Vi har testat de fyra bästa banorna norr om Durban

Norrut från Durban finns inte lika många banor som söderut, men du hittar en handfull väl värda att spela. På några kände vi att vi definitivt kunde hänga en hel vinter.  Zimbali erbjuder ett golfpaket väl i nivå med de bästa som langas fram på sydkusten.

När man 2010 öppnade den nya flygplatsen norr om Durban (King Shaka International Airport) innebar det startskottet för en rejäl exploatering av kusten här. Inte minst är det joburgare som köper hus – det är bara en timmes flygresa därifrån.

 

Umhlali. Längst upp: Zimbali. Nedan: Prince´s Grant.

Jämför vi med när vi var här första gången, 1991, är inte mycket sig likt. Ballito var då en sömnig liten semesterort där man lätt kunde få en släng av lappsjuka utanför julhelgen, idag är staden något av epicentret för investeringar i boenden och golfanläggningar.

 

Det här innebär att du får räkna med att betala mer för boendet och golfen norr om Durban jämfört med söder om. Det är inte lika trångt under skollovet men samtidigt finns det inte lika mycket boende att hyra här – så tipset är precis som söder om Durban att undvika att resa hit mitten av december-början av januari.

 

Simbithi. Nedan: ett av hotellen på Zimbali.

Trekvart norrut från Durban ligger Zimbali. Det här är den mest exklusiva golfupplevelsen i KZN, inte minst för att du måste bo på ett av det två hotellen för att få spela banan. Vi visar i ett separat reportage vad du kan förvänta dig.

 

 

Strax norrut, i Ballito, hittar du två 18-hålare. Umhlali (uttalas "Um-shla-li") ligger strax väster om stora vägen och var igång som en country club redan i början av 1960-talet, med en niohålare och en hel del andra sportaktiviteter på mark som tidigare var en sockerrörsplantage.

 

 
I slutet av 70-talet stod 18 hål färdiga och värt att notera är att det då blev Peter Matkovichs (se vår intro till Sydafrika) första design – han bodde och var medlem här när han flyttat från Zimbabwe. Matkovich fortsatte sedan med att designa några av Sydafrikas absolut bästa banor. I början av 2000-talet återvände han för att uppgradera Umhlali rejält, med helt nya green- och bunkerområden.

 

Det här är den klubb som vi helst hade varit medlemmar i norr om Durban, för att den ligger nära några av våra favoritorter i KZN och erbjuder en trevlig atmosfär runt klubbhuset. Vi kände faktiskt så redan första gången vi damp ner här och sedan dess har anläggningen blivit ännu bättre.

 

 
Banan är kul och omväxlande, men framförallt välskött. Under vårt besök var det banpersonal överallt som slipade på detaljerna, helt klart får den mycket kärlek. Husen runt banan är mindre svulstiga än på Zimbali och mer i vår smak, men inte lika vackra som på Mt Edgecombe.

 

 

Det är inga problem att ta sig runt till fots, om du kan hantera värmen. Det finns skisser på tee som visar layouten av varje hål. En orsak att hyra bil är att dessa har gps.

 

På andra sidan vägen, i Shaka´s Rock, hittar du Simbithi, ett litet samhälle i sig uppbyggt runt golfbanan och uppkallat efter ett träd (men med en trollslända i loggan). Området är 430 hektar stort (drygt 800 fotbollsplaner) och till stora delar ett livsstilsprojekt för dem som köper hus här. Vi nöjde oss med  en runda golf.

 

 
Banan är anpassad för att passa nutidsgolfarens livsstil, där mer än golf ska hinnas med under dagen. Med par 60 uppdelade på 13 korthål, fyra par 4 och ett par 5 räknas det som en ”executive course”. Som mest kan du klämma ur 3 893 meter ur de 18 hålen.

 

Ut-9 är med 1 678 meter och par 29 betydligt kortare än in-9 (2 215 meter, par 31). Båda slingorna är ganska kuperade och det är en del transportsträckor mellan hålen. Det flesta verkar ha bil, men med tanke på banlängden ska du nog kunna ta dig runt för egen maskin.

 

Nästan alla hål har rejäl vegetation vid kanterna, så det kan gå åt en del bollar. Korthålen är riktigt spektakulära, oftast med högt belägna tees och greenen långt där nere.

 

 

Halfwayhuset ligger vänster om stora restaurangen och har de vanliga halfwaygrejorna. Själva missade vi den helt och hamnade istället i restaurangen och fick lagad frukost – tog lite längre tid men gjorde inte värst ont.

 

17 (fotot ovan) håller vi som det knepigaste men också roligaste hålet, en variant på TPC Sawgrass 17:e men i kubik: det är snudd på lika högt som långt. Det går som mest att spela 87 meter och det blir lätt halvmesyrigt när man ska hålla igen med klubborna.

 

 

Sammanfattningsvis tycker vi att Simbithi är ett lovvärt försök att ta golfen in i framtiden. Problemet är att en kortare bana inte utesluter att det blir kö och det är snarare dem än banlängderna vi har svårt att hantera. Men är du ute efter att lira världens kanske bästa ”executive course”/korthålare kan Simbithi vara stället.

Avslutningshålet på Simbithi mot och från klubbhuset.

