Själva har vi en spelstil med stora inslag av social distansering.  

Coronagolf i Stockholm

Med rådande reserestriktioner är det golf i det egna sjukvårds-/respiratorområdet som gäller, i vårt fall Stockholm. Att banorna klarat övervintringen bra insåg vi när vi var ute på vår första runda i slutet av mars. När vi sedan skulle ut och veva igen helgen 4-5 april hade alla andra också insett det och på de 18-hålare som hade öppnat för säsongen var det helt fullbokat. Säkert fanns det också en oro för att Sverige skulle följa andra länder och plötsligt stänga banorna.

I mycket är det upp till oss golfare huruvida banorna fortsätter hålla öppet. Förbundet och klubbarna har gått ut med klara direktiv. I stort handlar det om att hålla fingrar och utandning i styr och inte i onödan tafsa på eller andas på människor och ting.
- Håll avstånd till andra i alla lägen.
- Hälsa med ett leende istället för en vidrörning.
- Försök undvika att röra bolltvätt, flagga, hålkopp och krattor med bara händer (det är för tillfället ok att kratta bunkrar med foten eller klubban – och vi föreslår att om det är dåligt gjort när du hamnar i en bunker så placerar du bollen).

Med gällande reserestriktioner har vi hållit oss i Stockholm, fyra banor har vi lirat i april och samtliga har varit mycket fina för att vara så tidigt på säsongen: 

Saltsjöbaden 18 april

Saltsjöbaden har alltid varit en favorit i Stockholm, redan på promenaden från klubbhusområdet till första tee kapitulerar man för skärgårdskänslan. Layouten är omväxlande och varierad. För att vara en skogsbana är det gott om plats. Första fem hålen ligger riktigt mysigt och stillsamt, sedan hör man av och till lite brus från vägen. Några hål kan upplevas lite småtrixiga första varvet, men det ökar bara suget att spela igen.

Sedan vi har här sist, för ett bra antal år sedan, har de höjt upp bakkanterna på ett antal bunkrar, vilket inte bara bidrar till den estetiska upplevelsen utan också gör det lättare att planera spelet utan banguiden. Hål 10, ett kort par 3 där du står högt, håller vi som signaturhålet. Gul tee ligger numera betydligt mer åt vänster och sätter därmed än mer vatten och bunkrar i spel. Vi gillar verkligen den här typen av hål, där man spridit ut tees på bredden och att vi därmed får helt olika upplevelser beroende på vilken tee vi väljer att spela från.

Två fotona ovan visar hål 10 från röd tee och från green.

Kiosken kommer efter just hål 10, den vinner inga skönhetspriser men erbjuder fin utsikt mot korthålet. Skulle klubben i framtiden bygga en rejälare kiosk hoppas vi att de placerar den uppe vid tees på 10:an, så länge det är säkert för inspelen på föregående hål.

Ågesta 15 april

Vår hemmabana Ågesta är precis som alla andra banor i Sthlm riktigt torr och fin. Fairways har sällan varit så bra så här tidigt och den milda vintern har gjort att det inte finns någon isbränna kvar efter längdskidåkningsspår. Greenerna var bra, men behöver ett tag till för att bli lika fina som på Kungsängen Queens.

Det vi framförallt gillar med Ågesta är att banan ger en mycket fin naturupplevelse i lagom kuperad terräng – och så nära stan. Det centrala läget gör att det alltid är mycket folk i rörelse här men klubben hanterar det rådande coronaläget med den försiktighet som krävs. Numera har klubben också en vettig nivå på greenfeen, riktigt bra om du kan spela senare på dagen.

Kungsängen Queens 9 april

Snacket gick att Kungsängen Queens redan hade högsäsongsskick på sina greener. Banan har ständigt levt i skuggan av storebror Kings, som stått värd för Scandinavian Masters och likt andra mästerskapsbanor har en layout där mycket av utmaningen ligger i längden. Queens svårigheter ligger framförallt i att den är tajtare, här krävs snarare teknik och förstånd än muskler.

Själva är vi ju klent utrustade när det gäller såväl teknik och förstånd som muskler, så vi värdesätter andra saker när vi lirar. Därför har faktiskt Queens alltid varit vår favorit på Kungsängen, för att den bjuder på mer av naturupplevelse; här har man i betydligt högre grad anpassat layouten efter terrängen istället för tvärtom.

Det som kommer att invagga dig i en falsk känsla av trygghet när du får ditt scorekort är att du på Queens har ca fem slag mindre på slopen än på Kings. Den bankonsulent som räknat ut detta har extremt låga nivåer av testosteron i kroppen. Är du som oss beredd att chansa en del bortom din förmåga (det är ju det som gör golfen kul) kan det hända en hel del under rundan. Det här gör Queens till en kul matchspelsbana.

Avslutningshålet (två fotona ovan) är förstklassigt, ett korthål där du står högt och ska över vatten såväl som en bunker. Från klubbhusterrassen har du fri utsikt mot detta och avslutningshålet på Kings.

Ska du scora behöver du få med dig en banguide, många hål är rejält trixiga och teetavlorna anger bara längden. Skickmässigt var banan superfin, greenerna var redan i så gott skick man kan begära – jämna och mycket lättrullade. Med bra spelytor rakt igenom var det faktiskt bara den lummiga inramningen vi saknade, men våren är på väg med stormsteg. För den som vill spela Kings alla hål gäller det att passa på i år. Det gigantiska industriområdet som byggts nästgårds expanderar sannolikt ytterligare och då tyder allt på att de kommer att sno hål 10-18 på Kings.

Viksberg 7 april

Viksberg ingår numeraprecis som Kungsängen Queens i GolfStar med många banor norr och söder om huvudstaden – samt två utanför Barcelona. De svenska är numera öppna medan de spanska tillsvidare är stängda – coronaviruset och klimatförändringarna (?) har vänt upp och ner på världen.

Torrt och fint överallt och vi behövde aldrig lägesförbättra på fairway.

Vi har alltid gillat Viksberg, inte minst för de rofyllda omgivningarna. Det känns som att man är betydligt längre bort från Stockholms innerstad än 30 min. Till Södertälje är det tio min. Klubbhuset ligger i anslutning till parkeringen och efter att du checkat in här korsar du vägen där du har drivingrangen och första hålet, ett par fem som ger dig hyfsad chans att få till något anständigt.

Några hål är kuperade men för dig med normalkondis ska det inte vara några problem att gå. Hål 2 spelas uppför, belöningen är att hål 3 spelas nerför, ett långt par fem med inspel över vattnet – ett av våra favorithål på banan.

Sista nio inleder med vad som mycket väl kan vara Viksbergs signaturhål, ett korthål som är lika högt som långt – 128/110 kubikmeter från gul/röd och med vatten i spel. Efterföljande hål spelas i en sänka bort mot Mälaren, bäst ser du vattnet från green på 14.

Signaturhålet från röd tee och på green.

De två avslutningshålen kan få en del att klia sig i huvudet, 17 för att fairway snedlutar och att det alltid blir gnäll mellan vänster- och högerspelare om vem som missgynnas – se till att alla i bollen svingar åt samma håll. Avslutningshålet är svårt att få grepp om från gul tee, även med banguide. Vårt tips om du har vettigt med krut i bössan är att inte bry dig om dogleget utan spela rakt fram. 

Vi ska försöka återkomma till Viksberg i sommar, när grönskan är på plats. Tills dess ska vi bjuda er på en skön höstbild vi tog på hål 11 för några år sedan: