Marrakech växer som golfdestination

En av Afrikas mest mytomspunna städer har också blivit en av kontinentens största golfdestinationer. Du tar dig hit lätt och billigt med lågprisflyg. Vi har så här långt testat nio banor.

Vill du kombinera arabisk kultur med golf är Marrakech svårslaget. Med lågprisflyg funkar det faktiskt att ta sig hit över en långhelg, men när du ändå är här känns det vettigare att satsa på en vecka, så att du hinner med både det ena och det andra.

 

Djemaa el Fna och Koutoubia-moskén. Längst upp: Al Maaden, avslutningshålet från uteserveringen.

Staden har en ny och en gammal del. Genom att det franska språket hänger kvar sedan Marockos tid som franskt protektorat (1912–1956) har gatuskyltarna även västerländska bokstäver – med en karta i handen ska det inte vara några problem att ta dig runt, även om det här och var är lite sparsamt med skyltningen. Vill du gardera kan det vara läge att ladda ner en offline-karta från Google maps. Att använda din svenska surf i Marocko är rejält dyrt och lite till. 

 

 

Den gamla delen av staden, med den muromgärdade medinan, är världsarvlistad och här tar du dig fram till fots överallt. De mest kända "souks" (marknadsplatser/basarer med inomhuskänsla) är Semmarine, Nejjarine och El-K. De har lite olika karaktär, den första är den mest välbesökta av turister.

 

Go nuts med nötter i alla kulörer, till fyndpris på gatan.

 

Vill du ha en full upplevelse av att vara i stan ska du bo några dagar i en riad här. Det kan vara läge att få lite grepp om var riaden ligger, en del områden är trevligare än andra att gå genom och du vill gärna ha närhet till några restauranger kvällstid. En variant kan vara att boka en eller två nätter för att få lite känsla på plats innan du bokar vidare. Generellt är det säkert att förflytta dig till fots inom medinan, även kvällstid, men i vanlig ordning rekommenderar vi att ha huvudet påskruvat.

 

Kasbahn, med några restauranger och vägen hem till vår riad i södra utkanten.

 

I södra delen av medinan hittar du kasbahn, som The Clash rockade om i början av 1980-talet. Från de mer intensiva turistkvarteren är det några 100-tals meter innan du kommer innanför murarna här. När du väl gjort det är det lite lugnare, med mer av marockansk vardagslunk. Här är risken mindre att bli påkörd av bilar, men mopeder och turistdroskor gör sitt bästa för att du inte ska slappna av för mycket.

 

 

Torget Djemaa el Fna är en av allt färre platser på jorden som fortfarande känns genuint exotisk. Dagtid är det en del ormtjusare med sina karaktäristiska flöjtar i farten, något som känns ok med oss. Sämre känns de kedjade aporna utklädda i diverse fotbollströjor och annat, som ska fotas med aningslösa turister. Kvällstid ändrar torget karaktär, med temporära restauranger och uppträdanden av skiftande kvalitet.

Vill du tanka lite flärd har du från Djemaa el Fna kvartens promenad till La Mamounia, som ännu hålls som ett av kontinentens finaste hotell. Det är näst intill anspråkslöst exteriört men de drar på desto mer interiört (fotot ovan visar receptionen). Vill du ta ut svängen lite kan du hänga med en öl i den trevliga trädgården och känna dig lite pompös.

Ska du på äventyr utanför medinan finns det olika typer av taxi beroende på hur långt du ska åka, vissa kör på taxameter (om du har tur) andra är ”pruttaxi” där det gäller att vara överens om priset innan du sätter dig i bilen. Betydligt enklare, inte minst när du ska till golfbanorna, är att använda dig av Marockos motsvarighet till Uber/Bolt, som heter Careem och InDrive (i Marocko ses de mer som appifierade svarttaxis, håll oss gärna uppdaterade om de stängs ner). Du bara laddar ner appen och behöver inte ens registrera ett kreditkort. Har du inte lokal surf använder du klubbarnas wifi när du ska fixa hemresan.

 

 

Du ser direkt i appen ett föreslaget pris för din resa och du betalar kontant när du är framme. Får du inte napp av någon chaffis kan du höja det föreslagna priset tills någon nappar, alternativt kan chaffisarna också komma med motbud. Ska du till banorna som inte ligger i det direkta närområdet är det sannolikt InDrive som gäller (vi använde denna rakt igenom). Vi har bara positiva erfarenheter av våra resor till och från golfklubbarna och det är så pass billigt att du kan vara generös med dricks (vilket det inte finns några förväntningar på). Tycker du att en chaffis funkar extra bra kan ni fortsättningsvis göra affärer utanför systemet, vi hade en kvinnlig förare i en helt ny elbil som vi anlitade flera gånger via WhatsApp.

