TBR 1 januari 2022

The Bobmen report: 1 januari 2022

Återbesök på Madeira

Bättre Nytt År! Den 21 december kom vi hem från en vecka på Madeira. Egentligen hade vi köpt en restresa för att vandra längs levadorna, bevattningskanalerna som lockar folk att traska runt utan golfklubbor på den vackra ön, men vi blev nyfikna på hur de två banorna klarat sig genom pandemin. Dessutom ville vi hänga med ett antal öl på klubbarnas uteserveringar, som erbjuder några av golfvärldens finaste vyer. Fotot ovan är från Palheiro, nedan Santo da Serra. Reportaget längre ner.

Ska du ut och resa framöver är januari, när många sitter och slickar såren efter sina julklapps-excesser, en månad när charterbolagen dumpar priserna rejält. Lika prispressad brukar december vara. Vi bokade en månad innan avresa och betalade 3 000:-/pp för flyg och boende med frukost. Två veckor (och en FHM-presskonferens) senare var priset nere på 1 600:-.

Från Palheiros klubbhusterrass, med Funchal nästan 500 meter nedanför. Fotot togs av klubbchefen Rodrigo Ulrich kvällen innan vi dök upp.

Alla som är fast bosatta på Madeira måste Covid-testa sig en gång i veckan. Den här omfattande testningen gör Madeira till en av de corona-säkraste destinationerna att resa till. Som besökande turist är det de vanliga Covid-alternativen som gäller. Av hänsyn till andra tycker vi inte att du ska resa någonstans om du inte är fullvaccinerad. Väl på plats är det munskydd inomhus som gäller, om du inte äter eller dricker. Samma sak gäller på flyget.

Vi reste med Apollo och på Novair-planet upptäckte vi först när vi fått begynnande gamnacke att det fanns en anordning för att fästa mobil eller surfplatta – och eluttag.

En av världens mest spektakulära flygplatser

Du märker det sannolikt inte när du landar, men start- och landningsbanan på Madeiras flygplats vilar till stor del på styltor, det fanns helt enkelt inte plats för en annan lösning när banan förlängdes efter att ett plan några år tidigare hade kanat av och kraschat. Sedan 2016 heter flygplatsen Cristiano Ronaldo International Airport, efter bygdens store son. Den ursprungliga bysten (vänster) byttes ganska omgående ut och idag hälsas du välkommen av en mindre galen Ronaldo. För den som vill ha en större bit av fotbollsliraren finns ett museum inne i Funchal.

Efter att du har checkat in på flygplatsen och passerat säkerhetskontrollen finns det en stor utomhusterrass där du kan se planen starta och landa. Mitt emot finns en servering inomhus som ger fin utsikt mot havet och Desertas-öarna.

Brantare golf

Skidskytte har ju blivit stort, sannolikt för att sporten erbjuder mer dramatik än enbart längdskidåkning. Samtidigt finns det ju roligare saker än skytte, typ golf. Och varför staka dig fram på platta ytor när du kan fräsa fort nerför? Det här har skidorten Squaw Valley i USA tagit fasta på. Sedan mer än 30 år arrangerar de en årlig golfturnering där man spelar en niohålare nerför. Alltid sugna på att testa golf under nya former hade vi gärna anmält oss, om det inte var för att vi är lite skraja att Squaws ”KT 22-backe” ingår i bansträckningen. Namnet sägs komma från att den är så brant att det krävs 22 ”kick turns” för att ta sig ner. Vi testade backen på 1980-talet, när vi fortfarande trodde att döden var en myt, och kom ner inte långt efter våra skidor.

Restips för dig på språng

Vill du ha en komprimerad introduktion till olika destinationer har SVT Play lagt upp några säsonger av Travel Man. Richard Ayoade är en något mindre motvillig resenär än Karl Pilkington i ”En idiot på resa” och har dessutom med sig olika kändisar, inte sällan komiker. Har du inte planerat att åka till Istanbul kan du lätt bli sugen. Själva tycker vi att staden är en av Europas – och Asiens – häftigaste och vi har varit där flera gånger utan att få till en enda golfrunda – något vi jobbar på att korrigera.

Headcover och handduk

Resa eller inte resa?

Det lär fortsätta att dyka upp nya varianter på coronaviruset framöver och det är vanskligt att spå hur enskilda länder kommer att bemöta dem – inte sällan är det lika mycket inrikespolitik som vetenskap som styr reaktionerna. Vi tror dock att det är osannolikt att stora turismberoende länder som Spanien kommer att gå in i fler totala lockdowns, det kostar helt enkelt för mycket och numera är tillräckligt många vaccinerade där för att man ska kunna hantera utbrott med tillfälliga mindre inskränkande restriktioner. Därför planerar vi att till nästa nyhetsbrev ge oss på fem banor på spanska fastlandet som vi ännu inte testat, däribland den som förra året utsågs till Spaniens bästa och som du kan spela för drygt 600:-. Är du fullvaccinerad tycker vi gott att du kan resa, vintermörkret här hemma är då sannolikt en större hälsofara.

Sixten Jensen i Keinovuopio på lunchpromenad 28 december.

På sista radens Media-Norrland 0-1

Det ligger lite i medias natur att snoka rätt på människor som inte är nöjda med sakernas tillstånd. Helst ska de vara rejält upprörda, sådant går genom rutan. Följaktligen ringde TV4 upp landets nordligaste bosättare, för att höra hur han upplevde att solen skulle försvinna i några månader. Lyssna och lär.
I sammanhanget vill vi påminna om ”Sinnesrobönen”: "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.

Tillbaka på Madeira

Madeira är en av våra favoritgolfdestinationer, för att allt inte handlar om golf; en motpol till ställen där du bor vid banan och inte ser något annat än gräs, bunkrar och matbufféer under veckan. Ön kallas återkommande för "Atlantens pärla" och genom att det alltid blommar här har någon även drämt till med "Atlantens blomsterbukett" och "Den flytande trädgården". Storleksmässigt är ön ungefär som ett halvt Öland, med en kvarts miljon invånare varav runt hälften bor i Funchal.

Palheiro, med Funchal i bakgrunden. Ovanför: Santo da Serra.

Temperaturen är i det närmaste perfekt för golf året om, aldrig för varmt och aldrig för kallt. November-februari faller det mest regn, men vi har under fem besök den här perioden alltid klarat oss undan med några enstaka skurar, trots att vädersajterna visat betydligt mer regn (regnet faller framförallt i bergen). Fördelen med att resa denna period är att charterresorna är billigare och att det är lite trafik på banorna – vi har alltid haft fritt runt oss och kunnat stanna till flera gånger under rundorna för kaffe eller öl.

Bor du som oss i huvudorten Funchal har du folkliv med uteserveringar och annat runt varje knut, samtidigt som du lätt tar dig till golfbanorna. Det som gör staden så oerhört trevlig är framförallt mixen av bofast vardagsliv och aktiva turister. Skulle vi bosätta oss permanent utomlands är det här ett av de absoluta toppalternativen, inte minst för klimatet.

Maten är generellt mycket bra. När vi var här första gången, förra årtusendet, var det mycket snack om att råvarorna skulle göra jobbet och vi var glada om vi fick lite brynt smör till fisken. Numera jobbar de mycket mer med smaktillsatser i form av såser och annat, testa gärna fisken espada (black scabbard på engelska, dolkfisk på svenska) med passionsfruktsås och friterad banan, som är något av nationalrätt på Madeira.

Räkor och bläckfisk av högsta kvalitet. Till vänster skymtar en tillredd espada med friterad banan och passionsfruktsås (otroligt gott). Bilden ovanför visar espadan nyfångad.

Ska du iväg och vandra i bergen funkar det att ta sig till och från flera leder med det lokala bussnätet. Du kommer att få höra att ett antal vandringsleder inte är för den som har anlag för svindel. Vi kan lägga till att det här inte sällan också gäller resorna med lokalbussarna till och från lederna. Ofta kör chaufförerna så fort på de smala gatorna att det säkert går åt både backspeglar och brevlådor – busstidtabellen är sannolikt plagierad från mellantiderna för vinnaren i någon rallytävling på ön.

Nunnornas dal och São Lourenço-halvön, som båda funkar att ta sig till/från med lokalbuss.

