---

The Bobmen report: 1 december 2024

---

 

Vi är i publicerande stund i Palma de Mallorca, för att ge oss på banorna vi tidigare inte testat här. Längre ner kommer de vi hunnit med så här långt: Santa Ponsas två banor överraskade båda, en positivt och en negativt. T Golf Calvia är efter ombyggnad en av öns mest exklusiva anläggningar, i lågsäsong kom vi ut för halva priset. Maioris funkar. Till nästa nyhetsbrev ska vi ge oss på Andratx, T Golf Palma Puntiro, Son Termens och Real Golf Bendinat.

Även Mallorca fick sig en slev av ovädret som skapade enorm förstörelse på fastlandet och tog över 200 liv, det är bara 23 mil mellan Valencia och Mallorca. Media visade rejält med vatten inne i Palma, men på golfbanorna har vi så här långt inte sett några skador.

 

---

 

Hyra klubborna på plats: smidigare, säkrare och inte dyrare

Som ofta numera när vi är ute och flyger i Europa valde vi att hyra klubbor på plats via Clubs to Hire. För det första är det smidigare, du slipper kånka klubborna till flygplatsen i Sverige och sedan försöka hitta dem på någon väl undangömd plats för oversize-bagage på ankomstflygplatsen. Du riskerar inte heller att de skadas i den ofta hårdhänta hanteringen på flygplatserna. Det blir inte heller dyrare. Till Palma ville flygbolaget ha 385:- enkel för klubborna, alltså 770:- tur/retur. På Clubs to Hires hemsida kunde vi välja klubbor för €55-70 för en vecka, i det senare fallet är det premiumklubbor som ger dig chansen att testa en ny modell. Vi valde den här gången att satsa på just dessa och fick Callaway Mavrik-klubbor av fjolårets modell. Bäst av allt var att de utan extra kostnad levererade dem till vårt hotell – när vi kom dit var klubborna där och när vi åkte hem lämnade vi dem bara med receptionen. Förstklassigt!

 

---

 

Angenämare tider när du hämtar hyrbilen?

När vi skulle hämta ut hyrbilen på flygplatsen i Palma var vi i vanlig Sydeuropa-ordning inställda på att möta en otrevlig typ som med alla medel skulle försöka sälja på oss försäkringar vi visste att vi inte behövde. Istället gick det hur smidigt som helst och efter att vi fått bilnyckeln frågade damen oss om vi ville betygsätta henne i ett utskick efteråt. Vi hoppas att det här är något som vi kommer att möta framöver.

 

---

 

Två öl eller tur och retur Mallorca

Från 1 juli 2025 avskaffas flygskatten, för att ”förbättra tillgängligheten” genom att göra det billigare att flyga. Vår tur och retur Stockholm-Palma gick att hitta för 318:- (ungefär som två stora öl på ”airside” på Arlanda). Med 20 kg incheckat bagage blir det förstås lite av en annan visa, men ändå bara 1 255:- totalt. Med de priserna känns kontinenten tillräckligt tillgänglig.

 

---

 

Träffa landet du är i

Längre ner berättar vi om korthålet där green är i form av Mallorca. Lovvärt men står du på marken, som vi golfare oftast gör, går det inte att uppfatta. På Blue Canyon i thailändska Phuket har de däremot ett korthål där du står högt och tydligt ser att greenen är i form av Thailand. På närmare håll har National i litauiska Klaipeda en green i form av landet, men här ser du det tydligt först när du hålat ut och sitter i restaurangen med din öl och tittar ner.

 

---

 

En bok och en klubba

Vi är ganska kassa på golfregler, men ibland är det kul. Tror det var Cameron Smith, vi såg honom för ett tag sedan hamna mask bakom ett träd men efter lite dividerande med en domare hade han plötsligt ett slag med fri passage mot green – utan plikt. Vi har återberättat det här för några, men ingen trodde oss. Men här har du en av de mer avancerade reglerna i golf förklarad. Som någon sa, ”Ge mig en järnsjua och en regelbok och jag slår vem som helst”.

 

---

 

Årets julklapp?

