---

The Bobmen report: 1 juni 2017

---

 I juli kommer i vanlig ordning inget nyhetsbrev. Trevlig golfsommar!

---

Med heldagsgreenfee på Strängnäs GK kan du lätt förbränna Rogges rejäla portion marängsviss.

 

Test golfpaket: Rogge i Strängnäs

 
Hotell Rogge i Strängnäs – mitt i Mälardalen – erbjuder tillsammans med 27-hålaren i stan ett populärt golfpaket där du för del i dubbelrum med frukost, heldagsgreenfee, 2-rätters och en del annat smått & gott betalar 1 595:-/person. För den som likt oss vill uppgradera till ett deluxe-rum kostar det ytterligare 300:-/person. Läs reportaget här (fotona från banan är tagna förra sommaren).

---

 

Test golfpaket: Elite Grand i Norrköping

 

Vi har varit i Norrköping och testat Elite Grand hotell i kombination med spel på 27-hålsanläggningarna Bråviken och Norrköping Söderköping GK:s Hylinge-bana (tidigare Söderköping GK). Priset för golfpaketet verkar följa bokningsläget men helg ska du komma undan med 910:- för del i dubbel, frukost och en greenfee. På båda anläggningarna är det heldagsgreenfee. Hylinge var mycket bra hela vägen från tee till green, medan Bråvikens greener var makalöst fina. Läs reportaget.

 

Baren på Elite Grand i Norrköping. Längst upp: Bråviken par 3.

Söderköping (numera alltså Norrköping Söderköping) har i många år lockat med prisvärda medlemskap för den som bara vill vara greenfeemedlem, något som numera betraktas som rumsrent av Golfförbundet. Planerar du att spela två rundor på Norrköping Söderköpings två banor ska du faktiskt satsa på detta då du för 595:- utöver medlemskapet får två (personliga) greenfee-checkar som gäller på båda banorna. Ordinarie greenfee är 400:-/480:- vardag/helg per bana.

 

---

Piran på slovenska kusten.

 

Spela tre banor i tre länder på en dag

 

I förra nyhetsbrevet var vi i kroatiska Istrien och lirade. Med bara en bana föreslog vi att man också skulle ge sig på de två närbelägna banorna i italienska Trieste (18 hål) och slovenska Lipica (9 hål). För den som vill ha trofén att ha lirat i tre länder på samma dag är detta fullt möjligt. För att ta dig mellan de tre banorna är det sammanlagt en timmes körning (ytterligare 20 minuter om du ska undvika de slovenska betalvägarna). Mellan Trieste och Lipica är det bara kvartens körning. Vår gps hade svårt att hitta till Trieste så mata in gps-koordinaterna där (du får fram dem genom att högerklicka i google maps). Du hittar reportaget om Lipica här. Banbesöket på Trieste hittar du längre ner här.

 

Vår utsände kan berätta att brevlådorna i Slovenien verkligen luktar illa. Vykorten har ännu inte kommit fram.

Trieste kostade enligt hemsidan 70 euro att spela alla dagar i veckan, men via mailen angavs 50 euro som pris. På Lipica var det annonserade priset 29/34 euro vardag/helg för nio hål. Vill du gå dubbla rundor kostade det 36/46 euro. På plats sa man att det fanns flera olika typer av rabatter, så kolla med dem. Se till att du tar hyrbilen med ett företag som låter dig korsa gränserna, det större företagen brukar tillåta detta, men kolla på hemmaplan innan du bokar. Klisterdekalen du behöver för att köra på slovenska motorvägar kostar som minst 15 euro och gäller då i en vecka. Det är dock inga problem att hitta bra alternativa vägrutter.

 

---

 

Torshälla – högklassigt käk och bra vårgreener

Torshälla GK utanför Eskilstuna har en av landets bästa golfrestauranger. Här är det inget trixande med små persiljekvistar och ätbara blommor utan en stor varierad buffé där allt kändes som hemlagat av bästa märke. Som väl är så testade vi banan innan vi åt oss proppmätta. Läs reportaget längre ner.

---

 

En av landets finaste golfverandor

Hört talas om Grytsberg GK? Det hade inte vi heller. Ändå ligger klubben bara timmen sydväst om Stockholm. Vi har varit där och spanat in nya klubbhuset, med en veranda där vi hoppas få tillbringa några sommarkvällar. Vi passade också på att testa banan, som har fått en bra start på säsongen. Läs reportaget längre ner.

