---

The Bobmen report: 1 februari 2024

---

 

Vi har landat i Kapstaden (när irakierna sa sig vara oroliga för att det svenska gängvåldet ska sprida sig till Bagdad kändes det som hög tid att lämna Sverige). Som ofta har vi börjat i vindistrikten strax öster om stan, för att mjuklanda lite. De mest kända orterna här är Franschhoek, Paarl och Stellenbosch och de ligger som en triangel med 30 minuters körning mellan varandra. Den sistnämnda ligger klart närmast Kapstaden, räkna en halvtimmes körning från flygplatsen, och har två välkända banor strax söder om stadskärnan. Båda är populära bland vinpimplande utländska besökare och det har drivit upp greenfeen rejält sedan vi var här första gången. De Zalze kostar numera häftiga R1 750 (kursen igår var 0,55 Rand för 1 SEK)  men om du är medlem i en sydafrikansk golfklubb (läs om detta i vår intro till Sydafrika) går greenfeen för betydligt angenämare R1 100. Ett distansmedlemskap på t.ex. Cathedral Peak kostar R660 (några få klubbar accepterar inte detta medlemskap för rabatten så kolla vad som gäller), du sparar alltså in kostnaden redan här. På Stellenbosch GC är motsvarande priser R960/580. Läs reportagen längre ner, där vi även besökt ett riktigt fint motormuseum.

 

Stellenbosch GC. Längst upp: De Zalze.

 

Som stor universitetsstad är Stellenbosch den klart roligaste och livligaste staden i vindistrikten, kanske vår favoritstad i Sydafrika när det kommer till restaurangliv, och vi brukar slå ner bopålarna här. Nackdelen med universitetet är att trafiken kan korka igen rejält när studenterna ska till och från studierna, bilen är helt klart populärare än cykeln här.

 

 

Det är dyrare i vindistrikten än på många andra ställen i landet. Med det sagt har det under de drygt 30 år vi besökt landet aldrig varit billigare än nu. Första kvällen käkade vi på Craft Wheat & Hops inne i centrala Stellenbosch, som har hantverksöl och riktigt bra mat. Middag för två och två stora öl vardera gick på totalt 250 svenskpengar, vilket var 60:- mindre än vi betalade för två stora öl innan takeoff från Arlanda. Maten på golfklubbarna är lika billig och lika bra och personalen är genomgående extremt trevlig.

 

Testbrickan med valda hantverksöl gick på 40 svenskpengar. Sedan kunde vi spela cricket med brickan.

 

När det gäller boendet ska du inte tveka att bo en bit från centrum, Uber/Bolt funkar utmärkt. Själva bodde vi tre nätter på mycket trevliga Eikelower Guesthouse, tre km från centrum. En Uber til/från centrum kostade ca 20 svenskpengar och samtliga chaffisar var mycket trevliga. Runt hörnan från Eikelower ligger en mycket välsorterad alkoholbutik.

 

 

Det finns hur många vingårdar som helst i området. Ska du köpa flaskor ska du inte ha för stora förhoppningar att göra några kap, en del flaskor är faktiskt dyrare på gårdarna än hemma på Systembolaget. Däremot är vinprovningarna oftast mycket prisvärda, så se till att någon annan har bilnyckeln.

 

Största flaskan håller 27 liter.

 

När vi hämtade ut hyrbilen, en procedur som är en betydligt trevligare upplevelse i Sydafrika än i Sydeuropa, klagade vi på att vi i fjol i Joburg fick en bil med sju mil på mätaren och undrade om det hade något fräschare. Vi fick en VW Polo (som inte alls såg ut som en traditionell Polo och med ett skuff där vi fick in golfbagar o andra väskor). Den hade  bara 17 km på mätaren så hur de fått den från fabriken till flygplatsen är ett mysterium.