Vårt kommande specialsortiment av öl har blivit en raket på sociala medier – helt klart saknar många en tydligare koppling mellan golf och öl. Därför har vi nu tagit fram två tröjor för nästa säsongs golfmode där ingen ska tveka om varför du spelar golf. Vi jobbar också med kepsar och där är vi ännu inte helt i mål.

 

---

 

På sista monkey businessraden 1

"Boxningsmatchen" mellan Mike Tyson och Jake Paul gick med vadderade handskar (redan där kändes spektaklet uppgjort) till full tid, 16 min (8x2 min). Tyson fick 20 US$ för besväret, Paul det dubbla. Den för oss helt okände Paul håvade alltså in 458 000 kronor per sekund. Själva sugna på att stärka hushållskassan letar nu även vi efter en känd boxare 30 år äldre än oss själva att gå upp mot. Vi har skickat en inbjudan till Ingemar "Ingo" Johansson men han ligger enligt uppgift lågt.

 

 

På sista monkey businessraden 2

De konsulter med specialistkompetens som anlitats för att hantera bananskräcken (tänkvärd ej raljerande länk)  inom regeringskansliet har efter två veckor på banan och flera fruktlösa möten blivit än mer apatiska och skalar nu ner sin insats.

 

På sista monkey businessraden 3

 

En upptejpad banan såldes häromveckan för 5,2 miljoner US$ (6,4 med auktionsfirmans avgift). Köparen var Justin Sun, grundare av kryptovalutaplattformen Tron och han ska ”äta bananen som en del av denna unika konstnärliga upplevelse, för att hedra dess plats i både konsthistorien och populärkulturen”. Vad Sun missat är att Noh Huyn-soo redan gjort det här, utan att betala ett öre. Själva har vi nu ansökt om att få tejpa upp en chokladdryck på Moderna. Köparen ska ”dricka drycken som en del av denna unika konstnärliga upplevelse, för att hedra dess plats i både konsthistorien och populärkulturen och för att inse vilken typ av person han/hon är”.

 

---

---

---

 

Fler banor testade runt Palma

Fördelen med att som oss resa till Mallorca utanför högsäsongen är att det är mindre trängsel, på golfbanorna och i trafiken. Det är också betydligt lättare att hitta parkeringsplats på de populära orterna. Golfen är ofta rejält billigare och vädret oftast precis lagom för golf, vi har så här långt haft runt 20 grader i skuggan dagtid och ca 15 tidiga morgnar och kvällar.

 

T Golf Calvia. Längst upp: Santa Ponsa 1.

Nackdelen är att en hel del hotell stänger ner från början av november och öppnar upp först när strandvädret är tillbaka på våren. Utanför strandsäsongen ska du nog försöka bo i närheten av Palma, annars kan det vara ganska glest med både det ena och det andra.

På klubbarna kunde en veteöl kosta drygt 80:-. Nedan: Maioris.

När det gäller prisnivån på mat och dryck har vi inga glada nyheter, varken när det gäller på stan eller på klubbarna. Räkna runt 200:- för en lunch/middag och drygt 60:- för en öl. Det finns två sätt att hantera det här, antingen att hålla igen och i hög grad självhushålla eller att låtsas att alla priser är i kronor istället för euro och sedan ta smällen när du kommer hem och tittar på kontoutdraget. Dock var hyrbilen billig i lågsäsong, 1 175:- för en vecka med alla försäkringar.


 
Som på många andra ställen i Spanien försöker Mallorca tygla turismen och har sedan 2016 en turistskatt (”Sustainable tourism tax”). Även många av golfklubbarna har infört en extraavgift, i form av en ”Daily Golf Licence” för utländska spelare. Summorna är så försumbara (€3 per golfrunda och lika mycket i turistskatt för hela veckan) att man undrar varför de inte bara kunde bakat in det i priserna.

