The Bobmen report: 1 september 2017

På grund av allvarliga brister i vår livsföring (läs: brist på semesterdagar) har vi inte skrapat ihop något utlandsreportage till det här utskicket (vi har dock med ett externt bidrag). Därför har vi med bukfylla i form av läsarfrågor av teknisk karaktär, som vi besvarar efter bästa förstånd (redan här ska vi be om ursäkt å förståndets vägnar). Till nästa utskick lovar vi bättring; vi har redan köpt lågprisflygbiljett till ett land i Europa där vi aldrig testat golfen och som vi tror är mycket prisvärt och med hög kvalitet på banorna, dessutom i kombination med storstad.

Sommaren 2017 har illustrerat vad vi upplever som en av golfens största poänger: man är inte så väderberoende. För de semesterfirare som gillar bad och sol har det varit ganska kyligt (grannen kör fortfarande på vinterdäck), men för oss golfare har det varit perfekta temperaturer hela sommaren i större delen av landet. Nu kommer vi också in i den bästa perioden, när banorna är som bäst och de fina höstfärgerna dyker upp (på bilden ovan Botkyrka söder om Stockholm).

The Island, favoriten bland de fem banorna som testades.

Golf runt Dublin

Kerstin Tillenius från Grönlunds GK i Uppland har även hon upptäckt hur kul det är att fota under golfrundorna. I juli testade hon och två kompisar fem namnkunniga banor runt den irländska huvudstaden. Läs reportaget längre ner.

Golfpaket i Gävle med spel på 36 hål

Helgen 19-20 augusti var vi i Gävle. Del i Standard dubbelrum på Clarion Hotel Winn och en greenfee på Gävle GK gick på 975:-. Att uppgradera till Superior dubbelrum kostade bara någon hundralapp. För den som likt oss vill testa största sviten kostade den 1 500:- utöver priset för ett Standard dubbel, alltså 750:-/person i tillägg. Läs reportaget.

Amelkis i Marrakech, med Atlasbergen i bakgrunden.

Hur säkert är Marocko som golfdestination?

Golfvärlden krymper. Få svenska golfare vågar sig på Tunisien och Egypten, många undviker Turkiet (vilket vi tycker är fel med tanke på hur säkert vi upplevde Belek tidigare i år). Är det president Erdoğans politik/utrensningar du ogillar lär din frånvaro knappast föranleda ett regimskifte.

Marocko har däremot ansetts säkert, men nu börjar orosmolnen torna upp sig. Samtliga terrorister som kopplats till dåden i och runt Barcelona och knivdådet i finska Åbo var marockaner. Från Marocko rapporteras det om allt fler gripanden av misstänkta extremister. Det här säger vi för att du ska ha med det i kalkylen när du bokar nästa resa.

Men fortsätt resa, allt annat vore ett första steg mot att sluta leva. Extremisternas nya strategi är att köra in bilar i folkmassor, som golfare är du sällan i dessa miljöer. Dessutom får den här typen av dåd extremt mycket publicitet när de väl händer, men de händer relativt sällan medan du varje dag löper en betydligt större risk att bli överkörd av en bil när du går och oroar dig.

Hassan Zubier från norr om Stockholm vittnade om att flera människor ställde sig och filmade honom när han försökte rädda livet på en kvinna som knivskurits i Åbo – ”Likes” är viktigare än människoliv för vissa.

Vår expertpanel – med den öldrickande vildgrisen som maskot – besvarar frågor kring golf efter "bästa förstånd".

Q & A: Förlåtande egenskaper, vridstyvhet, dividers – ehh?

