The Bobmen report: 4 december 2017

Vinterkorre på plats i Vietnam

Enligt resebyråkedjan Ticket har svenskarnas bokningar till Vietnam ökat med 50 procent, vi förmodar att det är jämfört med förra året. De flesta lämnar klubborna hemma, för golfen är rejält dyr jämfört med vad allt annat kostar i landet. Men många vill ändå passa på att lira någon/några rundor, för att få ett avbrott från fläskpressningen på stranden eller helt enkelt för att få trofén att ha lirat i Vietnam. Därför har vi nu en utsänd på plats och han kommer att rapportera framöver. Han har redan börjat gnällmejla oss om hur varmt och fuktigt det är, så räkna inte med samma tempo som korren vi hade i Florida för tre år sedan (han betade av 72 olika banor på tre månader). Dessutom finns det bara runt 40 banor i Vietnam och det är en del resande för att ta sig mellan dem. 

Gott om ambulerande tandsköterskor i Saigon.

Gnällmejlen har också adresserat det här med att greenfeen snittar runt 600-800:-/rundan, även med de få rabatter som finns att få (caddie ingår normalt – ibland också bil – och räkna runt 300:- för ett hyrset). Med tanke på hur billig ölen är i Vietnam känns det ju faktiskt rent av omdömeslöst att lägga pengarna och tiden på att lira golf istället för att dricka öl. 

Så här många (150) halvlitersöl skulle korren kunna konsumera på en skön skuggig uteservering för varje genomsnittlig runda han är ute och svettgolfar i Vietnam. Den dyraste banan kräver att du avstår 300 öl.

Med alla dessa öl i potten känns det vettigt att vi försöker guida dig till vilka banor du ska satsa dina slantar på. Första rapporten kommer från Saigon, där det finns en 36-hålsanläggning som ligger bra till – och dessutom med elbelysning för dig som vill slippa värsta svetten. 

Du hittar en preliminär introduktion till golf i Vietnam här. 

På vägen till Saigon gjorde korren också ett stopp i Bangkok, för att med kungens hjälp försöka bluffa sig in på vad som måsta vara världens mest citynära golfbana.

Saigon – fortfarande med ett mytiskt lyster

Första stoppet i Vietnam gjorde jag i Saigon. Egentligen är det för varmt och bökig att lira golf här, men jag hittade en bana som låg bra till, oavsett om man skulle in till staden eller vidare med flyg. Läs reportaget här.

Greenfeen på Tân Sơn Nhất var rabatterad måndagar och gick då på drygt 600:- med caddie och bil. Precis som i Malaysia står caddisarna bak på bilen, så du får samåka med kompisen. Bra Ping-klubbor kostade enligt uppgift 240:- att hyra. Shoppen säljer billiga begagnade bollar. Från centrala Saigon går en taxi på dryga 100-lappen. Får du bara chaffisen på rätt sida flygplatsen är det omöjligt att missa ingången till klubben. 

Bui Vien st från Hong Han Hotel.

På Bui Vien st bodde jag på Hong Han Hotel (210:-/natten för ett dubbel med frukost), ett bra budgethotell: rent, snyggt, vänligt och personligt (bra Internet, kunde se SVT Play). Det finns bara tio rum och du ska se till att få ett i den billigare kategorin. Dessa ligger bort från gatan och allt oljud. Minus för att sängarna var väl hårda. Hotellet fixar så att en chaffis möter upp på flygplatsen med ditt namn på en skylt för ca 130:-. Detta funkade utmärkt, även om killen hade fått till nästan lika många stavfel som bokstäver i mitt namn. 

The View Rooftop Bar.

Vägg i vägg med Hong Han ligger restaurangen Five Oysters, som snabbt blev min favorit – bästa maten jag åt i området. Rakt över gatan hittar du The View Rooftop Bar, där du på 9:e våningen kommer undan trafiken och får fina vyer mot downtown. Ölen är dock tre gånger så dyr här som på Five Oysters – men du kan nog ändå hantera 12:-/halvlitern.

Stop over i Bangkok – tips boende och golf

Mest flexibla (och oftast billigaste) sättet att ta sig till Vietnam – och hela Ostasien – är att köpa en tur och retur till en stor ”hubb” typ Bangkok och fortsätta med regionalt lågprisflyg. 

Hemifrån köpte jag en tur/retur BKK och sedan lågprisflyg BKK-Saigon (362:-). Trots att jag varit i Bangkok åtskilliga gånger är det alltid en lika stor chock varje gång jag flyger in från den svenska vintern – som att få en varm fuktig och bullrig handduk kastad rakt i ansiktet. 

För att ta dig in från Suvarnabhumi-flygplatsen funkar tåget utmärkt. Det ansluter till MRT/BTS, som sedan tar dig vidare. 