 

 

Vi valde att bo hela veckan på Flipflop Surfing Playa i Santa Ponsa, knappa två mil sydväst om Palma och inte långt från Palmanova och Magaluf. Utöver ett kul namn erbjuds här enkla (brödrosten gick inte att använda då den fick huvudsäkringen att gå, men duschen var riktigt bra) men trevliga självhushållslägenheter, med ett sovrum och vardagsrum med bäddsoffa (totalt fyra sängplatser). Genom att det var lågsäsong kunde vi lägga vantarna på lägenheten med bästa utsikten (nr 733, fotot ovan). Vi hade flera vinteröppna restauranger inom några minuters promenad och utanför högsäsong är det inga problem att hitta parkering.


Santa Ponsa 2. Nedan: klubbhuset på T Golf Calvia.

Från Santa Ponsa kunde vi nå alla banor runt Palma på max en halvtimme, med reservation för rusningstrafik på ringleden. När du bokar starttid ska du alltså ha koll på var banan ligger och boka en starttid som funkar med trafikflödet. Bor du som oss sydväst om Palma når du flertalet banor utan att behöva ge dig i kast med trafiken runt staden.



Golfen är inte billig på Mallorca och det är betydligt svårare att hitta rabatter än på fastlandet. De rabatter som erbjuds via olika sidor på nätet är oftast så små att vi inte tyckt det vara värt att riskera våra kontokortsdetaljer (ska du däremot vara här ett tag och spela samma bana flera gånger går det ofta att hitta olika erbjudanden via klubbarna). De priser vi nämner är de lägsta priserna vi med lite flexibilitet hittat i klubbarnas egna bokningssystem. Klubbarnas officiella priser är ”rack rates” och oftast synonymt med vad de tar ut som max. Generellt är det betydligt billigare att spela golf här nov-feb, undantaget jul och nyår.


Santa Ponsa 1. Nedan: Mallorca-hålet på Santa Ponsa 2.

Santa Ponsa har två 18-hålare, båda ligger på orten med samma namn men det är fem minuters körning mellan dem. För att göra det enkelt för dig är den bana som var igång först (1977) döpt till Santa Ponsa 1. Den andra banan öppnade 1991 och heter, som du säkert gissat, Santa Ponsa 2.

 

En stor skillnad mellan banorna är att nr 2 är enbart för medlemmar och deras gäster. En anledning att försöka fjäska in sig som gäst till medlem är att klubbens signaturhål ligger på Santa Ponsa 2, ett korthål med en ö-green i form av Mallorca. Det finns också en anledning att inte fjäska in sig för spel på Santa Ponsa 2, mer om det längre ner.



Santa Ponsa 1 har genom åren haft besök av Europatouren sju gånger, vilket lär vara mer än någon annan bana på ön. Greenfeen i högsäsong går på €112, i lågsäsong klarar du dig undan med €68. Med tanke på alla nya anläggningar som tillkommit på Mallorca sedan banan öppnade hade vi dämpade förväntningar, många klubbar som varit med ett tag har en tendens att tappa skärpan och istället vila på gamla lagrar. Första intrycket är inte heller direkt bländande, med ett klubbhus (ovan) av enklare modell.

 

Men banan är riktigt trevlig och många gamla olivträd ger rundan en fin inramning. Även de hus som finns här och var bidrar till det estetiska, de har varit där ett tag och smälter fint in i grönskan. Det finns fyra tees och färgerna funkar som hemma. Från vit får du hela 6 543 meter, från gul/blå/röd är det 6 219/5 617/5 250. Tipset är att inte stirra dig blind på färgerna utan ha koll på längderna när du bestämmer tee.

 

Vi hade bokat för att gå ut som första greenfee-boll, vid 09, innan dess är det bara medlemmar som får slå ut. Dagen innan ringde vi och det visade sig att ingen var inbokad innan, så de släppte ut oss 08, vilket innebar att vi inte bara hade fritt framåt och nykrattade bunkrar hela vägen utan också skulle vara i mål i tid för att även göra annat den dagen, typ spela en bana till.



Banan är platt och lätt att gå och layouten är sådan att vi med något enstaka undantag fattade vad som behövdes göras utan banguide (det finns en enkel skiss på scorekortet). Öppningshålet (fotona ovan) är ett långt par 4 som svänger svagt vänster hela vägen, något vår nyvakna och i vanlig ordning ouppvärmda driver tacksamt tog emot då det är bebyggelse till höger.

