Spelplats för PGA-touren och ytterligare tre banor

Innisbrook strax nordväst om Tampa erbjuder fyra banor och en härligt lummig och lågmäld miljö rakt igenom.

Vi bodde här för andra gången, i en lägenhet i en av flera längor döpta efter klassiska golfbanor. Köket öppnade upp till vardagsrummet och en balkong som du kom åt även från sovrummet. Från balkongen hade vi koll på ett par pilgrimsfalkar som byggde bo bara några meter bort. Sängarna är mycket bra.

Vårt boende, med ett korthål på PGA-banan på baksidan. Längst upp: Copperhead.

Kändast av de fyra banorna är Copperhead, spelplats för PGA-touren. Skicket är naturligtvis högt och inramningen lummig – här finns ingen bebyggelse som stör upplevelsen. Hålen är varierade och som på många kända banor i USA har de definierat en sorts ”Amen corner”, några hål mot slutet som förhoppningsvis ska fälla avgörandet i de stora bataljerna. Här handlar det om de sista tre hålen och de går under namnet ”Snake pit”. För att du inte ska missa grejen finns numera en stor förgylld reptil bredvid tee på hål 16.

Innisbrooks andrabana – Island – är lika fin som Copperhead. Anledningen att man inte växlar PGA-tävlingen hit ibland beror på att det är svårare att få till tv-sändningen, med många träd som skymmer för tv-tornen. Dessutom är det en tajtare bana vilket gör det svårare för åskådare att förflytta sig. Allt det här var inget vi behövde bekymra oss för, varken åskådare eller tv-bolag brukar dyka upp till våra starttider.

Frågar du dem som jobbar på anläggningen är det många som faktiskt håller Island som den bästa banan, inte minst för att den anses mer teknisk och estetiskt vackrare, med mycket vatten, inte minst inledningsvis. Vårt tips för en riktigt fin upplevelse är att gå ut som daggpatrull. Sista nio öppnar upp mer. Enligt medlemmarna vi spelade med ska det finnas en riktigt stor alligator som ofta håller till på avslutningshålet. Vi är osäkra på om de sa det här för att vår match mot dem stod och vägde mot slutet.