The Bobmen report: 1 september 2024

Sedan sist har vi varit strax söder om Göteborg och testat två av landets toppbanor. Vi har även gjort nedslag i Örebro och Skara (Billingens GK ovan) samt ett återbesök på banan utanför Halmstad som överraskade stort när vi var där i vintriga april.

Hills – med Sveriges häftigaste tees

Strax söder om Göteborg gav vi oss på Hills, som numera har två banor. Greenfeen går via Sweetspot och varierar därmed efter bokningsläget – räkna med att betala mellan 900 och 1 400:- på Hills Course. På 12-hålaren Valley Course var greenfeen stadiga 450:-. Ett dubbelrum med frukost på Best Western Åby Hotel gick för 1 093:-. Läs reportaget.

Vallda – ett stycke Skottland på svenska västkusten

Det finns inte värst många banor av linkskaraktär i Sverige, senaste tillskottet är Vallda utanför Kungsbacka i norra Halland. Banan var 2021 spelplats för ”Scandinavian Mixed – Hosted by Henrik Stenson & Annika Sörenstam” och är alltid högt rankad i Sverige. En oerhört välskött anläggning där greenfeen går för 800-1 000:-/1 000-1 300:- vardag/helg. Läs reportaget längre ner.

Trevliga Örebro med spel på två banor

Många missar Närkes största stad, för att den inte ligger vid kusten. Trevligt värre här och bra hotellutbud, vi hamnade den här gången på nyrenoverade Elite City Hotel, som hade för- och nackdelar. Ett dubbelrum med frukost gick för 1 232:-. Golfen lirade vi på Kumla (450/550 vardag/helg för heldagsgreenfee) och Kårsta (495/595 vardag/helg – du kan också köpa 9-hålsgreenfee, men det är mer prisvärt att tuffa sig igenom samtliga hål). Läs reportaget.

Vi noterar också att Anna Dahlberg Söderström på Kårsta utsetts till landets bästa klubbchef 2023.

Golf och kultur i Skara

Tjugo minuter nordväst om Skövde och lika långt nordöst om Skara testade vi Billingens GK (425/525:- vardag/helg), som firar 75 år i år. För att ta lite kulturpoäng checkade vi in på Konsthotellet i Skara (1 868:- för ett dubbelrum med frukost). Läs reportaget.

Tillbaka på Tönnersjö – med bättre golfväder

Vi imponerades stort av Halmstads minst kända bana när vi var där i april, trots att det var rejält kallt och även snöade lätt på oss. Nu har vi varit tillbaka för att uppleva banan i betydligt trevligare väder – och med grönskande inramning. Här hittar du det uppdaterade reportaget. Greenfeen går för 459-659:-.

Kulturkrig i Varberg

Vi skulle även stannat till i Varberg (där vi tidigare testat Varberg GK:s två banor), men efter att ha sett My Gig in Sweden på SVT Play vågade vi inte. Riktigt bra kortfilm om varumärkesvård, blomlådor, fucking badgäster och raggare – vill du inte artskydda de sistnämnda efter att ha sett filmen har du empatibrist.  

Nerskrivet av andra, uppskattat av oss

Vi hade planer på att lira norr om Göteborg och då bo i Kungälv. Enda hotellet i stan heter Fars Hatt och har en hel del riktigt usla recensioner på nätet, så vi skippade golfen här då vi numera gärna vill rekommendera ett vettigt hotell i våra reportage. Men vi var ändå nyfikna och checkade in en natt, mest för att det var billigt (718:- för ett dubbel med frukost) – och vi gillade verkligen hotellet. Visst, det är luggslitet och städningen var inte tipptopp, men läget är absolut förstklassigt (vilket alla recensioner i varje fall verkar överens om), med några minuters promenad till Bohus fästning åt ett håll och till stadens äldsta delar åt andra hållet. Personalen var också trevlig.

Åskoväder på golfbanan

I torsdags träffades några fotbollstränande ungdomar av blixten i Stockholm, de hade sökt skydd för regnet under träden. Två skadades allvarligt. Det här fick säkert en och annan golfare att tänka till, för dagen efter när vi spelade golf i stan och det återigen började blixtra och åska tömdes banan snabbt på spelare. Själva höll vi oss kvar, för risken att träffas av blixten under ett pågående åskoväder är fortfarande extremt liten, och efter en kvart var det fint väder igen. Är du ändå orolig kan du hörsamma gamle storspelaren Lee Trevinos tips: ”If you are caught on a golf course during a storm and are afraid of lightning, hold up a 1-iron. Not even God can hit a 1-iron.”

