The Bobmen report: 1 november 2018

Sydafrika – here we come!

Vi har i åratal flaggat för att vi ska återvända till Sydafrika och göra ett strukturerat reportage för er som gärna fixar resan själva. Och nu händer det; framöver kommer några av våra Bobmen av diffusa skäl att befinna sig i landet och vi är utlovade reportage till nyhetsbreven hela vägen fram till tjällossningen i vår. De kommer att fokusera på Garden Route samt Kapstaden och vindistrikten runt Stellenbosch – de områden som är klart populärast bland golfreseoperatörerna och också lättast att hantera för dem som likt oss gärna fixar resan själva. Första rapporten kommer i nästa nyhetsbrev – du prenumererar gratis.

Inte bara bunkrar i vägen när vi lirade i Krugerparken för ett antal år sedan. Längst upp: Southbroom söder om Durban. Vi tog den bilden 2005 och den plötsliga insikten att man kan få till en bra golfbild även utan talang bidrog till att vi kom igång med det här projektet.

Att flyga från Skandinavien till Sydafrika innebär en eller två mellanlandningar. Våra korrar hittade biljetter med Turkish (ett av världens bästa flygbolag och golfbagen gratis) till Kapstaden för under 5 000:- och med bra flygtider från/till Sthlm. Sträckan Sthlm-Istanbul tar 3:30 tim och Istanbul-Kapstaden 11:10. Uppehållet i Istanbul är lite drygt tre timmar vardera väg och flygplatsen är trevlig.

Läge för bitmärken i bollhåven.

En medelstor hyrbil hittade de via Auto Europe för 3 200:- månaden. Då har de självriskelimineringen som tillägg i sin hemförsäkring (här är det alltid viktigt att du kollar att självriskbeloppet inte är högre än vad som täcks av ditt skydd – det är det hos några biluthyrningsfirmor i Sydafrika).

Sista rundan på svensk mark för i år: Wäsby norr om Sthlm

För de av oss som inte varit smarta nog att bosätta oss i södra delen av landet går den svenska golfsäsongen mot sitt slut. Vi hann precis ut på Wäsby GK innan 18-hålaren stängde igår (9-hålaren håller öppet så länge temperaturen tillåter). Läs reportaget längre ner.

A6 i Jönköping

I somras stannade vi till i Jönköping för att testa A6. Banan hade tagit rejält stryk av torkan och vi lät bli att publicera något reportage då vi hade så mycket annat material. Men nu har vi plats och ska ge er lite kött på benen vad som väntar layoutmässigt, för vi tror nog att de antingen fått fason på skicket nu eller så får de det till nästa säsong. Du hittar reportaget längre ner här.

Nyaste hotellet på Arlanda testat

Om du som oss flyger tidigt eller ankommer sent finns det numera flera hotellalternativ på Stockholm-Arlanda. Vi har testat nytillskottet, som slog upp portarna i slutet av 2012, med över 400 rum och en utomhuspool som ska hålla värmen även vintertid. Frukosten serveras från 04.30 alla dagar i veckan. Vi hittade ett dubbelrum helg för 1 390:-. Om du bara vill ta del av frukostbuffén kostar den 165:-. Läs reportaget.

Från flygplatsen i Marseille har du bara en timme till Frégate och flera andra bra banor som inte kostar skjortan.

Nya flyglinjer för golfare

Med start någon gång under våren/sommaren utökar flera flygbolag sina destinationer. Mest intressant för golfare är att SAS börjar flyga från Landvetter till Algarve och från Arlanda till Marseille. Ryanair börjar flyga till Prag; tre avgångar i veckan från Stockholm Skavsta och två från Landvetter. Landvetter får dessutom direktlinjer till Barcelona och Manchester.

Många företag och politiker har ställt in åtaganden i Saudiarabien, Europatouren verkar dock helt tondöva.

