The Bobmen report: 1 december 2016

Återbesök i Provence och på Cote d'Azur

God jul! Den 13-19 november var vi tillbaka på franska sydkusten och testade ytterligare fem banor som ingår i Golf Pass Provence. Passet köps i 3- eller 5-pack och ger dig en greenfee på 45 euro på de 19 deltagande banorna. Du hittar reportaget längre ner här.

Roquebrune, par 5 dogleg höger. Längst upp: Saint Endréol hål 9 med klubbhuset.

Ordinarie priset på banorna vi testade var runt 70 euro och 9-hålaren vi klämde in ankomstdagen kostade 36 euro för två varv. Dock, på Sainte Maxime tillkommer obligatorisk golfbil till en kostnad av 45 euro per bil. Ett dubbelrum på Les Domaines de Saint Endréol gick loss på 1 086 SEK/natten, ytterligare 18 euro/person om man ville sätta tänderna i frukostbuffén.

Mycket bra mat på klubbarna, här Estérel.

Skickmässigt var Barbaroux extremt bra, Saint Endréol och Roquebrune mycket bra och Estérel bra. Ste-Maxime var i klart sämst skick, den torra sommaren hade satt sina spår. Det kändes också som att man hade kastat in handduken när det gällde tees (flera var permanent ersatta av mattor) och just hur man tar hand om dessa brukar skvallra om ambitionsnivån när det gäller hela banan.

Blue Moon, fyra kg+33 cl. Från 2019 kommer resenärer från Arlanda snabbare åt vår amerikanska favoritöl.

Raka spåret in i USA om du flyger från Stockholm

Nu är det klart att Stockholm Arlanda kommer att få en ”preclearance-funktion” för inresa till USA, med start 2019 enligt de uppgifter som finns idag. Det här innebär att dina dokument kommer att checkas redan på svensk mark och att du slipper de timslånga köerna när du anländer till USA. Enligt uppgift ska kontrollen på Arlanda bara ta några minuter. Att Arlanda-USA i praktiken kommer att betraktas som ett amerikanskt inrikesflyg borde också öppna upp för nya billigare flyglinjer då bolagen kan börja trafikera mindre flygplatser som inte har någon inresekontroll och lägre avgift för start och landning.

Vill du inte spela Donalds bana finns det gott om alternativ i närheten, som förstklassiga Royal Aberdeen.

Trumps första utrikespolitiska initiativ: utsikten från golfbanan

USA:s tillträdande president Donald Trump har inte gett upp försöken att stoppa Vattenfalls vindkraftsprojekt i havet utanför Skottlands ostkust. Trump menar att vindkraftverken stör vyerna från hans golfbana. Han har tidigare gått hårt fram mot flera av banans grannar och lokala politiker, vilket skildrats i en tv-dokumentär som får Djingis Khan att framstå som måttfull och ödmjuk. I sitt första möte med en europeisk politiker efter att han vunnit presidentvalet uppmanade Trump den brittiske Ukip-politikern Nigel Farage att starta en kampanj mot vindkraftprojektet (som redan avgjorts till Vattenfalls fördel i alla brittiska instanser hela vägen upp till högsta domstolen). Trump må ha en poäng i att den globala ekonomin har sina brister, men frågan är om det är en president som inte verkar kunna hålla isär sitt ämbete och sina privata affärer som världen behöver.

I dokumentären på SVT Play inser dåvarande världsettan Garry Kasparov plötsligt att den då 13-årige Magnus Carlsen spelar schack på ett helt nytt sätt och att han inte kommer att klå honom. Här finns lärdomar att hämta för oss golfhackare. Bild SVT.

Var rädd om lusten

Vinter och tid att bearbeta sina svingdefekter, för golftidningarna säger ju att om vi inte utvecklas och blir bättre så kommer vi att tröttna. De flesta tips handlar om teknik; så här ska du göra och när du väl börjat göra det ska du repetera det 5 000 gånger så att du verkligen gör det. Faller du sedan tillbaka i din gamla sving ska du göra det igen 5 000 gånger, tills du verkligen gör det igen. Allt repeterande handlar om att fostra ett muskelminne av en väl utförd sving – och kan få vem som helst att tröttna på golf.

Så vad finns det för sådana som oss, som inte vill stå och nöta på en matta tills vi kräks på klubborna?

Kanske fanns svaret i den utmärkta dokumentären om schack-underbarnet Magnus Carlsen som repriserades på SVT igår (missade ni den finns den här). När övriga i världseliten i schack memorerar alla sorts tänkbara scenarion för att sedan kunna spela på någon sorts autopilot kör Carlsen på intuition, för att inte förlora lusten att spela. Ibland går det åt pipan, men inte värre än att han har slagit i princip alla rekord som finns att slå inom schack. Igår försvarade han återigen sin VM-titel.

Träna gärna för att bli en bättre golfare, men inse att du förr eller senare kommer till vägs ände för din kapacitet och då är det bara lusten som kan ta dig vidare. Träna inte ihjäl lusten.

