The Bobmen report: 2 maj 2017

Istrien – Kroatiens Toscana

Igår kom vi hem från nordvästra Kroatien där vi bilat runt samt testat golfen på Golf Adriatic. Vi hittade flyg med Ryan Air från Nyköping till Rijeka för 788:-/person. Hyrbil en vecka gick på 594:- (då hade vi självriskelimineringen i vår hemförsäkring). Hyrbilsföretagen på Rijeka-flygplatsen verkar alla köra som franchise, med egna bilar. Det gör att de kan vara riktigt petiga när du lämnar tillbaka bilen, så se till att den är i bra skick. För att ta dig till flygplatsen från Istrien måste du över en avgiftsbelagd bro, spara 35 kroatienpengar till den.

Utanför badsäsong är boendet mycket billigt, det är inga problem att via sökmotorerna få tag på trevliga alternativ för 300-400 natten för ett dubbelrum. På 4-stjärniga Island Hotel Istra hittade vi ett dubbelrum med frukost och middagsbuffé (inkl vin och öl på kran) för 1 109:-. 3-stjärniga Hotel Katarina, som vi egentligen hade tänkt bo på, gick på 667:- för ett dubbel med frukost (de öppnade för säsongen några dagar efter att vi passerat). 5-stjärniga Monte Mulini, ett av Kroatiens bästa hotell, hade dubbelrum med frukost för 1 839:-. När det gäller finrestaurangen på Mulini har den mycket bra användarrecensioner på nätet, men vi måste ha missat något och kände i efterhand att vi nog skulle ha satsat på den andra restaurangen, som de flesta som åt middag på hotellet gjorde.

För den som likt oss kör kustvägen söderut från flygplatsen i Rijeka betalade vi 620:- för ett dubbelrum med middagsbuffé och frukost på Miramar Hotel i Rabac. Buffén var värsta sortens ”tysk bussbolagsbuffé”, men om du håller dig borta från den (alternativt ser den som bukfylla) gillade vi verkligen hotellet, inte minst för de supertrevliga tjejerna i receptionen. 

Golf Adriatic.

Greenfeen på Golf Adriatic ligger på runt 60 euro och bra hyrklubbor kostar 25 euro. För den som vill bo i direkt anslutning testade vi Kempinski Adriatic för 1 764:- natten för ett dubbelrum med frukost och åkerutsikt. Om du vill ha en förstklassig utsikt mot havet, italienska alperna och lilla slovenska staden Piran kostar det 500:- extra natten. Ölen (och Evian bordsvatten) är rejält dyr på hotellet, så tanka upp i klubbhuset. 

Vinbodarna ligger tätt i Kroatien men här och var behöver de nog jobba på företagsnamnet om en svensk ska våga sig in.

När det gäller flygplatsen i Rijeka är den av typen som Gud glömde. Se till att passera säkerhetskontrollen så har du i varje fall en trevlig uteservering. Eftersom vårt flyg var det enda på hela eftermiddagen var det rena svenskhyllan. Läs Kroatien-reportaget.

Piran i Slovenien från Adriatics klubbhustak.

Spela i tre länder på samma dag

För den som inte nöjer sig med Golf Adriatic är det knappa timmen till Trieste i italien med 18 hål och Lipica i Slovenien med 9 hål (dessa två banor ligger bara tio minuter från varandra). För den fysiskt väldisponerade är det alltså fullt möjligt att spela tre banor i tre länder på en dag. Till nästa nyhetsbrev ska vi försöka få någon att testa Trieste och Lipica – samt besöka den lilla staden Piran som ser alldeles bedårande ut från klubbhustaket på Adriatic Golf.

Rustikt och genuint på södra Korsika

Sedan sist har vi också lagt in ett reportage om Korsika på hemsidan, där vi testat de två bra banorna: en 18-hålare med flera spektakulära hål längs vattnet och en 12-hålare som genom ett okonventionellt grepp även kan spelas som åtta olika 9-hålare. Vi testade också ett boende som lockar celebriteter från hela världen – och där vi tvingades dela säng med förre franske presidenten Sarkozy. 