Touren visar att pengar inte luktar

I slutet av januari 2019 hålls den första Europatourtävlingen i Saudiarabien, på Royal Greens Golf & Country Club. Tourens VD Keith Pelley ser stora planer för framtiden:
– Vi är en världstour och att få möjlighet att spela i ett nytt land med stort fokus och visioner när det gäller golf är spännande.
När det gäller mänskliga rättigheter presterar Saudiarabien sämre – och de går hårt åt dem som vågar kritisera landet. Senast att råka illa ut var Washington Posts journalist Jamal Khashoggi, som mördades och styckades på det saudiska konsulatet i Istanbul. Tills vi vet att inget proffs har klagat på banan rekommenderar vi lunchgäster på Royal Greens att inte beställa pyttipannan under februari månad. 

Dustin Johnson, Patrick Reed, Paul Casey och Thomas Björn är några av de golfare som ställer upp i Saudiarabien för att få del av den i vanlig ordning välfyllda arabiska plånboken. Tacka vet vi Charlotte Kalla, den svenska längdskidåkerskan. När var och varannan svensk idrottsutövare säljer sin själ till spelbolagen har hon vägrat med motiveringen att spelmissbruk är ett stort problem och att hon som förebild för många har ett ansvar.

En av våra Bobmen utsätter sig för full dos på Borneo.

Du befinner dig i rena apoteket

I mitten av oktober berättade flera medier om en rapport som konstaterade att vistelser i naturen funkar bättre än mediciner vid behandling av stressrelaterade sjukdomar. Förra året var nästan 108 000 personer i Sverige sjukskrivna i den här typen av sjukdomar, som t.ex. utmattningssyndrom. Betänk hur lyckligt lottade vi golfare är jämfört med nästan alla andra idrottsutövare: varje gång vi utövar vår idrott får vi en naturupplevelse på köpet och spelar vi bortamatch får vi helt nya synintryck - medan en fotbollsplan, tennisbana eller basketplan alltid ser likadan ut. För dig som snarare känner att golfen är stressframkallande handlar det om att skifta fokus, från dina egna tillkortakommande till att du kunde stått i en svettig pingislokal utan fönster och med sock-i-plast på fossingarna.

Artikelförfattaren upptäckte på NZ nackdelen med att spela med ”den där vansinniga typen av helt runda bollar”.

Tingwalls rugbyslice

Läsarbidrag från Sture Tingwall.

Tar vi det från början så har jag glömt varför jag började spela golf. Sannolikt var det för att om man bor i Halmstad så är det ett måste. Det första året var det alltid på tisdagar, för då fick vi noviser gå ut på banan. Efter att vi hade härjat och duffat gick det åt två dagar för att återställa banan, så att de med rätt sorts keps kunde njuta av sitt spel.

Även jag njöt av mitt spel, i varje fall då jag uppnått handicap 18 (borde det inte heta nednått?). Då blev jag nöjd. Lätt att räkna. Då kunde jag koncentrera mig på att umgås på banan. Vara trevlig. Men umgängesmässigt jobbade jag i underläge då de flesta som tvingades ha mig i sin boll kunde berätta om birdies på banor runt Medelhavet, medan jag själv bara kunde komma dragandes med insocknes banor.

Tiden gick och min golf blev sämre. Jag slutade så småningom räkna slagen, för min hemsnickrade greenlagare/räknare gick bara till 9, vilket ofta inte räckte. Men så kom jag att spela i Nya Zeeland, där jag hamnade i en inhemsk fyrboll som var nästan ölfritt glada hur det än gick på banan. När de vid ”väntansölen på att gå ut” hörde att jag var från Sverige blev det genast en öl till.

Som ny i gänget skulle jag slå ut först. Jag peggade upp. Glada skratt redan innan jag hittat rätt klubba för utslaget fick mig att undra.
- Are you serious my friend? If you want to enjoy your day and have fun on the course, play with this ball. I’m sure you will be happy. That’s why we are here.
Bollen han gav mig var oval. Jag tittade förundrat på den. Den tycktes ha allt som en golfboll ska ha, men...