 

Till nästa nyhetsbrev kommer vi att ha hunnit med betydligt fler banor. Planen är att ta oss österut mot Port Elizabeth för att testa banorna där. Längs vägen räknar vi med att få med oss några riktigt prisvärda upplevelser – vad sägs om att lira 18 hål med havsutsikt på alla hål för R285 (alltså 157 svenskpengar), på en bana som fostrat en majorvinnare, med en av de snyggaste svingarna på touren?

 

---

 

Matkovich-Player/Nicklaus 9-6

Hemmasonen Gary Player och amerikanske Jack Nicklaus må vara mer kända internationellt som bandesigners, men letar du väldesignade banor i Sydafrika och inte vill betala halva greenfeen för varumärket är tipset att leta efter banor av Peter Matkovich. I rankingen av sydafrikanska banor 2023 hade Matkovich med nio av sina banor i topp-50. Player och Nicklaus hade sex var.


Arabella, Matkovich får ursäkta men här imponerade hotellet mest. Längst upp: Simbithi.

Vi har betat av flera av Matkovichs banor, även i Zimbabwe. Några favoriter är Prince´s Grant, Simbithi och Umhlali norr om Durban och San Lameer söder om Durban. I det här nyhetsbrevet har vi med De Zalze och till nästa utskick hoppas vi hinna med ett återbesök till spektakulära Pinnacle Point i Mossel Bay, en av de absolut roligaste banor vi lirat genom alla år.

---

 

Beachwood i putten

Beachwood Country Club, som vi testade förra året, har tyvärr kånkat och bommat igen. Banan blev som flera andra banor i området rejält dränkt i lervälling till följd av översvämningarna 2022. Till skillnad mot Durban CC hade klubben inte pengar att riktigt återhämta sig. Tråkigt, för under vårt besök var det helt ok golf till en extremt låg kostnad – och ölen var nästan gratis.  

---

 

Säkerhetstips

Ni som följer oss vet att vi i Sydafrika av och till lirar i bensinstationströjor vi fått tag i, för att försöka desarmera den spända alfahanne-atmosfären när många går och sprätter i tröjor från prestigeklubbar. Nu har vi upptäckt en annan fördel med de här tröjorna: de är flamsäkra. Skulle vår putter mot all världens förmodan vara väl het riskerar vi alltså inte att bränna bort bröstvårtorna.

 

---

 

Vinnaren i sämst golfklubbs-slogan korad

Ifach ligger mellan Valencia och Alicante och banan erbjuder riktigt fina vyer mot havet och den stora Mirador de Carabineros-klippan. Nog kunde de gnuggat geniknölen lite och få till något starkare. Vi gissar att de inte ville.

 

---

 

På sista grävande journalistikraden

Public service får ofta kritik för att de skickar ut samma skit i tablåerna som de (mer) kommersiella kanalerna, att man istället borde ägna sig mer åt "analys". Nu tar SVT kritikerna på ordet, med programmet "Anal Extas" där två dokusåpakändisar får se en äldre dam rota i baklyktan på en kille upphängd i taket – precis lika vidrigt som det låter och fullständigt obegripligt att SVT tyckt att det här är en programidé. Till råga på eländet har de lagt programmet under rubriken ”Inspiration & Livsstil, jämte ”Vem bor här” där man tittar in i betydligt trevligare miljöer. Nåväl, känner ni er kallade kommer här två tips till ”bakladdaren”: använd inte armen med Rolexen och känner du visdomständer kan det vara läge att tagga ner en aning.

 

En lysande programidé är däremot ”Lerin på Lofoten”, där den ödmjuke konstnären och hans färgglade sidekick låter ett gäng f.d. missbrukare spela huvudrollerna. Insiktsfullt och välformulerat om att vara människa när livet inte är vackert, filmat på en av världens vackraste platser. Jag har själv varit på Lofoten ett antal gånger, som reseledare för 30 år sedan. Första vändan hade jag inte en aning om vad som väntade och lovade öl till alla som badade. Det var 25 grader i luften och 20 i vattnet när vi kom upp. Numera ringer jag SMHI innan jag sticker ut hakan.

 

 

På sista dubbla budskapsjournalistikraden

Svårt. Vi gissar att han ligger i omloppsbana.

---

---

---

 

Vindistriktens mest spelade bana

 
Stellenbosch GC är en av de populäraste klubbarna bland utländska besökare till Western Cape, faktiskt en av de mest trafikerade i hela Sydafrika – du ska alltså se till att boka starttid i god tid.

 

Hälften av trafiken på banan utgörs av greenfee-gäster, så om du som oss vanemässigt förlitar dig på att få guidning av dina medspelare kan det vara läge att försäkra dig om att det är hemmaspelare i bollen och inte sådana som oss som ofta har fullt upp att hitta fram till första tee.

 

Klubben var igång med nio hål redan 1904 och är med det landet fjärde äldsta golfklubb. Ytterligare nio hål tillkom 1953. Genom åren har banan varit spelplats för en mängd stortävlingar, bland annat World Amateur Team Championship 2006, med lag från 70/42 länder i herr-/damklassen. Tävlingen arrangerades tillsammans med grannklubben De Zalze. Rory McIlroy var en av deltagarna, året innan han blev proffs. En av svenskorna var Anna Nordqvist. South Africa Open spelades här 1999.

 

Från restaurangen, med och utan morgondis.

Banan är av parkkaraktär, mestadels platt och lätt att gå (är det varmt kan det dock vara läge att hyra bil – boka i så fall även denna i god tid). Det finns fyra tees och du kan spela från 5 082 upp till 6 388 meter. Höjer du blicken under rundan har du fina vyer mot Helderberg-bergen, om du inte som oss varit korkad och gått ut när det är morgondis – försök få starttid en bit  in på eftermiddagen då det normalt är bäst ljus mot bergen.

 

Korthålet 7 från club tee och bakifrån.

Layouten är lite väl same same inledningsvis och det är först på hål 6 som mönstret bryts, med ett dogleg vänster med en upphöjd green. Efter det kommer första korthålet, med rejäl höjdskillnad och ett stort bunkersystem som sväljer bollar som landar bakom green. Sedan rullar det på, utan att man direkt känner att layouten riktigt greppar tag i en. Vatten är bara i spel på två hål.

 

Banan är alltså helt ok utan att direkt imponera. Det gör dock restaurangen, som du absolut inte får missa. Du sitter med riktigt fin utsikt mot bergen och banan och maten är förstklassig. Att pizzorna presenteras med individuella förslag på vin eller öl skvallrar om att de är väl värda att testa. Som alltid på sydafrikanska golfklubbar är priserna löjligt resonliga.

 

---

 

Sugen att klämma in något biligare innan nästa runda?

Franschhoek Motor Museum ligger 20 minuters körning från Stellenbosch och är en riktig pärla för motornostalgiker, med en rejäl samling fina bilar av äldre modell. Museet har varit igång här sedan 2007, efter en flytt från strax utanför Joburg. Inträdet är nästan gratis, men du behöver boka i förväg via hemsidan. Gratis guidning går att beställa men vi körde utan och det funkade utmärkt.

 

---

 

Golf med vingårdsvibbar

De Zalze ligger i princip granne med Stellenbosch GC. Namnet låter säkert lite småbekant för många, men då är det sannolikt Kleine Zalze Wine Estate ni tänker på, som har många viner på systembolagets hyllor. Vingården ligger i direkt anslutning till banan (ska du in och pimpla lite ska du smita vänster när du går mot hål 2) och det märks på atmosfären på klubben – och i klubbloggan.

 

Banan öppnade 2001. Vi var här något år senare och minns en frukost där vi kom i samspråk med bordsgrannarna. När vi undrade vilken starttid de hade svarade de att de ännu inte bestämt sig för om de skulle spela idag. Att klubben inte enbart var ett ställe för golfspel utan även en social arena imponerade på oss och sedan dess har vi letat efter den här känslan på varje klubb vi besökt över hela världen. I Sydafrika har vi hittat den på många klubbar, även på Stellenbosch GC.

