Påskhelg i Uppsala

 

Mitten av april var vi i Uppsala och lirade Grönlund och Wattholma, två banor av helt olika karaktär. För att slippa snurra runt efter parkering inne i stan checkade vi in på Arenahotellet.

 

Med tanke på att Uppsala är Sveriges fjärde största stad hade nog många gissat att det skulle finnas fler golfbanor i närområdet. De som finns ligger framförallt söderut, där de säkert kan locka upp golfare från huvudstaden. I övriga väderstreck är det ganska skralt med golfen.

 

Grönlund. Nedan: Wattholma.

 

Österut ligger dock en favorit: Grönlund. Vi spelade här en hel del för många år sedan, när vi jobbade på Arlanda, och tröttnade aldrig på den roliga och omväxlande layouten. Från flygplatsen är det en halvtimmes körning.

 

 

Vi gav oss också på Wattholma strax norr om Uppsala, som vi faktiskt aldrig hade hört talas om men som enligt ryktena hade klarat vintern bra. Kör du mellan Gävle och Uppsala är det endast en mils detour från E4:an för att klämma in den.

 

 

För att ha så nära som möjligt till banorna valde vi att bo på Arenahotellet, i Uppsalas nordöstra utkant och med gångavstånd till handelsområdet ”Gränbystaden”. Från E4:an är det bara någon minuts körning. Härifrån hade vi knappa halvtimmen till Grönlund och en kvart till Wattholma. Parkeringen är gratis, se bara till att få en lapp av den trevliga receptionspersonalen.

 

Vårt rum, med sköna sängar och en rejäl tv på en svängarm utanför bild - som att vara på bio, liggande. En “halv soffa” dubblerar som extrasäng. Det fanns också en skrivbordshörna.

 

Med 200 rum, fördelade på åtta våningar, är hotellet det största i Uppsala. Rummen finns i flera kategorier och rymmer upp till åtta personer. En kul grej är att de har en rumskategori som heter ”Basketspelare”, där sängarna är hela 220 cm långa. Det finns också gott om hundrum.

 

Vill du knipa lite kulturpoäng ska du se till att få utsikt in mot staden, från vårt rum högt upp såg vi Domkyrkan såväl som slottet. Har du ork över efter golfen finns ett gym rakt över gatan, gratis för hotellets gäster.

 

 

Vill du hellre softa efter golfen finns en bastu och en bubbelbalja inomhus högst upp i huset. En stor veranda skjuter ut från tredje våningen och funkar bra soliga dagar.

 

Lobbyn med fejkbrasa och shuffleboard. Matsalen. Nedan: vår angusburgare.

 

Frukosten var riktigt bra, med det mesta du kan tänkas vilja stoppa i munnen. Den är igång fyra timmar, redan från 05.30 vardagar och från 06.30 helger. Kaffe finns även utanför dessa tider. På kvällen satsade vi, som de golfare vi är, på en burgare, som även den var mycket bra.

 

 

Vi började på Wattholma, som alltså var en helt ny bekantskap för oss och säkert för många andra, vilket lär innebära att det sällan blir någon större trängsel - vi gick runt på under fyra timmar. Klubben var igång 2009, men banan var spelklar redan 1998, då hette klubben Salsta GK/Salsta-Veckholm GK.

 

 

En kul/miljövänlig grej är att det faktiskt går att åka tåg hit, från Uppsala eller Gävle. Stationen heter Vattholma (med enkel-v, precis som orten) och när du stigit av tåget är det bara att följa vägen som går parallellt med spåret norrut i 600 meter.

 

 

Klubbhuset är litet och fräscht, med en uteplats mot öppningshålets långsida. Banan är en öppen parklayout utlagd på båda sidor Fyrisån. Släpper de inte upp ruffarna finns det gott om utrymme i sidled, om du som oss tillhör kategorin golfare som är mer intresserad av bredden än längden på banan du ska spela. Med fyra tees kan du bita av från 4 676 upp till 6 099 meter. Det finns en skiss på scorekortet som i grova drag visar layouten, dock är bunkrarna inte inlagda där. Teetavlorna är däremot mycket illustrativa, med alla mått du kan tänkas behöva hela vägen fram till green.

 

 

Öppningshålet (ovan) är ett kort par 4 utan värst mycket krusiduller, en chans att skaffa lite självförtroende. När du hålat ut ska du vara uppmärksam så att du inte hamnar på hål 9 - fortsätt rakt fram över bron. Fixar du det klarar du resten, det är bra skyltat över hela banan.

 

 

Hål 2 (mellersta fotot) är ett kort par 4 som sedan följs av ett korthål. Hål 4 (ovan) är ett dogleg vänster, men med gott om marginaler ifall bollen avviker från färdplanen.

