---

The Bobmen report: 15 augusti 2011

---

Holm utanför Halmstad.

 

Hoppas ni haft en riktigt fin golfsommar så här långt!

 

Vi skickade inte ut ett nyhetsbrev i juli, med tanke på att de flesta av er sannolikt var på semester och att vi då nog skulle tillbringa resten av sommaren med att rensa vår inkorg på frånvaromeddelanden. Här kommer istället en fyllig rapport om vad vi haft för oss sedan sist (om vi inte länkar till en sida hittar du artiklarna längre ner på den här sidan):

 

---

 

1. Vi har gett oss ut på ett mindre korståg i Östergötland och prickat av fem banor längs med E4:an (perfekt för en bensträckare för dig som kör långt) samt Motala GK några mil längre norrut. Vi upptäckte ett riktigt bra golfpaket i Mjölby.

 

---

 

2. PGA of Sweden Nationals nytillskott öster om Malmö heter Lake Course; namnet antyder en blöt upplevelse, något som inte skrämde oss som genom åren har utvecklat en gedigen teknik med bollhåven. Vi testade också skicket på Vasatorps TC-bana utanför Helsingborg – och upptäckte även en trevlig 9-hålare på anläggningen.

 

---

 

3. Vi har varit dåliga på att leta oss norrut i landet, vi hoppas göra det nästa sommar. Men vi har i varje fall tagit oss över Dalälven och hittat Hofors, en av landets vackraste banor och i kanonskick i år.

 

---

 

4 På vägen upp mot Dalälven testade vi Edenhof utanför Uppsala, som har ett nytt fräscht klubbhus sedan två år tillbaka.

 

---

 

5. Vi svängde förbi Halmstad och i vanlig ordning lirade vi en runda på Bäckavattnet – samt Holm, som även den erbjuder en riktigt fin upplevelse lite bortom strandkanten.

 

---

 

6. Nu när den svenska kronan – som ett tag gick under namnet ”Nordens rupie” – hävdar sig hyfsat mot den danska kronan vågade vi oss över sundet för att uppleva lite av det danska golfgemytet. I danska Roskilde – bara 50 minuters bilkörning från Malmö – testade vi tre riktigt bra banor: två för så lite som 400 svenska kronor rundan.

 

---

 

Vi har också testat fem banor utanför Lyon, Frankrikes mathuvudstad. Även med byte funkade flyget så att vi kunde lira ankomst- såväl som avresedag.

 

---

 

Usama bin Laden må vara död men konsekvenserna av hans illdåd är fortfarande högst påtagliga.

 

---

 

1. Golfpaus längs med E4:an i Östergötland

 

Sedan några år har vi upptäckt att en golfrunda är ett utmärkt sätt att bryta en lång körning. Här kommer några tips på banor som ligger längs med E4:an i Östergötland, ungefär halvvägs mellan Jönköping och Stockholm, som vi testat nu i sommar:

 

Norrköping är länets äldsta klubb (1928). Nuvarande bana kom till 1967, innan någon fick för sig att alla golfbanor ska ha greener som är fyrputts-stora. Det här gör enligt oss spelet roligare, genom att du får chansen att använda fler typer av slag i närspelet. Hålen ligger väl avskiljda från varandra och med 5742/4904 meter från gul/röd tee (par 73) känns det som att man inte behöver ta i så att amalgamet lossnar på tee. Vi föredrar de första nio, som omfamnas mer av skogen utan att det blir trångt om utrymmet. Sista nio ligger mer öppet men klubben planterar hela tiden nya träd för att varje hål ska få ett eget rum. Det finns också planer på att någon gång i framtiden utveckla anläggningen med bostäder, ett koncept som blir allt vanligare även här i Sverige. Banan var under vårt besök i bra skick. Fler foton från Norrköping.

