Marocko light med avslappnad golf

Essaouira är vårt favoritställe i Marocko, som ett Marrakech i miniatyr men med en Medina som har vattenkontakt. På orten finns två banor designade av Gary Player, där det aldrig verkar vara någon trängsel.

I Essaouira möter du det riktiga Marocko, men på ett småskaligare och mindre intensivt sätt, något som gjort att staden länge varit en favorit bland västerlänningar som vill hänga lite längre tid. Före 1958 hette staden Mogador, numera är det främst ön direkt i närheten samt golfklubben strax söderut som bär namnet.

 

Enklaste sättet att ta dig hit är lågprisflyg till Marrakech och sedan bussen därifrån (ett alternativ är charter till Agadir och buss därifrån). Vi åkte med största operatören, Supratours, som har sin terminal runt hörnen från Marrakech tågstation. Bussarna avgår söder om stationen, vid IBIS-hotellet, och ankommer norr om. Hemsidan är på franska, men man fattar – använd Google Translate om du vill känna dig säkrare.

 

Tågstationen i Marrakech: Nedan: vår riad inne i Essaouiras medina, ofta ser det lite ruffigt ut i gränderna där de ligger.

 

Det funkade utmärkt att betala med kreditkort och få biljetterna via mejl. Bussresan tar tre timmar (17 mil) och det är flera dagliga avgångar i båda riktningarna. Vägen är bra men det är inte mycket sevärdheter, om du inte har en fäbless för sten och olika nyanser av brunt. Internet finns ombord och funkar hyfsat. Halvvägs är det stopp för toabesök, med chans till mat och dryck. Bussterminalen (ser mer ut som en hållplats) i Essaouira ligger precis utanför medinan och har du bokat boende där är det förflyttning till fots som gäller. Gubbar med små vagnar möter upp bussen och hjälper till om du har mycket bagage.

 

Det finns gott om boende i staden, inte minst traditionella riads (i vår intro till Marocko kan du läsa vad du ska tänka på när du väljer riad) inne i medinan. Det kan vara en utmaning att hitta din riad i alla små gränder. Vi hade vår nerladdade offlinekarta från Google och den visar bara bilvägar, dock kunde vi lirka oss fram genom gränderna till där gps:en visade att vår riad låg.

 

Staden lär vara den enda i Marocko med en stadsplan, att man alltså inte lät alla bygga huller om buller. Detta har säkert också ytterligare bidragit till att västerlänningar snabbt känner sig hemma här. Att medinan har kontakt med havet och är liten och mer lättnavigerad än i Marrakech är ännu ett skäl. Även här är den världsarvslistad. Vill du kombinera kultur och bad finns även rejäla stränder norr och söder om medinan.

 

Är du ute efter souvenirer i form av hantverk och annat finns det hur mycket som helst att handla i gränderna i medinan. Överlag känns det också som att det är högre kvalitet här än i Marrakech. Konkurrensen gör att priserna många gånger är prutade och klara.

 

Gillar du katter finns det rejält av den varan i Essaouira. De behandlas extremt väl av lokalbefolkningen och är riktigt kärvänliga, om du är kelsugen. Det är inte lika gott om lösa hundar, men de som finns är nästan undantagslöst chippade och behandlas även de väl.

 

 

Mogador Golf ligger tio minuters körning söder om staden. Taxi kostar inte många pengar och du haffar en vid en av de två taxistationerna utanför medinan. När du ska tillbaka ringer klubben efter en och den dyker upp på några minuter.

 

Hål 16, par 5, på North Course. Nedan: öppningshålet på South Course.

Här finns två banor, båda designade av Gary Player. Att det är “signaturbanor” innebär att sydafrikanen varit på plats personligen och petat lite här och där. North Course öppnade 2009 och vi hängde faktiskt på låset för att spela den då. Kommer framförallt ihåg den ostörda naturupplevelsen jämfört med golfen i Marrakech, vind och hav istället för trafikbrus.

 

South Course öppnade 2015 och erbjuder i väntan på finansiering 13 hål. Layouten är lika varierad och kuperad som på North och därmed lika kul, men skickmässigt har man lagt mer av krutet på 18-hålaren.

 

Avslutningen på South Course, med tillräckligt med måsar för att klubben ska ha en i loggan. Nedan: South Course.

På båda banorna har alla hål sitt eget rum, avgränsade av buskage, en del av den taggiga sorten. Roligare än i Marrakech där hålen oftast är omgärdade av stenlandskap, men det kräver också att du i större utsträckning behöver hålla dig på fairway. Gör du det kommer du att ha en riktigt fin runda, för här slipper du sannolikt köerna som ofta kan vara i Marrakech - vi hade ingen framför oss på någon av banorna under vårt besök.