För att hantera Bangkok gäller det framförallt att välja rätt område att slå ner bopålarna i. Första gångerna här, på 1980-talet, hängde jag som många andra västerlänningar runt Khao San road, den legendariska backpacker-gatan i området Banglamphu strax norr om Grand Palace. När Khao San tidigt 90-tal började bli väl mycket av västerländskt ryggsäcks-getto flyttade jag västerut närmare floden, men fortfarande inom samma område. Tio år senare kände jag med tilltagande ålder att jag borde bo på ett ”mer vuxet ställe”, så jag började bo i området runt Sukhumvit. Här har det med åren blivit allt stökigare av alla bilar och avgaser och därför gjorde jag denna gång ett återbesök till Banglamphu, för att uppleva området med ”vuxenögon”.

Khao San rd i Banglamphu.

Khao San är fortfarande en scen, men området västerut jag nämnde är riktigt fint: framförallt en liten u-formad gata som heter Rambuttri, mellan de större gatorna Phra Athit och Chakrapong. Hotellen här är av de enklare slagen, men det är bilfritt och skönt tyst, med flera trevliga restauranger. Genom att det är i ett budgetresenärsområde är priserna betydligt lägre här än längre österut i staden. Chao Phraya Express-båtarna (bästa sättet att ta sig runt i Bangkok och det kostar bara ca 4:-) har sin pir nr 13 här och det är bara fem minuters promenad till Koh San för den som vill fixa transfers etc på billigaste sättet. Genom att området ligger nära floden är luften inte lika tung att andas här som längre in.

Ombord Chao Phraya Express.

När det gäller själva boendet är det inte alltid hemsidor och verklighet rimmar. Nu sist i Sukhumvit hade jag bokat första natten på ett ställe (Best Comfort Residential) som såg fantastiskt ut på nätet och hade bra recensioner, men som visade sig vara riktigt slitet. Mitt tips är att boka högst en natt för att sedan reka på plats. Är ni två kan en sätta sig med en kall öl i ett område och den andra gå runt och titta. Om du inte gillar trafik och allmänt kaos ska du absolut undvika området Silom rd strax söder om Rama 4 rd – helvetet på jorden för en ko på jakt efter grönbete.

De flesta hoppar golfen i Bangkok, men många banor är riktigt prisvärda, om än lite halvbökiga att ta sig till. Ett tips är att lira några i anslutning till att du flyger in/ut – flera ligger runt Suvarnabhumi-flygplatsen och här ligger också många prisvärda hotell.

Under mitt stopp i Bangkok hade jag fått uppdraget att försöka komma ut på stadens mest centrala golfbana: Royal Dusit, som tillhör Royal Bangkok Sports Club. Anläggningen ligger sanslöst mitt i stan, nära Central World, Thailands största shoppingcenter. Att banan inte behövt maka på sig i en stad där det bara finns utrymme att bygga uppåt har säkert att göra med de kungliga banden. Problemet för den som vill lira här är att det är ”members only”. Jag lyckas ta mig genom den bevakade grinden genom att säga att jag stod nära den svenska kungen (jag hade en svensk enkrona som tilltänkt markör i fickan), men i klubbhuset blev det tvärstopp. 

Royal Dusit från Rachadamri stationsplattform och från Central World shoppingcenter.

Istället tog jag mig till Suwan, som jämte Lam Luk Ka kanske är den mest prisvärda banan i Bangkok (vi har testat båda tidigare). Räkna runt 400:- inkl caddie via Golfsavers (jämför alltid med vad klubben kan erbjuda i form av ”Sport Day-rabatter” etc). Eftersom jag landade tidig morgon, och tricket för att tackla jetlag är att snabbast möjligt anpassa sig till lokal tid, var tanken att jag skulle hålla mig vaken första dagen genom att lira golf här. Redan efter fem hål insåg jag att massage i ett luftkonditionerat utrymme varit en bättre strategi. Undvik helger på Suwan, då kan det gå så långsamt att fairway hinner växa igen framför dig.

Efter en inställd svensk sommar var vår korre försvarslös mot den sydostasiatiska svettgolfen och gick in i en ”klimatchock” redan på femte hålet.

Tror du att du ska kunna  köpa billiga golfgrejor i Bangkok får du tänka om, det är generellt betydligt dyrare än i Sverige. Om du ändå behöver något rekommenderar de flesta Thaniya Plaza, som har flera specialiserade golfbutiker. Min erfarenhet är dock att det är värt att kolla på Supersport i Central World, det är ofta rea där. 