Sickan har varit en viktig förutsättning för det här projektet då vi valt att jobba hemifrån för hans skull och därmed varit mer flexibla när det gäller resor. Nu måste vi bestämma vad vi ska göra framöver, med jobb och det här projektet.

Hundåren på redaktionen över

Sickan är död, golfen har förlorat sin sämste vän. Vi har anklagats för att ha förmänskligat honom, inte minst när vi satte honom att granska landets kvalitetsjournalistik, men sanningen är att det var han som förmänskligade oss. På slutet blev han med sin gråa nos en riktigt brudmagnet, något vi i vanlig ordning inte lyckades kapitalisera på. Det känns smärtsamt tomt att efter nästan 15 år inte längre känna honom med fötterna under skrivbordet när jag skriver det här. Hejdå, älskade Sickan.

Luft till däcken finns i kassan.

På sista bilraden 1: julklapp för Golf-älskare

När H&M:s Stefan Persson, Sveriges främste skattebetalare, satsade 50 miljoner på golfen förra året ville Ingvar Kamprad, Sveriges främste skatteplanerare, inte vara sämre. Under devisen ”Golf som golf” erbjuder IKEA nu en Volkswagen Golf 2002  (hylla 78A, bensin ingår inte). ”Herbie” sälj för det facila priset av 399:- och inga svenska barnarbetare har använts.

På sista bilraden 2: rattlåset till heders igen

Vi har alltid haft rattlåset monterat i vår Opel. I början var det för att ingen skulle sno bilen, 15 år senare är det för att ingen ska sno rattlåset. I takt med att det blivit allt svårare att stjäla nytillverkade bilar har banditerna istället riktat in sig på att sno bildelar och airbags är en av de mest stulna komponenterna. Därför har många börjat använda rattlås igen. Man kan också tydligt förklara för potentiella tjuvar vad som gäller, som Horace Engdahl (enligt vagt bekräftade uppgifter) gjort på Svenska Akademins tjänstebil ovan.

Matbilarna är roligare i USA.

På sista bilraden 3: snabbmat och snabb mat

Att äta från en Food Truck blir allt populärare och på många platser i landet står ett gäng bilar parkerade större delen av dagen. Många ekipage ser rent ut sagt för jävliga ut (en hemma vid vårt har inte ens riktiga regskyltar), ändå köar folk, kanske av slentrian och en tro på att Livsmedelsverket har koll på läget. Det förrädiska med Food Trucks är att de inte behöver bry sig om sanitet på samma sätt som konventionella restauranger – blir folk sjuka kan de bara rulla iväg till en ny kundkrets. I Calcutta, ”The Mother of all Food trucks”, för sådär 30 år sedan köpte jag ofta middagen från en kille som lagade nudlar på en handdragen kärra. Varje gång jag ätit där visste jag att jag hade fem minuter på mig upp på toan, sedan fick jag uppleva BAKsidan av begreppet ”fast food”.

Återbesök i Provence och på Cote d'Azur

Vi har testat ytterligare fem banor som ingår i Golf Pass Provence. Du hittar fler foton – samt även de banor vi testade förra året – här.

Les Domaines de Saint Endréol (Saint Endreol Golf & Spa Resort) är belägen utanför La Motte, två mil nordväst om Fréjus, som i sin tur ligger på kusten halvvägs mellan Cannes och St Tropez. Här erbjuds du en riktigt trevlig och intim anläggning med så mycket franska vibbar du kan tänkas önska. Anläggningen har extremt bra användarbetyg på nätet, vilket naturligtvis gjorde oss nyfikna.

Saint Endréol, par 5. Ovan: Roquebrune par 4.

Utöver hotellet finns det möjlighet att hyra in sig i lägenheter och villor. Spa-avdelningen är mycket trevlig, med en pool för den som vill sträcka ut några längder. För icke golfare lär området erbjuda bra möjligheter för vandring. Det finns också tennisbanor och en del annat. Parkering är gratis och utöver den egna 18-hålaren hade vi 25-40 minuters körning till de andra banorna vi testade. Internet ingår och funkade ok utan att glänsa.

Hotellet på Saint Endréol. Nedan: vårt rum.

Vårt rum var mycket fräscht och stort, även badrummet, och hade en liten kökshörna med spis, mikro och kyl. Från balkongen hade vi utsikt mot trädgård, utomhuspoolen och bergen. Anläggningens restaurang ligger i klubbhuset och langar fram bra käk. Att Saint Endréol officiellt bara har tre stjärnor upplevs sannolikt som obegripligt av alla som bott här, samtidigt som det kan förklara de höga användarbetygen på nätet – man blir, som oss, helt enkelt så positivt överraskad.

Själva golfbanan på Saint Endréol är riktigt kul och omväxlande och bjuder på en ostörd naturupplevelse. Layouten är rejält kuperad utan att det blir övermäktigt att gå för den som har normalkondis. Många gånger står du högt och slår ut och om du som oss går igång på detta lär hornen växa ut rejält på hål 13 – ett av de häftigare korthål vi lirat.

Saint Endréol, par tre på adrenalin. Nedan: utsikt från par 4 green på Saint Endréol.