 

 

Linköping erbjuder en trevlig öppen parkbana med några skogshål. Fairways är relativt breda rakt igenom och under vårt besök var allt i bra skick från tee till green. Restaurangen håller hög klass och lockar även många lunchande icke-golfare. Många hål medger lite sneda slag, men lika ofta kostar det ett extraslag när du hamnar mask bland trädridåerna. Signaturhålet (hål 16) är inte alls signifikativt för banan: ett kort par 3 som ligger lite ”trolskt” och följaktligen kallas för ”Bauerhålet”. Banguiden innehåller speltips som av och till hjälper dig att fatta bättre beslut från tee. Nyligen bortgångne Seve Ballesteros vann här 1981, på totalt 15 under par.  Många gps:er verkar visa fel körväg till banan, så följ köranvisningen i Golfguiden. Fler foton från Linköping.

 

 

Omberg är en av landets populäraste anläggningar när det gäller golfpaket. Många pekar på kombinationen av bra bana, bekvämt boende och god mat. Vi skulle också vilja framhålla personalen – få anläggningar i Sverige har som Omberg insett att vägen till framgång inte är att dumpa priserna, utan istället höja kvaliteten på sitt erbjudande genom personal med ett naturligt och otvunget förhållningssätt till service.

 

 

Själva banan är så gott som alltid i mycket bra skick. Layouten är öppen, med breda fairways som passar de flesta golfare. För dig som likt oss ”värmer upp” genom att ofta sträcka första hålet är den goda nyheten att det är svårare att missa ettans fairway än att träffa den. Den dåliga nyheten är att frukostmatsalen ligger precis bakom tee, så har du som oss ”estetiska brister” i sin swing kommer de att vara fullt exponerade. Bunkrarna är genomgående stora, men är du något sånär rak med dina slag kan du navigera runt dem utan större besvär. Hål 14 är ett av landets vackraste par 5:or, med en green som ligger med Vättern som fond. Maten håller hög kvalitet. Fler foton från Omberg.

 

 

Östad hade vi noll koll på när vi damp ner där. Klubbhuset kvalar lätt in på Sverige-toppen när det gäller karaktär – ett gammalt kostall som renoverats på ett mycket smakfullt sätt. Rangen är den bredaste vi någonsin sett, vi lyckades för en gångs skull hålla våra tokslicar inom det definierade området. Själva banan ligger på andra sidan gamla E 4:an, som inte har mycket trafik sedan den nya sträckningen kom till för ca tio år sedan. Med 5 222/4 492 meter från gul/röd tee (par 71) är den kort, men du förlorar ändå inte slag på slopen. Förklaringen är att det finns vatten på 16 av hålen, ibland marginellt i spel, ibland rejält. Detta faktum tillsammans med att några hål korsar varandra är säkert grogrund för att en och annan golfare ska ogilla banan. Någon kan säkert också reagera på att det inte finns några grästees, men detta har möjliggjort flera fint placerade tees. Utslagsmattorna var överlag av sådan kvalitet att i varje fall vi inte saknade grästees.

 

 

Utöver 100 och 150 meter finns det inga måttangivelser på banan. Det här har vi alltid gillat, dels för att man slipper golfare som springer och letar sprinklerlock med måttangivelser i tid och otid, men framförallt för att det tillför en viktig dimension till spelet: att kunna uppskatta avståndet. Inte minst i matchspel kan det här bli det mest spännande inslaget. Vi tyckte banan var veckans mest positiva överraskning, genom att svårigheterna just ligger i den tekniska utmaningen, inte i längden: här får du chansen att använda alla klubbor i bagen. Under vårt besök var banan i mycket gott skick. Eftersom det inte finns någon fairwaybevattning råder vi dig att kolla hur det ser ut under riktiga torrperioder.

 

 

En annan sak som gör Östad intressant är att det är ett familjeprojekt och att det finns ett passionerat intresse från far, mor och de två sönerna att göra något bra med en begränsad budget och en hel del arbetstimmar – det är mycket finlir och snickarglädje i detaljerna, på banan såväl som i resten av anläggningen. Är ni ett gäng och vill bo tillsammans finns mycket läckra hus att hyra vid 17:e green till bra pris, det största huset har elva bäddar. Du kan inte boka spel här via GIT, utan du måste kontakta klubben direkt. Är du sugen på golfpaket eller att spela flera dagar så kolla vad de kan erbjuda, det finns en mycket positiv serviceattityd här. Mamman i familjen langade fram den bästa fisklunchen vi ätit på en golfrestaurang i Sverige. Fler foton från Östad.