Prince´s Grant hittar du ytterligare halvtimmen norrut. Infarten till klubben är inledningsvis inte den mest välhållna, men när du väl kommer fram är miljön förstklassig – hade anläggningen inte legat så ensligt hade vi gärna hängt här en hel vinter. Samtidigt är läget långt bortom de stora vägarna vad som bidrog till att vi hade vår kanske bästa golfdag i KZN här. Gör som oss och kör första nio+lång frukost+sista nio och du kommer att ha en golfdag att minnas till kistlocket åker på. 

 

 

Banan är känd för att ha ett av Sydafrikas vackraste golfhål, med strålande utsikt mot Indiska Oceanen och med sköna vindar – essensen i att spela golf i KNZ. Längre ner ger vi två oerhört viktiga tips inför att du slår ut här.

 

Även här var marken tidigare en sockerrörsplantage (banan kantas fortfarande av sådana här och var, du ser sockerör i bakgrunden på fotot ovan) och det var först 1994 som golfbanan öppnade.

 

Klubbhusterrassen har strålande utsikt mot utslagen på hål 1 och 10 och med havet som fond. Interiört är det mycket fint utan att vara pråligt. Det finns hus utspridda kring banan, men inte alls i samma omfattning som på några av anläggningarna söderut.

 

Det är som ofta i Sydafrika knapphändigt med information när det gäller hur hålen spelas. På tees finns ingen info förutom längden från varje tees och bilarna har ingen gps. Det du har att gå på – om du inte har fått med dig en medlem i bollen – är en liten karta på baksidan av scorekortet. Därför finns det skäl att spela mer än ett varv – själva hade vi kunnat lira rejält många varv då det är en mycket trevlig och omväxlande layout.  

 

Öppningshålet, med ett gäng impalas, samt hål 10 som ligger direkt vänster. Fotade från klubbhusterrassen.

Öppningshålet är ett kort och vilsamt par 4 nerför, en chans att värma upp för kommande hål, som kräver mer precision. Ett gäng impalas brukar hänga här och vi gissar att de försöker bedöma huruvida de ska be sina polare ute på banan att evakuera när du närmar dig.

 

Hål 2 från tee, vid andraslaget och bakåt.

Hål 2 är helt i vår smak, ett relativt kort par 4 där du får använda hjärna istället för kraft. Se till att inte hålla höger från tee så har du ett riktigt fint inspel mot greenen där nere.

 

Korthålet 3 från en av fyra tees samt bakifrån.

Efter det kommer ett förstklassigt par 3 där det krävs precision i längd såväl som riktning oavsett vilken tee du spelar från. Här fattar man ju direkt vad som behöver göras, så ett ytterligare varv handlar mer om att få spela hålet från olika tees.

 

 

Hål 6 (ovan) är ett fint kort par 5 svagt dogleg höger där många kan frestat att gå in på två över vattnet – ett besök i bunkrarna bakom green kan dock göra att du till slut ändå sätter bollen i plurret.

 

På 7 (ovan) blir det svårbedömt från tee, många – inklusive oss – landar sina bollar i diket som delar fairway i två lodräta delar. Tipset är att ta det lugnt på utslaget och istället gasa på andraslaget.

 

Vindflöjlar istället för flaggor syns bättre, inte minst när det är vindstilla – vilket det förvisso sällan är här.

Du kommer in till klubbhuset efter första nio och har halfwayhuset på gaveln. Här  är alltså tipset att bryta för en längre frukost och njuta av livet, kolla bara med proshopen att det är ok när du checkar in.

 

 

Hål 12  (ovan fram- och bakifrån) är ett riktigt fint kort par 4 med en hel del sand i spel, i övrigt hamnar hålen på in-9 helt i skuggan av hål 15, som är Prince´s Grants signaturhål och ett av de läckraste hålen i Sydafrika. Det går under namnet “Umvoti”, som sägs betyda ”The one who flows quietly”. I vanlig ordning har vi synat det här och enligt Google translate betyder ordet ”väljare” på zulu/xhosa. Eftersom det inte finns mycket att välja på från tee än att ta i för kung och fosterland gissar vi att Google är ute och cyklar.

 

Hål 15 från bakre tee. Ignorera de andra. Nedan: hålet sett bakifrån.

 
När du slår ut här kan du begå två dödssynder: 1. Slå ut från någon annan tee än den högst upp. 2. Sluta slå bollar innan du är nöjd med träffen. Golf handlar om att ha kul och på det här hålet är bakre tee betydligt roligare än de främre långt därnere, inte minst om det blåser rejält, vilket det ofta gör.

 

Från bakre tee har du 495 meter. Många som likt oss överskattar sin spelförmåga kommer att gå för mycket vänster och tro att bollen är ok – men mer än man tror sväljs av buskagen där så slå för säkerhets skull en extraboll om du inte ser den landa. Klubben har insett det här problemet och höll under vårt besök på att röja i vänsterbuskagen för att öka chansen att hitta utslag som inte flyger hela vägen till säker mark.  

 

 

Allt sammantaget hade vi en förstklassig dag på Prince´s Grants. Utöver signaturhålet 15 uppskattade vi första nio bäst, med flera riktigt kul golfhål. Klubbhusterrassen var en av de bästa vi suttit på, med bra mat och strålande vyer. Hade vi inte haft åtaganden hemma hade vi suttit där än.