Kombinera golf med förstklassig snorkling/dykning
Vi satsade på en chartervecka till Hurghada, med spel på fyra riktigt fina anläggningar. I hopp om att i samma veva få fason på kagge och sidfläsk checkade vi in på Apollos sporthotell Aqua Vista. Banorna i El Gouna har vi i separat reportage.
Hurghada, 46 mil söderut längs kusten från Kairo, är Egyptens mest populära turistdestination. På den åtta mil långa sträckan mellan El Gouna i norr och Soma Bay i söder hittar du fyra fullängdsbanor som du lätt når med taxi från ditt boende. Ytterligare en bana är på g.
Dykning/snorkling i världsklass (foto från öppen källa på nätet). Längst upp: korthål Somabay.
Den stora bonusen med en golfresa till Hurghada är att du kan kombinera med att dyka eller snorkla i Röda havet, jordens nordligaste tropiska hav. Här hittar du rev av världsklass, väl i nivå med vad du hittar vid Stora Barriärrevet i Australien (vi har dykt på båda ställena).
Cheopspyramiden och sfinxen. Nedan: templet i Luxor (båda fotona från öppen källa på nätet).
Har du aldrig varit i Egypten ska du kanske också ge dig chansen att uppleva det storslagna kulturarvet. Från Hurghada är det fem timmars körning enkel väg till pyramiderna och sfinxen i Giza utanför Kairo. Det finns dagsutflykter med buss att köpa men det blir ju tokmycket transport, inte minst då bussen lär ta betydligt längre tid än fem timmar. Bättre då att flyga, vilket inte är värst dyrt och med flygtider där du faktiskt kan hinna med en hel del som en dagstripp. Men ta gärna en övernattning, monumenten har stått och väntat på dig i nästan 5 000 år så det är de väl värda.
På närmare håll från Hurghada har du Luxor och Konungarnas dal (här hittar du Tutankhamons grav), räkna drygt tre timmars körning enkel väg och även här finns det dagsutflykter att köpa. Skulle du behöva hämta andan i allt det kulturella finns en golfbana i Luxor, som vi vet absolut inget om.
Madinat Makadi. Nedan: El Gouna.
Klimatet i området är som förväntat, rejält varmt på somrarna med tropiska nätter. Vår och höst är populära för soldyrkare medan vintern är perfekt för golfare, med dagstemperaturer runt 20-25 grader (vi hade ca 26 rakt igenom sista veckan i november). Det regnar extremt sällan i området och vattentemperaturen är som lägst 23 grader, fullt hanterligt att dyka/snorkla även vintertid alltså.
När det gäller hotellen i Hurghada-området ser de ganska lika ut, oftast rejält stora och inte sällan med vattenlekparker och annat för att locka även barnfamiljer. Några ligger direkt vid vattnet, andra en kortare promenad bort. Eftersom omgivningarna inte är direkt inspirerande (mycket sand) känns det viktigt att du försöker hitta ett hotell som har en atmosfär och faciliteter där du kan trivas under hela din vistelse.
Ancient Sands.
Vi satsade på Apollos sporthotell Aqua Vista – powered by Playitas, för att vi varit på deras anläggning på Fuerteventura och uppskattade att det var en annan energi än på anläggningar där samtliga gäster ligger i solstolar hela dagen och väntar på nästa måltid. Men det finns även gott om gäster som mest ligger och slappar, så känn ingen press att du måste delta när du hör träningspassen dra igång. Någon vattenlekpark finns inte med du har fri tillgång till den på grannhotellet inom samma område.
Receptionen. En av alla pooler tidig morgon samt kvällstid. Lobbybaren.
För dig som vill träna och komma i form finns hur mycket aktiviteter som helst på Aqua Vista – här ser du vilka som ingår och vilka som kostar extra. Gymmet lär vara Afrikas största. Det kan också vara värt att planera din vistelse utifrån de gästspelsveckor med coachning av professionella instruktörer som finns, i träningskalendern hittar du det digra utbudet, inte bara på Aqua Vista utan på Apollos samtliga träningsanläggningar.
Vattengympa. Den olympiska poolen, med det stora inomhusgymmet i bakgrunden. Armar uppåt sträck-yoga.