Att vandra längs levadorna, vattenvägarna som de första bosättarna byggde för att leda vatten till sina åkrar, är en stor och unik grej med Madeira – det finns över 200 mil av dem. Vill du inte åka buss eller bil är det skyltat till några levador som går ovanför Funchal och hotellområdet Lido. Följ levadan västerut och ta dig sedan ner mot vattenlinjen vid Pestana Grand-hotellet strax nedanför köpcentrumet Forum Maderia. Härifrån kan du sedan ta strandpromenaden (Lido coastal promenade) tillbaka mot Funchal – oerhört vackert och med flera chanser att stoppa för mat och dryck, eller bad i någon havspool (det är så man badar på ön – vill du ha sandstränder är det grannön Porto Santo som gäller).

Levada ovanför Lido-området och sedan tillbaka längs kusten, via ett antal havspooler.

Vi bokade in oss på Dorisol Buganvilia Studio Hotel, beläget bort mot Lido-området strax väster om centrala Funchal. Härifrån hade vi runt 20 minuters promenad till centrala Funchal (det går bussar). Hotellets främsta attraktionskraft är att ett antal balkonger har fantastisk utsikt mot Funchal och havet. Dessa rum kostade inget extra när vi köpte en charterresa och vi försökte få till att bo i ett av dem redan vid bokningen, genom att fylla i det som önskemål.

Utsikten från balkongen på den lägenhet vi bytte upp oss till.

För att gardera tog vi också kontakt med researrangören samt mejlade till hotellet. Allt det där var helt bortkastat och vi hamnade i ett rum med begränsad utsikt långt ner i huset. Dock kunde vi med hjälp av den trevliga receptionspersonalen fixa till det här redan nästa morgon. Alltså: greja det här på plats.

Badrummet var utrustat med dubbla toastolar – innovativt.

Rummet vi flyttade till var nyrenoverat medan det första var småsunkigt. Hotellfrukosten är av typen ”du får vad du betalar för” och lokalen kan stundvis vara rejält högljudd. Plus för att Pizzaria Roma rakt över vägen har ett digert sortiment av specialöl – med tillhörande specialglas. Vill du veta något om ölen innan du bestämmer dig för vilken du ska satsa på har de dock inte en susning.

Mycket av att välja på hos Pizzeria Roma, de importerade ölen kostar dock betydligt mer än de lokala.

Så till golfen. Banorna heter Palheiro och Santo da Serra och erbjuder helt olika spelupplevelser. Den förstnämna är klart trixigare, med mindre greener som gör att du får använda fler klubbor i bagen. Den andra är mer av en traditionell mästerskapsbana, designad av Robert Trent Jones Sr. Båda banorna har klarat pandemin bra och greenerna var lika snabba och fina som vi minns dem från tidigare besök.

Avslutningshålet på Palheiro.

Palheiro når du snabbt och lätt från Funchal med taxi, vi betalade €11 för en Bolt-taxi från vårt hotell (vanlig taxi ska gå för ca samma pris). Du kan även ta lokalbussen. Santo da Serra erbjuder gratis hämtning och lämning vid ditt hotell på fasta tider. Detta funkade utmärkt, med en extremt trevlig – och punktlig – chaufför. På båda klubbarna åt vi riktigt bra, så du ska absolut avsätta tid för lunch eller middag och njuta av utsikten från klubbhusterrasserna.

Santo da Serras Machico-slinga. Nedan: Santo da Serra, öppningshålet på Serra-slingan bakifrån.

Greenfeen på båda banorna, utan eventuella rabatter, ligger på €110. Hyrset gick för €32/45 (vi tog de dyrare seten och fick helt nya premiumklubbor). Golfbil kostar €45. Det finns också ett gemensamt golfpass som ger dig 3/5 rundor för €225/360 och du väljer själv hur många rundor du vill spela på respektive bana. Båda klubbarna har också egna golfpass, med obegränsat spel under en vecka för €335 – då utan golfbil. Det finns även erbjudanden som inkluderar golfbil.

Vi började på Palherio, som är betydligt mer kuperad än vi minns den – kan ha att göra med att vi blivit skröpligare med åren. Lite jämnt skägg om vi rekommenderar golfbil eller inte, ölen smakar ju bättre när man går och du passerar kiosken efter hål 5, 9 och 12 med chans att tanka kaffe eller öl. På flera hål är golfbilen också hänvisad till vägen. Några av bilarna har gps, vilket kan vara skäl att hyra.

