Simulerad golf – här för att stanna

Golfsimulatorer dyker upp som svampar ur jorden och tekniken har utvecklats rejält sedan vi testade första gången. Att du kan lämna bollhåven hemma och ofta ha en öl inom arms räckvidd är stora plus. Störst av allt är dock att du kan få fason på dina långsamma golfpolare.

Första gången vi testade simulatorgolf var det lite väl mycket känsla av gammal projektor & filmduk. Duken vi slog in i var också ganska liten, kändes lite som husvagns-tv, och grafiken lämnade en hel del att önska – inte minst var detaljerna utanför (de tänkta) spelytorna allmänt suddiga.

 

Avslutningshålet på Hualalai på Hawaii från tee och ovanifrån. Genom att spela banan i simulator istället för på riktigt sparar du US$ 350 i greenfee och kostnaden för flygbiljetten. Sväng sedan inom solariet på vägen hem och du kan ljuga om att du lirat banan på riktigt – utan att ha förlorat en enda boll.

Sedan dess har det hänt en hel del. Att det har blivit billigare att bygga virtuella miljöer är uppenbart då vi numera får en hel del detaljer i omgivningarna runt banan, i form av bostadsområden och annat. Produktuvecklingen i kombination med att vi har runt 500 000 golfare i landet och att flertalet banor här är stängda halva året gör att simulatorgolfen sannolikt är här för att stanna. 

 

The Hideaway, en privat amerikansk bana som aldrig lär släppa dig innanför grindarna. Nedan: baren på Alba.

 

Vi har testat de senaste Trackman-simulatorerna (som ska vara bäst när det gäller grafiken) på två olika ställen: Indoor Golf Group i Nacka har 14 simulatorer och det är gratis att parkera inomhus i Nacka Forum i tre timmar. Indoor är största aktören i Sverige, med anläggningar i större delen av landet, och arrangerar också tävlingar – du slipper alltså reskostnaden för att vara med i startfältet.

 

 

Alba Golf har två anläggningar i Stockholm, varav en ligger i Sturegallerian, svensk flärds epicentrum. Är du på besök i huvudstaden och behöver vila upp dig från att alla andra besökare står på fel sida i rulltrapporna kan du smita in här och samla dig. Klubbor går att hyra och självklart finns en bar.

 

Den simulerade rangen ger dig all information du behöver.

 

Det finns olika skäl att ge sig in i den simulerade golfvärlden. Många vill utveckla sin golf med hjälp av alla verktyg och analyser som ges via Trackman och konkurrerande tekniker, andra vill bara hålla igång svingen under vinterhalvåret. Själva har vi outvecklingsbara svingar och ser simulatorn mest som ett kul alternativ till en pubkväll (pubdag vardag om du vill komma billigare undan), med golfbollar istället för jordnötter till ölen.

 

Hualalai. Inför slaget kan du använda drönarflygning för att få koll. Efter kan du trycka fram en replay.

 

Några anläggningar erbjuder medlemskap. Innan du binder upp dig ska du kolla igenom bokningssystemet, det är rejält med pensionärer och andra dagdrivare i omlopp och på några ställen kan det vara svårt att hitta lediga tider även dagtid vardagar. Ska du ha med dig kompisar som inte är medlemmar betalar dessa för sig, utan att få några rabatter. Det här gör att många med medlemskap sannolikt lirar ensamma, vilket känns lite enstörigt.

 

Potbunkerslagen på Troon Old Course kändes hyfsat verkliga och vi slapp kratta.

 

Utan medlemskap betalar ni ett fast pris per timme, oavsett hur många ni är. Här kan det vara läge att tänka till. Vi har testat simulatorerna i lite olika konstellationer: ensam spelare, två samt fyra spelare. Vi har även mixat låg- och höghcpare. Ni ska absolut inte vara fler än fyra och är ni fler än två så blir det mer umgänge än golf när ni får stå och vänta på att de andra ska slå. Det är också starkt rekommenderat att ni har ungefär samma hcp, annars blir det så att den som harvar mest kommer att slå mest. Ett alternativ är att välja en spelform där ni slår vartannat slag. När vi själva var fyra körde vi två bollar mot varandra, med den med högst och lägst hcp i samma boll. Detta funkade hyfsat även om det kändes som att det blev en hel del väntande mellan slagen. Vår rekommendation är därför att lira två och två, vill ni vara fler av sociala skäl ska ni hyra några simulatorer bredvid varandra.

 

Hål 7 på Troon Old Course från gul tee i datorn och från röd tee när vi spelade banan i verkligheten.

 

Trackman har en hel del banor att välja från, det stora flertalet amerikanska och helt okända för de flesta av oss. Men det finns också ett antal banor där det inte är omöjligt att du hamnar framöver, några i Sverige. Här finns alltså chans att förbereda dig inför besöket, inte minst genom att ha en vettig spelstrategi (om du jobbar med sådant) när du väl står där på första tee. Hade vi själva förberett oss med några varv i simulatorn hade vi varit Stenson mer i hälarna när vi gav oss på att slå hans banrekord på Troon.

 

Copperhead hål 5 i verkligheten och i simulatorn. Nedan: hål 16 på samma bana.