 

 

Hål 5 är ett inte värst långt par 5, men det svänger två gånger och med en hel del vatten i spel i mitten. Teetavlan med alla mått står vid vit tee och vi orkade inte gå tillbaka och titta, vilket gjorde att vi använde alldeles för lite klubba för att få ett bra läge för andraslaget över vattnet.

 

 

6 är ett långt dogleg höger, har du rejält med krut i bössan och slår högt kan du gena, men då sätter du OB i spel. Sedan har du med hål 7 (fotona ovan) ett av våra favorithål på banan, ett ganska långt par 5 med inspel över vatten.

 

 

Höll du bollen torr på 7 får du en ny chans att blöta ner den på korthålet 8 (du ser tees till vänster i bild), inte värst långt men vatten längs hela högerkanten och bakom.

 

 

Det avslutande hålet på ut-9 är ett rakt par 4, vatten vid inspelet och i full vy från klubbhuset hela vägen. Du kommer inte in hela vägen dit, ska du hämta fika kan du lämna bagen vid 10:ans tee. 

 

 

Inte värst långt men med bunkrar åt alla håll och kanter är 10 ett riktigt fint korthål. Ett träd och lite annan växtlighet gör att du inte syns från klubbhuset, läge för dubbla mulligans?

 

 

När du ska vidare ska du ta sikte mot bron snett framåt höger. Hål 11 är sedan ett halvlångt par 5 där det inte händer värst mycket, om du inte gör inspelet för långt och hamnar i vattnet bakom green. Även 12 är lite av transport, undvik vattnet höger och sedan vänster så fixar du det. På 13 (fotona ovan) blir det betydligt mer intressant, ett kort par 4 med vatten på vänstersidan i riktningen där många vill landa utslaget för att öppna upp mot den högt belägna greenen.

 

 

På det långa korthålet 14, upp till 210 meter, är samma vatten i spel. Känner du på dig att du inte kan nå green kan det vara värt att lägga upp dig, men räkna med tråkningar.

 

 

För att ta dig till 15 är det en liten promenad. Här väntar banans längsta hål, i varje fall från vit och gul tee. Kan du undvika diket på utslaget och vattnet höger innan green är det bara längden som kan stoppa dig. En bit bakom green kan du se Salsta slott, ett barockslott öppet för allmänheten.

 

 

16 är ett annat av våra favorithål på banan, ett kort par 4 med kullar vänster om fairway i början och några rejält gamla ekar på högersidan strax innan green - inte omöjligt att de stod här innan någon ens kom på golf.

 

 

17 är, som sig oftast bör, ett korthål. Inga problem om du har ork kvar. Avslutningshålet (ovan och nedan) är sedan ett fint ganska långt par 5. På andraslaget ska du förvissa dig om att eventuell framförvarande boll inte har någon spelare dold bakom kullen till höger. Greenen är upphöjd och skymmer sikten från klubbhusverandan, fritt fram att ta en mulligan på inspelet.

 

Grönlund ligger strax söder om den lilla orten Almunge, en bit bort från allfartsvägarna. Detta gör att det även här aldrig verkar bli för mycket folk på banan och under nästan alla våra besök har det rullat på bra - även den här gången då vi tog oss runt på under fyra timmar. Tyvärr hade vi otur med dimma och väta, det är alltså dagg du ser på många greener, inte frost.

 

Klubbhusområdet med restaurangen i mitten.

 

Banan är av skog- och parkkaraktär och kan spelas från 3 891 upp till 5 876 meter, par 71. Det vi framförallt gillar med layouten är att naturen har fått diktera villkoren, banritaren har fått anpassa sina ritningar därefter. Hålen ligger väl separerade från varandra och du får en ostörd runda, så länge du inte stör dig på sällskapet i bollen. Det är precis lagom kuperat för att du ska få upp flåset här och där utan att det blir jobbigt. Banguiden ingår i greenfeen och ger användbara tips. 

 

 

Öppningshålet (fotona ovan) ser inte värst respektingivande ut från tees, men det är lätt hänt att hamna mask vänster eller i trubbel till höger och därmed få ett småjobbigt inspel.

 

Sedan följer ett relativt långt par 5, ta det lugnt på utslaget för du kommer ändå att erbjudas goda möjligheter att ställa till det på andraslaget. För den som planerar sina slag med ett visst mått av omdöme och självinsikt är hålet fullt hanterbart.

 

 

På hål 3 ska du se upp med en bunker i spellinjen vänster om fairway på utslaget, bättre då att hålla ut höger och ta ett längre inspel. Fotona ovan är tagna vid inspel och bakifrån.

 

 

På nästföljande hål hade vi rejäl dimma och det var meningslöst att fota. Vi hade också svårt att se semaforen som skulle visa oss när det var fritt fram att slå ut. Vatten på båda sidor fairway vid infarten till green, många som inte fått till utslaget lägger upp sig innan vattnet och pitchar den i hål därifrån för en enkel birdie. Sedan kommer ett riktigt fint korthål (fotona ovan), med vatten och en bunker i spel hitom flagg och en bunker i bakkant. Känner du dig osäker kan du lägga upp dig strax höger om green, men då kommer du alltid att undra om du hade kunnat pricka den.

