Hammock Beach med en av Floridas bästa banor

Halvtimmen söderut från St Augustine (eller lika långt norrut från Daytona Beach), vid stranden i det som kallas Palm Coast, hittar du Hammock Beach resort med två förstklassiga banor.

Rummen på hotellet är mycket stora och rymliga – faktiskt blev vi inte riktigt kloka på om vi höll till i ett hotellrum eller en lägenhet. Utöver sovrum finns ett vardagsrum med kyl, spisplattor och mikro. Se till att du får balkong mot havet så får du fina soluppgångar – om du kan släpa dig ur de fantastiska sängarna. Badkaret är mycket stort och djupt, ovanligt i USA.

Hotellobbyn och vårt rum. Längst upp: The Conservatory

Den ena banan – Ocean Course  – ligger i direkt anslutning till hotellet och erbjuder i vanlig Jack Nicklaus-ordning en spelupplevelse där det inte finns mycket att anmärka på. Du kommer inte att se så mycket av havet från banan som du förleds att tro när du ser foton tagna från luften, dock kommer du att höra det på flera hål. Vi lirade i ganska dåligt väder den här gången, varför vi också har med foton från vårt förra besök. Sammantaget är det här en riktigt bra bana, men den hamnar helt i skuggan av anläggningens ”andrabana” 20 minuter bort med bil.

Första tee på Ocean Course, med det enorma hotellet i bakgrunden.

Tom Watsons The Conservatory är en av de bästa och roligaste layouter vi lirat i USA. Med sju tees att välja från finns möjlighet för alla – oberoende spelnivå – att uppleva en bana som kräver tanke och placering. Utöver massor av bunkrar finns det gott om waste areas. Är fairway hård är det så nära en genuin links du kan komma i Florida och vill du förbereda dig för vad som då väntar tipsar vi om Labyrint, spelet där du ska hålla igång kulan bland alla hålen. Från backtee får du runt 7 000 meter att brottas med och när förhållandena är som tuffast kommer banan att dra ner byxorna på vilken tourspelare som helst – den är rankad som en av de absolut svåraste i Florida.

Trots en gråmulen dag hade vi en oerhört rolig match här, där varje slag krävde tanke och fokus. Även vår höghcapare älskade banan, för att hon varit smart nog att välja rätt tee – bit inte av mer än du kan tugga så kommer du att ha hur kul som helst! Klubbhuset är mycket fint även om det känns svulstigt där det ligger ensamt i väntan på en fastighetsmarknad som sakta börjar ta fart igen. GPS finns i bilarna.

Det mycket fina klubbhuset på The Conservatory.

The Grand Club saknade inte ambitioner när de anlitade två av golfens stora namn att designa sina två banor. Gary Player fick ansvaret för Cypress Knoll Course och Arnold Palmer för Pine Lakes Course. Den ekonomiska krisen tog så när död på projektet och idag drivs banorna separat. Eftersom vi lirat fler bra banor av Player än av Palmer valde vi att satsa på Cypress Knoll.

De inledande hålen är ganska trånga och är det blött ute blir det väl geggigt där – sannolikt har man lagt mer pengar på Players signatur än på dränering. Det finns inget som visar layouten av hålen, varken på scorekort eller på teetavlor. Efter ett tag blir banan bättre, såväl skick- som layoutmässigt. Men det tar sig aldrig riktigt och några greener var under vårt besök i ganska dåligt skick. Utöver några bunkrar som är uppdragna i bakkant finns det inget som skvallrar om att det här är en Gary Player-design, utöver en massa foton på honom inne i klubbhuset. Det är tveksamt om den här banan kommer att överleva Gary Player himself. Enligt ryktena ska Pine Lakes inte vara bättre. Störst chans att hitta ett bra pris på en signaturbana har du på Orange Lakes Legends i Orlando.

 
Palm Harbor är numera en kommunal anläggning, efter att den privata ägaren hamnade i obestånd. Klubbhuset är av det enklare slaget, men helt adekvat. Banan är trevlig och var i varje fall under vårt besök en betydligt fräschare upplevelse än Cypress Knoll. Samtidigt har du inte många minuter till Halifax Plantation och River Bend i Ormond Beach.