The Bobmen report: 8 september 2013

Vi har testat miljonsatsningarna i Stockholm och Helsingborg

Många svenska klubbar har det tufft, men det finns också de som satsar rejält. Igår var vi ute och testade Drottningholm (bilden ovan), som med hjälp av 24 miljoner kronor gått från att ha varit en av landets mest överreklamerade banor till att bli en av de bästa. Vi har också gett oss på nya Ullna  (med förbokningsavgiften är den numera Sveriges i särklass dyraste bana) och Vasatorps nygamla Classic Course (klubben med 54 hål erbjuder nu gratis medlemskap året ut om du betalar för nästa år). Läs testerna längre ner.

Bodevik har testat åtta av Nya Zeelands toppbanor

Ni kanske har hört om Kauri Cliffs och Cape Kidnappers, men knappast om Arikikapakapa i Whakarewarewa (för icke maori-talande är banan känd som Rotorua Golf Club). Häng med till ett land med drygt 400 banor på fyra miljoner människor (och 50 miljoner får). Svens reskamrat Krister Mattsson har fotat och faktiskt var det inte någon av de ovannämnda banorna som imponerade mest. Läs reportaget!

Holiday Autos kostnadsfria avbokning gäller numera bara en vecka

Holiday Autos anger klart och tydligt att avbokning av hyrbil kan ske kostnadsfritt. Om du läser det finstilta ser du att detta bara gäller om du gör det inom sju dagar från bokningstillfället. Av deras ännu mer finstilta villkor framgår att det kostar 25 euro att boka av en bil om mer än en vecka gått sedan bokningstillfället. Auto Europe erbjuder fortfarande kostnadsfri avbokning upp till några dagar innan hyrestillfället börjar.

Hopp om livet

På Ullna lirade vi med Ulf, 70 år och med bärbag. Han kunde inte äta lunch med oss efteråt, för att han skulle iväg och lira tennis två timmar. Ulf är medlem i Ullna och Lidingö samt i två tennisklubbar. Han är med i någon sorts matklubb och lagar all mat i sitt hushåll, har flygcertifikat och jobbar heltid och tycker att "ungdomarna" på jobbet kommer sent och går tidigt. Vi får känslan av att Ulf fortfarande kommer vara i farten när vi får våra kistlock påspikade.

På sista raden: Slut på ursäkterna

I Holland i somras träffade vi på ett stort gäng med diverse funktionshinder. Detta stoppade dem inte alls från att lira golf. Killen på bilden ovan är förlamad från midjan neråt, och med bara en användbar arm. Han får köra sin vagn på greenerna men bara rakt fram och rakt bak. Om han har svårt att komma ner i eller ur en bunker får han droppa – med plikt. En duktig golfare från Skottland hette William i förnamn. Han är spastiker och kallas för Shakespeare.

Drottningholms GK – 24 miljoner för 100 kronor

Som ”lagom-svenskar” har vi alltid haft lite svårt för Drottningholms pretentiösa sätt att använda sitt ”Kungliga” (att de står under ”k” i GIT:en är ju dessutom förvirrande). Banan har heller aldrig imponerat på oss och den höga greenfeen var säkerligen bara satt för att hålla kreti och pleti som oss borta från anläggningen. Snobbstämpeln har naturligtvis kommit som ett brev på posten, i varje fall hos golfare som aldrig varit där. Det här är lite orättvist, för vi har alltid haft trevligt kring klubbhuset, med bra atmosfär och utmärkt mat och med en fin upphöjd utsikt mot det avslutande par 3-hålet med inspel över vattnet.

Hösten 2010 stängdes banan helt, nu skulle standarden höjas rejält. 24 miljoner kronor senare öppnade man till säsongen 2012. Vi har varit lite skeptiska och det var först igår som vi vågade oss ut. Det vi mötte var något helt annat än den grovt överreklamerade bana vi kände sedan tidigare. Fairways, bunkrar och greener  har blivit förstklassiga och enorma avrinningsytor (mycket finklippta ytor runt greenerna) ger ett mycket fint visuellt intryck. Inledningsvis kan dessa ytor tyckas tacksamma, det blir liksom mer ”putt-yta” att träffa med inspelen, men ganska snabbt inser man varför det heter just avrinningsytor.

Bunkrarna är som sagt mycket fina och de flesta verkar uppdragna i bakkant, så att du ser dem tydligt och kan planera dina slag runt dem. Vi tycker också att banan har fått mer av risk/reward – inte minst är det placeringen av just bunkrarna som tvingar dig att tänka till från tee.

För den som aldrig har spelat Drottningholm är ut-9 väl samlade i lite halvöppen terräng. Sista nio ligger hålen mer för sig själva. Störst chans till eagle har du på hål 4, ett par 5 som lika väl kunde varit ett par 4, men med ett dike i spel från tee såväl som vid inspel (vi applåderar alla layouter som lägger svårigheterna i annat än längden).

