The Bobmen report: 1 september 2016
London: Två golfpaket med hög skrytfaktor
Vi har testat två golfpaket som ger dig det där lilla extra som överslafen på vandrarhemmet kanske inte levererar.
Stoke Park ligger fyra mil rakt västerut från London, i Buckinghamshire. Från Heathrow (LHR) är det halva avståndet. Det var här James Bond och Goldfinger spelade sin berömda match med hattkastande Oddjob som sidekick. Hotellet räknas som ett av de bättre i England och det finns en mängd olika rum och sviter att välja från. Dubbelrummen startar på runt 240 pund/natten (men kolla erbjudanden på hemsidan – på sommaren kan du ofta bo två personer för priset av en) och även på ingångsnivå lär du inte sakna något. Golfen kostar 160 pund vardag, 120 om du bor på hotellet. Läs reportaget.
The Grove, även nedan. Längst upp: Stoke Parks klubbhus, som du kan bo i.
The Grove ligger 45 minuter nordväst om London, strax utanför Watford. Här hittar du en bana som är förstklassig i allt – en av de bästa vi spelat någonsin – och ett hotell som inte heller går av för hackor. Trots närheten till London bjuder The Grove på en helt ostörd naturupplevelse. British Masters spelas här i oktober 2016. Golfen kostar 99-185 pund beroende på hur flexibel du är och om du bor på hotellet. Vårt tips är att satsa på ett paket med boende och golf, vilket har ett startpris på 340 pund för två personer i ett dubbelrum med frukost och två greenfees. Läs reportaget.
Hever Castle – du kan inte bo mycket trevligare än så här i England.
Återbesök i Kent
Vi hann också med en snabbis in i Kent, så nära London att delar av grevskapet ligger innanför ringvägen M25 runt huvudstaden. Här testade vi boende i slottsmiljö och en golfklubb som dryper av engelsk atmosfär och med billig greenfee. Vi hann också med ett återbesök på London Golf Club. Läs reportaget längre ner.
Öijared kör sitt 2 för 1-erbjudande även i september
I förra nyhetsbrevet berättade vi att Öijared utanför Göteborg hade ett erbjudande i juli där två personer kunde bo och lira valfri bana för priset av en. Nu har vi sett i annonser att de kör detta erbjudande även i september. Extremt prisvärt! Läs vårt test från i juli.
Bodevik: Bornholm ett golfresemål?
Bobmen har tidigare besökt Bornholm och spelat öns fyra golfbanor. Nu har jag också varit där några fina sensommardagar i augusti.
Numera är enda resealternativet från Sverige katamaranen från Ystad. Väl på ön spelar det inte så stor roll var man bor, det är alltid nära för ön är bara 40 km lång och det är aldrig mer än 15 km till havet. Vi bodde på Snogebäck Hotellpension, en halvtimme från Rönne. Boendet var i längor med egen uteplats. Helt okej men det som stack ut var frukosten – överdådig, med allt från snaps (!!) till wienerbröd. När vi var på ön hade turistsäsongen planat ut så det var i vårt tycke lagom med folk på restauranger och bland sevärdheter. Gott om plats också på de fina badstränderna som vi faktiskt utnyttjade. Med detta sagt kan man förstå att golfen bara var en del av vistelsen och det skall nog vara så.
Vi började på Nexö. Inledning med två blinda hål och sedan lite fram och tillbaka på fälten. Ganska vänlig med enkla och ganska ointressanta greenområden. Vi fick övertala damen i restaurangen att ta en senare buss hem så att vi kunde få något att äta efter ronden. Gula bollar på drivingrange som det var här får dessutom alltid varningsklockor att ringa vad gäller anläggningens standard.
Nexö.
Rös New Course är rejält tuff och lång och med ett antal hål som är svåra att begripa när man spelar första gången. Avsaknad av banguide underlättar inte heller. Inget korthål under 160 meter från gul tee är lite trist. För hur många är det kul med korthål på 170 meter med en tvärbunker framför green? Banan vinner nog ändå i längden. Konditionen var vid besök helt okej. Den ensamme unge mannen i restaurangen erbjöd en begränsad meny men var å andra sidan mycket flink att effektuera våra beställningar.
New Course.