Under vår vecka var det yoga på tapeten, med 2-3 pass om dagen ledda av en influgen svensk instruktör – helt utan extra kostnad. Slow hathaflow, yinyoga och chi-flow sa oss naturligtvis ingenting men när vi läste på om att en del av övningarna syftar till att ”släppa spänningar i kroppens stelare delar” insåg vi att det kunde vara något för oss – alla våra delar är stela.
Gott om pooler för den som inte orkar ta sig ner till havet, som du ser från takpoolen.
Vill du bada i havet är det inte en lång promenad. En del av stranden är reserverad för Aqua Vista-gäster och där finns även en bar där du har gratis dryck via "åkbandet" du fick runt handleden när du checkade in. Det går att snorkla här, vattnet är klart och fint men inte direkt överbelamrat med roliga fiskar. Istället behöver du ta en båtutflykt ut till korallreven för att få en riktig upplevelse. Vi hörde också att Apollo-hotellet Bella Vista 1,5 mil längre norrut hade fin snorkling åtkomlig från egna stranden.
Stranden du har tillgång till, finns bussar från hotellet men det tar bara några minuter att gå hit.
Maten är som förväntad på den här typen av all inclusive-anläggningar; vi åt betydligt mer hälsosamt än vi hade planerat. Även om det finns många restauranger att välja från (du har även tillgång till dem på de två grannhotellen) och de gör sitt bästa för att variera sig kan det säkert vara skönt att någon gång under vistelsen bryta av med ett restaurangbesök bortom bufféerna. Frukostarna, när vi är som mest retliga, åt vi alltid på restaurang Trattoria, som var reserverad för Skandinaviska gäster och hade en lugnare atmosfär.
Trattoria-restaurangen, även sedd från vår hotellbalkong.
Rummen är utspridda på flera byggnader, med balkong eller uteplats, och var du än hamnar har du nära till en pool. Vårt standardrum var bra tilltaget i storlek, med ett badrum med rejält svängrum i duschen – plus för att det fanns en bänk att sitta på därinne när man skulle gnugga fossingarna. I rummet fanns också ett kylskåp. Det vi saknade var sänglampor, men enligt uppgift kunde receptionen fixa det där.
Internet fungerade extremt bra över hela anläggningen. Ett tips är att ladda ner WhatsApp eller dylikt och på det sättet kunna få tag på varandra när ni satt iväg åt olika håll. Nere vid stranden har du inget Internet, men det ska inte vara några problem att hitta varandra där då det är tydligt var du som Aqua Vista-gäst förmodas hålla till.
Somabay. Nedan: Madinat Makadi, kort men trixigt par 4.
Det finns alltså i skrivande stund fyra fullängdsgolfbanor i området och på pappret är bästa och billigaste sättet att ta sig till dem med förbeställd Uber-taxi. Detta funkade dock inget vidare för oss. Antingen kontrade chaffisarna via Uber-appen med ett högre pris eller så dök de upp och ville ha rejält med extrapengar. Visst är det dåligt skött av dem att först acceptera körningen och sedan börja köpslå, men den stora boven är att Uber tvingat ner prisnivåerna orimligt mycket. Vår tips är att använda Uber för kortare sträckor men att du till golfbanorna använder vanlig prut-taxi. Har du euro istället för lokal valuta lär du få en avsevärt bättre deal. Förslagsvis ska du göra upp om en tur/retur, annars lär killen tjata om returen hela vägen dit och resan blir lite halvjobbig (de är trevliga men ihärdiga). Det här med trafikregler har ännu inte slagit igenom i Egypten, så det kan vara läge att redan i förhandlingen villkora att killen ska köra sansat – och inte surfa på mobilen samtidigt.
När det gäller rabatt på greenfeen finns det möjlighet att köpa typ tre- eller fempack på flera av banorna, men besparingen är ytterst marginell – bättre då att satsa på att spela olika/samtliga banor.
Klubbhuset El Gouna. Nedan: korthål Ancient Sands.
Inte förvånande i ett land som till 96 procent består av öken är banorna av typen ”desert links-style”, alltså som att lira på en jättestor grön matta utlagd på ett ännu jättestorigare parkettgolv – har du till äventyrs den här kombon hemma kan du komma väl förberedd.
För att hålla banorna gröna i det för övrigt snustorra landskapet används avsaltat havsvatten, några nyttjar också spillvattnet från sina hotell, typ från när du pinkat. Huruvida man också använder ditt nr 2 för att gödsla banan vet vi inte, men inget är omöjligt i en miljö där det handlar om att utnyttja resurserna på ett maximalt sätt.