Eslöv-tankar efter OS i Paris

Ludvig Åberg och Truls Möregårdh är båda från lilla skånska Eslöv. En valde att gå ut i grönskan på den trevliga golfbanan, den andre in i en sockiplast-doftande bordtennishall utan fönster, döpt till Blomsterbergshallen för att lura in intet ont anande ungdomar. Vad hade hänt om Ludvig som ungdom hamnat i hallen och Truls på banan, hade de båda blivit världsstjärnor? Sannolikt inte, Truls har reflexerna och explosiviteten för att hantera bollar som kommer flygande mot honom i hög hastighet medan Ludvig har kolugnet för att hantera en boll som ligger helt still och gör att man hinner tänka tusen fel saker. Johan Glans då, också han bördig från Eslöv – skulle han kunnat bli världens bästa golfare om ödet hade velat annorlunda? Tanken svindlar.  

Nästa nyhetsbrev

På sista prioriteringsraden

Omdömena om pappan som med sin bebis i en arm och ölen i den andra fångar en förlupen baseboll går isär. Killen släpper bebisen, fångar bollen, fångar sedan bebisen som är i fritt fall – hela tiden med ett fast grepp om sin öl. "Probably the best beer in the world."

På sista konsert- och trätipsraden

Har du varit på konsert med kända artister på senare år vet du att priserna stuckit iväg rejält, det är svårt att uppleva något live för under 1 000-lappen och ofta kan det vara betydligt dyrare. Ett undantag är Gröna Lund där du fortfarande kan komma rejält billigt undan, från 100:-. Själva upplevde vi Mando Diao (fotot ovan) för 175:- (gratis för pensionärer). För 395:- kan du se säsongens samtliga konserter (40 stycken under 2024).

Vi hade tänkt ladda för Mando Diao-konserten med några öl inne på Gröna Lund. En i sällskapet hade dock andra idéer och berättade att hon köpt biljetter till två attraktioner. Ond bråd död-eliminerande  som vi är hoppades vi att det var till Tuff-Tuff Tåget, Flygande Elefanterna, Tekopparna eller i värsta fall Nyckelpigan. Det var det inte. Istället hamnade vi på Monster och den gamla berg-o-dalbanan i trä. Har du tänkt få fina vyer mot vattnet (fotot ovan är taget från en Viking-båt, Grönan till höger i bild) under turen kan du glömma den förstnämnda, som bara går ut på att förflytta ditt maginnehåll mellan fotknölarna och öronen. Den gamla träbanan är dock fantastisk, med sitt gnisslande och skakande som om varenda mutter och skruv var på väg att lossna och med vyer du hinner uppfatta under resan. Nästa sommar blir det Kolmården, som byggt en av världens bästa träbanor.

Vallda – skotsk inlandslinks på hemmaplan

Kungsbacka ligger förvisso i Halland, men närheten till Göteborg knappa tre mil bort känns mer relevant. Förr i tiden hämmande närheten utvecklingen, den större staden sög upp såväl befolkning som näringsliv. Med den gröna vågen på 1970-talet började staden dock att utvecklas rejält.



Det finns en handfull golfbanor spridda runt staden. Högst rankad är Vallda, som slog upp portarna 2009 och marknadsför sig som ”västkustens skotska inlandslinks”. Klubbhuset är verkligen i vår smak, lågmält exteriört och smaksäkert interiört. I alla detaljer, från servetterna i restaurangen till den unisont klädda banpersonalen, ser man att anläggningen är oerhört välskött och genomtänkt.

Restaurangen är en lika stor stjärna i anläggningen som banan, så ta dig tid att käka i anslutning till rundan.

Platsen är vald med omsorg, men lite förvånande var det inte för att marken var rik på sand (tvärtom var det lera rakt igenom) utan för den ”sköna och beslöjade atmosfären, som ett stycke Skottland i Sverige”. För att få till det linksiga underlaget krävdes det rejält många ton sand.



Har du spelat en bra brittisk linksbana kommer du att känna igen dig. Inte minst är spelytorna hårda, vilket lämpar sig mer för studs- & rullgolf än att flyga in bollarna som på traditionella target-banor. Blåst är oftast en faktor att räkna med. För att vara en links är vatten i spel på överraskande många hål, hela tio stycken om du är lite svajig, elva om du är supersvajig. Greenerna är ondulerade och bunkrarna är absolut förstklassiga. Rödsvingelgräset bidrar till den karaktäristiska linksupplevelsen.



Tjockruffar kan skrämma iväg en del golfare från den här typen av banor, men det krävdes rejält sneda slag under vårt besök för att vi skulle hamna där. Däremot överraskades vi av att det var finklippt runt vattendragen, med linksrullen är det lätt hänt att bollarna blir blöta – håll dig för säkerhets skull i mitten av fairway.



