde försvinna bidrog till – inte minst om du spelar från bakre tees. Främre tees låg oftast betydligt beskedligare till, så slår du inte så långt ska du i varje fall flytta fram på de hål som känns övermäktiga från tee – hål 6 är definitivt ett sådant omgrupperingshål.
Hål 6 från bakre tees och från green. Det finns en främre tee som är betydligt mer lätthanterad.
Några hål ligger ganska väl skyddade från vinden medan andra lämnar dina bollar mer exponerade. När det blåser på rejält kan vi tänka oss att sidoruffarna ställer till det för många. Det är inga problem att gå banan. Bilarna har inte gps.
Signaturhålet är (som påfallande ofta i världen) hål 17, ett (som påfallande ofta i världen) korthål.
De tre avslutande hålen är fina och ligger för sig själva, med fina vyer mot havet och klubbhuset. Normalt brukar prestigebanor döpa en sådan här konstellation till något, typ ”Amen Corner”. Med tanke på hur de ligger föreslår vi "Ernie's Elbow" – kom ihåg var du hörde det först. För den som hoppas springa på Ernie så brukar han bo i sitt hus här i december månad, annars bor han mest i England, helt klart inte för klimatets skull.