 

Öppningshålet, ett  par 4.

Den sociala atmosfären har hållit i sig och klubbhusområdet är fortfarande lika trevligt, med fin utsikt mot banan och de omgivande Helderberg-bergen från verandan. För att desarmera en eventuell formtopp tog vi en långlunch innan vi slog ut, vilket gjorde att vi var rejält dästa på första tee och med en användbar ursäkt inför våra spelpartners.

 

Hål 8 från tee till green, ett riktigt fint par 5.

Banan gick 2021-2022 genom en omfattande renovering, där allt från dränering och bunkrar till dekorativa planteringar vässades. Att man lagt ner mycket arbete även på det som inte är direkta spelytor är något som bidrar till helhetsintrycket av en mycket välskött anläggning. Sedan vi var här sist har de tagit bort en hel del träd, för att göra banan mer lättspelad enligt startern.

 

Korthålen 12 och 16.

Layouten är utlagd som en liggande siffran åtta, med ut-9 i en cirkel åt ett håll och in-9 åt andra hållet, och tar dig genom ett kuperat landskap där många fairways kantas av vackra hus i Cape Dutch-stil – dock på säkert avstånd från våra snedslag. På hemsidan finns flyovers/drönarflygningar av blandad kvalitet som ger dig en försmak av vad som väntar. Den kuperade layouten – eller värme – kan motivera golfbil. Ett annat skäl är att de här har gps (det har de inte på Stellenbosch GC).

 

Hål 13 (ovan) hålls av klubben som signaturhålet, ett kort par 4 med vatten längs hela vänstersidan och bunkrar på högersidan för den som försöker spela väl torrt – inte helt olikt signaturhålet på Åtvidabergs GK men med skillnaden att långtslående här kan nå green. Kan du inte nå green är tipset att ta det lugnt och säkert, själva hade vi en halv klubba kvar till flagg och det är för de flesta av oss kämpigare än att ha en hel klubba kvar.

 

Avslutningshålet, från backtee, från när du tagit dig över diket samt bakåt. Nedan: hål 9.

Ska man vara lite petig är det teeboxarna som gör hål 13 speciellt, själva håller vi avslutningshålen på båda slingorna som det två bästa hålen. Hål 9 är ett korthål med vatten framför green och 18 är ett kort par 4 med ett rejält dike och förstklassiga vyer mot bergen – lite av samma grejor du hittar på Cathedral Peak i Drakensberg (ta dig upp till backtee för vyerna). När vi var här 2005 hade vi magiskt ljus, men ingen kamera.

 

Allt som allt hade vi en toppendag här, startade med långlunch och sedan några öl efter rundan samt middag på det. Sydafrikanskt klubbliv håller högsta klass och varken De Zalzes eller Stellenbosch GC:s verandor kommer att göra dig besviken.

 

---

---

---

Stop over på vägen mot Mossel Bay

Nästa stopp är Mossel Bay. De flesta kör den nedre vägen från Stellenbosch och då kan man plocka banorna i Hermanus på vägen. Vi kom dock från Franschhoek och då är det snabbare att ta den övre vägen, via Robertson. Där finns Robertson GC, (själva banan och boendet runt den heter numera Silwerstrand) väl värt ett stopp med spel, lunch och dusch för att sedan rulla vidare. Greenfeen går för R450/650 affiliated/unaffiliated.

 

Banan var i förvånansvärt bra skick under vårt besök. Bäst gillar vi hur de byggt upp bunkerkanterna, med vad som ser ut som sandfyllda gummikablar – ganska vanligt i Sydafrika även på många bättre banor. Det finns fyra tees och du kan spela den helt platta layouten från 5 149 meter upp till 6 135.

 

Restaurangen är trevlig och extremt billig – nu är du på vischan. Ölen kostade runt 20 svenskpengar för en halvliter och då fick man en extra på köpet.