Vi har varit tillbaka i Marrakech i Marocko, som mer eller mindre regelbundet verkar få nya banor. I dagsläget finns det ett tiotal. Samtliga har lagt sig på ungefär samma pris, runt en svensk tusenlapp, Sannolikt dyrare än du hade gissat men med tanke på att flyget är busbilligt får du tänka lite gungor & karuseller. Med prisbilden kan det vara värt att lägga ner lite arbete framför datorn för att se vilka banor du ska satsa på. Vi ska försöka hjälpa till, inte minst med ett 100-tal foton tagna på banorna vi spelade i början av februari.

Flyget från Stockholm hittade vi för 668:- t/rt för kroppen, sedan tillkom bagaget men totalpriset var fullt hanterbart. När du flyger hem är det lite olika bud huruvida du behöver boardingkortet utskrivet på papper, vi behövde det inte men kanske bäst att ha det utskrivet så att du inte riskerar en avgift på 20€ för besväret vid incheckningen.

För den som inte vill kånka med klubborna finns Clubs to Hire i Marrakech, för ca samma pris som det kostar att få med egna klubborna på flyget. Waste areas (gruspartier) på några av banorna kan också vara skäl att inte riskera dina egna blad.

Att hyra golfset på klubbarna är en dyr historia, räkna 400:-/gången – bara ett alternativ om du ska spela någon enstaka runda. Dock bra klubbor rakt igenom där vi var. Caddie är däremot oftast billigt, om du skulle vilja ha en sådan.

Våra flygtider gjorde att vi hade sju hela dagar på plats, tre dagar räcker för att du ska hinna med turistandet i staden, är du golfsugen kan du pressa in det på två. Är du extremt golfsugen kan du lira varje dag och väl hinna med staden före/efter rundorna, mycket upplevs dessutom bäst kvällstid.

Spelar du bara någon enstaka runda kan du bryta av veckan med en utflykt till Essaouira, vår favorit i Marocko och tre timmar bort med buss. Här finns numera två banor av Gary Player och vi ska dit sista veckan i mars, rapport i nästa nyhetsbrev. Vi kommer då också att ge oss på ytterligare några banor i Marrakech.

Fyra banor hann vi med den här gången. Tre gick att boka via liknande bokningssystem på klubbarnas hemsidor, Assoufid fick vi mejla. För att ta oss till och från banorna använde vi en variant på Uber/Bolt. Detta fungerade utmärkt, inte alls lika jobbigt som i Egypten för dryga året sedan utan chaffisarna skötte sig exemplariskt och det var billigt. Sedan har vi det där med aktuellt skick på banorna:

Al Maaden (ovan) var i mycket bra skick hela vägen från första tee till sista green. Gott om utrymme för dig som inte spelar med titthålskirurgisk precision, lite väl gott kunde vi tycka ibland. Hög nivå i köket, så här ska du planera in lunch.

Royal Golf de Marrakech har hög belastning och det märktes på de mjuka greenerna som var lite slitna rakt igenom, framförallt Old Course som har mest trafik. Fairways var inte i toppskick på någon av banorna, men bunkrarna var mycket fina och oftast med fin mjuk sand. Klubbhusmiljön gör dock att man köper skicket på banan.

Palm Golf Marrakech Ourika, här var vi beredda på det värsta då det fanns en del färska recensioner på nätet som sa att banan var i dåligt skick. Fairway och tees var något slitna men greenerna rullade fantastiskt fint, så banan funkade bra på alla sätt som räknas. Kul layout.

Assoufid har flera gånger av World Golf Awards utsetts till inte bara Marockos bästa bana utan hela Afrikas. Fullständigt obegripligt, har de missat att Sydafrika är i Afrika – det hörs ju på namnet. Vi har sedan länge tappat allt förtroende för hur World Golf Awards jobbar. Men Assoufid är en kul bana, tyvärr var skicket inte bra under vårt besök. Samtliga greener hade skador och det var först mot slutet som fairways kändes ok. Att man ännu efter tio år inte kommit igång med hus runt banan skvallrar om att det här kanske inte är ett tillfälligt problem. Vi hoppas att det löser sig, tills dess får du uppskatta den roliga layouten, framförallt sista nio.

Från andra golfare hörde vi att Amelkis hade rejält uttorkade fairways och att Palmeraie var i ok skick utan att imponera (det här är alltså andrahandsuppgifter). Läs vårt rejält uppdaterade reportage, där vi nu testat nio banor i Marrakech. Vi har också uppdaterat vår intro till golf i Marocko, bland annat med vad du ska tänka på när du ska välja en riad att bo på.