Old Course i Rö har också några tveksamma hål och berg i dagen här och där gör spelet lite chansartat, men den har en charm som många nya banor saknar. Lite tråkig öppen inledning men sedan vackert inbäddad i ekskog. Några utslag från mattor. Bra kondition. Vår favorit på ön!
Old Course.
Till sist Bornholms GK vid Rönne. Par 68. Korsande hål, långa transportvägar. Några charmiga hål men i övrigt ganska trist. Damerna i sällskapet uppskattade inte heller att de då och då fick slå ut blint i uppförsbacke medan herrarna fick njuta av ”the pleasure of driving downhill”. Här liksom på öns alla banor ganska intetsägande greenområden. Dessutom borde foregreens ägnas mer omsorg. Vi fick beställa mat innan ronden men när måltiden skulle avnjutas meddelades kort och gott att kockan var sjuk så det blev inget. Å andra sidan kunde mat istället avnjutas på det trevliga torget inne i Rönne.
Bornholms GK.
Så vad lärde vi oss? Vi tycker nog att golfbanornas standard på Bornholm inte motiverar en renodlad golfresa dit. Ön rymmer emellertid så mycket annat, så åk inte till Bornholm för att bara spela golf men åk gärna till Bornholm och låt golfen bli en del av en större upplevelse.
Summering OS-golfen
I 112 år var George Lyon OS-mästare i golf, men i år fick han lämna över titeln till Justin Rose när golfen återvände till det olympiska programmet. Än mer historisk blev Inbee Park, som tog det första kvinnliga OS-guldet i golf på 116 år. Till skillnad mot i de andra proffsturneringarna var det också fullt krig om andra- och tredjeplatsen, för här stod ju OS-medaljer på spel. Samtidigt hade det varit lite märkligt om det hade blivit särspel om silver och brons, som att visa bronsmatchen i fotboll efter finalen.
Att döma av uppslutningen var det inget snack om att världens bästa damgolfare verkligen uppskattade chansen att lira i OS, bland herrarna var det mer blandat – några var uppenbarligen oroade för att zika-viruset kunde äventyra deras graviditeter, andra var mer tydliga med att andra sporter behöver strålkastarljuset mer (samma åsikt som vi själva hela tiden haft).
När det gällde att hitta en ny publik – som ändå måste ses som den långsiktigt viktigaste poängen med golf i OS – kändes det tveksamt. Det som kablades ut i svensk tv kommunicerade mest att du som publik ska stå i givakt och hålla käft när spelarna har klubbor i händerna. Visst kan man ha åsikter om publiken i Rio, men bortsett från några enstaka knäppgökar som försökte plocka upp utslagen tycker vi att de skötte sig bra. I dessa dagar när alla tvunget måste dela sina upplevelser på sociala medier är det nog spelarna som måste anpassa sig till att det fotas även när de slår. Det kan ju också vara nästa generations golfare som bara vill ha bilder på sina idoler, eller så är det Pokémon Go-jagare som hamnat fel. Hur som helst, de golfare som är extremt känsliga för störningar kanske skulle testa någon annan sport för att få lite perspektiv – varför inte NHL-hockey där en tandlös kanadensare försöker trycka upp dig i en sarg så fort du påbörjar din pre-shot-rutin. En anledning till att Andrew 'Beef' Johnston (killen som ser Amish ut) blivit så populär på touren är säkert att han inte är så ljudkänslig – i The Open sist slog han ut samtidigt som tåget kom i full fart bara några meter från honom.
När det gäller slagspelsupplägget var detta tydligen ett önskemål från spelarna. Flera golfexperter har sagt att det blev en succé och hänvisat till dramatiken när Stenson och Rose gjorde upp under sista dagen. Men vänta nu lite, var det inte just för att avslutningen råkade få karaktär av matchspel – precis som i The Open mellan Stenson och Mickelson – som det blev spännande? Sanningen är att slagspel över fyra dagar, där de första tre dagarna handlar om att positionera sig inför den avgörande dagen, är för tråkigt för de flesta av oss och knappast lockar nya utövare till sporten, i varje fall inte ungdomar. I Tokyo om fyra år kanske man skulle kunna testa något annat, en spelform unik för OS så att turneringen inte hamnar i skuggan av andra turneringar. Varför inte foursome matchspel mixade lag (en manlig och en kvinnlig golfare från varje deltagande land spelar på samma boll och slår vartannat slag på denna samt spelar ut växelvis från tee)?