 

Andra hålet gillade vi verkligen, ett långt (500/400 från gul/röd) dogleg höger par 5 där fairway är inramad av olivträd mest hela vägen och inspelet sker över ett tvärsgående vattendrag.

 

Efter ett korthål ger hål 4 (fotona ovan) dig ännu ett dogleg, ett par 4  på 400/300 meter från gul/röd och där du slår andraslaget från en sänka och inte kommer att kunna se green – ha koll på eventuell framförvarande boll.

 

Även på nästa hål, ett kort par 4, görs inspelet uppför. Green är rejält stor och utan sikte kan det vara svårt att få grepp om hur långt in flaggan står.



Hål 6. Halvlångt par 5 där den stora utmaningen är ett tvärsgående dike strax innan green. Det ligger i en svacka varför du inte kommer att se det förrän du är nära inpå.

 

Även på korthålet 7 lurar en fara osynlig från tee, nu i form av en rejäl pöl kort vänster om green. Den kiosk som finns på banan ligger bakom green här.

 

Hål 8, återigen ett tvärsgående dike innan green, men här syns det tydligt. Ett inte värst långt par 4, så du har råd att ha lite marginal från tee.

 

Ut-9 avslutas sedan med ett långt rakt par 4 med en upphöjd green. Du kommer inte in till klubbhuset (men det ligger inte värst långt åt vänster), utan svänger höger och går direkt till hål 10.



Dags för index 1 och här kan du släppa allt som har med teknik och finlir att göra och helt satsa på kraft, för den här par 5:an mäter 590 meter som mest och 470 som minst – lär vara ett av Europas längsta par 5. En tröst är att det inte händer värst mycket förrän mot slutet, där du har ett dike att navigera.



Efter att du tömt allt krut i bössan från tee på hål 10 är de goda nyheterna att hålet efter är betydigt mer hanterbart längdmässigt, 343/219 från gul/röd och med högt index.

 

Med 12 har du ett korthål som inte alls är ett kort hål, från gul/röd tee får du 200/170 meter att bita i, dessutom med en upphöjd svårträffad green.

 

13 är ett krusidullfritt par 5 med gott om utrymme åt de flesta håll och kanter, inte värst långt heller så minimal risk att klanta till det.

 

Även 14 är åt det mumsbitiga hållet, ett kort par 4 där du kan trösta dig med några riktigt fina gamla olivträd om du råkar dra ut bollen höger från tee.

 

Efter korthålet 15 har du med 16 ett dogleg höger par 4 där vi för första gången var lite tveksamma vad som krävdes från tee, för att få rätt längd till svängen (fotot längst upp). På inspelet gäller det att se upp för vattnet.

 

På vägen mot 17, ett fullt hanterbart par 4 dogleg vänster (fotona ovan), passerar du den där kiosken du hade efter hål 7.

 

Avslutningshålet ser från tee ut som rakt på, men det är övningsgreenen bredvid tee på hål 1 som du fått korn på. Din green (nedan) ligger svagt höger upp mot klubbhuset, du ser den när du ska slå andraslaget (ovan).

 

Allt sammantaget hade vi en riktigt bra dag på Santa Ponsa 1, vilket gjorde oss sugna på Santa Ponsa 2. För att få spela här krävs alltså att du lyckas haka på en medlem. Prinsessan Birgitta har varit med länge här, det kan funka att fjäska in sig där med några paket IKEA-köttbullar.

Blandade foton från Santa Ponsa 2.

Skulle Biggan inte nappa på erbjudandet ska du inte bli deppig, många hål var under vårt besök i ganska torftigt skick och layouten har inte en chans mot Santa Ponsa 1.

 

Mallorca-hålet fram- och bakifrån. Nedan: blandade foton Santa Ponsa 2.

Avslutningshålet är dock ambitiöst, ett korthål med en ö-green i samma form som Mallorca (fast mindre, för att du ska slippa de värsta långputtarna). Problemet med den här typen av hål är att man inte kan uppskatta det om tees inte är högt belägna. I marknivå ser man bara en green omgärdad av vatten, men inget Mallorca oavsett om du glor från tee eller bakifrån. Plus dock för stensättningen.