 

Klubbhuset Östad.

 

Vadstena är – som de flesta banor i den här slättrakten – en platt historia som erbjuder en bekväm promenad. Några hål har rejält stora träd som trilskas med din spellinje, andra är betydligt öppnare. Vatten är i spel på sex hål, men det är framförallt vindarna som kan jäklas med din score, inte minst de hål som ligger ute på den riktiga Östgötaslätten. Vi lirade en helt vindstilla dag, men i vanligt ordning hjälpte det oss inte utan banan drog ner byxorna på oss och avslöjade oss som de mediokra golfare vi är. Kombinera gärna besöket med ett besök till klostret. Fler foton från Vadstena.

 

 

Vi hann också med att besöka Motala under semestern, en klubb som ligger lite längre från E4:an. Banan har 27 hål uppdelat på tre slingor. Denna säsong fungerar Park/Hed som den huvudsakliga 18-hålaren, men eftersom Park och Skog (den ursprungliga 18-hålaren) var i bäst skick satte vi tänderna i denna kombination. Det ska sägas att framförallt Skog bjuder på några rejäla backar, så ta med lite flås. Park-slingan gör en stor loop medurs norr om klubbhuset, Skog gör en loop moturs innanför Park. Första tre hålen på Park var under vårt besök klart märkta av en tuff vinter, sedan blev det bättre.

 

 

Skog har flera fina hål, några ganska tajta, flera rejält öppna. Det finns de som ratar slingan för att de anser att den är för svår, och för att det finns några dolda hål. För oss handlar golf mer om naturupplevelsen och att försöka överlista en tekniskt utmanande bana än att samla poäng, så för oss var Skog utan tvekan Motalas starkaste kort (vi tittade även på Hed som är helt platt och ser ganska monoton ut för hobbygolfaren – många väljer dock att lira den för att den är lättare att scora på än Skog). Fler foton från Motala.

 

---

 

2. PGA:s Lake Course – inte så blöt som namnet antyder

 

Det finns faktiskt de i Sverige som ogillar djärva satsningar på golfen. Dessa röster menar att golfen ska vara billig och tillgänglig för alla. Men att man till vardags handlar på ICA betyder ju inte att man då och då inte vill smita in på NK för att skämma bort sig själv, så vi välkomnar satsningar som PGA of Sweden National strax öster om Malmö. Det roligaste med anläggningen är att man satsat på två helt olika typer av banor: en av linkskaraktär som inbjuder till att ”rulla in bollarna” och så Lake Course där det handlar om traditionell ”target golf” (alltså att landa bollen där du vill att den ska stanna – vi skäms inte för att svänga oss med den här typen av termer trots att vi bara har en vag aning om hur man får backspinn på en golfboll). Själva klubbhuset är mycket fint, har du varit på Doonbeg, kanske du får lite vibbar.

 

 

Är du rädd om dina nyinköpta bollar kan vi trösta med att Lake Course trots namnet faktiskt bara får anses ha vatten i spel på fem hål – men på några är det rejält i spel. Istället är det strategiskt lagda bunkrar som framförallt kommer att jäklas med din score. Vi lirade banan bara några dagar efter att Challengetouren varit på besök och den var i verklig toppkondition – greenerna var några av de finaste vi rullat våra bollar på och av och till skämdes vi för att vi nästan aldrig tvättar våra bollar.

 

 

På hål nio gör Lake Course verkligen skäl för namnet: ett riktigt långt par 4 där de flesta av oss ska försöka landa utslaget på en begränsad yta mellan bunkrar och det vatten som löper längs högersidan hela vägen från tee till green. Klarar du att placera utslaget väntar ett ännu svårare inspel – de många Pro V-bollarna som låg i vattnet höger om green vittnar om att även killarna på Challangetouren hade stora problem här. Vårt tips – om du inte heter Woods eller Daly i efternamn – är att spela detta index 1-hål som ett par 5.

