Skriv ut

The Bobmen report: 1 februari 2023


 

Första rapporten från Sydafrika

 

Yepp, då var vi på plats i Sydafrika. Längre ner kan du läsa om en läcker anläggning i Drakensberg och två fina banor väster om Durban. I skrivande stund har vi precis kommit till kusten utanför Durban och avverkat vår första bana (Umdoni Park, fotot ovan, 235:- i greenfee). Går allt som planerat ska vi till nästa nyhetsbrev testa de tolv bästa banorna längs kusten norr och söder om Durban, flera med eget boende. Sannolikt kommer vi att lägga upp material på hemsidan innan dess, i så fall med länk från startsidan. Utöver att greenfeen är billig i Sydafrika är landet ett av få där valutan inte stuckit iväg från vår svenska krona – vi åt och drack lika billigt som när vi var här för fem år sedan. Dessutom känns det säkrare här än i Skottholm. 

 

Följer du nyhetsrapporteringen och ska resa i närtid undrar du kanske hur det funkar med elförsörjningen till din elektriska tandborste. Det misskötta statliga elbolaget Eskom har tvingats att lägga in planerade elavbrott mer eller mindre dagligen. Som turist påverkas du dock inte mycket, de flesta ställen som du lär frekventera har generatorer som går igång sekunden efter att Eskom strypt leveransen.

 


 

Drakensberg och väster om Durban

 

Som vi nämnde i förra nyhetsbrevet valde vi att flyga till Johannesburg för att ta bilen därifrån till Durban. Detta gav oss chansen att stanna till i mäktiga Drakensberg, bergskedjan som gränsar mot Lesotho, en enklav helt omsluten av Sydafrika och ett av Afrikas till ytan minsta länder. Vi kommer också att få möjlighet att avsluta vår resa med att lira i Joburg, där du hittar några av kontinentens bästa banor.

 

Förrätt på Victoria CC. Ovanför: Cathedral Peak. Nedan: Gowrie Farm.

 

Att hämta ut hyrbilen i Sydafrika är i allmänhet en mycket angenäm upplevelse. Det beror på att personalen nästan undantagslöst är betalda per timme istället för via provision på merförsäljning – du slipper alltså de där påflugna typerna som i typ Sydeuropa försöker kränga allehanda försäkringar på ett mer eller ännu mer aggressivt sätt. Som grädde på moset fick vi också en helt ny bil med endast nio mil på mätaren – skyddsplasten satt fortfarande kvar på många detaljer interiört.

 

 

När det gäller biltullar (som inte kostar många kronor) sitter det som regel en transponder i din hyrbil och kostnaden dras från din deposition. Dock finns det några tullstationer där transpondern inte funkar och där internationella kreditkort inte heller accepteras – se till att ta ut kontanter för detta redan på flygplatsen.

 


I Drakensberg checkade vi in på Cathedral Peak Hotel med påhängd golfbana. Miljön och maten var fantastisk och vi önskar att vi hade haft tid att stanna fler dagar. Ett standard dubbelrum med helpension går för knappt 2 000:-/dygnet. Skicket på banan lämnade en del att önska men layouten är riktigt kul och vyerna magiska. Kostnaden för greenfeen är högst överkomlig: knappt 100 svenskpengar för ett varv, lägg till 50:- så får du köra två varv. Golfbil finns att hyra för samma priser. På vägen tillbaka till Joburg planerar vi att lira mer golf i Drakensberg, det finns en riktigt bra 18-hålare i Champagne Valley, 2,5 timmars körning från Durban.

 

Cathedral Peak Hotel. Nedan: Golfkanalen på Victoria CC visar reportage om Ludvig Åberg på Eslövs GK och vi fick genast klimatrelaterade frågor.

 

Väster om Durban testade vi mycket fina Victoria Country Club, där greenfeen går för ca 250:- och ett dubbelrum med frukost för ca 670:-. Bra mat och härlig klubbhusmiljö, här hade vi lätt kunnat bli medlemmar. Lite längre västerut gav vi oss även på en bana som av amerikanska Golf Digest rankats som världens fjärde bästa "short course" utanför USA. 235/295:- vardag/helg.

 


Flygets aktörer gör sitt bästa för att få in extraslantarna nu när själva biljetten oftast är billig.