 
I brist på utlandsreportage fyller vi upp med några läsarfrågor med teknisk inriktning:

Vad betyder ”vridstyvhet”?
En vanlig missuppfattning är att det här handlar om skaftet på klubban, hur mycket det roterar när det utsätts för en viss vridande kraft, även kallad ”torsion”. I själva verket handlar det om ”torson”, alltså din överkropp. Hur mycket du kan rotera överkroppen hänger på din ”rigor mortis-koefficient”, som du lätt räknar ut genom att ta ditt BMI och dividera i din vikt, lägg till din ålder, dra bort det övre blodtrycket, dela med ditt postnummer – sedan är det bara att dra till med en siffra som känns acceptabel.

Vad innebär det att golfklubbor har ”förlåtande egenskaper”?
Det här är ett koncept påhittat av branschen för att sälja klubbor till sådana som oss, utan någon som helst talang för golf. Ett rimligt krav för att få definiera en klubba som ”förlåtande” vore att den efter rundan har anständighet att be om ursäkt för alla bollar den slagit bort. Så här långt inte ett pip från vår driver som helt på egen hand grävt djupa hål i vår hushållskassa.

På tv-sändningar ser man ibland ett streck som visar bollflykten och gör det lättare för oss tittare att se var bollen landar. Finns det någon liknande teknik för oss vanliga golfare, så att vi lättare hittar våra utslag?
Doppa din boll i rikligt med färg innan du slår ut och håll den sedan längs med marken. Du kan läsa mer här.

Jag har sett att många bagar har separata fack för varje klubba hela vägen till botten av bagen – vad är fördelarna?
Så kallade ”dividers” är ett enkelt sätt att hålla isär lågpresterande klubbor från resten av setet, så att du inte får en smittoeffekt. Vi kör själva utan dividers – för att hålla nere vikten – och har sedan flera år ett set som inte gör vår talang rättvisa.

Det är svårt att förstå hur en stenhård golfboll kan komprimeras till nästan halva storleken vid tillslaget med en driver, än svårare är det att fånga det på bild. Men vi har lyckats. På bilden ovan ser du en stilstudie av en Bobman-sving. Handhavaren har lyckats driva boll och peg rakt ner i gräset och kameran har därmed getts någon extra hundradels sekund att fånga den rejält hoptryckta bollen. Få professionella golfare lyckas göra ett sådant här slag på beställning. För den som letar efter tekniska tips i bilden är det värt att notera att all vikt är på färdriktningsbenet (förutsatt att han slår åt höger, vilket vi inte kommer ihåg).

Jag har hittat billiga bollar av märket ”Scanna” på Biltema – hur bra är de?
För dig som är ute efter en ”billig, rund, stenhård, vit boll” är de ett bra köp. Bit ihop vid bollträff och du minskar risken att dina fyllningar lossnar med hela 15 procent.

Jag har köpt en 50-gradare för att vässa mitt närspel, men den är iskall – ska jag reklamera den?
Det är en vanlig uppfattning bland golfare på vår nivå att gradantalet har med temperaturen på klubban att göra. Så är det inte, utan det är vinkeln/loftet på klubbladet. Här kan vi bjuda på en historia när vi i vanlig ordning hade dålig bollträff, denna gång i England. Den engelske gentlemannen i bollen föreslog att det berodde på ”the loft”.
- The loft?
- ”Lack of fucking talent.”

Jag hittade den här på hyllan i bensinmacken, kan det vara den mytiska svingoljan vi alla letar efter?
Utöver hydraulik och öl verkar den innehålla mineraler – du kan vara något på spåret.
 

För den som vill ha lite mer finess i hantverket visade låssmeden också hur han jobbar.

På sista radens public service

I Rapport-sändningen 26 aug toppade man med den dramatiska ökningen av bostadsinbrott. Nyhetssändningen följdes av SVT:s nya lekprogram: Duellen. I en tävling ställdes en låssmed mot en polis och duellen gick ut på att se vem som snabbast kunde ta sig igenom olika typer av ytterdörrar. Polisen vann och kriminella som ännu inte riktigt fått fart på sina karriärer bjöds på värdefulla tips hur man med ett bräckjärn kan få upp även ytterdörrar med hög säkerhetsklass.