 

 

De avslutande tre hålen är också mycket fina och samtliga har vatten i spel. 16 är nog vår favorit, inte minst för att det är vackert med sina träbroar och vatten som korsar fairway vid inspelet. Hål 17 (korthål) och 18 (par 5) erbjuder precis som hål 9 nästan lika mycket vatten som gräs i spel – kul avslutning, inte minst i matchspel. Faciliteterna i klubbhuset är av högsta kvalitet, så avsluta med en dusch och lunch/middag. Vi käkade en utmärkt lunchbuffé för 125:- där den inledande grönsakssoppan var i världsklass (den kvinnliga kocken har tydligen en förkärlek för soppor). Under vårt besök hade PGA National ett sommarerbjudande där lunchen ingick i greenfeen – kolla hemsidan vad som gäller, ibland kan det säkert vara korta puckar på erbjudanden. För den som vill bo på klubben finns paket av mycket hög kvalitet. Fler foton från PGA  Nationals två banor.

 

 

... och Vasatorp

 

Sedan Vasatorp invigde sin TC-bana (en av våra absoluta favoritbanor i Sverige) har den i viss mån överskuggat resten av anläggningen, som har 54 hål uppdelat på två 18 hålare, en 9-hålare fullängd och en kortare 9-hålare. Vi bestämde oss den här gången för att testa 9-hålaren fullängd, som heter Allébanan. I samma veva som vi svenskar har börjat prata om att bygga 12-hålare istället för 18-hålare, för att få ner rondtiderna, verkar vi ha glömt att det faktiskt finns många riktigt bra 9-hålare i landet och Allébanan tillhör absolut en av dem. Skicket var under vårt besök felfritt och layouten var varierad. De sista tre hålen är grymt bra (du ser hål 7 på vänster sida när du kommer in till Vasatorp från stora vägen – första gången vi kom för att testa TC-banan trodde vi att det var den). Faktiskt gillade vi Allébanan mer än Gamla banan.

 

 

Inget besök på Vasatorp utan en runda på TC-banan, en av de häftigaste layouter vi har i landet. Banan hade precis som många andra lite uppstartsproblem efter vargavintern vi hade, men under vårt besök var allt i toppskick – som det brukar. Det vi framförallt gillar med banan – förutom att layouten passar alla typer av golfare, bara man väljer att spela från rätt tee – är att varje hål har sitt eget rum, vilket bidrar till en ostörd naturupplevelse. Tidig morgon eller fram mot kvällningen är banan oerhört vacker att uppleva, en tröst när din sving inte är det. Slopen är generös, beroende på att det vanligtvis blåser en hel del. Att det var fullkomligt vindstilla under vårt besök hjälpte inte oss, vi lyckades ändå pricka de flesta svårigheterna på banan. Fler foton från Vasatorps banor.

 

---

 

3. Hofors - en av landets vackraste banor

 

Hofors ligger i Gästrikland, halvtimmen sydväst om Sandviken. Det här är en av landets vackraste banor, med en fantastisk närkontakt med sjön Storgösken. Redan när du anländer till klubbhuset ser du vad som väntar och drivingrangen måste vara en av Sveriges vackrast belägna. Nästan alla hål erbjuder vyer över sjön, några löper längs med strandkanten. Några tees ligger så vackert att vi lätt skulle kunna campa där. Kiosken dyker upp efter fyra hål, men det är först efter tian du förväntas ta din paus. Med tanke på de många vackra vyerna runt banan känns läget på kiosken lite tråkigt, precis vid stora vägen – är det tomt på banan tycker vi istället att du ska ta med en termos och sätta dig någonstans där du verkligen kan njuta av naturen.

 

 

Skicket på banan var under vårt besök enastående, tydligen har Hofors klarat vintern bättre än många andra banor och redan tidig vår började greenfeegästerna strömma till. Klubbhuset är inte av senaste datum men maten är bra, så vi tycker definitivt att du ska börja eller avsluta rundan med ”dagens” på verandan och njuta av den fina utsikten. Kombinationen av naturupplevelse och ett förstklassigt underlag gör att vår runda på Hofors garanterat kommer att vara en av de mest minnesvärda säsongen 2011. Fler foton från Hofors.

