100 procent golf
PGA Village ligger som en liten ostörd enklav direkt väster om väg 95 i Port St. Lucie, knappa timmen norr om West Palm Beach. Här finns tre golfbanor av hög kvalitet – en håller vi som en av de absolut bästa vi lirat i Florida – och förstklassiga träningsfaciliteter. Vi testade också tidigare PGA Country Club tio minuter bort, som numera heter St. Lucie Trail och erbjuder billigare golf.
PGA Village i St. Lucie är jämte Valhalla i Kentucky den enda anläggningen i USA som ägs och drivs av PGA of America. Många klubb-pros kommer hit för att träna varje år, och för att träffa varandra och byta erfarenheter. Du har alltså goda möjligheter att få spelare i bollen som har ett och annat att säga om din fulsving. Våra beskrev de som "intressanta".
Wanamaker par 3. Längst upp: Dye, en av de bästa banor vi lirat i Florida. Nedan: Ryder.
För dig som vill fila på svingen – med eller utan hjälp – erbjuder The PGA Center for Golf Learning and Performance ett övningsområde på drygt 14 000 kvm där du kan träna på allt du kan tänkas stöta på ute i fält. Du kan lösa en dagsbiljett och sköta dig på egen hand eller så kan du ta lektioner, individuellt eller i grupp. Många med ambitionen att bli bättre golfare lägger lika mycket tid här som ute på banorna.
Banorna inne på anläggningen heter Wanamaker, Ryder och Dye. Duktiga golfare sägs föredra Wanamaker, för att den är mest förutsägbar. Har du som oss en sving som inte är förutsägbar är det inga som helst tvivel vilken bana du ska satsa på: Dye är en av de absolut bästa banor vi lirat i Florida och en fröjd även för ögat.
St. Lucie Trail par 3.
När det gäller boende finns det en hel del alternativ i närheten av PGA Village. Vi hyrde en lägenhet genom Perfect Drive Golf Villas, och hamnade i vad som benämns Castle Pines Villas, dryga kilometern från klubbhuset. Vår lägenhet hade ett kombinerat kök/vardagsrum och en uteplats. Köket är fullt utrustat med spis, kyl/frys och diskmaskin och utanför ytterdörren finns gemensamma tvättmaskiner/torktumlare. Som vanligt i USA har varje sovrum eget badrum. Duschen var väl tilltagen, men en liten sittplats i hörnet – kändes skönt att slippa de där små miniatyrbadkaren man ofta utsätts för i USA.
Några recensioner på nätet gör gällande att Internet är långsamt här – vi hade den bästa uppkoppling vi haft i Florida. Parkering är direkt utanför huset och bara någon minuts promenad bort hade vi ett mycket trevligt poolområde. Det ligger massor av restauranger, supermarkets etc fem minuter bort med bil, på andra sidan väg 95. Vill du slippa bilen finns en bra italienare, Tutto Fresco, några minuters promenad bort från boendet. Här finns också en trevlig bar där många verkar hänga på kvällen.
Inne på PGA Village finns som sagt tre riktigt fina mästerskapsbanor. De sköts på ett pedantiskt sätt och tidiga morgnar är massor av banarbetare ute och färdigställer ytorna för dagens spel. Två av banorna – Ryder och Wanamaker – är traditionellt amerikanska, designade av Tom Fazio. Den tredje – Dye – är en Pete Dye-design och uppges vara ”links-style”. Oavsett vilken du väljer att lira kommer du inte att hitta något att anmärka på – allt är i absolut toppskick från att du trycker ner peggen på tee tills du – förhoppningsvis – fiskar upp bollen ur koppen.
Vi har en förkärlek för banor med personlighet och därför började vi på Dye (även fotot ovan). Normalt bryr vi oss inte om vem som designat en bana men med Dye den äldre bakom spakarna kan man vara säker på att det nästan alltid blir en bana som inte bara är kul att spela utan också är vacker att se på.
Förvisso är många av bunkrarna inte i spel (om du inte har en riktigt ”bred” dag), men de bidrar i hög grad till de estetiska inslagen under rundan. Vårt tips är att gå ut på eftermiddagen, för att få det där magiska ljuset. Numera finns det gps i bilarna vilket underlättar för långtslående. De har dessutom en röst med speltips i flyover-funktionen. Vid blöt väderlek är det här den bana som dränerar bäst.
Wanamaker är vårt andraval, för att den kräver lite mer än Ryder och har ett riktigt fint avslutningshål. Här finns mer vatten att plumsa i än på de andra två banorna och rent estetiskt är den snäppet vackrare än Ryder, men klart distanserad av Dye. Klubbhuset här totalrenoverades 2015.
Ryder håller vi som den lättaste av de tre, för dig som primärt vill scora bra. Därmed inte sagt att den saknar utmaningar, men den bjuder inte på lika fina vyer som de övriga två. Krydda din visuella upplevelse genom att slå ut på eftermiddagen eller tidig morgon.
St. Lucie Trail är alltså det nya namnet på PGA Country Club, något missvisande kan vi tycka som förknippar ”Trail” med ett kluster av banor, typ Trent Jones Golf Trail. Numera är den tidigare privata klubben alltså öppen för kreti och pleti och greenfeen är i dagsläget betydligt lägre än på de tre andra banorna – goda nyheter då skicket är lika fint. Med smalare fairways och mindre greener krävs mer precisions i slagen här. Vatten är i spel på ungefär hälften av hålen och det finns rejält med bunkrar. Precis som på de andra banorna har bilarna gps.