Bilen är en tydlig klassmarkör. Glöm Jaguaren, nu är det sopbil som gäller för dem som vill visa att de har pengar.

På sista radens nya arbetsmarknad

När det i samband med sopstrejken i Stockholm kom fram att sopgubbarna är uppseendeväckande välavlönade blev vi fundersamma; hur går det nu med satsningen på enklare och lågavlönade jobb för nyanlända, när en sopgubbe tjänar som en småbolags-vd? Lösningen finns som vanligt inom golfen. Vi kommer själva att anställa en nyanländ som caddie och med de sedvanliga tio procenten på inspelade pengar kan vi garantera att det här projektet ryms inom budget.

Fem banor runt Dublin testade

Kerstin Tillenius och kompisarna hann under sin vecka i juli med fem banor: tre links inom halvtimmen norr om Dublin (flygplatsen ligger i samma väderstreck så kommer du därifrån är det ännu närmare) samt Druids Glens två banor knappa timmen söderut från huvudstaden. Vädret var riktigt fint under veckan, varmt och mestadels sol och bara någon enstaka regnskur. Som alltid på Irland gäller det att kolla om det finns restriktioner för gästspel helger. Kerstin har tagit samtliga foton.

Portmarnock. Längst upp: Druids Glen.

De tre var överens om att The Island erbjöd bästa spelupplevelsen: kuperat landskap och äkta linkskänsla, med siktpinnar och dolda hål. För den kortslående kan banan kännas i längsta laget, inte minst då det oftast blåser en hel del (här är vårt tips att vara pragmatisk och ge dig själv några extra slag – alla i bollen har tystnadsplikt). Banan invigdes 1890. Greenfeen i högsäsong går på 150 euro mån-tors, ytterligare 25 euro fre-sön. Mån-tis kan en fyrboll komma ut för totalt 500 euro. 1 nov-17 mars är priset 80 euro alla dagar i veckan. 

Portmarnock (ej att förväxla med betydligt nyare The Links Portmarnock som ligger nästgårds) är den av svenskar mest trafikerade banan av dem fem som testades, vilket har att göra med att den är högt rankad men också att den ligger bara kvarten från flygplatsen och passar bra för spel ankomst- och avresedagar. Även här finns det anor, från 1894. Banan är av proffsen ansedd som "rättvis", linksbanor kan ju annars vara lite "knöliga" och straffa även bra slag. Greenfeen i högsäsong är 200/225 euro vardag/helg. Kan du hålla dig till november-mars kommer du undan med 145 euro.

St Anne´s var igång med 9 hål 1921 men blev en 18-hålare först 1989. Anläggningen ligger på Bull Island i Dublin Bay, du ser hamnen i Dublin från samtliga hål på den platta layouten. Den här banan passar den som inte slår så långt men ändå vill scora. I högsäsong kostar greenfeen 80/100 vardag/helg. 1 nov går priset ner till 50 euro alla dagar i veckan.

Knappa timmen söder om Dublin hittar du Druids Glen med två banor. Banan med samma namn som anläggningen öppnade 1995 och är en parkbana invävd i blomsterprakt, vilket gjort att den ofta kallas för ”Europas Augusta”. Har du som oss en sving som inte erbjuder några estetiska kvaliteter finns det goda skäl att spela här – och det är inte en slump att Kerstin tog flest foton av just den här banan.

Den andra banan på anläggningen – Druids Heath – upplevde Kerstin som lång och krävande och självfallet inte med samma vackra inramning som Glen-banan. Druids Glen har på sin hemsida ett bokningssystem som påminner om det som Golfnow.com har i USA – och för den del börjat med i England/Irland. Här kan du leta dig fram till de för dagen billigaste starttiderna. Räkna med priser runt 70-90 euro i högsäsong (55-75/person om ni är fyra) på Glen-banan och 35-45 euro på Heath-banan.