Kort för resenärer

Det har kommit några nya betalkort på marknaden där du slipper valutapåslag och uttagsavgifter när du är ute och reser, dessutom ingen årsavgift. En annan fördel är att du kan ha reskassan här och slipper riskera ditt ordinarie kort. Är ni flera som reser med gemensam kassa swishar ni bara in samma belopp när saldot börjar tryta (kunde man i varje fall med Northmill, kortet vi använt). När du ska betala via nätet känns det också tryggare, istället för att riskera att ditt ordinarie kortnummer hamnar på villovägar sätter du bara in de pengar som ska betalas på kortet gör betalningen och sedan är det tomt.

Signaturhål

Alla klubbar vill ha ett ”signaturhål”, ett hål som gör sig bra i marknadsföringen och får oss golfare att dregla lite extra när vi väl står där på tee. Det där dreglet kommer på tee på hål 7 på Göteborgs GK/Hovås. Problemet är att hålet spelas åt andra hållet, den green du ser på fotot ovan tillhör hål 10. Om klubben skulle korrigera den här bristen i layouten och ändra riktningen skulle det spelas runt 160 meter, med en carry på 145 för att hålla bollen torr.



Vår hemmabana har i dagsläget inget signaturhål, men inför den här säsongen byggs två hål om (ovan från i höstas). Fint värre blir det. Vi var inledningsvis emot det här, för att vi kände att det hade varit bättre att lägga de där miljonerna på att få tees och bunkrarna på hela banan i anständigt skick. Men har klubben den finansiella uthålligheten att framöver även rusta upp de andra 16 hålen blir det ju finemang, så småningom. Lite märkligt blir det dock den här säsongen, med två hål av hög klass mitt bland de andra ganska ordinära hålen, som att strosa på Böda Camping och plötsligt träffa på två personer klädda i frack.



Det har också, som vi förstått det, varit en del diskussioner kring hur man skulle hantera en kulle som gör att andraslaget på nya par 5:an blir blint. En variant var att spränga, en annan att använda schaktmassor för att höja fairway bortom kullen. Själva hade vi gärna installerat en sydostasiatisk flaggvakt, mycket mer pittoreskt än dynamit eller gegga och med stor potential att äntligen ge vår bana ett signaturhål.

Pay & Wait

I väntan på att stora banan ska öppna var vi ute och lirade på vår 9-hålare, en korthålare Pay & Play. Det är här nya golfare ska fasas in: förälska sig i livsstilen och sedan som medlemmar bidra till att klubben står stark i framtiden. Normalt tar ett varv en knapp timme. Efter två timmar och sju avverkade hål gav vi upp. Fördelen med Pay & Play är att alla får chansen att testa golf utan några som helst förkunskaper. Nackdelen är att många som säkert skulle kunna fastna för golfen riskerar att få ett första intryck av ett evigt väntande, för att bollen framför inte fattat det här med att golfbanor inte har omkörningsfiler. Klubbar med Pay & Play-erbjudanden måste vara lika tydliga mot nybakade golfare som mot oss som hållit på ett tag: är det tomt framåt och du har kö bakom så släpper du igenom.  

På sista resursanvändningsraden 1

Stockholms Lokaltrafik ska byta ut sina digitala skyltar, till en total kostnad av runt 800 miljoner kronor. Framöver kommer meddelandet om att vårt tåg är inställt att se betydligt snyggare ut.

På sista resursanvändningsraden 2

Det har skrivits mycket om ”tidslinjen” när det gäller Risbergska i Örebro. Mest fokus har legat på vad mördaren hade för sig innan han tog livet av tio människor. Själva är vi lika intresserade av hur 130 beväpnade poliser i skyddsvästar jobbade (och vilka avvägningar som gjordes) mellan 12.45, när mördaren sköt sig själv, och 15.31, när man ansåg byggnaden säker nog för att släppa in sjukvårdspersonalen. Tills vi förhoppningsvis får veta mer om detta gäller att om du har en massmördare i hälarna kan du i varje fall känna dig trygg i att polisen kommer att få fram en god bild av händelseförloppet innan du dog.

På sista resursanvändningsraden 3

Postnord gör reklam för att "enkelt returnera dina impulsköp i en av våra boxar". Varor som säljs via nätet med gratis returrätt har blivit en stor miljöbov och Postnord uppmuntrar alltså till att transportera paket fram och tillbaka. Aftonbladet avslöjade nyligen att ett av de två stora kinesiska företag som säljer kläder och annat extremt billigt på nätet bränner returerna i Atacamaöknen i Chile, långt bortom eventuella ögonvittnen (vi har själva varit där och kan intyga att det är en ogästvänlig plats för ögonvittnen). Vi gringubbade oss också över skidliftarna, där det kan vara långa köer till stolarna som går upp samtidigt som man har en massa stolar som går ner helt tomma. Där har vi dock insett att vi tänkte fel.