 

 

Faktiskt fick vi anstränga oss för att hitta hål värda att fota. Helt klart är det exklusiviteten och det privata som medlemmarna främst uppskattar här, inte själva banan.

 

 

Golf Maioris hittar du på östsidan av Palmabukten, kvarten söderut från flygplatsen. Greenfeen beror på säsong, men det är inga stora skillnader enligt hemsidan (€83-99). Väl inne i deras bokningssystem kunde vi dock hitta greenfee för €75 mitt på dagen och €63 om man gick ut hyfsat tidigt (early Bird) eller sent (twilight).

 

Banan var spelklar så sent som 2006 och enligt hemsidan har de första nio hålen karaktären av en brittisk links (tveksamt) medan de sista är mer inspirerade av amerikanska banor (köper vi), med mer vatten att plumsa i. Med fyra tees kan den spelas från 5 301 upp till 6 347 meter.



På flera hål ångrade vi att vi inte fick med oss en banguide. Det finns en enkel skiss på scorekortet med den räcker inte långt när du ska bedöma avstånden till svängen på flera doglegs. Utan banguide är en variant att spela banan en gång innan du spelar den, för att få bättre koll på vilka längder som krävs.

Hål 1 och 2. Nedan: hål 4 vid inspel och bakåt.

Öppningshålet är ett vilsamt kort par 4, spikrakt och utan värst mycket krusiduller. Det matnyttigaste du kan göra här är att titta höger och få lite koll på inspelet på hål 4 bakifrån. Även hål 2, också det ett par 4, och korthålet 3 är fullt hanterbara.


 
Sedan blir det några grader värre på hål 4, ett halvlångt par 5 dogleg vänster och där det inte finns några alternativ än att lyfta bollen över vattnet (frodigt grönt på översta fotot) på inspelet. Följde du vårt tips att spana in hålet från första tee vet du att i princip hela greenen är omgärdad av vatten och att det är lika olämpligt att slå för långt som för kort.

 

Hål 5, ett hyfsat långt par 5, ser från tee ut att vara en piece of kaka, men oavsett hur bra du lägger upp bollen i första svängen höger lär du inte bli klok på hur du ska fortsätta. Är du här för första gången kan det vara förnuftigt att ta det lugnt på andraslaget, så småningom kommer du att se att greenen ligger efter ett litet dogleg vänster mot slutet, skymd av träd. Själva chansade vi i vanlig ordning och hamnade helt fel. Banans klart trixigaste hål, med obegripligt högt index.

 

Lika trångt och bökigt som 5 är, lika otrångt och obökigt är hål 6. Är du ändå orolig att förvirra dig i terrängen finns en stenmur längs hela vänstersidan som tar dig fram till ditt mål.

Uppifrån: hål 7 dogleg vänster, 8 långt korthål, 9 hyfsat långt par 4.

Sedan har du med hål 7 ytterligare ett dogleg och med 8 banans längsta par 3, som följs av ett par 4 svagt uppför som tar dig tillbaka mot klubbhuset. Som vi förstod det stannar man inte till här utan går direkt vidare till hål 10.

 

 

Sista nio är betydligt roligare, framförallt för att de är mer kuperade och snyggare att glo på. Hål 10 (ovan) är ett rejält långt par 5 (537 meter från backtee, 451 som kortast) med lite trädstammar och diken inledningsvis och sedan en rejäl pöl mot slutet. En bunker fångar bollar som flyger över green. Indexerat som banans svåraste hål – inga frågor på det.

 

Efter ett korthål bjuds du med 12 på ett kort par 4 med stenmur vänster och vatten höger. Ta det lugnt på utslaget då vattnet mot slutet svänger in vänster mot fairway.



Sedan kommer banans klart bästa korthål. Halvlångt men rejält blött hela vägen fram till green, samt i en halvcirkel runt den. Det gröna du ser direkt framför gul tee på fotot längst upp är inte greenen utan någon sorts vegetariskt vatten.