Sista rundan under årets The Open gav oss inte bara vår första manliga svenska majorsegrare, det var också golf på absolut högsta nivå. För dig som vill återuppleva rundan – nu med engelska kommentatorer – finns de på youtube uppdelat i del 1 och del 2.
Farlig, ofarlig.
Sökes: samarbetspartner för produktion av franska golfbagar
Franska kommuner trappar nu upp kampen mot terrorismen och försöker förbjuda kvinnor att bära ”burkini”. Plagget anses – till skillnad mot badrockar, picknick-korgar, ryggsäckar, you-name-it... – kunna gömma självmordsbomber. Samma sak kan ju sägas gälla golfbagar, som har i det närmaste perfekt form för att gömma en mindre scud-missil med kärnvapenstridsspetsar. Därför har vårt testlabb nu börjat skissa på en genomskinlig golfbag för Frankrike-resenären. Bagen kommer att gå under namnet "TGB TINAB" (The Golf Bag That Is Not A Bomb) och hugade riskkapitalister kan höra av sig till oss.
Backtee på hål 3 på Aphrodite Hills på Cypern, de första drygt 200 metrarna är svårast. Typiskt index 18.
Ursäkt för flum-indexeringen, någon?
Under rubriken ”Jag ber om ursäkt för 90-talets pedagogiska idéer” på DN Debatt 25 augusti förklarar en av de ansvariga att det var ett misstag att införa vad som lite elakt brukar refereras till som ”flumskolan”. Det här öppnar kanske upp för Golfförbundet att be om ursäkt för den indexering av våra golfhål som gäller sedan några år och som man aldrig lyckats sälja in till oss golfare. För den som är intresserad av hur det är krångel-tänkt finns (den senaste publicerade) förklaringen här. Vi har adresserat ämnet i vår eminenta Q&A-avdelning:
Förr var indexeringen av hålet lättbegriplig – det svåraste hålet hade hcp 1 och det lättaste 18, men hur fungerar det sedan de gjorde om systemet?
Förbundet och andra går regelbundet ut och förklarar hur det nya systemet fungerar. För den som vill ha förklaringen i tryckt version finns den att beställa från SGF. De fem volymerna är inbundna och kommer med ett 30 sidor långt förord som förklarar hur man tänkt.
Till nästa nyhetsbrev
skickar vi vår testpatrull till en bana som blivit nominerad som en av världens bästa nya banor 2016 (även klubbhuset). Jaha, tänker du, hur långt ska man resa för att ta sig dit? Inte långt alls.
Så här fint kan det bli när närpolisstationen tas över av caddies (tavlan finns i omklädningsrummet på Mauritzberg).
På sista radens bilbränder – caddies kan vara lösningen
Bilbränder härjade Sverige under augusti. Värst drabbade var i vanlig ordning de socialt utsatta bostadsområdena. Vissa politiker ser utegångsförbud som ett svar på problemen. Frågan är på vems problem? Inte lär det göra livet lättare för alla skötsamma stackare – nya och gamla svenskar – som på grund av landets dysfunktionella bostadsmarknad inte har chansen att flytta till tryggare områden utan tvingas leva med att bilen kan vara uppeldad av idioter när de ska till jobbet på morgonen – och än värre saker, som i Biskopsgården i Göteborg där en galning kastade in en handgranat genom fönstret och dödade ett barn.
Men lösningen skymtade i Rio, där spelarnas caddiesar framgångsrikt utövade ”crowd control” genom att allt som oftast be de bångstyriga åskådarna att stå stilla och hålla truten. Rikspolischef Dan Eliasson – som tycks bära en ständig önskan om att hans egen organisation kunde göra samma sak – har nu fattat beslut om att i ett första steg ersätta närpolisen i Rosengård, Botkyrka och Biskopsgården med caddies. Lugnet lägrar sig återigen över landet.
Hever Castle, med riktigt mysigt boende på baksidan.
Återbesök i Kent
Vi har varit tillbaka i grevskapet Kent, ”Englands trädgård”. Vi hittade ett av de mysigaste boendena vi ramlat över i England och en golfklubb med allt vad du kan begära av engelsk stämning och med billig greenfee. Vi gjorde också ett återbesök på London Golf Club.
