Om obesvarad kärlek och jakten på en anständig bollträff
Första gången jag träffade henne var i Calcutta på 1980-talet. Hon var ett exotiskt inslag i den miljön; liten, rund och vit. Utan vare sig känsla eller tajming skickade jag henne rakt ut i morgontrafiken, där det blev tvärstopp i en motoriserad rickshaw. Sedan dess har jag träffat henne tusentals gånger och sedan länge tröttnat på hennes nyckfulla böjelser.
Hon väger bara 46 gram och är 42 mm i diameter. Den punkt på klubbhuvudet som jag förväntas träffa henne med är marginellt större. Manövern underlättas inte av att klubban färdas i 150 km/tim och att jag på golfbanan alltid har med mig en cocktail av övermod, dålig självinsikt och begränsad bollkänsla. Sedan debuten i Calcutta har jag och kompisar eller tillfälliga spelpartners fortsatt att slå ut bollar i trafiken på olika platser runtom i världen. Exklusiva sportbilar, en turistbuss och en polisbil – med gemensamma krafter har vi träffat det mesta. Klubbhus och tillhörande restaurang har självfallet också fått ta emot en del bollar. Glas i form av rutor och dryckeskärl har rykt, likaså porslin. Någon människa har jag själv ännu inte träffat, men en del djur. Giraff i Sydafrika, flodhäst i Zimbabwe, kor i Malawi och Kenya. Ett antal sorkdödare har också rensat en och annan fairway på allt från apor och vildsvin till andra golfare.
Vid klubbhuset inför en runda utomlands föreslog min caddie att jag skulle betala honom 50 pengar varje gång han hjälpte mig att göra en birdie. Efter att ha sett mitt utslag på första tee höjde han sin taxa till 200 pengar. Här hemma spelar jag ofta med en kompis som också han har en "naturlig slice". Eftersom han är vänsterspelare brukar vi skiljas på tee och återses på green. På vägen framåt i terrängen brukar vi allt som oftast stöta på skyltar med det humoristiska budskapet ”Hamnar du ofta här – kanske hög tid att boka en golflektion?”. Vi har aldrig hörsammat rådet, utan räknar kallt med att materialutvecklingen kommer att lösa våra problem, någon gång.
Vad är det då som driver sådana som mig att spela golf – vi som sällan får till en anständig bollträff och har så svårt att läsa en puttlinje att vi i det närmaste är att betrakta som greendyslektiker? Svaret är enkelt, för den som förmår att titta bortom sina egna prestationer. Golf erbjuder fantastiska möjligheter att möta nya människor i natursköna omgivningar och med chansen till nyttig motion. Ännu roligare blir det på golfresor. Att under några timmar få lira golf med helt nya bekantskaper på nya orter ger inte bara nya insikter och perspektiv, utan också många gånger nya vänner. Ha rätt inställning och du kommer alltid att älska din golf.