Boendet på Domaine de Murtoli är inte gratis, för huset vi hyrde betalar man i högsäsong 5 300:-. Euros! Per natt!. I lågsäsong är dock kostnaden hanterbar, runt 78 euro/natten och person om man är tio personer. Är man två som reser går det att hitta ett hus för två för 170 euro i lågsäsong. För golfen på Murtoli betalar gäster 70 euro för heldagsgreenfee. Kommer du utifrån kostar det 100 euro. Det finns också några varianter på golfpaket där flyg från Nice tur och retur, hyrbil, boende och golf ingår. För golfen på Sperone betalar du 95 euro. Hemsidan är lite störig till funktionen.

Två gånger måste man åka färja under rundan på Cannes Old Course. Vår medarbetare, som är lika dålig på att simma som på att spela golf, chansade inte utan hade med sig flytvästen från planet.

Nedslag på franska Rivieran

I Mandelieu har vi testat Cannes Old Course, där vi helt klart betalade mycket för varumärket. Hotellet rakt över gatan kändes dock som en fullträff. Läs reportaget längre ner.

Golfnow i UK

Amerikanska Golfnow finns numera i Skottland, England, Wales, Irland och Nordirland. I princip säljer de starttider som klubbarna känner att de inte kan kränga, ofta till starkt rabatterade priser. Gå in på golfnow.co.uk/destinations, scrolla dig till sidans nedre vänstra hörn och välj destination. Problemet med UK är i vanlig ordning att man ofta inte har en aning om vad alla små orter ligger och här saknar vi en karta. Precis som i USA är det ”Hot Deals” som ger dig största rabatterna. När du väl bestämt dig för om det här är en produkt du vill använda måste du registrera ditt kreditkort och sedan dras pengar i takt med att du bokar rundor. Vi har använt den här tjänsten mycket i USA och det fungerade alltid smidigt.

Pengar att spara genom att ha koll på dina bokningar

Med dagens sökmotorer går priserna på hotellrum, flygbiljetter och hyrbilar upp och ner i takt med bokningsläget. Vi brukar alltid göra en tidig bokning som är återbetalningsbar och sedan kollar vi närmare inpå avresan om det har hänt något. Nu sist till Kroatien hade det hänt en hel del. Några av de billigare hotellen hade blivit rejält dyrare, medan vi kunde halvera priset på hyrbilen genom att boka om den. Samma sak var vi med om i Sydafrika för några år sedan, där vi skulle ha bilen i sex veckor – det blev en hel del pengar över till after golf.

Något att grotta sig i för lösgodisomaner

I Bonifacio, den lilla staden som klamrar sig fast på en klippkant på södra Korsika, står Aladdin på vakt utanför en dörr nere vid hamnen. Där inne hittade vi en riktigt häftig lösgodisgrotta. Värt ett besök även om du bara äter salt och peppar.

På sista radens hårresande insikter

I takt med att Nordkoreas Kim Jong-un blivit allt mer oberäknelig känns Donald Trumps personlighet nästan sansad. Två svenska legitimerade psykologer har analyserat Donalds twittrande ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv och kunnat konstatera att han till beteende och mognad är fullt normal, för en 11-åring. När det gäller Kim Jong är hans atombombs-frisyr än mer skrämmande än Donalds välvårdade-dammråtta-frisyr. Två oerfarna galningar med stora personlighetsproblem och tillgång till kärnvapen. Till livbåtarna!

Bästa metoden för att slippa oroa sig är att inte oroa sig.

På sista radens löpsedelshypokondri 

Som om verkligheten inte var tillräckligt oroande gör kvällstidningslöpen sitt bästa för att sabba livet ytterligare för oss. Deras ”checklistor” för att se om du har symptom på den för dagen presenterade sjukdomen är ofta så allmänt hållna att du kan självdiagnostisera dig till det mesta, inklusive ebola och rävskabb. Själva har vi länge misstänkt att vi har någon sorts Alzheimer light, så vi tog del av Expressens 5 första tecken på sjukdomen för att se om vi borde vara oroliga:
1. Du tappar lätt koncentrationen och glömmer vad du håller på med.

Polisen förstärker nu sin kapacitet att redovisa brott man inte hinner utreda.