Sammanfattningsvis imponerade Drottningholm stort på oss, för att de verkligen har fått mycket för sina pengar. Greenfeen har bara höjts med en hundring och om det kan man säga att 600:- var rena rånet för gamla banan medan det nu är på gränsen till rena fyndet. Fyra numrerade tees finns och banan går att spela från 4959 upp till 6245 meter. Se till att få med dig en banguide – skissen på scorekortet ger i princip bara sträckningen och utöver 150-pinnar o 100-plattor finns inte mycket att gå på. Krögaren är omvittnat duktig även på öl, vilket känns tryggt.

Ullna 2.0 – ännu en bana i absolut toppklass i huvudstaden

Ursprungligen designad av Sven Tumba har Ullna norr om Stockholm under två års intensivt byggande fått en helt ny kostym. Med Tumbas gamle vän Jack Nicklaus vid rodret och med god hjälp av bl.a. 62 000 ton sand, 33 500 meter dräneringsrör och 900 sprinklerhuvuden – och till en byggnadskostnad av 42 miljoner kronor – har Stockholm fått ännu en bana med världsklassunderlag.

Hemsidan är på engelska, vilket känns lite krystat. Vår gissning är att man så småningom går över till svenska, språket som torde vara modersmål för 99,9 procent av dem som nyttjar banan. Greenfeen har naturligtvis gått upp: nöjer du dig med att boka högst två dagar innan så kostar 18 hål 1 200:- (juniorer upp till 21 år släpper man ut för 450:- så det kan löna sig att försöka se kalvig ut). Banguide, vagn och en riktigt fin greenfeebricka i metall ingår i greenfeen. Vill du ha mer framförhållning kostar det en rejäl slant: vardag/helg betalar du 400:-/750:- bara i förbokningsavgift och per person. Vårt tips är naturligtvis att skippa framförhållningen och istället satsa pengarna på att äta efter rundan – Ullna har alltid haft ett av Sveriges bästa golfkök och miljön är mycket avslappnad med utsikt mot sjön.

Vi testade banan i slutet av augusti. Hålen ligger där vi minns dem, i övrigt är det en helt ny bana – Ullna 2.0 som någon har kallat den. Drivingrangen har man sålt av för att delfinansiera ombyggnationen. Från röd tee är banan bara 4470 meter. Vill du ha mer att bita i kan du flytta till blå tee (5348 meter) varifrån du får nästan oanständigt många fler slag. Gul/vit tee ger dig 5748/6236 meter att tampas med.

Layouten har vi inte så mycket att säga om, den har ju alltid varit bra för medelmåttor som oss. Duktiga golfare som testat den uppgraderade banan hävdar dock att de små fadäser som tidigare fanns nu är bortbyggda. Själva imponerades vi – naturligtvis – mest av ytskiktet. Magreflexen när vi spelar på den här typen av underlag är att toppa bollen, för att inte fördärva gräset.

Signaturhålet på Ullna har ju alltid varit 3:an (ovan), ett kort par tre med upphöjda tees och en green som ser ut att ha förtöjts provisoriskt vid strandkanten. Med nya förstklassiga fairways känns det nästan som tjänstefel att inte utnämna ett par 4 eller par 5 som bästa hål. Vi väljer lite otippat 10:an, ett kort par 4 där en liten bäck ligger och hugger mot inspelen. Från den nya kiosken får du chansen att betrakta hålet ett tag innan du slår ut och i det ögonblicket mer än något annat insåg vi hur mycket arbete som har lagts ner för att huvudstaden ska få ännu en bana i toppklass.

Gammal har blivit klassisk på Vasatorp

 
Vasatorp utanför Helsingborg har till i år byggt om sin klassiska Gamla bana – och döpt om den till just Classic Course. Även klubbhuset är ombyggt sedan vi var här sist och nu hänger reception, proshop och restaurang ihop i en stor öppen planlösning – mycket mer inbjudande än tidigare. Även restaurangen har byggts om i viss utsträckning – missa inte att äta här!

TC-banan är en av våra absoluta favoriter i Sverige, så helt klart hade vi höga förväntningar på den ombyggda Classic Course, inte minst när greenfeen bara ligger 100 kronor under vad du betalar för TC. En nackdel med Classic är att den ligger närmast E4:an, vilket gör att du har bruset därifrån på de flesta hål. När det gäller layouten märkte vi inte så mycket skillnad från tidigare års besök, även om det säkert tillkommit bunkrar och andra hinder. Däremot har spelytorna blivit klart bättre, inte minst greenerna.

För den som löser greenfee på Classic Course eller TC finns möjlighet att också lira Allébanan (9 mycket bra hål) för halva priset samt att spela fritt på den andra 9-hålaren. Den stora frågan för oss är dock varför en förstagångsbesökare till Vasatorp skulle satsa på Classic Course när han/hon för bara hundralappen extra kan lira TC – en av landets absolut bästa banor.