 

Räkna med att det blåser, ofta rejält så på eftermiddagarna (när vi gick i mål på vår eftermiddagsrunda var det snarare bultpistol än häftstift som gällde för att hålla kepsen på plats). Att hålen löper i olika väderstreck gör att det varierar varifrån vinden kommer, även om vi golfare alltid hävdar att det är motvind.

 

 

Vi började på North Course. Det är en liten promenad dit och väl framme har du även rangen där. Med sex tees kan banan spelas från 4 050 upp till 6 608. Det finns ingen information på teeskyltarna utöver längden på hålet. Skissen på scorekortet funkar dock hjälpligt. Redan på öppningshålet (fotona ovan) får du en indikation på om du valt rätt längd, ett rakt par 4 på mellan 235 och 421 meter.

 

 

Även hål 2 ger dig en hel del metrar att bita i, ett par 5 dogleg vänster. Håll dig på fairway så har du nytta av att det är lättrullat.

 

Hål 3, återigen ett långt par 4, den här gången med svag vänstersväng från högt belägna tees. Lätt att hamna för långt vänster när du försöker undvika bunkern höger på utslaget.

 

 

Nästa hål är längdmässigt mer lätthanterligt, ett medellångt par 4 rakt framåt. Alla bunkrarna ligger på högersidan, så slicar du ska du spela med vänsterklubbor.

 

 
Med 5 har du första korthålet, stor skillnad i längd mellan bakre och främre tees och uppför. Håller du dig borta från bunkrarna vänster ska det inte vålla några större problem, men en green i två nivåer gör att det kan vara läge att försöka se om flaggan står fram eller bak.

 

 
På hål 6 (fotot längst upp) och 7 (de två undre fotona) får du chansen att ta igen dig lite, ett kort par 4 nerför och ett korthål svagt uppför.

 

 
På tee på hål 8 är du som närmast havet och sanddynerna. Banans längsta hål, upp till 521 meter och med ett svagt dogleg höger mot slutet, så håll andraslaget något vänster.

 

Hål 9 är ett halvlångt par 4, men uppför mot slutet, och tar dig upp mot hotellet som ligger en bra bit från klubbhuset, du kommer alltså inte in där utan fortsätter direkt till hål 10 vänsterut.

 

In-9 börjar med ett halvlångt par 4 där största risken är att du tar i för mycket och hamnar i problem på vänstersidan när du ska lägga upp för inspel.

 

Korthålet 11, stor skillnad i längd beroende på vilken tee du valt. Svårighetsgraden beror i hög grad på om flaggan sitter vänster eller höger. 

 

Med 12 har du ett långt par 5 med dubbla doglegs, först vänster sedan höger, med en djup bunker i spel från tee. Knepigare än vad index antyder, genom att det är lättrullat kan det vara läge att ta det lugnt och först och främst se till att du inte hamnar mask i svängarna.

 

Sedan kommer ännu ett korthål, håll höger bort från bunkern så ska det inte vara några problem, i varje fall fram till puttningen.

 

 

14 är svårt att inte gilla om du som oss uppnått skröplighetsåldern, ett kort par 4 där svårigheten ligger i precision istället för längd. Svagt uppför hela vägen.

 

 

Nästa hål är ett halvlångt par 4 dogleg vänster från bakre tees, med en bunker i spel för den som vill ta en djärv linje. Från främre tees är det betydligt rakare och utan den där bunkern i spel. Gott om utrymme för den som missar green.

 

 

Med 16 har du vårt favorithål på banan, halvlångt par 5 med bunkrar i spel åt flertalet håll och kanter från tee, påminde lite om ett klassiskt hål på Durban CC (du sparar alltså in resan till Sydafrika). Indexerat som banans lättaste hål, väl snålt.

 

 

17 spelas uppför och med högersväng där det planat ut. Slår du långt och ska skära av hörnet ska du vara medveten om att det lurar flera djupa bunkrar där du vill landa bollen. Avslutningshålet, när du börjar bli trött och nästan känner lukten av den där ölen i klubbhuset, är såklart långt, men rakt.

 

Med tanke på att du får 13-hålaren på köpet om du betalar för 18-hålaren tycker vi att du ska spela båda, med lunch mellan. Klubbhuset är betydligt mindre och intimare än de du hittar i Marrakech och med en uteplats varifrån du kan skymta havet. Maten var mycket bra.

 

 

Efter lunch var det dags för South Course, här finns i skrivande stund alltså 13 hål, par 52. Banan kan spelas upp till 4 813 meter och börjar och slutar halvvägs till rangen och North Course. Även här har teeskyltarna bara längden på hålen. Någon skiss över layouten hittade vi inte, varken på scorekortet eller någon annanstans. Nedan har du blandade foton från banan.