---

Downfield, ”one of the finest inland courses in Britain".

 

Skottland bortom St Andrews

Per Holm på Ågesta GK utanför Stockholm har precis som oss upptäckt hur kul det är att fota under rundorna. Sista veckan i maj var han i Skottland, strax norr om Dundee på ostkusten, precis norr om Fife där St Andrews ligger. Räkna en timmes körning från Edinburgh, ytterligare en halvtimme från Glasgow. Det här var nionde året på raken som Per och kompisar var här samma vecka och precis som i Sverige hade han toppenväder ("under våra nio år har vi bara haft regn fyra dagar totalt"). I strålande solsken betade han först av alla tre banorna på Carnoustie, här foton från mästerskapsbanan som stått värd för The Open sju gånger:

 

Carnousties berömda 18:e (med hotellet), där Jean Van de Velde stod för golfens kanske största genomklappning.

 

Sedan upptäckte Per Downfield, en parkbana som av British Open-vinnaren Paul Lawrie beskrivits som ”one of the finest inland courses in Britain". Per stämmer in: ”Den är helt  otrolig. Nästan alla hål kantas av trädridåer, så man känner sig helt ensam på banan. Kuperad på sina ställen, men man ser alltid var man skall  ta vägen. Bra par tre hål, från 130 meter upp till dryga 200 meter. Personalen i shopen var oerhört tillmötesgående och vänliga.” Maj-september är greenfeen 75 pund, resten av året kostar en runda 45 pund – för 60 pund kan du då få heldagsgreenfee.

 

 

Men ingen resa till Skottland utan att spela en av de riktigt gamla banorna. En av Pers favoriter är Montrose, världens femte äldsta golfbana. På hemsidan finns flera typer av erbjudanden. Per hittade också en lapp i proshopen som förkunnade att man kunde lira en hel vecka för 220 pund.

 

 

Per var även på Monifieth i byn med samma namn. ”Vilken omväxlande links-bana, bland de roligaste jag spelat i Skottland. Hårda snabba greener nära järnvägsspåret. Damen i startkuren sa att  banan  är spelbar  året  om beroende på ”mikroklimat” som gör att  de knappt  har frost  på vintern.”
 

---

Broadstairs i nordöstra Kent.

 

Hur säkert är det att åka till Storbritannien i sommar?

Efter den fasansfulla självmordsbomben riktad mot barn och ungdomar i Manchester höjde Storbritannien sin terrorhotnivå från allvarlig till kritisk, för att sedan sänka den igen. I dagsläget är situationen som sådan att polisen räknar med att det kommer att smälla någonstans igen, inte minst efter att de hittat tecken på att galningen tillverkat ytterligare en eller två bomber. Samtidigt är det viktigt att påpeka att du ska ha extrem otur om du råkar ut för ett terrordåd, det är betydligt större risk att du blir överkörd av en dubbeldäckare när du går och oroar dig. Vårt tips om du är orolig är att undvika folksamlingar, vilket är lätt som golfare. Att stanna hemma är inget alternativ, det vore ett steg mot att sluta leva. Dessutom blir vi nervösa av den slapphänta hanteringen av IS-sympatisörer i Sverige – i veckan slapp en av dem utvisning med hänvisning till att han riskerade fängelse i sitt hemland.

När det gäller de här hjärntvättade galningarna som spränger människor i luften, inte minst har muslimer i Mellanöstern i många år råkat ut för samma typ av dåd som i Manchester, är det kanske hög tid att använda IS mediadramaturgi mot dem själva och på Youtube visa att Manchester-bombarens kvarlevor inte alls hamnade i paradiset med 72 oskulder utan i ett hägn med nöff-nöff.

---

 

Flygplan, datorer och blyerts

 

Många som ska flyga med British Airways till Storbritannien i sommar kliade sig nog i huvudet när bolaget i lördags drabbades av ett omfattande datorhaveri, som stängde ner all trafik på Heathrow och Gatwick och lämnade många passagerare strandsatta över hela Europa. Här skulle vi kunna tjata på om hur sårbara vi gjort oss, där vi snart knappt kan peta näsan utan en wifi-uppkoppling.