 

Väl saftiga priser för reserverade säten

 

Resebyrån vi köpte våra flygbiljetter via erbjöd i ett mejlutskick reserverade sittplatser. Extra benutrymme hela vägen till Joburg och tillbaka hade kostat oss 3 668:- extra, vilket är 65 procent av vad vi betalat för flyget (5 700:-)*. Vi tycker nog att du kan använda pengarna på ett bättre sätt. Dessutom kan du skaffa ett vettigt säte utan extra kostnad när du checkar in på flygplatsen. Med bra flygtider är dessutom flyget till Sydafrika fullt hanterbart. Vi lyfte från Stockholm-Arlanda 18 och landade i Istanbul efter 3,5 tim, drygt två timmar i transfer och sedan gick vi på planet vid midnatt svensk tid, två öl och middag och sedan somnade vi för att efter 9,5 timmars flygning landa i Joburg 10.35 lokal tid. Med Sydafrika i samma tidzon som Sverige slipper du jetlag och det är bara att köra på.


* Märkligt nog tog resebyrån också extra betalt för att boka mittensätet (den absoluta nitlotten för den som flyger långt – och kort). Vi gissar att de försöker kränga detta till par som vill vara säkra på att få sitta ihop. Skulle vi till äventyrs bokat ett mittensäte hela vägen fram och tillbaka till Joburg skulle det  kostat oss 1 922:-. Som hittat för totalt 26 timmars tortyr. Läs också om varför du för säkerhets skull ska lämna benen hemma när du flyger long haul med Norwegian.


 

Se upp med transferavstånden i Istanbul

 

Den nya flygplatsen i Istanbul är gigantisk, när alla terminaler är klara 2028 ska den ha kapacitet att hantera 200 miljoner passagerare årligen, vilket kommer att göra den till världens största. Terminalen är också med sina en miljon kvm världens största under ett och samma tak. Det gör att det kan ta sin tid att ta sig till anslutande flyg – har koll på avståndet innan du sätter dig och börjar öla. Spana också in trafikledartornet, i form av en tulpan.

 


Reklam för vietnamesiskt lågprisbolag, vi gissar att man på ett pedagogiskt sätt vill få fram att brandslangshantering ingår i deras säkerhetsutbildning. Ser hon att planet brinner bakom ryggen???

Flygsäkerheten


Då var det dags igen, ett nytt flygbolag med oflygigt namn annonserar ut billiga flygbiljetter. Den här gången heter det Play. Inledningsvis hette det Wow. Efter att ha kånkat återuppstod det på skrivbordet som WAB (We Are Back), för att inför premiärflygningarna bli just Play. På sin hemsida erbjuder de massor av destinationer, trots att de knappt har några plan. Frågan är om tillsynsmyndigheten, Transportstyrelsen, hänger med i svängarna. Så sent som för drygt två månader sedan konstaterade Riksrevisionen att deras tillsyn var eftersatt.


 

Full rulle mot en bättre sving


Med pandemin bakom oss (Tegnell-Kina 1-0) undrar du säkert vad du kan göra med alla toarullar du har travade överallt. Ett förslag är att använda dem för att få en bättre sving, nätet är fullt med övningar där toarullen sätts i armvecket för att få ett bättre svingspår eller på klubbskaftet för att få till ett lugnare tempo. Just den senare övningen trodde vi skulle passa oss, som alltid har bråttom till after golf-ölen. Orkar du inte googla fram en video med den här övningen funkar den så här: Häng en full rulle på skaftet. Svinga bakåt och påbörja inte framåtsvingen förrän rullen ramlat ner mot händerna. Träffa sedan inte bollen förrän rullen är nere vid klubbladet. Det gick sådär för oss, så tipset är att ha med rullen under rundan, bra att ha ifall det skiter sig.

 


 

På sista radens värst i klassen är...


Pandemin gjorde att många skaffade hund, vars...hundaktiga utseende de så småningom tröttnade på. Som resultat bågnar nätet under foton på utklädda hundar. Vi har korat de tre utstyrslar som gör oss mest oroliga över husses/mattes mentala hälsa. 

 

 

På sista who cares win-raden


Tv-tablåerna är fulla av program där kändisar genomgår diverse strapatser, antingen i båt över Atlanten, på berg i Himalaya, i militäruniform... i princip vad som helst som antas mätta vårt till synes omättliga behov av att se samma kändisar om och om igen på tv. Själva har vi börjat få en lätt kräkkänsla av programformatet. Betydligt intressantare hade det varit om de bytt ut de där kändisarna och kvasikändisarna mot unga lättkränkta gängkriminella. Med rätt programledare, typ gänget från brittiska ”Who Dares Win” (”Elistyrkans hemlighet” i Sverige), hade vi fått fason på dem på ett helt annat sätt än när vi skickar dem i händerna på Statens institutionsstyrelse – och till en bråkdel av kostnaden (till på köpet kan man kanske få dem att fatta att respekt är något de ska förtjäna, inte kräva). Funkar konceptet kör vi det sedan på kroniskt långsamma golfare.