 

---

 

4. Edenhof norr om Uppsala

 

Edenhof ligger strax norr om Uppsala och erbjuder en ostörd naturupplevelse som är hyfsat lätt att bemästra för de flesta, både vad gäller att gå och scora – hindren ligger inte för elakt placerade, om du inte lirar från backtee (som ger 6 339 meter). Vatten är i spel på ganska många hål, men för golfaren som använder det egna huvudet innan klubbhuvudet ska det gå att undvika de flesta (vi tillhör ju inte den kategorin och fick i vanlig ordning droppa här och där). Oavsett vad indexeringen säger anser vi att avslutningshålet, ett kort par 4, är det tuffaste hålet, för att det gäller att placera utslaget så att du inte ligger mask inför inspelet – när du står på tee kommer du att inse vad vi menar. Klubbhuset är nytt sedan några år – en läcker skapelse som påminner om ett ombyggt växthus. Fler foton från Edenhof.

 

---

 

5. Bäckavattnet och Holm i Halmstad

 

Halmstad är en av landets bästa golfstäder och den som bara lirar Halmstad Norra på besök här missar mycket. Den här gången satte vi tänderna i Holm, som ligger strax norr om staden. Sedan vi var där för bra många år sedan har anläggningen blivit rejält uppfräschad, men en betydligt större restaurang med fin uteservering. Banan erbjuder en mycket fin och varierad layout, med kluster av väl tilltagna bunkrar som ofta ligger precis där du vill landa dina utslag. Samtidigt som det här kräver att du fattar rätt beslut på tees, finns det ganska gott om utrymme i sidled, så banan passar även den som inte slår helt raka slag. Första tee ligger lite avsides, så du slipper publik när du smyger iväg dina mulligans. Banan var under vårt besök i mycket gott skick. En kul grej: På scorekortet som skrivs ut med dina erhållna slag följer det med en voucher för en kopp kaffe – kul bonus istället för att bara ha reklam som man direkt brukar riva av längs perforeringen. Fler foton från Holm.

 

 

Bäckavattnet är banan som vi aldrig missar att lira när vi är i Halmstad, för att layouten är så trevlig. Klubben erbjuder från 1 september i år riktigt fin inkvartering i direkt anslutning till klubbhus och restaurang, med panoramafönster mot 9:ans green – se hemsidan för mer info. På hemsidan kan du också lira banan virtuellt, vilket ger dig en klockren introduktion av banan innan du ger dig ut. Fler foton från Bäckavattnet.

 

---

 

6. Golfsemester i kölvattnet av Roskildefestivalen

 

I Danmark tar de flesta inte sin golf på blodigt allvar, vilket innebär att attityden är avslappnad; en dansk fyrboll släpper ofta igenom en småspringande svensk tvåboll och frågar du dansken hur rundan gick kommer han/hon sannolikt inte att svara med hur många poäng han/hon fick. Vi valde att i kölvattnet av den stora rockfestivalen testa några banor runt Roskilde. Kör du över Öresundsbron är det ca 50 min på motorväg till den gamla vikingastaden. Köpenhamn har precis som Stockholm en förkärlek för stora vägarbeten sommartid, så försök undvika rusningstid då det kan bli trångt på ringleden när tre filer trafik ska komprimeras i två eller ibland bara en fil.

 

 

Vi dök upp lagom till lunch på Ledreborg Palace, en golfanläggning i direkt anslutning till slottet med samma namn. Klubben slog upp portarna 2007 – och stängde dem bara något år senare. Efter en rekonstruktion är klubben sedan ett tag igång igen, nu med slottsägarna vid rodret. Man marknadsför sig som den enda banan i Skandinavien designad av Nick Faldo. Vem som har ritat en bana imponerar inte på oss, men Faldo har lyckats få till en riktigt fin produkt, som layoutmässigt påminner om de gamla linksbanor du nästan bara hittar på de brittiska öarna (utan banguiden är du mer eller mindre körd på de flesta hål och på ett är du halvkörd även med banguide). Det här gör banan oerhört rolig att spela, då det är många beslut som måste tas redan på tee. Underlaget är dock inte links och det tror vi att de flesta kommer att uppskatta, för banan är en tillräcklig utmaning utan att bollarna rullar och studsar oberäkneligt.