 

Istället väljer vi att berätta om vilka fantastiska möjligheter som fanns för flygresenärer innan datorerna tog över passagerarlogistiken. Det var i Kina på 1980-talet, jag skulle flyga inrikes och vädret var halvtaskigt, något som flygbolaget inte ansåg sig ha förmåga att hantera. Följaktligen var alla flyg inställda och ett stillsamt kaos rådde på flygplatsen. Många hade sovit där föregående natt i väntan på att komma med ett flyg. När så flyget kom igång dagen därpå var det en rejäl eftersläpning. Jag skulle med flygnr 729 och beskedet var att jag skulle komma iväg tidigast dagen därpå.  I en gate i närheten bordade man precis flyg 788, visserligen inte dit jag skulle, men här gällde det att handla. Incheckningen var inte datoriserad, allt sköttes med blyertspennor och suddgummi. Jag ställde mig i kön samtidigt som jag med en penna ändrade mitt flygnr. När flight 788 lyfte satt jag ombord. Någon med korrekt boardingpass gjorde det inte.

 

---

Great place and close to parking.

 

Varning för ägarebetyg

 

Så här i semestertider vill vi återigen varna för ”användarbetygen” på diverse hotelbokningssajter. Numera är det inte ovanligt att vad som ser ut som sunkiga rum i privata hushåll har högre betyg än stadens lyxhotell, vilket visar hur fel det blivit när ägarna själva är inne och fejkar recensioner. Vårt tips är att inte fästa för mycket avseende vid betygen utan istället försöka läsa några recensioner. Är de välformulerade och konkreta är de ofta mer pålitliga än när någon varit inne och motiverat det höga betyget med enbart typ ”Great place”.

 

---

Kim Jong Il har missat fairway med utslaget på ett par fem, men satte andraslaget och räddade en albatross. Kim gick från regular till stiff 2011 och golfen förlorade sin största talang någonsin.

 

Så fick Kim Jong Il till sina fem hole-in-one på sin enda golfrunda

 

Ni har säkert hört historien, om Nordkoreas förre diktator som under sin livs enda golfrunda gjorde hela fem hole-in-one och gick på 38 slag under par. Nu har några västerlänningar på besök i landet fått reda på hur det gick till – och vi har plötsligt fått sympati för den numera avlidne despoten.

Vi var nämligen med om en liknande...incident, i Indonesien. Efter en runda räckte vår caddie över scorekortet. Vi blev riktigt förvånade, för vad som hade känts som en katastrofrunda såg riktigt bra ut i scorekortet – äntligen hade vi lyckats hålla ihop spelet under en svettrunda i Sydostasien. Då berättade hon att hon inte hade skrivit in vårt resultat, utan hur många slag vi var över par på varje hål. Plötsligt kändes allt som vanligt igen.

 

Vår caddie i Indonesien som fick oss att uppleva ett kort ögonblick av golfeufori. 

Det här sättet att skriva ner resultatet – “relative-to-par system” –  är inte ovanligt bland caddies i Asien. För Nordkoreas statliga nyhetsbyrå var det dock helt okänt, så när man kablade ut husses resultat hade fem bogeys blivit fem hole-in-ones. 

Ok, eftersom banans par var 72 är det bara att lägga till detta antal slag till de 34 som Kim Jong enligt officiella uppgifter hade på rundan och vi får totalt 106 slag. Ett extremt bra resultat för en första runda, och faktiskt trovärdigt när man betänker hur många asiatiska affärsmän och potentater kör med forecaddies som ser till att även värsta snedskotten återfinns mitt på fairway 200 meter längre fram. 

 

Vad lär vi oss då av den här historien? Ehh... att ”never check a good story” blivit något av en livsbetingelse för dagens media och att grävande journalistik förpassats till våra tassemarker.

 

---

Charles Barkley – en av NBA:s främsta spelare någonsin och med en sving ingen vill uppleva i slow motion.

 

Redo att uppleva din swing i slow motion?

Många golfare som vill utveckla sin sving använder appen Hudl Technique Golf, som ska finnas att ladda ner gratis för Iphone här och för andra telefoner här. Själva vågar vi inte uppleva våra svingar i slow motion.

 

---

Royal North Devon, så mycket genuin links du kan begära och en häströv i baksvingen.

 

Hur vet du att det är en äkta links?

 

I samband med vårt Korsika-reportage nämnde vi att det gått inflation i links-begreppet. Inte minst i USA beskrivs många banor som links utan att ha någon som helst teckning för det, allt i hopp om att golfare ska betala mer pengar för sin runda. Nu har vi uppdaterat texten där vi reder ut begreppet och även drar historiken kring spelet.

