The Bobmen report: 1 januari 2018

Tre banor i svenskt högsommarväder

Gott 2018! Sedan sist har korren varit i bergen 30 mil nordost om Saigon, där det utöver två bra och en förstklassig golfbana finns ett klimat som påminner om svensk högsommar – läs hans rapport från Dalat här. Hans samlade intryck från en månads resande i Vietnam hittar du längre ner.

Bästa sättet att ta sig till Dalat är numera med flyg. Från HCMC/Saigon hittade vi flygbiljetter för så lite som 130:- och från Bangkok för drygt 400:-. När det gäller greenfeen kostar Dalat Palace 78 US$, Sam Tuyen Lam 85 US$ och The Dàlat at 1200 136 US$. I samtliga priser ingår caddie, på The Dàlat at 1200 även buggy.

På Du Parc Hotel Dalat hittade korren ett dubbelrum med frukost för 351:-/natten och på Terracotta Hotel och Resort hittade han samma sak för 438:-.

Bokning garanterar inte nödutgångsplats på Norwegian

Trots att korren hade bokat och betalat för nödutgångsplats för att få extra benutrymme på långflygningen Stockholm-Bangkok tvingades han sitta inklämd i ett hörn i elva timmar. Det oroande svaret från Norwegian är att "sådant händer". Läs frågorna vi ville ställa till Norwegian men som de inte ville svara på.

Airbus introducerar hundar i cockpit

Med den allt mer avancerade tekniken i form av självflygande plan tar nu europeiska Airbus steget att ersätta en av piloterna med en hund. Den kvarvarande pilotens arbetsuppgifter kommer framöver att begränsas till att mata hunden, medan hundens uppgift är att bita piloten om hon/han försöker röra några knappar. 

Ryan blåser in ytterligare några miljoner på kontot.

På sista radens missade miljoner

I mitten av december rapporterades det om en sexåring som på bara ett drygt år dragit in 93 miljoner genom att testa leksaker på nätet. Att vi själva i drygt tio år testat golfbanor på nätet och fortfarande inte drar in en krona visar att vi antingen håller på med fel saker eller att vi helt enkelt är för dumma för att förstå hur världen numera funkar.

Sven-Erik Bucht drillas i sin roll som landsbygdsminister. Denna Q&A (konsultgegga, vi har inte  en aning om vad det betyder) kostade uppskattningsvis oss skattebetalare runt 3 700:-, men så är det också oerhört användbar för att knyta internationella kontakter. 

På sista radens Buscht-skatt

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht åkte till Indien för att hålla ett tal. Det tog regeringskansliet fyra timmar att skriva talet. Bucht anlitade sedan en konsult för att översätta det till engelska. Det tog 20 timmar och konsulten fakturerade oss skattebetalare 100 000:-. Totalt har konsulten under 2017 fakturerat skattebetalarna 400 000:-. Landsbygdsministern (tidigare benämnd jordbruksminister) ansvarar för Sveriges jordbruks-, livsmedels-, skogs-, djur-, same- och fiskefrågor samt landsbygdsutveckling. Räkna med en rejäl skattehöjning den dag Buscht utses till utrikesminister. 

På sista radens beteendeångest

#Metoo-kampanjen har uppmärksammat världen på att många män kan vara svin, vilket vi alla redan visste. Den har också fått relativt vettiga män att rannsaka sig själva och fundera över sina attityder, inte bara mot kvinnor utan mot folk i allmänhet. Samtidigt finns det alltid en risk att kraften i den här typen av manifestationer slår över och att vi förlorar något på den andra sidan skalan, som chansen till överraskande möten människor emellan. När vi läste om kvinnan i Sundsvall som anmält en äldre man för ofredande för att han hälsat på henne blev vi osäkra på hur folk, inte bara kvinnor, reagerar när vi allt som oftast ler och hälsar på dem (en störig vana vi har med oss efter några år i USA). Saken kompliceras ytterligare av att vi har samma typ av leende som Hannibal Lecter.  

Blandade erfarenheter från en månad i Vietnam

Efter Dalat tog jag bussen fyra timmar till Nha Trang vid kusten. Staden är känd för fisk och skaldjur och det grillas hummer på enkla grillar på trottoarerna. Stranden är lång och fin med vågor som slår in ganska hårt på eftermiddagarna (en äldre kines förlorade sina brallor i vågorna på vägen upp ur vattnet). För att ta dig till stranden måste du över en mycket trafikerad väg och i vanlig vietnamesisk ordning fyller övergångsställena ingen funktion.

Annat än korvlådan där hemma.

Nha Trang är en stor charterdestination för ryssar och kineser, framförallt på södra delen av stranden är det oerhört ryssdominerat. Utöver att de inte pratar mycket engelska är de betydligt skötsammare här än sitt rykte från andra ställen i världen. Kineserna ska du dock se upp för, mer om det längre ner.

Stranden i Nha Trang.

Två golfbanor lyckades jag lokalisera här, den namnkunniga på en ö där du måste lösa ett ganska dyrt inträde till någon sorts temapark för att överhuvudtaget få ta kabinbanan dit (gissar att en hotellreservation på hotellet vid banan tar dig runt detta). Därför bestämde jag att golfen fick vara här och tog nattåget till Da Nang, som av många anses vara Vietnams bästa golfdestination. Till nästa nyhetsbrev ska jag testa några banor här, om det bara slutar regna.

Jag har inte en aning vad de sa, men helt klart gillar de öl – notera att en av dem inte ens hunnit få av sig hjälmen innan han tömt halva bägaren.