 

 

Nästan alla fairways kantas av högt gräs, men i varje fall under vårt besök var detta gräs glest och det var så gott som alltid lätt att hitta felriktade bollar, samtidigt som det kostade i varje fall ett halvt slag på vägen mot green. Banan var långt från toppskick under vårt besök, framförallt var många greener inte i klass med vad layouten levererade. Vi hoppas att detta var en engångsföreteelse, för det här är en av de roligaste layouter du kan lira i grannlandet, inte minst om ni lirar match. På varje hål finns det vid tees en bänk att sitta och vila på. Dessa är gjorda i massiva rektangulära trästycke och inledningsvis undrade vi på lite håll varför man ställt ut likkistor på banan (vi är konspiratoriskt lagda och undrar ofta konstiga saker). Fler foton från Ledreborg Palace.

 

 

Med tanke på att det kostar 720:- retur att köra över Öresundsbron (samma pris om du väljer färjorna via Helsingborg/Helsingör) valde vi att spendera en natt i Danmark, för att få ytterligare en speldag i landet. Vi valde att bo på Prindsen, ett av Danmarks äldsta hotell och igång med verksamheten redan i slutet av 1600-talet. Läget är perfekt, mitt på den stora gågatan i Roskilde, med privat parkering och fri Internetuppkoppling. Alla rum ser olika ut, även om det finns två stilar. Vi hamnade i ett rum av typen ”Nordic”, med fransk balkong mot innergården. Frukosten är stor och gillar du som oss att kalasa på saftiga danska wienerbröd tills kalorimätaren slår i taket bjuds sådana möjligheter. Från Prindsen till Ledreborg Palace är det ca 20 min med bil, en stor del av sträckan kör du genom vad som ska vara Nordeuropas längsta allé.

 

Vårt rum på Prindsen.

 

Bortom Ledreborg Palace, ca halvtimmen från Roskilde, hittar du Skjoldenaesholm, en 36-håls anläggning som vi verkligen gillade. Den nya banan heter Trent Jones Jr. Course och kan du inte gissa vem som designat den har du större problem än oss. Det finns fem tees att välja från och är din första ambition att scora tipsar vi om att inte ”bita av mer an du kan tugga” – för många hål kan bli rejält långa. Med runt 10 i hcp spelade vi banan drygt 6 000 meter (gul tee) och det gav oss flera par 5:or på över 500 meter, en på hela 541 meter. En av oss spelade med huvudet och lyckades gå runt på sitt hcp, den andre chansade en hel del och ”råkade” ganska snabbt tappa bort sitt scorekort. Om det blåser ska du definitivt flytta fram en tee för att få en bra upplevelse.

 

 

Layoten är riktigt bra och omväxlande och skicket var under vårt besök fint, inte minst greenerna. Öppningshålet är ett läckert kort par 4 där du står högt, väl borta från klubbhuset så att andra slipper uppleva din ouppvärmda sving. Vatten är i spel på hälften av hålen och ofta på ett helt avgörande sätt där du kan välja att spela säkert eller chansa. Avslutningshålet är formidabelt, ett par 5 där du ska navigera vatten på utslag såväl som inspel. Gillar du gamla spårvagnar ska du sätta av lite tidigare mot första tee på Trent Jones-banan. På vägen dit hittar du en depå med riktigt fina gamla vagnar i trä, några i två plan.

 

 

Efter en riktigt bra lunch satte vi tänderna i den andra banan, som är av lite äldre datum och med det logiska namnet Old Course.  Även detta är en mycket trevlig layout, av typen öppen skogsbana och mer kuperad. Har du lite högre hcp kommer du sannolikt att trivas bättre här då det inte finns lika många svårigheter i form av vatten och bunkrar. Med detta sagt finns här en hel del utmaningar och eftersom den är så olik den andra tycker vi att du ska satsa på att lira båda banorna. Under juli månad kunde man lira valfri bana for 350 danska kronor, ca 400 svenska. Även till fullpris tycker vi att båda banorna väl förtjänar ett besök. Fler foton från Skjoldenaesholms två banor.