Somabay. Nedan: Madinat Makadi, hål 10, par 4.
Utan skog och tjockruff slipper du leta boll, antingen är den i spel eller har den plumsat. Dock kan de små kvastliknande buskarna fånga upp en del bollar. Ibland kan det också vara svårt att på långt håll urskilja vita bollar som ligger i den ”waste area” (hård packad sand med småsten) som omger fairways och här tyckte vi att färgade bollar funkade bättre.
Samtliga klubbhus var mycket fina, oftast integrerade med hotellen. Som på alla golfresorts där folk inte har mycket annat inbokat än dagens runda kan den ta sin tid, vill du undvika epatraktor-tempo är det säkrast att slå ut på morgonen. Du kan också slå en signal till proshopen dagen innan och få koll på bokningsläget. Vill du spela i vind är det som regel eftermiddagsspel som gäller. Ska du bara lira enstaka rundor finns hyrklubbor, en fördel med dessa är att du slipper riskera att skada dina egna när du slår från waste areas.
Somabay. Nedan: Madinat Makadi.
En halvtimme norrut från Aqua Vista hittar du El Gouna med sina två banor, dessa hittar du i ett separat reportage. Söderut, 20 minuters körning från Aqua Vista, hittar du Madinat Makadi och ytterligare 20 minuter längre bort, i Soma Bay, har du Somabay, tidigare känd som The Cascades.
Vi började på Somabay, ritad av Gary Player och igång 1998 – oss veterligen den första banan i Mellanöstern designad av en av ”Big 3” (Player/Nicklaus/Palmer). Att banan 2021 bytte namn från det väletablerade The Cascades var vågat, men vi gissar att de ville få mindre koppling till en specifik resort och mer till den geografiska orten.
Utöver 18-hålaren finns här sedan 2019 en 9-håls korthålsbana (med belysning) av hög kvalitet, 1 133 meter lång och perfekt för att vässa närspelet inför rundan på stora banan. Det finns också en fin range, om du är av sorten som håller på med sådant. Överhuvudtaget lär övningsområdet vara ett av kontinentens största. Ännu en 18-hålare är på gång, i skrivande stund var beskedet att man räknade med att öppna första nio skiftet 2024/25. Denna bana kommer enligt den skiss vi sett inte ha samma kontakt med havet som den nuvarande layouten.
Servicenivån är mycket hög. Vi dök upp sent till vår starttid men de fick ändå ut oss på nolltid med lite trixande. Våra hyrklubbor var mycket fina och helt nya, kändes lite halvjobbigt att skita ner dem med våra duffar.
Stora banan kan spelas från 4 900 upp till 6 400 meter. Alla avstånd, på scorekort såväl som ute på banan, är i yards (dra av tio procent för att få meter). Helt platt är det inga problem att ta dig runt till fots, med det sagt var bilarna mycket fräscha, dock utan gps.
Öppningshålet fram- och bakifrån.
Öppningshålet är ett hyfsat långt par 4, svagt dogleg höger med vatten i spel – en munsbit om han Player inte lagt en bunker precis där man vill landa utslaget säkert. Hål 2 är ett riktigt fint par 5 svagt vänster hela vägen och hål 3 har sannolikt flest bunkrar i spel av alla hål på banan. Hål 4 (nedan) tar dig sedan i en rak linje mot Röda havet.
På korthålet 5 (nedan) ska du ha koll på avstånd och vind, samtliga fyra i vår boll slog på tok för långt och hamnade i vattenbrynet en bra bit bakom green.
Även på hål 6 (nedan), ett kort par 4, har du sällskap hela vägen av Röda havet på högersidan. Samma varning om att ha koll på längden gäller här, vi jagade upp våra utslag i hälarna på framförvarande boll.
Efter att varvat vid klubbhuset var det dags för bak-9, där de fyra första hålen tar dig i en vid båge ner till havet. Hål 12 har två fairways och waste area i mitten – så vi siktade i mitten och dubblerade därmed våra chanser att få en fairwayträff.
Några av de inledande hålen på bak-9.
Korthålet 14 (nedan) har en rejäl bunker, med magnetisk dragningskraft, framför green. Hålet är ganska långt och beroende på hur det blåser kan det vara värt att ta sig en funderare innan du vispar iväg bollen.