Trots att det är mycket nerför är det egentligen bara ett hål – 17 – som spelas rejält uppför och här är vårt tips att ge dig själv ett extraslag för att undvika att sträcka ett viktigt muskelparti. Banan var i mycket bra skick under vårt besök, inte minst greenerna.

Spelar du bara ett varv på Saint Endréol ska du inte stirra dig blind på teefärgerna utan välja en tee som känns vettig för dig längdmässigt. Om du spelar fler varv är vårt tips att variera tee. Från klubbhusterrassen har du fin överblick mot landskapet och inspelen på 18:e, där greenen skyddas av rejält många bunkrar. Eftersom anläggningen ligger lite avsides är det sällan trångt på banan vilket vi verkligen uppskattade.

Par 4 dogleg höger Saint Endréol.

Roquebrune ligger en mil rakt västerut från Fréjus. Det här är en mycket välskött anläggning rakt igenom, från att du rullar in på parkeringen tills du sitter där och tröstsmuttar på din öl. Första nio ligger i hög terräng och bjuder på några riktigt fina golfhål.

Det negativa med layouten är att man från tee många gånger spelar över krön och inte ser var man ska landa bollen, något som vi dock tyckte vägdes upp av den fina finishen på banan. Restaurangen håller mycket hög kvalitet, när det gäller mat såväl som miljö, med något högre priser än andra golfrestauranger i området.

Estérel hittar du i Saint Raphael i utkanten av Fréjus. Anläggningen är riktigt trevlig och atmosfären känns verkligen otvingad. Vi åt riktigt bra här. Banan är lätt att gå och som mest kan du spela den 5 585 meter, par 70. Samtliga hål kantas av träd och straffar den som slår mer än lovligt snett, men du hittar oftast bollen. Bakom trädridåerna ligger oftast hus inbäddade i grönskan, de stör inte alls utan förstärker istället den estetiska upplevelsen av att vara i just Frankrike.

Estérel har även en niohålare – l’Académie  – som ligger några minuters körning bort. Som längst går den att lira 1 456 meter, par 29, med två par 4 och resten par 3. Vi passade på att testa den samma dag som vi flög in och hade ont om timmar med dagsljus. Det positiva är att layouten är kuperad och varierad och så när som på sista hålet helt ostörd från trafik och andra ljud. Är du helt grön på golf kan det finnas skäl att lira här, annars ska du hålla dig till 18-hålaren.

Ste-Maxime ligger vid orten med samma namn, mellan Fréjus och Saint Tropez. Golfbil (med GPS) är obligatorisk och ingår inte i greenfee-priset. Första nio bjuder på en del vyer mot de husbeströdda kullarna och Medelhavet kan skymtas. Det är först på hål 7, ett korthål med högt belägna tees, som banan börjar göra intryck på oss. När du sedan kommer upp till tee på hål 11 (se upp för utslagen från höger – vi dök upp i skottlinjen mitt i en fransmans baksving) får du en fin utsikt mot Saint Tropez-bukten.

Sainte Maxime med utsikt mot Saint Tropez-bukten.

Utsikten från några hål högt här uppe är rundans största behållning och också anledningen till att golfbil är obligatorisk. Genom sitt läge i tätbefolkade trakter är klubben flitigt trafikerad. Banan var i klart sämst skick av dem vi spelade.

Barbaroux ligger fem mil nordost om Toulon. Här finns ett hotell och en mycket välskött bana. På flera hål fick vi Pete Dye-vibbar (känd amerikansk banarkitekt som bättre än någon annan lyckas kombinera fantasifullhet med förutsägbarhet), inte minst på grund av långsträckta bunkerområden och gamla järnvägsslipers som förhöjer det estetiska intrycket.

Proshopen kommer att rekommendera golfbil med hänvisning till att de första nio hålen är kuperade. Har du normalflås är det inga som helst problem att gå. Sista nio är mer eller mindre helt flacka. Goda nyheter för dem som likt oss har ett ”brett spelregister” är att många hål har en sluttning på ena sidan fairways, så det finns ofta marginaler om du missar fairway åt rätt håll.

Öppningshålet kräver att du lyckas navigera förbi en rejäl pöl oavsett vilken tee du lirar från. Hål 3 har en annorlunda layout där du ska över ett krön och ner i en djup sänka på andraslaget. Förvisso kul, men räkna med att det blir stopp här när bollen framför först ska fram till kanten för att se om det är tomt på green och i nästa steg ska ner i branten och leta efter bollar som inte klarade sig hela vägen till säker mark. Avslutningshålet är märkligt, ett par 3 som känns utslängt framför klubbhuset och mer ser ut som det var del av övningsområdet. Rent tekniskt är det dock riktigt fint, med samma typ av förstklassiga greenbunkrar du hittar över hela banan.

Sammanfattningsvis är Barbaroux en mycket fin spelupplevelse, med extremt fina och snabba greener och en mycket omväxlande layout. Den fantasifulla layouten, inte minst genom bunkersystemen, gjorde att vi gärna hade lirat en runda till, om vi sluppit kön på hål 3. Har du ingen avståndsapparatur ska du se till att få med dig en banguide, du behöver den ofta här.