De tre gubbarna nära nog krävde att jag skulle spela med deras boll. Med glada skratt ackompanjerade de mitt utslag, som av någon anledning flög rakt fram ett antal meter för att sedan vika av brant åt höger med ett lätt visslande ljud. De applåderade. Näste mans boll plagierade min bolls bana, medan de andra två gjorde sällskap ner i den lilla bäcken.

Allt gick åt skogen för oss alla fyra redan vid första utslaget, men en av mina nyblivna vänner förklarade med ett bullrande skratt att jag gjorde allt rätt – att det gick som det gick var helt och hållet bollens fel, inte mitt! Det gjorde mig glad, till skillnad mot hur jag känt mig efter alla rundor där jag spelat med den där vansinniga typen av helt runda bollar. Då kom jag hem helgalen efter varje runda och på väg att kasta hela skräpet.

Bollarna Sture utsattes för finns på riktigt i NZ, i en sport som går under namnet Golfcross.

Äntligen en målgest som inte känns tramsig och tillgjord.

På sista radens mest avväpnande målgest

För fem år sedan var Hammarbys Kennedy Bakircioglü gäst i Kanal 5:s program ”Café Bärs” och fick frågan om han ville ha en öl, något han artigt tackade nej till. Klubben förklarade i efterhand att man inte gillade att deras varumärke förknippades med öl. I matchen mot Göteborg för ett tag sedan fick Kennedy en öl kastad på sig efter att ha satt en snygg frispark. Han lyckades fånga den och tog en stor klunk. Inte ett pip från klubben efteråt. Vi är glada att Kennedy och Hammarby har tänkt om. Med tanke på all skit som kastas och skjuts in på våra fotbollsarenor numera gäller det att ta chansen när det dyker upp en gratisbira.

På sista radens Nobelpris i litteratur går till... Gröna Lund

Igår inföll Halloween i Sverige, det kommersiella spökspektaklet som inte riktigt fastnar i det svenska festmedvetandet. Gröna Lund, huvudstadens försök till Liseberg, drar dock sitt skräckstrå till stacken och erbjuder fram till 4 november flera olika skräckattraktioner. En heter ”Olustiga huset” och ”de clowner man får möta därinne är långt ifrån trevliga”. Attraktionen är därmed på samma nivå som Svenska Akademin. För att rädda vad som återstår av värdigheten kring Alfred Nobels minne kommer Nobelpriset i litteratur nästa år att tillkännages från Gröna Lunds stora scen.

Wäsby med 27 hål och en av landets bättre golfrestauranger

Med trevligt klubbhusområde, 27 hål och en av huvudstadsområdets populäraste golfrestauranger (som håller öppet året runt) hade vi gärna varit medlemmar på Wäsby GK, om vi bott på rätt sida trafiken. Från restaurangens uteservering har man förstklassiga vyer över hela hål 9 och 18, där klubben numera har rensat rejält för att frilägga stora klippartier – mycket snyggt och det verkar som att även fågellivet gjort tummen upp. Kiosken är numera flyttad så att du även från sittplatserna där har en strålande utsikt mot banan. 


Klubbhusområdet. Green på hål 9 och 18 på huvudbanan. Vi hade strålande sol när vi anlände till klubben och hann fota hålen runt restaurangen, sedan blev det mörkt under själva spelet.

Hålen är uppdelade på en 18- och en 9-hålare, båda lätta att gå och inte omöjliga att klara sig genom på en och samma boll. Vi började på den förstnämnda, som kan spelas hela 6 343 meter (5 053 som kortast) och som inleder med ett dogleg där det finns chans att kapa hörnet för den som slår hyfsat långt.

Öppningshålet på stora banan. Till vänster ser du fairway på hål 18.

Hålen ligger oftast väl separerade från varandra, så vi slapp störa golfare på intilliggande hål med våra snedskott. Greenerna var mycket fina och betydligt mer ondulerade än vi minns dem, men samtidigt med många platta partier för flaggplaceringar, något som gjorde puttningen riktigt kul.