35 km sydost om centrala London checkade vi in på Brandshatch Place Hotel & Spa. Namnet ringer säkert bekant för många och den berömda racingbanan Brands Hatch ligger inom klart hörhåll, vilket även vägnätet gör. Kan du hantera detta erbjuds du ett trevligt hotell med 38 rum och hoplänkat med en osannolikt enorm spa- och gymanläggning (med över 3 000 inskrivna medlemmar). Som hotellgäst har du fri tillgång till allt, från swimmingpool till klasser. Ett rum var fullt med cyklar framför en stor skärm som projicerade olika cykelturer och kanske kan du programmera in Vätternrundan. Ett dubbelrum med frukost gick på 1200 SEK. Utöver hotellets restaurang finns en trevlig pub tio minuters promenad åt höger när du kommer ut på vägen – se bara upp med den sporadiska trafiken, det finns ingen vägren att gå på.
Vårt rum på Brandshatch Place Hotel & Spa.
London Golf Club med två banor ligger bara fem minuters körning bort från Brandshatch Place. En av banorna – The Heritage – är privat, den andre – The International – kostar dig runt 100 pund att spela. Vi har spelat båda banorna tidigare och gillade faktiskt den publika bäst. Tyvärr var den stängd för banarbete under vårt besök, så vi fick fjäska in oss på den privata igen.
Första gången vi lirade här var en kruttorr sommar och trots det var banorna i toppskick. Det var de nu med, men ruffgräset var betydligt segare och vårt tips är att efter bästa förmåga hålla dig på fairway. Vägnätet hörs på flera hål, men i övrigt är det bara du och naturen. Du hittar fler foton från London Golf Clubs två banor här.
Hever Castle ligger drygt sex mil söder om London och har anor från 1200-talet. Den vackra trädgården är nästan lika känd som slottet och anlades i början av 1900-talet. Slott och trädgård är en mycket populär turistdestination och det är ganska speciellt att man faktiskt kan övernatta här.
Hotellrummen ligger i tidstypiska byggnader i direkt anslutning till slottet, uppförda för att husera gäster när slottets gästrum inte längre räckte till. Dubbelrum kostar från 165 pund/natten med frukost. Alla 28 rum ser olika ut och på hemsidan går det utmärkt att navigera sig fram till det du gillar bäst, sedan får du hålla tummarna för att det inte redan är bokat. Vi valde att gradera upp oss till ett ”feature room” (195 pund), något vi tror att du också kommer att göra när du ser hur de ser ut. Frukosten serveras på hotellet, för övriga måltider hänvisas du till puben The King Henry VIII fem minuters promenad bort, mitt mot huvudentrén till parken – mycket bra mat.
Vårt supermysiga rum, ”Tydeman´s”, som utöver sovrummet också hade ett litet vardagsrum med skrivbord – perfekt när en av oss ville sova och den andre var tvungen att gå upp i ottan för att skriva det här.
Hever Castle Golf Club ligger bara några minuters körning bort och har 18+9 hål och ett klubbhus i Tudor-stil som inte lämnar mycket att önska för den som vill ha en genuint engelsk upplevelse, dessutom med bra mat. Flygtrafiken från Gatwick hörs när de lyfter åt det här hållet, i övrigt är det bara du och naturen. Vi valde att sätta bladen i 18-hålaren, som går under namnet Championship Course och kostar 25-40 pund att spela. Det är ont om måttangivelser på banan så se till att få med en banguide.
Layouten är mycket omväxlande. Hål 11-14 är rejält tajta och här kommer du verkligen att glädjas över din banguide – eller att du tog med extra bollar. Ruffen var under vårt besök nerklippt men rejält tät – lätt att hitta bollen men ett halvt helvete att få ut den på fairway, precis som det ska vara i ett spel som ska premiera den som slår rakt. Bra kvalitet på bunkrarna.
Vi var också över och tittade på 9-hålaren: Princes Course. Den är kortare än normalbanor, men var i samma fina skick som huvudbanan och hade även anläggningens två svåraste par 3 hål, med mer vatten än gräs i synfältet.
För att summera erbjuder naturligtvis inte Hever Castle samma kvalitet på golfen som de betydligt dyrare andra klubbarna vi testade, men som helhetsupplevelse av ”golf i England” känns ett besök här klockrent och du kommer att ha pengar över till annat. Du hittar fler foton från Hever Castle Golf Club här.