 

 

Flygplatsen är trevlig och storleken är lätthanterlig. De flesta boenden erbjuder att hämta till fast pris, vilket vi rekommenderar. När vi skulle tillbaka använde vi InDrive, som släppte oss lite utanför infarten, men med bara några minuters promenad till departure. Det kan vara köer genom säkerhetskontrollen och passchecket, så var gärna ute i god tid. Har du tid över på airside ska du ta dig upp på övre plan, som är betydligt trevligare. Under glaskupolen en bit bort höger finns sköna vilstolar om du har tid att slumra till. Wifi finns gratis, men med vissa begränsningar.

 

Klubbhuset på Royal Golf de Marrakech. Nedan: korthålet 12 på Al Maaden bakifrån.

Utöver sommaren, som är alldeles för varm, funkar golfen i Marrakech året om. En fördel med att spela här under vintern är att snön på Atlasbergen blir en fin fond, dock gör soldiset oftast att du inte får så klar sikt mot dem som du önskat. Vill du kombinera med skidåkning nerför är det bara 1,5 timmars körning till Oukaïmeden, det lär finnas organiserade dagsturer från Marrakech. Åkningen är på runt 3 000 meters höjd. Högsta berget i Nordafrika, Jbel Toubkal, ligger inte långt bort och mäter 4 167 meter.

 

Temperaturmässigt får du när det är som kyligast räkna med 15-20 grader dagtid och ner mot 5-10 kvällstid, dock värmer solen som regel skönt på golfbanan – staden har ruggigt många soltimmar året runt och det regnar ytterst sällan.

 

Klubbhuset Assoufid. Nedan: den lokala ölen funkar lika bra som importen och ger dig mer arabfeeling.

Med många internationella kändisar som draglok har Marrakech på senare år blivit rejält inne och därmed mer upmarket. Det har också kommit många nya golfbanor, flera ritade av välkända arkitekter (eller åtminstone deras firmor) och det har drivit upp greenfee-priserna rejält sedan vi var här första gången. Samtidigt har servicenivån också höjts, alla vi hade att göra med på klubbarna var mycket trevliga och flexibla.

 

Klubbarna har lagt sig på ungefär samma pris, så det kan vara värt att lägga ner lite arbete framför datorn för att försöka hitta de klubbar som passar just dig bäst. Vi skriver klubbar istället för banor, för att vi tycker att du inte bara ska utgå från hur banan ser ut utan också få en slev av känslan av att vara i Marocko och där är atmosfären runt klubbhuset något att räkna in. Restaurangerna på klubbarna är som regel mycket fina, med tillhörande prisnivå på mat och dryck. Du kan betala med kreditkortet men vill du lämna dricks behöver du kontanter.

 

Palm Golf Marrakech Ourika. Nedan: korthålet 12 på Al Maaden.

I skrivande stund finns det ett tiotal banor runt staden. Alla utom en ligger söder om, precis som flygplatsen. Räkna med att transporten till banorna tar 10-20 minuter, lite beroende på var du bor och vilken bana du ska till.

 

 

Al Maaden var igång 2010 och erbjuder en riktigt trevlig helhetsupplevelse. Från grinden till klubbhuset är det en rejäl sträcka, så se till att inte hoppa ur bilen i förtid, det är inte bara långt att gå utan även småtrixigt att hamna rätt.

 

Klubbhuset med utsikt mot avslutningshålet.

Klubbhusmiljön har alla kvaliteter för att du ska bli kvar ett bra tag, kanske även somna i de sköna sofforna med utsikt mot inspelet på 18:e. En av soffgrupperna är nersänkt i vattnet. Maten var mycket bra och även snyggt presenterad.

 

Banan är känd för sina kulturinslag, i form av tolv rejält biffiga konstverk ute på banan, samt två stora bassängområden. Vi fick lite olika besked där, någon sa att bassängerna bara var där som ögongodis medan andra sa att de även används för att deponera och filtrera vatten som används till banan – det senare låter kanske vettigare. Hur som helst ser de i mycket ut som de rektangulära bassänger du hittar vid Menara Garden – du kan alltså få till en kulturdag utan att det kostar dig en golfdag.

 

Hålen är utlagda så att du har ut-9 högerut från klubbhuset, du vänder tillbaka efter fyra hål. Borta vid vändningen har du det ena bassängområdet. Andra nio går vänsterut från klubbhuset, riktning Atlasbergen. Det finns fem tees och du kan spela layouten från 4 725 upp till 6 568 meter, par 73.