Med sex tees kan banan spelas från 4 855 upp till 6 490 meter. Vill du komma maximalt förberedd finns banan i Trackmans simulatorer (läs vår test där vi jämförde upplevelsen av banor i verkligheten och i simulator). Banguiden har bra speltips, på engelska. Utöver en hyfsat rejäl backe upp till hål 5 och två mindre mot slutet är banan platt och lätt att gå.



Du får med dig ett rör med en blandning av gräsfrö och sand för att fylla i dina duffmärken, faktiskt den bästa anordning av det slaget vi upplevt, bara att hänga på bagen oavsett om du bär eller skjuter på. På flera ställen på banan kan du byta till ett fullt rör.

Öppningshålet (fotona ovan, du har det på vänster sida när du anländer till anläggningen) är ett relativt kort par 4 som ger dig goda chanser att kalibrera klubborna.

 
På hål 2 skyddas green av några bunkrar på vänstersidan, så du vill gärna komma in från höger. Det här har arkitekten Martin Hawtree tänkt på och lagt några rejäla bunkrar där du hade tänkt landa utslaget.

Hål 3 har en midja med vatten på båda sidor där många vill landa utslaget. Ha marginal och ta ett lite längre inspel, även om green är välbevakad av bunkrar.

 
Sedan kommer första par 5:an, slår du kort är det blött åt alla håll och kanter, men för de flesta handlar det om att undvika vattnet på högerkanten, vilket är lättare sagt än gjort då det ligger bunkrar på vänstersidan där du vill landa utslaget torrt.



Har du vunnit hål 4 får du plikta för det på korthålet 5, genom att du ska slå ut först medan din motspelare kan hämta andan efter banans enda halvjobbiga uppförsbacke. Med rejält många bunkrar handlar det här hålet enligt banguiden helt och hållet om ”finess”, något vi inte har i vår slagrepertoar.

 
Dags för andra par 5:an, något kortare än det första men inte tillräckligt för att du ska hörsamma banguidens tips om att det är möjligt att gå in på två slag. Vi fokuserade istället på att ta oss över stenmuren och sedan hålla bollen torr och sandfri på inspelet.

 
Hål 7. ”A walk in the park” tills du ska spela in. Banguidens tips är att hålla vänster på utslaget, men det förutsätter att du inte spelar sorkdödargolf. Om så är det lättare att lägga dig i mitten och försöka rulla in bollen mellan de två vänstra och den högra bunkern.

 
Korthålet 8 känns verkligen som Skottland. Du hittar den här typen av vattenhinder med timrade träsidor på flera hål på banan, vi gillar dem för att de straffar dåliga slag samtidigt som det är lätt att fiska upp bollen.

 
Hål 9. Kort par 4 med vatten i spel på vänstersidan och i form av ett tvärsgående dike. Banguiden säger att det går att nå green från tee. Heter du Stenson kan det vara värt ett försök, men greenen är väl skyddad av bunkrar.

 
Efter kiosken, bemannad och välsorterad och inte långt från klubbhuset, är det dags för hål 10, ett hyfsat långt par 5 och ett av våra favorithål på banan, för att det är välstrött med snygga hinder men att det med lite spelstrategi går att navigera runt dem.

Korthålet 11 är tuffare än vad index antyder, svagt uppför och med bunkrar överallt. Mest skrämmande är att banguiden anger att det ”sets the scene for the next two holes which will be among the most challenging on the course”.

Trixet med 12:an är att inte blöta ner dig till höger eller sanda ner dig till vänster på utslaget. Klarar du av det är hålet på vippen till hanterbart. Betydligt kämpigare blir det på nästa hål.

 
Rättvist indexerat som banan svåraste hål och med en längd på upp till 435 meter är 13 ett tufft par 4. Först ska du över vattnet, vilket enligt banguiden inte ska vara några större problem (helt klart har de inte sett oss med en driver), sedan har du ett pärlband av bunkrar på högersidan som säkert fångar många bollar med skogsskräck.

En mindre backe tar dig sedan upp till 14 och här byter banan lite karaktär i två hål, till mer av en skogsbana. Vatten är i spel på hålet, men eftersom du inte ser det från tee finns det inte (inte ens vi lyckades pricka det).

Korthålet 15 var ett annat favorithål på banan, spelas från 100 upp till 185 meter. Den vackra inramningen påminde oss en del om Druids Glen på Irland.



16 är ett hyfsat krusidullfritt och längdmässigt hanterbart par 5, men se för säkerthets skull till att undvika bunkrarna som Hawtree har lagt precis där du vill landa varje slag.



På 17 blir det nervigt om ni spelar match, ett hyfsat långt par 4 som svänger svagt vänster hela vägen och där många nog plurrar när de försöker korta ner vägen in.

Avslutningshålet kan även det upplevas nervigt, med en stor bunker som säkert tvingar många att hålla mer vänster mot vattnet än de önskat. Du hittar fler foton från banan här.