Stop over i Sydafrikas största stad

Flera av Sydafrikas bästa banor ligger i Johannesburg och greenfee och boende går att hitta för en mycket anständig peng. Vi har testat tre banor som alltid ligger högt på rankinglistorna, två är alltid med bland de topprankade i landet. De ligger kvarten från varandra så du kan bo på ett och samma ställe. En av banorna var avstängd för andra golfare under vårt besök, av säkerhetsskäl trodde vi först.

Johannesburg (Joburg) ligger i provinsen Gauteng (en del av Transvaal under apartheid) och är Sydafrikas största stad och ekonomiska centrum, vilket gör att det finns många bra golfbanor här. Pretoria, där utländska beskickningar i landet primärt håller till, ligger bara timmen norrut och det gör att du även har nära till banorna där.

 

Royal Joburg East. Längst upp: Glendower. Nedan: Royal Joburg West.

Joburg ligger på en platå 1 750 meter över havet och det gör att klimatet december-mars är ungefär som fina svenska sommardagar, med samma risk för regn. Med kusten 60 mil bort är det inte sol och bad som gäller utanför golfen, istället är det restauranglivet med god och billig mat och dryck du får avsluta golfdagarna med. Boendet är överlag mycket billigt och prisvärt för den som tittar runt.

 

I konkurrens med Kapstaden/Garden Route och KwaZulu-Natal har Joburg en tuff uppgift att locka utländska golfare. Att staden har ett skamfilat rykte gällande kriminalitet hjälper inte. Men precis som i övriga Sydafrika är problemen nästan uteslutande koncentrerade till områden där du som golfare/turist rimligtvis inte vistas.

 

Glendower. Nedan: Royal Joburg East.

Vi var själva bosatta i centrala Joburg i början av 1990-talet. Sedan dess har många flyttat ut från stadens centrala delar, flertalet till Sandton, som egentligen inte är en förort i sig utan en sammanskrivning av förorterna Sandown and Bryanston. Även affärslivet flyttade med och numera är Sandton Joburgs stora affärsdistrikt.

 

 
Vilka banor du vill spela ska naturligtvis påverka var du bor, med runt en miljon människor i centralorten och knappt fem i storstadsområdet är rusningstrafik definitivt något att planera runt. Vi tycker att du ska satsa på områdena runt Sandton samt Houghton strax söderut. Själva bodde vi i dessa krokar, fast lite närmare Eastgate shoppingcenter (rejält stort men ganska intetsägande) i Bedfordview. Härifrån hade vi kvartens körning till de tre banor vi spelade (på mindre vägar som gissningsvis inte korkar igen vid rusningstrafik) och lika långt till flygplatsen (utanför rusning).

 

Glendower. Nedan: Royal Joburg East.

Försök få koll på vad som är ett trevligt område när du ska boka, gärna med gångavstånd till några trevliga restauranger – eller så ser du till att det finns bra käk på hotellet. Bokar du via Airbnb eller ett mindre hotell kan du kanske få kläm på det här redan vid datorn hemmavid – men kanske att du bara ska boka första natten till du själv har en uppfattning på plats. Kolla runt vad det är för typ av verksamheter i området, är det typ ambassader och konsulat är det sannolikt bra områden.

 

Vi hade avsatt tre golfdagar och med tanke på hur prisvärd golfen är här beslöt vi oss för att satsa på de två banor som av de flesta hålls som de bästa i staden: Glendower och Royal Joburg East. Vi klämde också in Royal Joburgs andrabana. Samtliga tre funkar att ta sig fram på till fots.

 

Trots att det regnat extremt mycket inför vårt besök höll Glendower mot bra. Nedan: Royal Joburg East.

Om det tre vi lirade är något att gå på spelas banorna vansinnigt långt i Joburg. Visst får du några extrameter på grund av höjden, men inte så att det kompenserar. Alla män vi såg slå ut peggade upp på ”club tee”, som gav dem runt 6 400 meter att bita i. Antingen hänger du på eller så förklarar du för dem att vi i Sverige kommit på att golf blir roligare om man spelar banorna kortare. Se sedan till att lira bättre golf än dem så sjunker poängen kanske in.

 

Det hade regnat fyra dagar oavbrutet inför vår ankomst till Joburg. Därför var det rejält blött och bilförbud på samtliga banor. Att gå tre extremt långa banor på tre dagar efter att suttit och druckit öl i golfbilar i några veckor var ett uppvaknande.

 

Maskpatrull på Royal Joburg West och East. Nedan: take off på Glendower.

Vi såg inga apor på banorna i Joburg, men väl många olika typer av fåglar med varierade läten. Flera hade långa pincettliknande näbbar som de borrade ner i de fuktiga fairways på jakt efter mask.

 

 
Royal Johannesburg har två banor: East och West. Den förstnämnda är högst rankad, alltid med i toppen av landets banor och ofta spelplats för stora tävlingar. Vi började där.

 

Klubbhuset på Royal Joburg.

Banan har flera gånger utsetts till landets bästa och stått värd för flera internationella tävlingar – många med golfkanaler på tv:n kommer att känna igen sig från olika sändningar.