Att få kontakt med människorna

Att nästan ingen bortom den exklusivare delen av turismbranschen pratar engelska i Vietnam har efter en dryg månad som ensamresenär dämpat min entusiasm för landet rejält. Turismen utgörs på många orter nästan helt av ryssar och kineser och även från dessa är det i princip noll engelska. Man missar alltså det bästa med att resa: att slå sig i slang med folk som kommer från andra håll i livet. 

På golfbanan

Även på golfklubbarna är det oerhört skralt med engelskan. Är du ensamspelare och vill ha någon att snacka med under rundan ska du kolla om det är några malaysiska golfare i omlopp – det är det ibland och de pratar bra engelska. De brukar lira i grupp och det är aldrig några problem att få vara med. Som nästan alla sydostasiater spelar de om pengar (”it is not a golf course, it is a one armed bandit”), men det finns inga förväntningar på att du ska vara med och satsa. Hamnar du i en boll med koreaner, japaner eller kineser kan du sannolikt lika väl prata svenska med dem. 

Din caddies engelskpråkighet kommer med några undantag sannolikt att vara begränsad till ”OB, sir” och ”One more, sir”. Därför har jag tagit fram några relevanta fraser på vietnamesiska som kommer att göra det lättare att kommunicera med din caddie:

Gick den vänster eller höger? = Nó đi sang trái hay phải không?

Ska jag slå en till för säkerhets skull? = Tôi có nên đánh bại một người để an toàn không?

Har vi fler bollar i bagen? = Chúng ta có nhiều quả bóng trong túi không?

Du står på min fot = Bạn đứng trên chân tôi.

Den här dagen hände aldrig = Ngày này không bao giờ xảy ra.

Ha koll på dina utslag och puttlinjer tills du vet vad din caddie går för. Efter rundan ska du ge dricks (brukar vara 300 000 dong/120:-, mer om du är extra nöjd) samt ofta betygsätta din caddie. När det senare funkar som det ska lämnar du en bricka med deras nummer i en låda där de inte ser i vilket betygs-hål du stoppar i brickan. När det funkar sämre får du en lapp från caddien där du ska kryssa i vad du tyckte om hennes/hans insats – det är svårt att kryssa i annat än högsta betyg när de står och tittar på en snällt. De flesta caddiesarna i Vietnam är kvinnor, men de manliga har varit lika avväpnat trevliga och ödmjuka. 

Maten 

Maten var en stor positiv överraskning. När jag var här för drygt 20 år sedan tyckte jag att den var bra utan att vara i nivå med det thailändska köket. Den här gången tyckte jag det. 

Kaffet

Det lokala kaffet är en variant på turkiskt kaffe som ofta filtreras ner i glaset och smakar lika mycket choklad som kaffe. Får du vad som ser ut som bryggkaffe är det oftast samma visa. Satsar du på det hemgjorda iskaffet är det som Pucko. Ska du ha mjölk i är den oftast kondenserad och sörjan blir än sötare. Satsa istället på att ha med Nescafé, finns även i varianter där mjölkpulver ingår.

Hotellen

Hotellrummen ser ofta betydligt bättre ut i på hemsidorna än i verkligheten – boka inte upp dig på för många nätter utan att först ha kollat. En sak som du ska se upp med är kineser som reser i grupp (ibland räcker det att de är mer än en) – de är så oerhört högljudda att även de högljudda vietnameserna stör sig på dem och på flera hotell i Vietnam tar man inte längre emot gruppbokningar från kinesiska researrangörer – de skrämmer helt enkelt bort andra gäster. 

Du behöver ofta inte ens fråga efter lösenordet när du ska koppla upp dig.

Internet 

När det gäller Internet och mobiltelefon är Vietnam lite överraskande ett av världens absolut bästa länder att resa i. Överallt finns det gratis Internet med bra hastighet, även i många turistbussar. På gatan kan du köpa ett förbetalt SIM-kort för nästan inga pengar alls som du sedan kan surfa och ringa med, mycket billigt även till Sverige. Det här är också av nytta för den som vill se landet på typ motorcykel – du kan navigera med mobilen. 

Trafiken

Trafiken visar ingen hänsyn mot gångtrafikanter, övergångsställen verkar mest vara där så att motorcyklister och bilister ska veta var det är lättast att hitta folk att köra på. Var oerhört försiktigt när du korsar vägar – räkna inte med att någon ska sakta ner bara för att ni har ögonkontakt. Många trafikregler ses i bästa fall som rekommendationer. Tutandet är ett irritationsmoment, många bilister i stadstrafik sitter med handen på tutan mest hela tiden och händer det inget verkar de tuta ändå, för att kolla att den fortfarande funkar.

Här kan du uppenbarligen få en åldersbedömning av ditt bakparti.

Massagen

Priset för massage är ungefär detsamma som i Thailand, men här bör du ha lite mer koll att de inte fuskar med tiden (en dam sa att min timmes massage var klar efter 40 minuter och jag fick hota med att ta med ”the swedish äggklocka”). Om du som mig gillar traditionell thai-massage (när de trycker hårt på olika ställen på kroppen) är det inte alltid man hittar någon som kan hantverket till fulländning i Vietnam – hittar du någon som gör det bra så håll dig till henne. En riktig thai-massage går ut på att lokalisera var du har ont och sedan misshandla området brutalt. Du vet att du fått en bra thai-massage om hon efteråt frågar dig om du vill ha en påse till dina ryggkotor.

I Thailand vet man också oftast vad man får utifrån namnet på massagen. Så är det inte alltid i Vietnam. I Nha Trang såg jag fram mot en skön fotmassage med komponenterna händer+olja och råkade istället ut för en lite pinne som trycktes in hårt på olika ställen under fötterna. Av och till var det så smärtsamt att jag funderade på att kolla med UN Committee against Torture om pinnen var med på någon lista.