Vi hade lite problem med att få ut augusti månads utskick, fick du det inte så hittar du det här.

Sedan förra nyhetsbrevet har vi trängt än längre norrut i den norrländska vildmarken. Att vi varit senfärdiga att få till reportage om övre halvan av Sverige skyller vi på den norrlänningsfobi vi utvecklade efter filmen ”Jägarna”. Dessutom har man ju tänkt helt fel när Sverige gjordes så svårhanterligt avlångt.

På Älvkarleby dök det upp en chans att svalka sig i värmen. Längst upp: ett fotostopp längs E4:an vid Höga Kusten.

När vi lämnade Stockholm hade vi packat myggmedel och satt på rattmuffen. Större delen av veckan hade vi runt 26 grader och kände oss aningen fördomsfulla. Några mygg stötte vi inte på. Åtta golfpaket hann vi med att testa: ett i Gävle, tre i Sundsvall (med tre helt olika typer av banor), och två i vardera Örnsköldsvik (inkl. ”Foppas” bana – där vi utmanade hockeylegendaren i matchspel) och Umeå. Vi hann även med ett besök på Härnösand GK, som ligger mycket fint vid Ångermanälvens utlopp. Reportagen har vi lagt upp successivt på hemsidan, priser och annat kommer längre ner.

Högakustenbron från norra brofästet när vi passerade norrut.

Skickmässigt var Sundsvall, Timrå och Umeå i absolut toppskick. Veckefjärden och Öjestrand var också mycket bra. Älvkarleby, Norrmjöle och Ö-vik Puttom var bra. Härnösand var helt ok, men vi tycker att du ska spela den primärt för vyerna – kolla in samtliga foton vi tagit på banan så håller du nog med.

Härnösand GK med fina vyer mot vattnet från många hål.

Nästan alla klubbar vi besökte hade övergett tryckta banguider och har du ingen egen avståndsgrunka är du hänvisad till att ladda ner någon app.

Om du som oss inte har någon banguideapp nerladdad har Umeå GK skisser av hålen tryckta på borden i restaurangen. Varje bord väger runt åtta kilo, så det blir en del att släpa på.

Precis som i resten av landet har det varit proppfullt på alla banor och av golfare vi mötte hörde vi att det var så hela vägen upp till Treriksröset, så se till att du för säkerhets skull har förbokade starttider när du reser i Sverige i höst. Gällande utlandsresor har vi gett upp att ha koll på var svenskar är välkomna och under vilka premisser, så vi håller oss hemma i höst.

2 x Umeå: karaktärsfullt eller gratis middag

Utsett till ”Världens bästa nya boutique hotell” när det slog upp portarna för sex år sedan – Stora Hotellet i Umeå är något alldeles extra. Ett standard dubbelrum med frukost gick för 1 099:-. Greenfeen på utmärkta Umeå GK kostar 400/500:- vardag/helg. Läs reportaget.

Norrmjöle. Ovanför: Stora Hotellet.

På Clarion Collection Uman – också detta med mycket höga användarbetyg på nätet – hittade vi ett dubbelrum med frukost för 1 008:-. Kvällsmat ingick. Spel på Norrmjöle gick på 400:-. Läs reportaget.

2 x Ö-vik: Foppas Veckefjärden och Puttom

Peter Forsbergs Veckefjärden i Örnsköldsvik var en mycket positiv överraskning, inte minst personalen som gjorde att vi stortrivdes. Ett dubbelrum med egen toa och frukost gick för 914:- (finns billigare rum utan egen toa). Greenfeen kostar 400/500:- vardag/helg. Läs reportaget. Vi råkade också stöta på hockeylegendaren och utmanande honom på match – se längre ner.

Putt på Puttom. Ovanför: Veckefjärden.

Vi testade också den andra banan i stan, Puttom. Flera hål bjuder på fina vyer mot två mindre sjöar. Greenfeen kostar 400:-. Vi bodde på Scandic strax norr om stan där ett dubbelrum med frukost och fri parkering kostade 1 265:-. Läs reportaget.