 

Den är hiskeligt lång från club tee (motsvarar gul tee hemma), trots det verkar alla män spela härifrån. Vi ville inte framstå som mindre manliga och körde också härifrån, vilket gav oss 6 465 meter (par 72) att bita i. Som mest kan banan spelas 7 001 meter, som kortast 5 466.

 

Andraslaget och inspelet på öppningshålet samt korthålet 2 bakifrån.

Öppningshålet gav oss ett par 5 på 463 meter. Index 18 – alltså rankat som banans lättaste hål. Sedan följde ett ”korthål” på 211 meter, två par 4 på 403 respektive 411 meter. Det regnfuktiga underlaget hjälpte inte mycket och vi började ångra vårt val av tee. Dessutom hade vi ingen banguide och varken teeskyltar eller scorekort gav någon som helst information om hur hålen såg ut.

 

Dock lugnade det ner sig något resten av första nio, med mer normallånga hål. Efter att ha dåsat till med en öl i halfwayhuset, som ligger i samma byggnad som restaurangen, var det dags för sista nio. Hål 10 och 11 gav oss 450 respektive 423 meter, par 4:or. Inga lätta inledningar på slingorna på East. Sedan lugnar det dock ner sig igen.

 

 

Avslutningshålet, ett par 5 som för vår del innebar 468 meter, löper parallellt med klubbhuset. Du kommer att göra dina inspel mot green inför alla som sitter på serveringen – skärp dig och gå till baren med högburet huvud.

 

 

West är också en bra bana, men av uppenbara skäl läggs inte lika mycket krut här – ska du spela båda banorna ska du börja här, annars känns det som att du råkat ut för ett nerköp (vilket du också har).

 

Här finns ingen ”club tee”, istället har tees olika färger, så det anses eventuellt inte lika omanligt att välja den tee som du tycker passar din förmåga bäst. Du kan spela banan från 5 280 upp till 6 586 meter.

 

West var betydligt blötare efter allt regnande. En positiv sak med det var dock att det var extra många pincettnäbbsfåglar i farten som letade mask på fairways.

 

 

Avresedagen från Sydafrika hade vi avsatt för spel på Glendower. Problemet var att vår avresedag var en måndag – när klubben likt många andra klubbar i Joburg håller stängt för banarbete.

 

Vi lyckades dock få tillåtelse att lira banan efter 11.30, när arbetet på själva spelytorna var klara. Med en bana helt tom på andra golfare reducerade vi risken att ha ihjäl någon med våra snedskott, eller fastna bakom en långsam boll och missa vårt flyg.

 

Korthålet 14, med green på 13 till vänster, är det enda stället på banan där du hör trafikljud. Barfotagolf.

Precis som på Royal Joburg finns det inget som visar vägen hur hålen ser ut, varken på tee eller på scorekortet. Dock är det här uppenbart hur du ska gå för att komma vidare till nästa tees. Trots att banan ligger i hörnet av två stora vägar hör man ingen trafik under rundan, förutom andra halvan av hål 13 och sedan på korthålet 14.

 

Korthålet 6 fram- och bakifrån.

Glendower har inget som heter ”club tee”, utan den som herrar förmodas lira från är ”vit tee”. Denna ger dig en banlängd på 6 442 meter (du kan spela banan som längst 6 974 meter, som kortast 5 475). Eftersom vi var ensamma på banan och ingen såg oss flyttade vi fram till den mindre manliga blå tee, vilket gav oss mer svenska  5 981 meter.

 

Öppningshålet (fotona ovan) är ett ganska brett par 4 som ger dig chans att kalibrera svingen. Sedan har du ett långt par 5 (fotona nedan) där du från de bakre tees ska över en rejäl pöl.

 

 

Hål 3 (fotona nedan, fram- och bakifrån) är ett mycket fint korthål, som kan spelas från 201 meter ner till 133. För att jäklas med den som vill ha lite marginaler till vattnet på vänstersidan har de lagt en bunker på högersidan.

 

Första åtta hålen gick bra, banan hade klarat allt regn förvånansvärt bra, det var mest i bunkrarna man såg hur mycket det hade regnat – något banpersonalen jobbade med för fullt. På 9:ans tee öppnade sig dock himlen och vi fick sprinta till klubbhuset, där vi blev kvar i dryga halvtimmen innan regnet lättade tillräckligt för att vi skulle våga oss ut igen.

 

Hål 9 med klubbhuset i bakgrunden. Allt var stängt så vi fick nöja oss med att glo på ölen långt där inne.

 

Nu var banan rejält blöt och vi beslöt oss för att omgruppera från golfdojor till ”skinnies”. Har du aldrig lirat barfota så är det hög tid att göra det. Sommaren 2018, när det var snustorrt i Sverige, gjorde vi det flera gånger, för att golfbanorna var de enda ställen vi kunde uppleva grönt gräs mellan tårna. När vi nu lirade i regnblött gräs var upplevelsen ännu skönare, smått andlig. Greppet var inga som helst problem.

 

Hål 10 och dags för barfotagolf.

Det slutade så småningom att regna, men vi höll fast vid våra skinnies – hur ofta får man chansen att lira barfota på en internationell toppbana? Greenkeepern dök upp och han var nog mest orolig att våra kritvita svenskfötter skulle orsaka svamp på greenerna. Stor eloge till honom att han såg till att öppna upp omklädningsrummen så att vi kunde duscha innan flyget.