På sista radens dokumentationsfokus

Den 20 april meddelade rikspolischef Dan Eliasson att polisen ska bli ”mer transparent”. Istället för att redovisa sina utredningsresultat kvartalsvis ska myndigheten nu göra detta månadsvis. I Uppdrag Granskning dagen innan meddelande chefen för polisens utredningsenhet i Göteborg att hela den operativa utredningskapaciteten av bedrägeribrott används för att ta emot anmälningarna och att man därför inte ens hinner utreda brott där bevisläget är extremt bra. Det här helt meningslösa sättet att jobba påminner oss om en sekvens i dolda kameran-filmen Funny People från 1976. En kille sattes att blåsa upp ett 100-tal ballonger. Sedan kom chefen med en stor stämpel och spräckte alla ballonger när han stämplade OK på dem.

Franska Rivieran – gångavstånd mellan bana, hotell och restauranger

Mandelieu-la-Napoule, där Rivieran börjar i väster, är en riktigt trevlig liten ort för den som gillar att sitta på serveringar och flanera längs båthamnar, vilket ju är vad man gör på Rivieran. Här ligger också vad som måste vara kustens centralaste bana: Cannes Old Course, också känd som Cannes-Mandelieu (ej att förväxla med Cannes Mougins).

18:e med klubbhuset till vänster. Uteserveringen är mycket trevlig och du kan beställa en belgisk blond-öl som lystrar till namnet Grimbergen och kommer i ett fint glas.

Vi checkade in på Pullman Cannes Mandelieu Royal Casino Hotel, som ligger direkt vid en egen liten strand fem minuters promenad från marinan i Cannes Mandelieu och alla restauranger. Till golfbanans klubbhus är det 15 minuters promenad. I april gick det att hitta ett dubbelrum med frukost för runt 1 500:-. Rummen är stora och bekväma, med väl tilltagna balkongen. Sängarna var bland de bättre vi testat söder om Alperna. Frukostrestaurangen har fin utsikt mot vattnet. Vi gillade verkligen det här hotellet på alla sätt och hade gärna stannat fler nätter. Minus för att hotellgäster måste betala 15 euro/dagen för en solstol – stå upp och använd pengarna du sparar i baren.

Golfklubbens centrala läge beror på att man var igång redan 1891, på initiativ av en rysk storhertig. Numera är det hemmaprodukten Victor Dubuisson som är mest kända medlemmen. Är det historiken du är ute efter är det 9-hålaren som är den ursprungliga banan och den heter följaktligen The Grand Duke. Här erbjuds du 2 118 meter/par 33 för 50 euro. Layouten är invävd i 18-hålaren.

Vi gav oss på 18-hålaren, som är platt och lätt att traska runt. Som mest kan du spela den 5 520 meter, par 71. Samtliga hål är inramade av trädridåer som straffar snedslag, du hittar dock nästan alltid bollen. Även om hålen är fina blir det ganska snabbt lite väl same-same, fram och tillbaka. Lokaltrafiken är i spel på två hål – slår du från backtee på hål 5 är det nästan att du skrapar lacken på passerande bilar med din baksving. Flygplatsen som ligger granne i öster trafikeras mest av mindre propellerplan och stör inte så mycket som kartan kan ge sken av.

Du får inte någon kontakt med Medelhavet under rundan, däremot får du åka båt över en liten kanal, först för att ta dig till hål 3 och sedan tillbaka efter hål 12. Om du får en bild av en liten vit båt med en gondoljär där bak kommer du att bli besviken, här är det en helt charmlös plåtfyrkant som levereras.

Är banan i toppskick kan vi se att många gillar den, inte minst duktiga golfare som gillar att placera bollen på rätt sida fairway. Samtidigt finns det ganska många banor av den här typen till betydligt lägre pris, kanske inte just här men på många andra platser i Europa.

Under vårt besök lämnade skicket en del att önska, med tröga greener och flera regnskadade bunkrar med småsten i. För 90 euro/rundan hade vi väntat oss mer, inte minst med tanke på hur mycket bra och prisvärd golf det finns västerut via Golf Pass Provence.