Från Bangkok till Saigon

Om du ska direkt vidare till Vietnam (eller andra destinationer i regionen) från Sverige finns det numera även lågprisflyg från Bangkoks Suvarnabhumi-flygplats, som du flyger in till från Europa. Annars är det på den tidigare militärflygplatsen Don Mueang som Air Asia och andra bolag håller till. Det går en gratis transferbuss mellan de två flygplatserna. Om du ska från centrala Bangkok är det lättast att ta sig till Suvarnabhumi, med tåget. Till Don Mueang är det taxi som gäller, eller att du tar MRT/tunnelbanan till Chatuchak Park och sedan fortsätter med buss A1 eller A2.

Mellan de två landningsbanorna på Don Mueang ligger en golfbana: Kantarat. Bilden tog jag när jag flög in till Suvarnabhumi-flygplatsen för några år sedan. Det ryktas att banan är nerlagd, men så är inte fallet. 

Prisvärt och vädersäkert i vinter

Lonely Planet publicerade i mitten av november sin lista över vad de anser vara 2018 års mest prisvärda turistdestinationer. Mest intressant för svenska golfare som vill iväg i vinter tycker vi att Lanzarote, tvåa på listan, är. Det som framförallt gör den spanska ön billig är prisnivån på restaurangerna – längs strandpromenaden i Puerto del Carmen åt och drack vi hur billigt som helst och alltid bra. Bästa sättet att golfa här är att köpa en billig charter och sedan köpa till golfen. Polen är också med på listan. Vill du inte vänta till i vår för att besöka landet med golfklubbor kan vi tipsa om att istället göra det med skidorna i vinter – så här enkelt fixar du en egen mycket prisvärd skidsemester till Zakopane (vi ska dit i vinter igen).

Michelin-stjärna till Peralada

Hotel Peralada Wine Spa & Golf norr om Barcelona har fått en Michelin-stjärna. Vi var där för några år sedan och det var riktigt trevlig atmosfär på anläggningen. Gissningsvis har matpriserna gått upp rejält med stjärnglansen. 

Försäkringsbranschen har nu tagit fram specialanpassade bagagetaggar om du skulle råka fylla 45 under din utlandsvistelse.

Vid 45 lever du redan på övertid

Eftersom hemförsäkringarna bara täcker 45 dagars resande köpte vår lågbudgetkorre till en reseförsäkring för ytterligare 45 dagar. Med 56 år fyllda kostade detta 1629:- hos Europeiska. Hade han varit 17 år hade samma sak kostat 548:-. Försäkringsbolaget verkar alltså enbart gå på risken för hjärtinfarkt och helt bortse från vad bristen på mognad kan ställa till med – själva var vi odödliga och extremt riskbenägna upp till 40-årsåldern. Ännu intressantare blev det när vi matade in olika åldrar; det visade sig att man mellan 0 och 44 år betalde just 548:- och att premien går upp till 1629:- i samband med att man fyller 45. Har du fyllt 70 ombeds du ringa dem, sannolikt för att få reda på att du borde vara död.

Själva har vi nämnts två gånger i Donalds twitter, en gång innan vi började likna hans hår vid en välvårdad dammråtta och en gång efter.

På sista radens ett år med Twitter-Donald

 
Dagens Nyheter summerade i oktober Donald Trumps första år vid makten genom att låta en retorikexpert analysera hans twittrande. I sann överanalyseringsanda hävdade experten att inläggen är klassiska bevis på "mantran som bildar en gynnsam tolkningsram som är svår att bryta igenom”, att Donald vet vad han håller på med. Kanske är alternativet, att Trump inte har någon som helst strategi bakom det han gör utan enbart är en impulsiv och lättkränkt typ med enormt bekräftelsebehov som genom demokratins baksida har fått avfyringskoderna till världens största kärnvapenarsenal, för skrämmande att ta till sig.

Trendigt, trendigare, trendigast.

På sista radens dryckessnobbism

Beläget i periferin av jordklotet är Sverige ett litet trendängsligt land. När mikrobryggeri-vågen startade i USA var Sverige inte sena att hänga på och snart fanns det ett litet lokalt bryggeri i nästan varje svensk trappuppgång. Svenskar visade sig snabbt beredda att betala dubbla priset för en helt okänd ”IPA”, gjord av en helt okänd recept-googlande slashas i ett garage i halländska Hishult, jämfört med en tysk veteöl bryggd med 100-tals år av erfarenhet i ett bayerskt kloster. Efter att Nygårda lanserat en julmust lagrad på ekfat och detaljhandeln börjat sälja ”ölskummare” (allvarligt: skumkronan stjäl bara utrymme i glaset och ger dig mustasch när du försöker komma åt drycken) planerar nu Arla att erbjuda trendängsliga konsumenter ”hängtorkad mjölk”. Genom att korna aldrig har kontakt med marken ska den här mjölken vara extra ren. Säljs bara i 20 cl-förpackningar.