 

 

Hål 6 (ovan vid inspel och nedan bakifrån) är lite av “love it or hate it”, ett kort dogleg vänster där man klämt in greenen mellan några rejäla stenblock. Själva gillar vi det, ger verkligen karaktär till hålet. Det finns ett liknande hål på Skaftö GK i Bohuslän, där damernas Europatour lirat - kan proffsen så kan du.

 

 

Vi gissar att klubbens juniorer (kategorin med mycket mod och lite omdöme) lägger mycket prestige i att försöka nå green på utslaget (229/285 meter från röd/gul tee). Med all sten i spel är det inget vi rekommenderar. Skulle du göra en birdie på hålet finns det en gul fågelholk lite in i skogen på vänster sida när du går till nästa hål, av och till står det enligt uppgift en flaska med en skvätt whisky där.

 

 

Sedan kommer ett korthål som inte är värst långt men märkligt nog indexerat som banans näst svåraste hål. Vi begrep inget, framförallt inte efter att ha träffat green på utslaget. När vi sedan inte kunde hitta bollen började polletten röra sig neråt: var inte lång.

 

 

Hål 8 är ett rejält kort par 5, men med dubbla doglegs. Banguiden upplyser om att det ligger en hel del bollar i skogen till höger - ett speltips att lystra till om du får för dig att gena från tee.

 

 

Ut-9 avslutas med ett kort par 4 svagt nerför där många säkert kan driva green. Under vårt besök var flaggan så långt bak vänster att vi vid inspelet var osäkra på om den var på green.

 

 

Nu är du tillbaka där du började, med en kiosk med självservering. Hål 10 är sedan ett kort par 4 uppför, med en liten vänstersväng på slutet. Sikta på vänstersidan av fairway så hamnar du enligt banguiden i mitten. Med mycket dagg hamnade vi istället mask.

 

 

Hål 11 är ett hål i vår smak, ett kort par 4 som handlar mer om vad du har för dig i sidled än framåt. Vatten till vänster på utslaget och sedan längs hela högersidan. Rejält dimmigt från där uppe där vi slog ut, så vi har som första foto använt ett gammalt sommarfoto, för att det är ett läckert hål hela vägen från tee till green.

 

 

För att komma till nästa hål behöver du ta dig upp för en ganska rejäl uppförsbacke. Sedan har du ett hyfsat kort par 4 som svänger vänster, vilket du inte ser från tee. Är det ditt första besök är det vettigast att lägga utslaget i hörnet, väl där ser du vad som behöver göras framöver.

 

 

Korthål igen, ganska långt men med en rejäl green, på vippen lika stor som resten av hålet. Precis som på korthålet 5 kan det vara förnuftigt att lägga upp dig strax höger om green, men det här har banritaren genomskådat och lagt en bunker precis där du vill landa bollen torrt och säkert.

 

 

Sedan öppnar banan upp i tre hål. Med 14 har du banans överlägset längsta hål, 415/506 meter från röd/gul tee. I övrigt händer det inte så mycket utan det är bara att tjonga på.

 

 

På 15 har du ett gäng träd mitt i fairway, slår du högt kan du ta dig över annars är bästa vägen att gå vänster om för att få ett kortare inspel. Slår du rejält långt har du vatten i spel den vägen.

 

 

Med 16 vänder du tillbaka mot klubbhuset, ett rakt hål men med en midja där många vill landa utslaget - index 3 så vi gissar att många hamnar mask. Sedan har du en hyfsat brant backe upp till nästa hål.

 

 

17 är, som sig bör, ett korthål, med betoning på kort. Som längst 104 meter, som kortast så kort att du eventuellt kan sänka bollen från tee med bollhåven (osäkra om det räknas som en hio - kolla med förbundet). Vi gillar verkligen hålet och med tanke på att det var omöjligt att få till ett vettigt foto med all dagg på green har vi använt ett  gammalt sommarfoto - bunkern framför green är numera borta men stenbumlingarna har ingen orkat rubba.

 

 

Avslutningshålet (ovan och nedan), här väljer vi att plagiera speltipset rakt av från banguiden: “Sista chansen att misslyckas. Out`en till höger är närmare än du tror. Sikta mot träden vid inspel för att vara säker att inte hamna där.”

 

Vi ska försöka ta oss upp till Grönlund längre fram, för att ta foton som gör banan rättvisa. Tills dess hittar du fler sommarfoton som vi tog för ett bra antal år sedan här, innan vi fått kläm på hur vi skulle fota, men som ändå visar lite av vad du kan förvänta dig när växtligheten kommit igång på allvar.