 

Det finns skisser på teetavlorna som visar hur hålet ser ut, dock utan några avstånd. Det fanns också en QR-kod, så har du uppkoppling gissar vi att du kan få info den vägen. Har du inte egen surf är det inte omöjligt att du kan ladda ner en banguide i proshopen med deras wifi. Du hittar också en skiss över banlayouten på scorekortet, vi klarade oss bra med den.

 

Det finns bebyggelse runt banan, men inte så att det stör, varken spelmässigt eller estetiskt. Kan du bara hålla dig borta från de stora bunkerområdena finns det gott om utrymme, inte minst i sidled om du är svajig med de långa klubborna.

 

Öppningshålet ligger bort från klubbhuset, så oskyldiga kommer inte att behöva se din ouppvärmda sving. Istället är det 10:ans tee som ligger i full vy av klubbhusets uteservering. Förhoppningsvis har du då hunnit bli varm i kläderna och kan göra bra ifrån dig, eller så har du börjat bli trött.

 

Inget rejält ont om första nio, men det var de sista som gjorde klart mest intryck på oss. Att det var underhållsarbete på bassängområdet på första nio och att bassängerna var tömda på vatten kan naturligtvis ha bidragit, men vi tycker nog att det handlar mer om att in-9 är mer varierade.

 

In-9 har också de två bästa hålen, båda med det södra bassängområdet i spel. Hål 12 (fotona ovan, det sista är taget från tee 18) är ett riktigt läckert korthål. Under vårt besök var längden felskyltad, så ha koll – du vill inte vara kort här.

 

 

Avslutningshålet (samtliga foton ovan) är banans bästa hål, ett rejält kort par 5 (som längst 443 meter) som kräver hyfsad precision på längden såväl som tvären. Även om du landar utslaget torrt är faran inte över, med mer vatten på tvären innan green och höger om green, där alla sitter och bedömer dina eventuella färdigheter.

 

 
Royal Golf Marrakech ligger granne med Al Maaden och är den äldsta banan i Marrakech (näst äldst i landet). Fyra första hålen öppnade 1927 och året efter var en 9-hålare spelklar. Numera finns här 27 hål, uppdelade på 18-hålaren Old Course och 9-hålaren New Course. När du bokar 18 hål är det möjligt att du sätts att spela en av slingorna på Old Course ihop med New Course, faktiskt att föredra då det ger dig en mer varierad upplevelse. Rangen ska ingå och ligger riktigt fint, framför klubbhusträdgården och med utsikt mot bergen.

 

Anläggningen är mycket välskött och klubbhuset är i förstklassig kolonial stil, många kommer hit bara för att äta lunch och suga upp atmosfären. I vår golfbekräftelse uppmanades vi att boka bord om vi skulle äta lunch, men det verkar inte vara några problem att bara dyka upp. Sista matbeställningen är dock redan 15.30.

 

Old och New Course sticker ut bland andra banor i Marrakech genom att de är skogsbanor. Enbart Old Course lär kantas av över 15 000 träd, några med drygt 100 år på nacken. På New Course är det framförallt inledningsvis som det är lika tätt med träd, sedan öppnar det upp mer.

 

Old Course slingan 1-9. Nedan: Old Course slingan 10-18. 

Med alla trädridåer är banan populär och det är ofta rejält bokat. Vi svenskar, mer vana vid skogsbanor, ser kanske mest en chans att få lite skuggpartier varma dagar. Bunkrarna är mycket fina, med upphöjda bakkanter.

 

Det finns ingen information om hur hålen ser ut, varken på papper eller på några skyltar på tee. Detta kan vara en anledning att hyra bil, som har gps. Många verkar dock istället satsa på caddie här. Vi klarade oss bra utan vare sig gps eller caddie eftersom det är ganska uppenbart vad som behöver göras på varje hål, typ att hålla sig borta från träden på sidorna. De gånger vi hamnade där var det aldrig några problem att hitta bollen.

 

New Course, enda hålet med vatten i spel på hela anläggningen.

Om du själv vill kombinera vilka av de 27 hålen som du spelar som din 18-hålare ska vi försöka ge dig lite vägledning genom att hålla isär slingorna. Samtliga har fyra tees, par 36. Öppningshålen på Old Course båda slingor ligger en bit bort från klubbhuset och du avslutar också där. Öppningshålet på New Course ligger däremot vid klubbhusets framsida och jämte proshopen, precis där du kommer in på anläggningen. Avslutningshålet här tar dig till klubbhusets baksida.