 

Brukar du se tour-golf på tv kan det vara ödmjukiserande att spela banan i simulator först. Vi testade Cooperhead på Innisbrook i Florida, där PGA-touren spelar i mars. Ovanför och under har vi lagt in våra egna foton från hål 5 och 16 när vi spelade i verkligheten och i simulator. Att det inte ser exakt likadant ut beror på att det var bra många år sedan vårt besök – det lär se mer ut som i simulatorn på tv-bilderna. 

 

Det är inte bara grafiken som blivit bättre, vi upplevde också att de långa slagen uppför sig ungefär lika bra – eller dåligt – som ute i det fria. Det du kan reagera på är att de långa slagen störtdyker mot slutet, vilket beror på att Trackman behöver lite tid för sina analyser av var ditt slag ska landa. När det gäller det korta spelet har simulatorerna en bit kvar för att det ska kännas hundra och en variant där är att spela med skänkta puttar, för att göra tiden i simulatorn mer kostnadseffektiv. Utan puttning ska det inte vara några problem för en tvåboll att hinna med 18 hål på en timme. Gör ni det inte kan det vara läge att fundera på att vässa ert speltempo.

 

Korthål på The Hideaway. Nedan: det mesta går att peta sig fram till.

 

För att komma igång väljer ni bana och matar in vilka ni är som spelar. Ni väljer själva hur mycket hjälp ni vill ha av datorn inför varje slag, när det gäller avstånd, lutningar på green och mycket annat. Vill ni ha andra mått än de som anges är det bara att peka så dyker de upp, gör det på datorskärmen istället för på duken så funkar det bäst. Det som vi själva hade lite svårt att hitta fram till var hur man droppar, så är du på vår nivå kan det vara läge att ta det här med personalen redan innan du sätter igång. Överhuvudtaget kan det vara bra att göra ert första besök när det inte är för mycket folk i omlopp, så har personalen mer tid att hjälpa er att komma igång på ett bra sätt.

 

 

Placera bollen i mitten på mattan, så att Trackman inte missar något. Har ni koll i nedre högra hörnet på skärmen får ni lite heads up vem som är näst i tur att slå och hur långt, så att allt kan flyta på så bra som möjligt. Behåll klubborna i bagen, så att ni snabbt hittar rätt nummer.

 

Fästingfritt i ruffen på Troon.

 

Slår du från simulerad ruff eller sand får du en siffra på skärmen som visar hur många procent av ett fullt slag du kommer få ut, så att du kan anpassa hur hårt du slår. Efter varje slag kan du få flera analyser av hur det gick och här kan den som vill nörda in sig rejält på sin sving och bollträff (betydligt mer matnyttigt än utomhus där kompisarna enbart konstaterar att du slagit ännu ett skitslag).

 

The Hideaway. Efter slaget kan du få all data du kan tänkas behöva. Nedan: Troon hål 6.

 

Om man jämför med att lira utomhus är fördelarna med simulatorgolf uppenbara. Du:
- slipper leta boll.

- slipper stå och vänta på långsamma bollar framför.

- slipper stressade bollar som trycker på bakifrån.

- kan ha garanterad blå himmel, vindstilla och fågelkvitter, även på Troon.

- slipper laga nedslagsmärken, så länge du inte slår genom duken.

- slipper transportsträckorna mellan hålen.
- kan ofta ha en kall öl inom arms räckhåll.
- kan säga att du spelat en bana du normalt inte har råd med.

 

Den främsta fördelen med simulatorgolf är dock att du ges chansen att fostra dina långsamma golfkompisar till att spela snabbare, för här betalar ni för tiden och då kommer grupptrycket inte att ha förbarmande med den som håller på med en massa joxande innan han/hon slår.

 

Nackdelarna:
- ingen friskluft eller motion.

- inget att göra, typ leta efter din boll, när de andra slår.
- svårare att låtsas att det är din boll du hittat eller att göra en byxdropp.

 

Det kan tyckas vara väldigt många fördelar och få nackdelar, men de väger naturligtvis olika tungt beroende på vilken typ av golfare du är. Är du ute efter att bli en bättre golfare har vi svårt att se ett bättre verktyg än simulatorn, med alla chanser till analyser och annat. Många simulatoranläggningar erbjuder också lektioner av pro.

 

Med allt fler ställen som erbjuder simulatorer med ungefär samma teknik ser vi att det blir en del produktutveckling kring vad de olika anläggningarna i övrigt kan erbjuda, i form av dryck och mat men även annat. De skulle också kunna installera en regn-, blåst- och hagelmaskin så att man kan förbereda sig för vårens Skottlandresa (kom ihåg var du hörde det först). Tills dess kan du i datorn ställa in väder och vind, vindriktning och huruvida du vill spela i förmiddags- eller eftermiddagsljus, samt säkert en del annat vi inte hann få koll på.

 

Signaturhålet på Troon i datorn och nedan i verkligheten, med vår utsände utan en aning hur han ska få till sin HIO.

 

På tal om Skottland hade vi en oplockad gås med signaturhålet på Troon: "The Postage Stamp". Därför matade vi efter rundan in i systemet att vi ville ha det hålet som övningshål, vilket innebar att vi bara stod på tee och matade bollar. Tanken var att med hjälp av Trackman revanschera vår riktiga trippel-bogey med en simulerad HIO. Vi har räknat ut att det endast krävs 12 000 försök att få till det här, så det handlar bara om att ha tålamod och ignorera belastningsskadorna – samt att personalen på anläggningen vill gå hem och sova.