The Bobmen report: 7 september 2012

Ingarös ombyggda Ängsbana.

Förra numrets massiva resereportage gick hårt åt hushållskassan, så i det här numret har vi hackat hemmavid.  Till nästa nummer lovar vi dock bättring, bl.a. med ett rykande färskt reportage från världens kanske mest exotiska golfdestination. Kommer i oktober.

Kallfors – hur roligt är det?

Vi har testat Kallfors golfpaket – är det verkligen Roligare golf som de påstår i sin slogan. Du hittar reportaget här, med foton vi tog i onsdags. Oktober ut kan du köpa deras golfpaket till rabatterat pris.

Vi har testat Ingarös ombyggda Ängsbana

Ingarö GK ligger rakt österut från Stockholm, bara 20 min med bil från innerstaden. Här finns två 18-hålare: Skogsbanan och Ängsbanan. Den förstnämnda har länge haft rykte om sig att vara svårnavigerad, men har med åren blivit betydligt beskedligare. Fortfarande krävs att du använder hjärnan mer än drivern. Gör du det kan vi lova dig en av de mest angenäma golfupplevelserna runt huvudstaden, med mycket berg i dagen som skapar skärgårdskänsla. Vi lirade den för några veckor sedan och tror nog aldrig vi har sett den i bättre skick, även om några greener börjat luta väl mycket till följd av sättningar i marken (klubben håller på att titta på hur man bäst kan åtgärda detta).

Ängsbanan (som är den ursprungliga banan) har vi alltid upplevt som en plan B, om Skogsbanan varit fullbokad. Nu hörde vi av flera att den fått sig en rejäl ansiktslyftning, med helt ombyggda greenområden och några smärre förändringar av layouten (man har bl.a. vänt på ett hål och kortat ett annat). Det finns fyra tees och banan (par 70) kan spelas från 4290 till 5370. Spelar du normalt från gul rekommenderar vi att du slår ut från tee 1 (5370) och om du spelar från röd tipsar vi om att slå ut från tee 3 (4695 m). Flera par 4 är lika långa från tee 1 som tee 3, men det tas igen på par 5:orna.

Banan är med några få undantag helt platt och lätt att gå. Öppningshålet är ett kort par 4, goda nyheter för den som likt oss värmer upp svingen genom att strecka några hål. Femman ligger vackert angränsande till en båthamn. Kiosken dyker upp efter hål 8 (igen efter hål 15) och där kan du också fylla på vatten. Hål 10 och 16 ligger förvillande nära varandra, men skyltar visar vägen. Värre blir förvirringen när man ska slå ut på 13 – var uppmärksam så att du inte spelar 15.

Vi fick ett mycket gott intryck av den nya Ängsbanan. Greenerna var under vårt besök mycket fina och de nya greenbunkrarna drog som väntat ner byxorna på våra miserabla inspel. Det bästa med Ängsbanan är att den är så annorlunda mot Skogsbanan, Ingarö GK har nu två bra banor som på ett utmärkt sätt kompletterar varandra. För den som vill tänka golf erbjuder Skogsbanan en utmärkt upplevelse och till på köpet får du skärgårdsvibbar med stenrösen som kantar många hål. För den som – likt oss – har en bångstyrig driver men ändå vill släppa på tyglarna är Ängsbanan betydligt mer förlåtande, utan att kvaliteten är lägre. Med detta sagt – om ni bara ska lira en av banorna tycker vi att ni ska satsa era pengar på Skogsbanan, som är en av de roligaste och vackraste layouterna i länet. Vi hoppas återkomma med ett reportage om Skogsbanan nästa säsong. Tills dess hittar du fler foton från den och Ängsbanan här.

Halva priset för att slippa brillor/linser under rundan

Flera kliniker erbjuder idag laseroperation av ögon. Prismässigt har de gaddat ihop sig runt 12 000-14 000:- per öga. Vi hittade en sida på nätet som erbjuder operationen för ca halva priset. Som skeptisk svensk var jag tveksam, men eftersom undersökningen var gratis bestämde jag mig för att testa. Efter att ha mailat mina personuppgifter blev jag efter några dagar kontaktad av Vårda i Stockholm. Undersökningen där tog drygt en timme och var oerhört imponerande på alla sätt. Nu har jag beställt operation till början av oktober.

Sveriges enda privata bana

En av våra Bobmen fick chansen att via ett företagsjippo lira Svartinge i Sollentuna, Sveriges enda privata bana (krävs en inbjudan av medlem alt. till en tävling för att du ska komma ut). Med tanke på var som ryktats om banan var hon bara måttligt imponerad. Det egna spelet imponerade nog inte heller – bilderna hon tog visar mest ruff, skog och OB-pinnar. Bilden ovan tog hon för säkerhets skull innan hon slog ut.