 

Första och andra hålet på Old Course 1-9.

Hål 1-9 på Old Course spelas från 2 360 upp till 2 967 meter. Öppningshålet är ett snällt kort par 5 med svag högersväng – en munsbit för en golfare av din kaliber. Även andra hålet, ett kort par 4 med vänstersväng, ger dig goda chanser att få fart på kroppen utan att ställa till det för mycket. Sedan rullar det på med småtajta hål.

 

 

Det klart märkligaste hålet är 9 (nedan), ett korthål där greenen ligger gömd bakom en trång passage med en bunker i och en palm som liksom krökt sig för att fånga högt inflygande bollar. Det går under det egendomliga namnet ”Brigitte Bardot”. Det var kung Hassan II som kläckte namnet, han tyckte att hålet hade samma ”kurviga siluett” som den franska skådespelaren. Stalltipset för att hantera Bardot är en sorkdödare med rejäl fart för att ta dig genom sanden. Hålet påminner faktiskt en hel del om korthålet 6 på Royal Malta, men där är det murbruk istället för sand som jävlas med dig.

 

Brigitte Bardot, lika svårbegriplig bakifrån som framifrån.

Hål 10-18 på Old Course spelas från 2 334 upp till 2 904 meter, alltså nästan samma längd. Vi upplevde nog att de här hålen var lite rakare och därmed blev det lite mer same-same jämfört med första nio.

 

Hjortarna är inplanterade och genom att den kungliga anläggningen är muromgärdad lär de alltid vara på plats.

New Course var igång 2008 och ger dig från 2 493 upp till 3 072 meter att hantera. Öppningshålet är ett kort par 4 och är du här för första gången kommer du inte att ha en susning om vad som krävs från tee. Väl framme vid andraslaget inser du att greenen är gömd in höger.

 

Öppningshålet på New Course, ungefär lika svårgreppbart som Bardot-hålet på Old Course.

När du sedan ska vidare är det en liten promenad, du ska passera tees på hål 1 och 10 på Old Course och sedan har du hål 2 på New Course till höger. Efter ytterligare två hål kantade av träd öppnar banan upp. Korthålet 4 är det enda hålet på anläggningen med vatten i spel, men det ligger så långt höger att det inte ska vara några större problem att hålla bollen torr.

 

Korthålet 4 samt bakre tees på hål 5.

 

På hål 5 har du förvisso vatten till höger om bakre tees, men det krävs en socket för att plumsa. Hålet är brett och långt så här kan du verkligen sträcka ut.

 

 

Palm Golf Marrakech Ourika öppnade 2015 och ligger inom ett större område med bostäder. Funderar du på att gå från den bevakade grinden är det runt två km till klubbhuset, bättre att se till att chaffisen kör dig hela vägen, om du inte som oss är här i god tid och vill sträcka på benen.

 

Klubbhuset är litet, fräscht och trevligt. Du ser inget av banan från uteserveringen, men väl allt som händer på rangen framför dig. Trots att vi dök upp en timme före vår bokade tid lyckades de få ut oss omgående, genom att starta oss på baknio.

 

Snötäckta Atlasbergen i bakgrunden.

Banan har fem tees och kan spelas upp till rejäla 6 692 meter. Det är inga problem att gå med normalkondis. Hyr du bil finns det en del transportsträckor mellan hålen men till fots kan du ofta gena.

 

Layouten är omgiven av bebyggelse, men inte heller här stör det, varken spelmässigt eller visuellt. På tees finns inga skyltar som visar hur hålen ser ut, men du har en liten skiss på scorekortet. Vad som ser ut som stora siktpinnar mitt i fairway markerar 150 yards (135 meter) till mitten av green. I övrigt är alla mått i meter.

 

 
Det som mer än något annat karaktäriserar banan är många waste areas (kallas så för att de innehåller småsten, tipset är att vara överens om lägesförbättring i dem för att skona dina klubblad), något som bjuder in till chansningar på ett helt annat sätt än om det hade varit vatten eller sandbunkrar.

 

Något uttalat signaturhål finns inte, så vi utser 17 (fotona ovan), en torrlagd version av Sawgrass berömda 17:e med ö-greenen. Betydligt snällare mot bollkontot – vi blev av med sex bollar på Floridabanan, här klarade vi oss på en.