Även efterföljande hål (samtliga foton nedan), är riktigt bra, kanske vår favorit på anläggningen då det premierar hjärna mer än kraft (vi är förvisso klent utrustade när det gäller båda, men kraften är på ett mer sluttande plan). Tipset är att inte ta för mycket klubba från tee, såvida det inte är rejäl motvind.
Allt sammantaget hade vi en mycket fin dag på Somabay. I efterhand önskar vi att vi dykt upp tidigare, så att vi hunnit med att testa korthålaren samt ta någon öl på hotellterassen med utsikt mot banan.
Madinat Makadi var igång 2007 och har flera gånger rankats som landets bästa bana, senast 2019. Till skillnad mot Somabay har du ingen kontakt med Röda havet under rundan, men trösten är att den är mer kuperad, framförallt sista nio.
Klubbhuset är integrerat med det femstjärniga hotellet och från uteserveringen en trappa upp har du totalkoll på första tee. Vi värmer normalt upp i den här typen av miljöer, men är du av mer seriöst virke finns en range såväl som en pitch & putt med nio hål.
Stora banan har hela sex tees och kan spelas från 4 153 upp till rejäla 6 871 meter (det är meter och inte yards överallt här). Det är ovanligt med banor som kan spelas så långa och vi gissar att en och annan väljer backtee för själva grejen. Par 5:orna kommer du att kunna hantera med ett extraslag här och var, men rejält långa korthål kommer att dämpa din entusiasm, så välj istället en tee som funkar med hur långt du slår bollen och du kommer att ha kul hela vägen in istället för att krokna halvvägs.
På tees finns inte bara skyltar med mått till alla hinder utan även tavlor med egyptiska historielektioner.
Tees är döpta efter inhemska geografiska orter. Vill du spela vad som normalt är gul tee hemma är det ”Tee Aswan” som gäller, ger dig fullt tillräckliga 5 864 meter. För svensk röd tee är det ”Tee Luxor” som gäller (4 778 meter). Halvstora stenar längs fairwaykanterna markerar 150/100 meter in.
Ut- och in-9 är helt olika till karaktären. De första är relativt platta och lätta att gå, med flera hål där du verkligen behöver tänka till från tee. In-9 är betydligt mer kuperade och bjuder in till att gå mer på kraft, med några hål där snedslag kan räddas av sluttningar på båda sidor fairways – som att lira i en halfpipe. Hålen på in-9 ligger också mer avskiljda från varandra, så att du slipper störas av andra golfares dåliga dagsform på intilliggande hål.
Öppningshålet från klubbhuset och från en av de främre tees.
Öppningshålet är som hand i handske för den som likt oss värmt upp på klubbhusterrassen, ett kort par 4 med några bunkrar som kan fånga sneda utslag men som ändå är fullt möjligt att ta sig fram på utan att skämma ut sig.
På hål 2 (fotona ovan) lär du få klart för dig om du valt rätt tee, ett par 5 som kan spelas upp till 548 meter och uppför mot slutet. Känner du att du bitit av mer än du kan tugga tycker vi att du ska byta tee till nästa hål, vi kommer inte att skvallra.
Hål 6 från en av de främre tees och bakifrån.
Hål 6 håller vi som banans roligaste hål, ett kort par 4 med vatten och bunkar i spel från tee – här gäller mer precision i längd och riktning än kraft. Tipset är att ta en rejäl titt på teetavlan med alla mått som står vid backtee. Lyckas du placera utslaget på ett säkert ställe är inspelet över vatten inte heller helt okomplicerat.
Hål 7 från Tee Giza samt övriga tees och bakifrån.
På korthålet 7 ska du – oavsett vilken tee du valt – spela från ”Tee Giza”, som ger dig maximalt med vatten att ta dig över. Kör du med väl mycket säkerhetsmarginaler har du bunkrar bakom green. Även hål 8 har en del vatten i spel, sedan är det snustorrt på 9, som tar dig tillbaka till klubbhuset.
På hål 11 (ovan) har du chansen att få till din längsta drive någonsin, tar du dig bara över krönet är det brant nerför mot green, som en puckelpist utan pucklar. Se bara till att du har säkerhetsmarginal till framförvarande boll.
Avslutningshålet (ovan) är banans längsta hål, men svagt nerför och hyfsat med utrymme – dock med en green som kan vara svårare att komma åt än vad fotona ovan ger intryck av.