Det finns fem tees och du kan spela banan från 4 452 upp till 6 086 meter. Vi rekommenderar att du inte stirrar dig blind på färgerna utan väljer en tee som känns lämplig längdmässigt. Öppningshålet (första fotot nedan) är rakt uppför och kan nog få en och annan att fundera på att gå in och hämta en golfbil, men sedan blir det lättare.

Korthålet 13 från bakre och främre tee.

Här och var ångrade vi att vi i vanlig ordning satt iväg utan banguide. På hål 4, ett kort par 4, ska du lita på siktpinnen, om du inte slår extremt långt. Slår du extremt långt är tipset att klubba ner så att du inte slår extremt långt – det är några rejält elaka bunkrar som vaktar greenen.

Allt sammantaget är Palheiro en riktigt kul och omväxlande layout. Utsikten är en massiv bonus – sedan vi var här sist har klubben rensat rejält i växtligheten och numera har du än bättre vyer mot Atlanten och Funchal. Har du med dig icke-golfare på resan ska du definitivt erbjuda dem att gå caddie – du kommer att vara betydligt fräschare än dem efteråt.

Klubbhusserveringen på Palheiro.

Santo da Serra ligger en halvtimmes bilresa från Funchal. Från flygplatsen är det tio minuters körning – har du köpt sju dagars spel och har hyrbil kan du med vettiga flygtider alltså klämma in en runda innan du rullar vidare mot hotellet. Med det sagt funkar den shuttleservice som klubben erbjuder utmärkt och du slipper ha en hyrbil parkerad som kostar pengar.

Machico, par 4 dogleg. Nedan: Desertas, par 5.

Banan har 27 hål uppdelade på slingorna Machico, Desertas och Serras. Namnen kommer av att den första har utsikt mot staden med samma namn, den andra mot ö-gruppen Desertas och den tredje mot bergen ("serras" på portugisiska). Bästa vyerna får du på eftermiddagen (vi lirade förmiddag och mycket av vyerna försvann i soldiset).

Machico och Desertas är rejält kuperade och här kan du överväga att ha golfbil (de har inte gps). Vårt tips om du ska lira alla 27 hålen utan bil är att börja med en av dessa i kombination med mindre kuperade Serras och sedan vila upp dig över lunch innan du ger dig på sista slingan. Detta ska funka med shuttle-servicen från/till hotellet.

Serras öppningshål, ett långt par fem med inspel över vatten.

Vill du värma upp på rangen erbjuder den makalöst fina vyer. Hyr du klubbor ska du kolla vilka du får med dig i bagen, vi hade gärna haft fler långa järn istället för några hybrider.

Vi började på Machico, som erbjuder de bästa vyerna av de tre slingorna. Här hittar du också anläggningens signaturhål, som du ser i många annonser. Öppningshålet (ovan) är ett kort par 4 dogleg vänster nerför. För att få optimala vyer från tee valde vi den bakre, något vi kom att ångra flera gånger under rundan.

Signaturhålet, från gul och röd tee samt bakifrån, med staden som gett slingan namnet långt därnere.

Signaturhålet dyker upp redan som hål 4, ett par 3 där du måste navigera en rejäl grop med ogästvänlig terräng oavsett vilken tee du slår från. Från bakre tee är det 185 meter, från främre 155. Tar du dig över, eller spelar kort höger, ligger det en bunker bakom green som förhoppningsvis hindrar bollar att försvinna över kanten. Halvön du ser där nere är São Lourenço, som vi var ute och knallade på längre upp i texten.

Spelar du endast 18 hål (eller 9) ska du få med Machico-slingan, för att vyerna är bäst här och att du inte kan åka hem utan att ha spelat ett av Portugals mest fotograferade golfhål.

Desertas erbjuder också fina vyer, inte minst mot öarna med samma namn disfria dagar. Även denna slinga är rejält kuperad och här finns också några vattendrag att plumsa bollarna i.

Serras erbjuder inte vyerna mot havet men vi uppskattade ändå den lika mycket som de andra två, för att hålen ligger mer separerade från varandra – och att den är betydligt lättare att gå.