 

Efter 14, ett dogleg par 5 som tar dig upp mot klubbhuset, kommer med 15 (fotona ovan) ett rejält långt (349-430 meter) par 4 dogleg vänster, platt i början och nerför mot slutet. Med tanke på att det är vatten vänster om och bakom green är det nog bra att hålet är så långt, så att många inte ens behöver fundera på att pricka green på andraslaget.

 

Tre hål kvar och nu börjar du bli lite mör och fantisera om den där veteölen du såg i klubbhuset när du checkade in. Då kommer de mest kuperade hålen. 16 (ovan) är uppför med högersväng på slutet, dock inte värst långt. Väl på green är du återigen uppe vid klubbhuset och känner nästan lukten av den där ölen.

 

17 är nerför och har du krafter kvar är det läge att tömma det där sista krutet i drivern, gott om utrymme från tee. På inspelet krävs mer precision, med vatten framför och sand vänster om och bakom green. Avslutningshålet spelas sedan mestadels uppför igen, brett från utslaget men smalnar sedan av. För att summera: en helt ok bana, där sista nio var klart roligast. Greenerna såg ut att ha varit med om en del på sistone och var ganska rejält långsamma.

 

T Golf (T:et står för ”tee” men är också första bokstaven i ägarens efternamn) har två banor som ligger en bra bit från varandra. T Golf Palma Puntiro hittar du strax öster om Palma, runt tio minuter norr om flygplatsen. Vi ska ge oss på den till nästa nyhetsbrev.

 

Deras andra bana heter T Golf Calvia och ligger strax söder om Magaluf sydväst om Palma, några minuters körning från vårt boende i Santa Ponsa. Klubbhuset är helt i vår stil, inte minst interiört – rustikt och sobert.

 

Banan är en rejäl ombyggnad av vad som tidigare var Poniente Golf, en av öns äldsta banor (1978) och av en del kallad ”Hönsabanan” för att det på anläggningen då verkade pågå en parallellsatsning på frigående höns – och tuppar. Numera är fjäderfäna borta.



Är du här i högsäsong (vår och höst) får du räkna med att betala en hel del för greenfeen, upp till €200 (deras andra bana är billigare). Om du däremot som oss kan hålla dig en bit in i hösten så kan du med lite flexibilitet komma undan med halva priset.
 

Med fyra tees kan du spela banan från 5 195 upp till 6 450 meter. På hemsidan har du möjlighet att via flyovers (drönarflygningar) ta dig igenom layouten för att komma maximalt förberedd. Gillar du att hänga med puttern är de goda nyheterna att öns största greener lär finnas här.



Dragningen av hålen är lite märklig, öppnings- såväl som avslutningshålet ligger en bit bort från klubbhuset, inte minst det senare. Istället är det hål 14 som ligger framför klubbhuset och känns som en naturlig avslutning på rundan. Vi kommer inte ihåg hur det var på Poniente-tiden, men vi gissar att nuvarande ägare prioriterat att få en bra avslutning på rundan snarare än att man ska gå i mål vid klubbhuset.



Några hål är kuperade men inte värre än att du med normalkondis ska kunna ta dig runt till fots. En anledning att hyra bil är att de har gps. Sätena i bilarna har RSBR-säten (Rejäl Stoppning för Beniga Rövar).

 

Rangen, som ligger precis bortom öppningshålet, ingår i greenfeen och bollarna är snyggt upplagda i pyramider. Skulle första nio inte gå som planerat har du nära till de där pyramiderna direkt höger när du står på tee på hål 10.

 

Öppningshålet (ovan) är ett lagom långt par 4 svagt nerför och med några bunkrar som är hyfsat lättnavigerade – ett bra uppvärmningshål om du som oss inte varit på rangen av rädsla att göra av med dina bra slag där.

 

Andra hålet kräver betydligt mer av dig längdmässigt, ett par 5 som spelas som mest 557 meter, banans klart längsta hål. På fotot ovan kan du notera peggarna som sitter på teeklossarna, kul idé som kanske kan få typen som ständigt letar efter peg att få upp farten lite.