Hål 10 på stora banan. Ovanför: hål 9 stora banan.

Favorithålet är 11:an, ett par 5 med dubbla svängar som kräver precision i längd såväl som riktning (vi har varken eller) hela vägen från tee till green. På hål 14 har man numera byggt en bro och klippt ner gräset på andra sidan vattnet – vilket ger en lättare väg framåt för dem som inte slår så långt. Vi gissar att klubben så småningom kommer att växla över fairway hit för att få bättre flyt i bollarna.

Avslutningshålet stora banan.

Vi noterade också att man byggt en ny snygg palissad mot vattnet på korthålet 16. Det är kul att banan utvecklas och vårt förslag till nästa projekt är att göra fairwaybunkrarna svårare att komma ur i spelriktningen, som det är nu fångar de felriktade slag men straffar dem sällan tillräckligt hårt för att motivera till att ha en spelstrategi (som alltid gör golfen roligare).

Havets Wallenbergare med en bra mörk lager som alternativ till dessa plågsamt trendiga IPA.

9-hålaren (fotona nedan) kände vi knappt igen oss på, vilket beror på att klubben ändrat en hel del här sedan vi var här sist. Banan är fullängd, men erbjuder mer utrymme för snedslag än stora banan. Här släpps alla på som har ett hcp. Även här var greenerna mycket fina. Är det första besöket på Wäsby rekommendera vi att värma upp här, käka lunch och sedan ta dig an stora banan.

A6 under sommartorkan

Det bästa med A6 är läget, bara några minuters körning från E4:an för den som vill bryta av körningen. Det är också en av Sveriges mest citynära banor, bara halvtimmens promenad från centrala Jönköping. Läget gör att det självklart finns de som vill använda området till bostäder, men genom att det också fungerar som rekreationsområde för icke-golfare (alla stigar och vägar är öppna för allmänheten) året runt finns det skäl att anta att golfen kommer att få finnas kvar lång tid framöver.

Namnet på klubben kommer från att Smålands artilleriregemente höll till här fram till mitten av 1980-talet. Under golfkrisen för några år sedan var klubben illa ute i samband med övergången från medlemslån till aktie, men enligt medlemmar vi lirade med löste man det på ett sätt som snarare stärkte klubben, och klubbkänslan. 

Så till banan, där de 27 hålen är uppdelade på slingorna Gul, Blå och Röd. Röd ska rustas upp till nästa säsong och då kommer klubben alternera vilka slingor som fungerar som dagens 18-hålare. Det kommer även fortsättningsvis att vara Pay&Play på slingan som tjänstgör som 9-hålare.

Vi började på Gul slinga och redan på andra hålet (två fotona nedan) är det dags att bekänna färg: ett inte allt för långt korthål med högt belägna tees och vatten som skyddar green på ett nästan infernaliskt sätt. Hål 4 är ett kort par 4 med en stor sänka, här gäller det att bestämma sig för att antingen avlossa stora kanonen och komma hela vägen upp eller ta det lugnare och undvika att hamna i uppförslutet. Hål 6 är ytterligare ett korthål som vaktas väl av vatten, men här finns det mer utrymme för den som missar green.

Blå slinga erbjuder några fina vyer mot Vättern långt där nere, inte minst när du kommer upp på green på hål 3. På det efterföljande hålet är tipset att hålla vänster – allt rullar ner mot högerkanten där bunkrar ligger och väntar. Hål 5 är vårt favorithål på anläggningen, ett kort par 4 med fina bunkrar i spellinjen och vatten vänster om green.

Självklart har man tändstickor som 150-meterspinnar i "Tändsticksstaden".

Röd slinga erbjuder den mest kuperade layouten och är därmed också den mest konditionskrävande, men med normalt flås ska det inte vara några problem att gå. För duktiga golfare finns här många utmaningar. Är du som oss mer normalt begåvad ska du se till att välja rätt tee för att få ut mesta möjliga av rundan.