Nyrekryteringen till golfen: Glöm inte våra pigga pensionärer

Janne Samuelsson med full bärbag på Ågesta GK söder om Stockholm. Janne, 71 år, och frun Gun, 68, började lira för tre år sedan och är nu ute runt tre gånger i veckan. Gun – också hon med bärbag och fullt set –spelade för dagen med några nyfunna väninnor. Med ungdomar som fullt förståeligt föredrar lagsporter och människor mitt i livet som inte har tiden, är nog äldre icke-golfare även fortsättningsvis den viktigaste rekryteringsbasen för klubbarna. De kanske inte tar hem några pokaler att visa upp i foajén, men de bidrar till en sund ekonomi och visar oss andra att det finns goda chanser till en ålderdom utan Carema-blöjor.

Tidningen Svensk Golf hade nyligen ett reportage om en 100-åring som fortfarande lirade på hemmabanan, med lite hjälp av golfbil. För några år sedan hörde vi om en annan pigg 100-åring, i USA. Han hade fått ett bungyhopp i födelsedagspresent från sina barnbarnsbarn. För säkerhets skull hade man fäst linan runt hans midja. Efteråt frågade en lokal tv-station vad han tänkte när han stod där uppe och skulle hoppa.

- Tänkte? Det fanns inte tid att tänka utan jag gav dem glasögon, hörapparat och löständer – sedan hoppade jag.
Det finns hopp om livet – och många fler rundor!

Skydda dina dyra Pro V-bollar

Att det stjäls ur golfbagar är tyvärr inte ovanligt. För några nyhetsbrev sedan berättade vi om en klubb i Spanien där man monterat små kassaskåp i golfbilarna. På Botkyrka GK sprang vi på en golfare som löst problemet på ett annat sätt. Vi har svårt att se en avskräckande effekt, samtidigt som vi inser att det kan bli väl tajt med en dobermann.

Någonstans är gräset alltid grönare

Kanske har ni sett klippet på You Tube och sympatiserat med försöket (klicka på bilden ovan).

Bunker på Lindös Ängsbana i onsdags, fiskehåv bättre än kratta.

Sven Bodevik: Tankar från en regnig sommar

Golfsommaren har väl inte varit någon höjdare vädermässigt, och inte heller spelmässigt, och då blir det lätt att vara negativ. Men ibland måste man få gnälla lite. För det mesta är de människor jag fått spela med trivsamma, trevliga människor som trots mitt eget dåliga spel, givit några fina timmar. Dock inte alla. En särskilt påfrestande sort är den som efter varje slag jag slår ropar ”bra slag” när vem som helst se att det knappast kan anses som bra. Eller den som frågar hur det går och jag kan lugnt säga att jag brutit benet utan att vederbörande reagerar, för egentligen vill han/hon bara berätta om sitt eget spel.

På främmande banor kan man också råka ut för hemmaspelaren som frågar om man inte tycker att deras bana är jättefin. Då kan man ofta ställas inför ett etiskt dilemma. Skall man säga att man kanske  inte tycker så, utan tvärtom, och få det surt i bollen  resten av ronden, eller lite fegt hålla med. Eller kanske mumla något ohörbart som kan tolkas hur som helst.

Då och då dyker också besserwissern, som spelat länge, upp. Länge kan då vara sedan år tvåtusen. Full av entusiasm vill han, för det är alltid en han, delge alla i bollen all sin samlade långa golferfarenhet, vilket kan bli en smula pinsamt om de andra började spela på sextiotalet.

I sommar har jag också råkat ut för fuskare. Att folk droppar med väldigt låga axlar får man väl ta, men att råka ut för spelare som konsekvent trampar ordentlig bakom sin boll i semiruffen utan att skämmas känns inte kul. Jag har faktiskt, om jag får berömma mig själv en smula, visat civilkurage och tagit obehaget att påpeka.

Jag har också besökt en bana och frågat i receptionen hur banan var. ”Det är väl lite blött på något hål” var svaret. Sanningen var 18 hål i ett oklippt djungelträsk. Konsumentupplysning?

Till sist lite positivt: De allra flesta receptionister jag möter i Golfsverige är väldigt trevliga och tjänstvilliga. Så det så.

Vi överskattade nog hur stora vi är i truten

Vi tog sannolikt i för mycket när vi besvarade signaturen Görans fråga om hur många golfbollar man kan få in i munnen. Flera verkat ha försökt och inte kommit i närheten av de 23-31 bollar vi gissade på. Hur som helst fick vi in ett intressant foto från en läsare som försökt sig på samma trick med kulorna man trär på pinnar i det där stående luffarschackspelet. Med bara två kulor i munnen (och ev två bakom glasögonen?!) är bedriften kanske inte så stor, men vi blev glada av bilden.