 

Hål 3, ett halvlångt par 4 dogleg höger, vatten vänster på utslaget och uppför mot slutet. Lite förvånande indexerat som banan svåraste hål, vi måste ha missat något då vi gjorde en kassaskåpssäker tripplebogey.

 

På 4 står du högt på tee och har vatten till vänster halvvägs in på fairway. Ett inte värst långt par 4, så det kan vara värt att hålla igen från tee och ta igen det på inspelet istället för att riskera att drivern med vattenskräck tar bollen in i skogen höger.

 

Nästa hål ger dig ett rejält kort par 5, endast 438 meter från backtee, med en högersväng ganska tidigt. Lyckas du gena från tee är eaglen mer eller mindre i hamn.

 

Green på korthålet 6 är 950 kvm, lika stor som en genomsnittlig villatomt i Säffle. Svårare att missa än att träffa då hålet inte är värst långt.

 

Sedan väntar ett dogleg vänster som mäter som mest 325 meter. Baggis tänker du, tills du ser att det är indexerat som ett av banans svåraste hål. Hemsidan säger att det perfekta tee-skottet är "en draw med en järn-4". Hur många har en järn-4 nuförtiden? Hur många har en  draw?

     
Hål 8 är ett hål helt i vår smak, ett relativt kort par 4 nerför hela vägen och med Tramuntana-bergen som fond. Kan vara läge att hålla lite vänster för att inte riskera att bollen rullar av fairway höger och ger dig ett bökigt läge.

 

  
Dags för banans andra korthål, längre än det första och direkt olämpligt med sorkdödare från gul tee (fotot längst upp). Från röd tee funkar det däremot med en sorkis, om du använder bron.

 

Du kommer inte in till klubbhuset halvvägs och vi såg ingen kiosk. Däremot har du som sagt rangen direkt till höger om gul tee här, ifall det är lugnt på banan och du behöver slipa på några detaljer i svingen. Hål 10 (ovan) är sedan ett långt par 4 dogleg med vatten längs hela högersidan. Nyckeln till den där birdien som du vet att du förtjänar är ett långt utslag som landar torrt och sandfritt.


 
11. Långt par 5 med vatten till höger på utslaget och till vänster på inspelet. Bunkrar höger om green kommer att trilskas med den som försöker smyga in markbundna bollar den vägen.


 
Korthålet 12 är inte värst kort, över 200 meter från vit och 194/135 från gul/röd. Återigen olämpligt med sorkdödare då inpassagen till green vaktas av vatten höger och sand vänster.

 

Med 13 har du gott om utrymme hela vägen fram till green, kan du bara undvika bunkrarna på högersidan på utslaget och greenbunkrarna på inspelet ska det inte vålla några problem.



Det mest utmärkande med 14 är att det känns som banans naturliga avslutningshål, ett kort par 4 som tar dig upp till klubbhuset. Riktigt jobbigt blir det om det sitter folk på uteserveringen och dricker öl och du inser att du har fyra hål kvar innan du kan sälla dig till dem.

 

Med 15 har du vår favorit bland korthålen på banan, inte värst långt men med snygg inramning, inte minst olivträdet som slagit knut på sig själv bakom röd tee.

 

De tre avslutande hålen tillhör de mer kuperade. 16 (fotona ovan) spelas uppför, inledningsvis ganska tajt men sedan öppnar det upp. En stor bunker på höger sida av fairway kan verka som dåliga nyheter men den kan mycket väl rädda din boll från att försvinna nerför slänten. Rejält stor green, med dåligheter i form av en brant bakom.



17 spelas först nerför och sedan uppåt. Ett halvlångt par 4 där en bunker vänster om mångas landningszon gör att de istället riskerar att sätta träden höger i spel.

 

Avslutningshålet (även nedan) är läckert och spelas precis som hål 8 nerför, dock är det här ett långt par 5. Mot slutet smalnar det av betydligt, med vatten vänster och en brant sluttning till höger som kan få bollen att studsa lite var som helst, t.ex. ner i det där vänstervattnet.