 

---

 

Seniorer viktigare än juniorer för klubbens framtid

I stort sett alla svenska golfklubbar lägger ner mycket tid och pengar (även i form av uteblivna intäkter) på att attrahera juniorer. Det här är det traditionella sättet att jobba inom alla idrotter, att fylla på underifrån. Men golfen är inte som andra idrotter, de flesta ungdomar upplever den som tempofattig och allt för individualistisk. Här har golfen centralt misslyckats med att reformera sitt erbjudande – det är samma trögflytande vätska oavsett vilken förpackning man försöker sälja den i. Vem tror på allvar att tv-golfens traditionella tuggummisega slagspel över fyra dagar – där man redan från början gör klart för tittarna att allt kommer att avgöras först på de sista nio hålen – lockar nya ungdomar till sporten?

I en ledare i ”Golfnyttan”, Svenska Golfförbundets lobbytidning som kom ut i samband med politikerveckan i Almedalen förra sommaren, konstaterade förbundets generalsekreterare Gunnar Håkansson att den stora potentialen nya golfare nog finns i de äldre åldersgrupperna och att man som första idrottsförbund kanske borde göra en rekryteringskampanj som vänder sig till nyblivna pensionärer, utan att därför glömma juniorerna.

Rätt tänkt. Mitt i livet har vi fullt upp med karriär och familj, men när vi når medelåldern börjar bitarna falla på plats och då attraheras många av oss av golfens främsta erbjudande: motion, umgänge och natur (tre ord som inte direkt låter upphetsande i ett tonårsöra).

 

Ett annat viktigt sätt att attrahera ungdomar är via framgångsrika utövare som visar att de har/haft kul i karriären. En som verkligen lyckades med detta var Helen Alfredsson i Mästarnas Mästare – en kvällstidning beskrev hennes medverkan som lika diskret som en schimpans med bjällror. Jonas ”Brysselsteget” Björkman var förvisso trevlig och artig, men det där med tennis verkar inte särskilt kul.

 

---

 

Svårare behöver det inte vara

Banarbetare måste ju göra sitt och du måste göra ditt. I Spanien träffade vi på en kille som helt enkelt hade monterat upp ett portabelt litet nät som skyddade honom från bollar när han höll på att dräneringsgräva. Han kunde jobba ostört och vi slapp stå och vänta på att få ögonkontakt med honom innan vi slog våra snedkulor. En variant, om banarbetarna vägrar använda nät, är att vi som spelar lika mycket på bredden som på längden har med oss släggkastarburar som vi slår varje slag i – tungt att släpa runt på men det lär motivera till att börja slå rakare.  

 

---

Exklusiv klubbtidning

Medan många golfklubbar har svårt att annonsfinansiera en tryckt klubbtidning har superprivata spanska golfklubben La Zagaleta ett medlemsregister som lockar till sig annonsörer från extremt exklusiva produkter och varumärken. Vi får klubbtidningen i brevlådan efter att ha lyckats smita in och testa banorna för några år sedan. Vår brevbärare måste verkligen fundera över de här med pärlor och svin när han trycker ner tidningen i brevlådeinkastet till vår 2:a i en Stockholmsförort. Vi försökte hitta något i annonserna som vi skulle ha råd att köpa och hittade ett uppslag med lite möbler. Sedan såg vi att de var tillverkade av Bugatti, samma företag som gör skräddarsydda exklusiva supersportbilar.

---

Stöldgods från Polen förra sommaren.

 

Kran eller valmunk – ditt val

Tillhör du dem som köper vanligt vatten på flaska i butiken och släpar hem – läs det här och känn dig dum. Vår lösning, för att spara på jordens resurser men ändå få lite flärd över ditt vattendrickande, är att vara mer uppmärksam när du är på golfsemester. Ofta kommer det buteljerade bordsvattnet utomlands i riktigt snyggt designade flaskor och vi tar regelbundet med oss dem vi gillar (annars slängs de). Väl hemma kan du fylla dem med kranvatten och ha i kylen. Alla tjänar på det här.

Om du däremot tycker att det är din privatsak hur du använder jordens resurser tipsar vi om en maträtt som säkert passar din attityd: valmunk. Så här enkelt tillagar du den: Fånga en blåval. Skär ut en mumsbit runt blåshålet. Fritera mumsbiten. Släng resten.

---

Inga bajspåsar behövs. Vi rekommenderar dock att du gör rent facket efter rundan.