3 x Sundsvall: Tre olika banor och tre olika hotell

Sundsvall har tre banor av helt olika karaktär och vi valde att testa dem med tre lika olika hotell. Sundsvalls GK är en klassisk parkbana och greenfeen kostar 500:-. Ett dubbelrum med frukost på klassiska Hotel Knaust – där vi lyckades reda ut hur stor den där hästen som tog sig upp för trappan egentligen var – gick för 1 071:-. Läs reportaget.

Utsikten från vårt rum på Södra Berget. Ovanför: Knaust berömda trappa. Nedan: Timrå.

Öjestrand är en riktigt kul skogsbana med strålande vyer från många hål. Greenfeen kostar 500:-. På Hotell Södra Berget gick ett dubbelrum för 1 360:- men vi rekommenderar att uppgradera för att få så mycket som möjligt av det som gör stället unikt: utsikten mot staden där nere. Stora delar av personalen verkade väl osäkra, kändes som att man förlitade sig på att utsikten skulle fixa användarbetygen. Läs reportaget.

Timrå GK marknadsför sig som ”Europas nordligaste seasidebana”, som vi bara har vaga begrepp om vad det är även efter rundan – men tänk linksbana i blandad park- och skogsmiljö så har du lite koll på vad du kan förvänta dig. Greenfeen kostar 500:- och ett standard dubbelrum med en förstklassig frukost på Baltic Hotel gick för 1 025:- . Läs reportaget.

Förstklassigt boende i Gävles bästa läge

Elite Grand Hotel huserar i Gävles pampigaste byggnad. Standard dubbelrummen var slut när vi reste, men kostar runt 1 300:- med frukost. Greenfeen på Älvkarleby går på 370/450:- vardag/helg. En variant är att bara lira de första nio, som är klart roligast, och det kostar 210/240:-. Läs reportaget.

Bobman vs Peter Forsberg

Vi hade turen att springa på Peter Forsberg (han hade oturen att springa på oss) när vi besökte hockeylegendarens hemmabana Veckefjärden. Vi utmanande honom i en match.

Peter Forsberg är en av världens genom tiderna bästa hockeyspelare och har vunnit allt som en toppidrottsman kan tänkas vilja vinna – utom en match mot en livs levande Bobman. Han hade precis avslutat lunchen efter en runda när vi fick syn på honom i restaurangen på Veckefjärden, så vi bedömde att han var lite mör och däst – ett lätt byte för vår Bobman som oturligt nog aldrig riktigt lyckats nå världstoppen i någon bollsport. Forsberg nappade på vårt erbjudande om en kraftmätning, man mot Bobman.

För att inte störas av andra golfare ville vår Bobman stänga av banan under matchen mot Forsberg, något den osympatiska klubbledningen vägrade. Längst upp: Peter Forsberg och vår Bobman, båda maximalt fokuserade inför drabbningen.

Ett stort hinder för att klå Peter, i vad som helst, är hans vinnarskalle. Den som sett honom dyka upp i olika underhållningsprogram på tv på senare år har fått en inblick i varför han blev så bra som hockeyspelare – det här är killen som hatar att förlora (självklart vann han Mästarnas Mästare när han var med). En klassiker i sammanhanget är när en ung Forsberg via tv-sporten låter domaren Börje Johansson veta att han underpresterat.


Vår Bobman under sitt inspelningsvarv (när Peter satt med kaffe och kaka på lunchen). Medvetna om att Forsberg sannolikt inte skulle ge några speltips i en tuff match hade vi fått tag i klubbtidningen, där Peter berättar hur han spelar hålen. Vi visste alltså precis vad vi behövde göra för att klå honom.

För att kompensera för att Peter kan banan utan och innantill medan vår Bobman i vanlig ordning inte har en susning var han är på väg när han peggar upp bestämmer vi att Peter ska slå med hockeyfattning. Han invänder att han i hockey skjuter från vänster. Den typen av invändningar biter inte på oss. Med tanke på att Peter är mitt uppe i en matsmältningsprocess bestämmer vi att vi kör sudden death – först att vinna ett hål är bäst.


Vår Bobman blir konfunderad när Peter driver ut honom med hockeyfattning. Nedan: vår Bobmans nya sving.

Vår Bobman slår ut först, en riktigt fin sorkdödare som tyvärr rullar ut i ruffen – hålen på Forsbergs bana saknar märkligt nog sarger. Peter får iväg ett överraskande långt och rakt skott med hockeyfattningen – helt klart har han fördel av hemmabana.

Vår Bobman hittar inte sitt utslag i ruffen och Peter får hålet och matchen. Det vi tar med oss från mötet med hockeylegendaren är att Forsberg trots många år som firad hockeystjärna i NHL fortfarande är en jordnära Öviks-kille helt utan divalater. Vi har också börjat spela med hockeysving, för att komma närmare klubbhuvudet och få mer kontroll på utslagen. Det känns sådär, men vi scorar i varje fall inte sämre, vilket är lite skrämmande.

Med svårt att hitta starttider har vi istället investerat i en "Sving Master Light" (kommer med resefordral).

Återigen över 500 000 golfare i Sverige

Det har aldrig spelats så mycket golf som i år (vilket har fått GIT-bokningen att knäa flera gånger) och antalet medlemskap har för första gången på tio år passerat en halv miljon, helt klart en effekt av att golfen lämpar sig bättre än brottning för social distansering under coronaeländet. Vi misstänker också att många "bunkrar" rundor ifall det skulle visa sig vara svårt att komma iväg utomlands i vinter.

I år har våra 449 svenska golfklubbar totalt 28 219 fler medlemmar än i fjol. Snittet per klubb är nu 1 142 medlemmar. Medianåldern är 52 och medianhandicapet är 24,3. Betydligt fler män än kvinnor har börjat lira golf i år, så där har golfens Vision 50/50 en del att jobba med.

När det gäller nya golfare är det kul att notera att det aldrig är för sent att börja: sporten har i år fått 191 nya svenska utövare födda på 1930-talet och sju födda på 1920-talet – i den senare kategorin kan det alltså teoretiskt finnas någon som börjat lira golf vid 100 år fyllda. Här hittar du löpande statistik från Golfförbundet.

Tillgängligheten

När det nu är så hårt tryck på våra golfbanor känns det som att det är hög tid för klubbarna att ta tag i otyget med att en del systematiskt bokar av i sista stund och därmed snuvar andra på chansen att komma ut. Klubbarna – och därmed medlemmarna – kan ju då också gå miste om greenfeeintäkter. Några klubbar i landet har infört sanktioner mot den som upprepade gånger missköter sig. Vi tycker att det är fullt rimligt att stänga ute de här personerna från GIT-bokningen ett tag, bara att de måste ringa och boka kommer att ge dem en tankeställare. En idé är att låta dem hamna i ett av de där tonvalshelvetena där de måste ange alternativ i runt 20 minuter innan de kommer fram.

Vår hemmaklubb tidig morgon 22 augusti. För den som masar sig upp tidigt går det att slippa all väntan på banorna och komma runt på tre tim. Ovanför: på första tee 07.00, med det där fina morgonljuset.

Att speltempot inte är prioriterat i den obligatoriska utbildningen av nya golfare är för oss ett mysterium. Istället tar många nybörjare intryck från tv och proffsens långsamma metodik. Här ser vi gärna att förbund och klubbar sätter mer fokus på att de av oss som inte försörjer oss på vårt spel håller mer än styrfart – eller blir bättre på att släppa igenom när det är kö bakom och tomt framåt. Vi tycker också att klubbarna istället för att tjata på alla ska rikta in sig på de medlemmar som utan att ha krämpor ständigt skapar köerna – alla vet vilka de är. 

På sista resraden med utrikesministern

Någon har sagt att definitionen av diplomati är ”att be någon dra åt helvete på ett sätt som gör att de ser fram mot resan”. I den famösa intervjun i tyska tv-programmet Deutsche Welle i mitten av juni lyckades vår utrikesminister Ann Linde förmedla restipset med arrogans och irritation. Ingen såg fram mot resan och Linde KU-anmäldes. När hon gjorde avbön i en intervju med TT lät det lika arrogant och irriterat – och dessutom halvhjärtat:
– Det är möjligt att man kan vara lite trevligare, le lite mer och möjligen vara lite mer kvinnlig när man säger svaren. Det får väl jag tänka på.
Vi kan inte annat än stämma in i rubriksättarens farhågor.

På sista radens coronakul – amatörnivå

I corona-ekonomin har många av oss fått betydligt lägre inkomster och en hel del kämpar på för att överhuvudtaget få bröd på bordet. Att hitta på kul saker är inte att tänka på. Men det är precis vad vi gjort, tänkt till, kring just brödet. Så här gör du: Hitta en samarbetsvillig jycke. Rosta brödet. Låt det svalna. Gör ett noshål och sätt ögon på brödskivan. Sätt på anordningen på jycken. Funkar även med skivad köttfärslimpa, men inte lika länge.

På sista radens coronakul – proffsnivå

Vi svenskar slapp sitta i coronakarantän. Detta kan ha hämmat vår kreativitet. Medan vi fortfarande leker dominoeffekten med dominobrickor har andra kommit längre. Längst har sannolikt Joseph Herscher kommit. På sin hemsida har han lagt upp flera filmer, bland annat hur du kan skicka pepparkaret till bordsgrannen utan att äventyra den sociala distanseringen. Satsar du på en sådan här lösning rekommenderar vi kallskuret.

Härnösand GK – fina vyer mot vattnet från många hål

Höga Kusten är ett av Sveriges vackraste och populäraste turistområden. Härnösand GK har ett av landets vackraste korthål, vid Ångermanälvens utlopp.

Höga Kusten, ursprungligen ”Norra Ångermanlands brantkust” ligger ungefär mellan Härnösand och Örnsköldsvik. Sedan den senaste istiden har en landhöjning på nästan 300 meter gjort landskapet så säreget att området år 2 000 hamnade på Unescos världsarvslista.

Ännu ett fotostopp längs E4:an vid Höga Kusten. Nedan: halva Högakustenbron var borta när vi körde hemåt.

Vi hade för avsikt att bo vid hotellet som ligger fantastiskt fint vid Högakustenbron men fick höra att rummen är extremt små och dessutom några trappor ner från restaurang och café och därmed med sämre vyer, så vårt tips om du vill uppleva bron är att endast stanna till.

Vill du ha Höga Kusten-vyer med golfklubbor i händerna är Härnösand GK stället för dig. Banan, en blandning av park- och skogsbana, ligger på Vägnön strax norr om staden och flera hål bjuder på mycket fina vyer mot vattnet. Några hål är kuperade, men har du normalkondis ska det inte vara några problem att gå.

Första intrycket när du svänger in till klubben från stora vägen är aningen slätstruket, med några hål som mest verkar utslängda på ett fält. När du sedan kommer uppför backen till klubbhuset tar det sig rejält – härifrån har du strålande utsikter mot delar av banan och Älandsfjärden. Tyvärr hann vi inte testa köket, men du lär i varje fall inte vara missnöjd med utsikten från uteserveringen.

Hål 6 från tee, mot green och från green bak mot tees.

Rundan inleds med ett kort par fyra uppför, sedan är det ett korthål nerför. Efter det planar layouten ut och ett rejält långt par 5 dogleg tar dig ner mot de första vyerna mot vattnet. Inspelet på hål 5 antyder vad som är på gång, för korthålet 6 är ett av de finaste i landet, med Ångermanälvens utlopp längs hela högersidan. Som om detta inte var tillräckligt estetiskt passerade en eka med rött segel när vi spelade och fotade hålet. Den lilla ön du ser snett framför green heter ”Loppan”, en kunskap att imponera med i bollen.

Hål 7 är återigen ett långt par 5. Ganska gott om utrymme tills du ska spela in mot en green som till hälften är omgärdad med vatten. Det dyker inte upp någon kiosk efter nio hål, men väl en mycket fräsch toalett – den ligger i vad som ser ut som ett redskapsskjul.

Hål 13 från två olika tees.

Kiosken har du istället efter hål 12, när du är uppe på kullen där restaurangen ligger. Under fikastoppet får du chansen att ladda med kolhydrater, för tee på 13 ligger högt och det vore tjänstefel att inte dra på med drivern för kung och fosterland. På hål 14 hittar du sedan tee bara några meter från Älandsfjärdens vattenbryn.

Hål 16 med klubbhus och restaurang på toppen.

Allt sammantaget hade vi en riktigt fin natur- och golfupplevelse på Härnösands GK. Banan var inte i toppkondition under vårt besök i början av augusti, men det kompenserade vyerna mer än nog för. Du hittar fler foton från banan här.