 

Assoufid ligger sydväst om flygplatsen, tillräckligt långt bort för att du inte ska höra planen men väl se dem. Infarten mot klubben imponerar inte, men när du väl är inne på området är det snyggt och stiligt. Vi gissar att det finns planer på att bygga hus runt banan, något som inte hade kommit igång under vårt besök.

 

 

Banan öppnade 2014 och är en av de mer kuperade layouterna i Marrakech, vilket i hög grad bidrar till en kul runda. Med fem tees kan du bita av från 4 966 upp till 6 440 meter. Flera fairways är omgivna av stora gruspartier, landar du utslaget där kan det vara läge att ha koll på studsen. Vill du inte riskera att sabba dina klubbor ska ni vara överens om fri dropp på gräset.

 

 

Vissa teetavlor har illustrativa beskrivningar av hur hålet ser ut, som vi begrep det är det hål som bedöms trixiga och där du kan behöva lite extra hjälp. För övriga hål är du hänvisad till en skiss på scorekortet som funkar hjälpligt. Första nio (fotona ovan) är helt ok utan att framkalla någon extas, bäst här gillade vi hål 7, ett dogleg vänster där det går att gena för den som har hyfsat med krut i bössan.

 

 

Andra nio är betydligt roligare och mer omväxlande. Hål 10 (fotona ovan) är ett halvlångt par 4 dogleg höger där många verkar ha problem att navigera det torrlagda tvärsgående diket innan green. Slår du långt behöver du försäkra dig om att framförvarande boll inte gjort halt bakom kröken.

 

 

Hål 14 (samtliga foton ovan) är ett av banans två bästa hål, ett par 5 på en bra bit över 500 meter från backtee, men betydligt kortare från övriga tees. En dunge träd i mitten tvingar dig att hålla vänster eller höger från tee. Väljer du vänster får du en kortare väg in, men utslaget kräver betydligt mer precision åt alla håll och kanter.

 

 

Även 15 är kul, för här är det inte bara att banka på med drivern utan du måste tänka till både vad gäller riktning och längd. Inte värst långt så ta det lugnt från tee så har du ett fullt hanterbart inspel. När du sedan ska vidare till nästa hål ska du svänga höger från green, många verkar svänga vänster och hamnar helt fel. Se upp när du korsar bron, du är på väg rakt in i skottlinjen från 16:e tees till höger om dig.

 

 

16 må vara uppför men långskjutare kan driva green, så ta det lugnt om du känner dig stark. Väl på green kan du få fina vyer bakåt mot Atlasbergen om det är klar sikt (vi fick nöja oss med halvklar).

 

Korthålet 17 är vårt andra favorithål på banan, inte värst långt men med bunkrar framför och bakom green. När du sedan ska ner och putta ska du inte försöka ta dig över den lilla bron om du är bilburen, istället ska du köra runt högerut. Du kommer då i skottlinjen från 18:e bakre tees, så se upp.

 

 

Avslutningshålet, ett halvlångt dogleg höger, tar dig tillbaka mot klubbhuset, men inte så nära att de kan se ditt inspel från klubbhusverandan.

 

 

Vid två besök länge bak i tiden testade vi ytterligare fyra banor. Samanah är byggd av Nicklaus företag och med det vet du ungefär vad du kan förvänta dig. Banan omgärdas här och var av några riktigt vackra hus med tillhörande trädgårdar, men under vårt besök också av några huskroppar som såg ut att ha somnat in i brist på spekulanter. Rimligtvis borde de ha köpts numera, något vi kan svara på när vi har testat banan igen till nyhetsbrevet 1 april.

 

Amelkis är en utpräglad turistbana (lätt att hitta bollen), med många bunkrar och waste areas. Vatten är i spel på några hål, i övrigt ska det mycket till för att du ska tappa bort bollen (inte ens vi lyckades skjuta bort några).

 

Atlas Golf Marrakech är en intressant anläggning som mycket väl kan visa vägen till hur  pay & play-anläggningar kan se ut i framtiden. På en rejält  begränsad yta har man lyckats klämma in en 9-hålare med fem alternativa tees. Banan är par 32 och kan spelas från 1 717 upp till 2 299 meter. På den fina serveringen med utsikt mot ett greenområde som i mycket påminner om ”Adventure golf” i USA (minigolf på testosteron) satt under vårt besök fullt med folk och vi blev inte riktigt kloka på om det var golfare eller bara där för att umgås.

 

Palmeraie är den enda av banorna i Marrakech som ligger norr om staden. Tidigare hade de 27 hål, numera är det endast 18 och vi har lite dålig koll på vad det är vi har fotat. Samtliga hål erbjuder gott om utrymme för den som likt oss är svajig med spakarna.