 

Skydda dina dyra Pro V-bollar i sommar

 

Många golfare kommer att få saker stulna ur sina golfbagar i sommar. Lämna aldrig värdesaker i bagen när du inte har uppsikt över den, t.ex. när du ska upp och slå ut från en högt belägen tee. När det gäller att skydda dina värdefulla bollar är det knepigare, att ha hänglås på bollfacket är inget alternativ för sådana som oss som är där och rotar efter nya bollar på varje hål. Men nu finns det en lösning. Det är företaget Dog Alert som avlat fram en Attack-pudel som du kan hyra per runda. Den avskräckande effekten är kanske inte så stor, men prototyp-testerna visade att det skulle bli väl tajt med en dobermann.

 

---

Spretig spelstil och taskigt omdöme gör att våra utsända ständigt riskerar att ätas upp av svenskfientliga alligatorer.

 

Inte bara konkreta restips på hemsidan

Med tanke på att det i vanlig ordning inte kommer ut något nyhetsbrev i juli, utan först i mitten av augusti när vi räknar med att de flesta inaktiverat sina frånvaromeddelanden, vill vi slå ett golfslag för materialet vi har i toppmenyerna ”diverse reportage” och ”reds irrfärder”, som t.ex när en av oss hamnade på en afrikansk lågbudget-drivingrange och nästan hade ihjäl en 60-taggare.

---

17:e maj triggade i vanlig ordning galningarna i väster medan vi svenskar är mer sansade den 6 juni.

 

På sista radens nationaldagsfirande 23 juni

Den 6 juni är det dags för Sveriges nationaldag. Som vanligt kommer det att bli en krystad tillställning, med Jimmie Åkesson i nationaldräkt och kungen som läser några meningar från ett papper han i vanlig ordning verkar ha sett för första gången. Varför kan då vi svenskar inte fira vår nationaldag som norrmännen firar sin? Svaret är enkelt: det enda de flesta av oss vet om den här dagen är att den snott oss på semesterdagar. 2005 ersatte den annandag pingst som en helgdag, en dag som alltid inföll på en måndag. Den 6 juni faller däremot in när den känner för det och gör den det en helg blir vi blåsta på en ledig dag det året. Vi är pragmatiska och firar nationaldagen på midsommarafton, det känns festligare. Dessutom funderar vi på att flytta nyår till någon gång i maj, när naturen är som vackrast och det inte är så jäkla kallt när man ska skicka iväg raketerna. 

 

Eftersom man inte satt upp några p-automater är det appen som gäller.

 

På sista radens appifiering av Sverige

 

I vår förort har man infört parkeringsavgifter. Parkeringsböterna har snabbt blivit en stor inkomstkälla för staden och parkeringsbolagen, för det finns inga p-automater att betala i. Istället är man hänvisad till att betala i en app. Samhället och produktutvecklarna jobbar nu febrilt på att utveckla nya appar för alla våra behov, även de mest basala. Finska Metsä Tissue har aviserat att de innan årets slut räknar med att kunna lansera en app som kommer att ersätta det traditionella toalettpappret, och som även screenar för hemorrojder och kvarglömda föremål. Se där en chans att gå till botten med vad järn-5:an tog vägen.

 

Redo för rundan.

 

På sista radens terränggolf kan vara lösningen

 

Längre upp konstaterade vi att ungdomar var svårfångade för golfen, helt enkelt för att de tycker den är för tråkig. Här finns möjligheter till produktutveckling. Själva drar vi oss till minnes när vi som unga tröttnade på krocket på platta gräsmattor och istället började lira i terräng. Av och till försvann några klot, men det blev betydligt roligare, helst i kombination med öl. Nu har vi som första svenska reportageteam testat terränggolf. Fördelarna är många även rent ekonomiskt:
- Inga kostnader för att anlägga banan.
- Inga kostnader för att underhålla banan.
- Inga avstånd till banan – bara att kliva in i närmaste skogsglänta.
- Inget medlemskap krävs då Allemansrätten gäller, i varje fall i svensk terräng.

 

---

---

---

 

Småputtrigt i Trieste

 
Golf Club Trieste ligger på en höjd ovanför staden med samma namn i nordöstra Italien. Klubbhuset och de två sista hålen skulle ha mycket fina vyer mot kusten och Trieste, med den lilla staden Muggia på andra sidan hamnbukten, om det inte varit för träd och annan vegetation som skymmer sikten för oss som inte mäter drygt tre meter i strumplästen.  

 

Istället får banan klara sig på egna meriter och det gör den sådär. Som längst går det att få till 5 575 meter (par 70) och med en ganska platt layout är det lätt att gå. De flesta hål avgränsas av trädridåer, så du slipper störas av andra golfares dåliga dagsform på intilliggande hål när du formar dina precisionsslag. Rent tekniskt finns några dogleg som är kul att lira.

 

Allt som allt är Trieste en småputtrig bana vars främsta kvalitet är att den ligger nära för den som är i grannländerna och vill ha en italiensk trofé. Klubbhusrestaurangen var välbesökt när vi var där.

 

 

---

 

Torshälla – med en av landets bästa golfrestauranger

Den 7 maj var vi och testade Torshälla GK utanför Eskilstuna. Greenerna var utöver några fläckvisa vinterskador mycket fina och täta och när du läser det här ska de förhoppningsvis vara förstklassiga.

 

Klubben använder det innovativa greppet att starta varannan vecka från hål 1 och varannan från hål 10. Det gör att alla som bara hinner/orkar spela 9 hål slipper gå och nöta samma slinga varje vecka – märkligt att inte fler klubbar kör så här om bansträckningen tillåter.

 

18:e green och restaurangen, med stor uteservering och förstklassig mat (och supertrevlig personal).

Banan är en blandning av äng, park och skog. Ängspartiet, hål 1-9, ligger öppet och det blir lite same-same, det som kan ställa till det för den bättre spelaren här är att det kan vara en hel del vind. Bäst gillade vi skogshålen, 13-16, inte bara för att de är mer tekniska utan också för inramningen.

 

Banan i all ära, det som imponerade mest på oss var den trevliga atmosfären kring klubbhuset, med en stor terrass som ligger strategiskt (vill du sitta ännu närmare inspelen på 18 finns det en extra uteplats där). Utöver à la carte serveras en lunchbuffé dagligen mellan 11 och 15. Vi testade lite av varje och allt var otroligt gott – missa inte lunchen på Torshälla!

 

 

---

 

Grytsberg – stället för aftergolf i sommar

Solbacka GK blev Gnesta GK (vilket vi helt hade missat) som sedan blivit Grytsberg GK. Samma bana nytt klubbhus, vid Grytsbergs säteri en bit bort från gamla klubbhuset på Solbacka konferensanläggning. Säkraste sättet att ta sig hit är att ställa in gps:en på Grytsbergs Säteri.

 

Säteriet med klubbhuset till höger. Längst upp: under vårt besök var man i full färd med att få verandan klar.

Vi vågade aldrig besöka klubben när de höll till på Solbacka. Konferensanläggningen var tidigare läroverk och det var där Jan Guillou råkade ut för ”kamratuppfostran”, vilket han skildrat i delvis självbiografiska boken ”Ondskan”. Med klubbhuset på nytt ställe kände vi oss hyfsat säkra på att inte utsättas för pennalism.

 

Vi dök upp på städdagen den 6 maj och det var fullt ös för att iordningställa en av landets finaste klubbhusverandor, med vad som kommer att bli magiska solnedgångsvyer mot Kyrksjön. Interiört är huset inte stort, men det finns kompletterande lokaler. Senare i sommar kommer ett brasserie stå klart i en annan byggnad, fram till dess kommer det att finnas lättare förtäring och drycker i klubbhuset.

 

 

Det finns också långt framskridna planer på att bygga övernattningsrum med samma fina utsikt mot vattnet. Det är som vi förstod det inte heller uteslutet att man bygger ett nytt avslutningshål, med greenen mellan klubbhusverandan och sjön – vilket skulle vara en het kandidat till landets finaste avslutningshål.

 

Eftersom det var städdag var det tomt på banan (de medlemmar som inte var med och städade vågade inte ge sig ut och lira), så vi fick banan nästan helt för oss själva. Med klubbhuset på nytt ställe har hålen naturligtvis fått annan ordningsföljd. Vi har inte spelat layouten tidigare, men kände att den funkade bra nu, även om man i dagsläget måste korsa 18:e fairway för att komma till första tee.

 

Som mest kan du klämma ut 5 239 meter (par 70) ur layouten. Vad banan saknar i längd kompenserar den med flera småtrixiga hål. Vi gillar småtrixiga hål, man tröttnar inte lika snabbt på banan, men det kräver ofta ett inspelningsvarv om man vill scora.

 

Det finns några uppförslut på slutet, annars är det inga större problem att gå för den med normalkondis. Har du som oss aldrig lirat banan tidigare kommer du att inse att hål 15 tidigare var hål 1.