Norsk fjordupplevelse i Hälsinglands skogar

Bollnäs GK är en riktig pärla. Vi kombinerade med boende på Orbaden Spa & Resort, som erbjuder en förstklassig miljö för den som vill ”tomglo”. När du blir pömsig kan du välja mellan Victoria Silvstedt och Peter Stormare. För den som vill ha mer golf i trakten visar vi även vägen till Ljusdals och Järvsöbadens GK.

Orbaden Spa & Resort ser inte så märkvärdigt ut när du parkerar bilen, men väl i lobbyn tar det sig – rejält! På hemsidan beskrivs det som att ”skåda in i Hälsinglands hjärta”. Själva är vi mindre poetiska och kände att vi hamnat i ett vackert norskt fjordlandskap. Man har verkligen gjort det mesta av utsikten mot Ljusnans dalgång och oavsett om du är klädd för middag eller bad missar du inga vyer. Självklart har även bastun panoramautsikt mot älven.

 

Bollnäs GK. Nedan: Morgonkaffet på verandan med en blå älv som sedan skiftar mot silver.

Orbaden har stark miljöprofil och det finns möjlighet att ta tåget hit och arrangera så att de hämtar dig på stationen i Vallsta, fem minuter söderut med bil (tre km längs en innerväg för den som vill promenera). Från Stockholm är det tre timmar om du väljer rätt avgång. Är du ute och kör på E4:an österut är det en halvtimmes detour till Orbaden.

 

Flertalet gäster kommer för att uppleva den prisbelönta spaavdelningen. Själva ville vi efter 18 hål utan en anständig bollträff bara sitta och titta på landskapet – ”tomglo” som de säger i Hälsingland. I takt med att solen under dagen rör sig över himmeln byter vattnet och det omgivande landskapet skepnad. Nedanför anläggningen ligger en riktigt fin badstrand.

 

 

Maten är en annan av huvudattraktionerna på Orbaden och det är fullt fokus på egenodlade grönsaker (du ser odlingen på höger sida innan du rullar in på parkeringen). I övrigt kommer det mesta från lokala leverantörer.

 

Svartkålsroulad med grönsaker, serverad med gräddkokt matvete med örter från trädgården och lagrad ost, inlagd morot med krondill och friterad rotselleri – plus röding. Den andre av oss tog ölkokta betor och rovor, serverade med potatispuré, enbärssky och picklad och fermenterad svartkål. Nedan: frukosten.

I middagsmenyn introduceras huvudrätterna som vegetariska och sedan kan man om man så vill välja till kött eller fisk. Vi valde det senare, men även utan tillval skulle rätterna vara förstklassiga. Frukosten var lika hälsosam och det enda eventuellt onyttiga vi kunde hitta var pepparkakor, fast dem blir man ju snäll av...

 

Det finns flera inkvarteringsmöjligheter, från hus och lägenheter till traditionella rum och sviter. Rummen ser alla olika ut, men samtliga går i ”lantromantisk” stil. Vill du ha en ännu personligare upplevelse erbjuds juniorsviter med olika teman samt fem sviter inredda av svenska kändisar med anknytning till trakten. Kändisarna har inte bara lånat ut sina namn utan verkligen engagerat sig – Victoria Silvstedt har hängt upp sin festblåsa på väggen och Peter Stormare har tydligen kånkat hit allt från kakel och duschblandare till böcker och hatthyllor, saker han känt ska ge dig som gäst en Stormande upplevelse.

 

Vi hade ju kånkat oss upp 30 mil från Stockholm och var inställda på att inte stanna vid några halvmesyrer utan satsa på en av de fem sviterna – som erbjuder de bästa vyerna mot vattnet. De två designade av den tidigare världsstjärnan i sjukamp Karolina Klüft gick bort direkt – vi vågade helt enkelt inte riskera att tvingas sova på en höjdshoppsmatta och hitta en längdhoppsgrop på toa.

 

Istället hade vi – av filmhistoriska skäl – siktet inställt på Peter Stormares rum. Namnet på rummet flirtar med The Big Lebowski, världens bästa bowlingrulle, och Stormare har ju även gjort en sensationellt bra skurkroll i ”Fargo”. Sedan fick vi höra att sviten ”Le Boudoir” har det största fönsterpartiet mot vattnet och det avgjorde.

 

Marie Antoinettes privata våning har stått som förlaga till Boudoir-sviten. Via ett fönster hade vi utsikt mot vattnet även från badkaret.

 
Så till golfen. Du har tre banor inom en halvtimme från Orbaden: Järvsöbaden (9 hål), Ljusdal och Bollnäs. Absolut bäst är Bollnäs GK, strax innan Kilafors kvarten sydost om tätorten. Själva banan kallas för ”Hårgabanan”, efter berget i närheten där Djävulen sägs ha spelat sin fela så förföriskt att några ungdomar dansade ihjäl sig. Som golfare är du säker.

 

Banan är en blandning av skogs- och parklayout. Ursprungligen fanns bara 14 hål, men eftersom vi golfare förr i tiden var petigare med att det skulle vara 18 hål anlades ytterligare fyra hål, dessa ligger i öppnare terräng i nordöstra hörnet av banområdet och fungerar idag som hål 11 och 12 samt 14-15.

 

Det finns fem tees och banan kan spelas från 3 935 upp till 6 172 meter. Öppningshålet är nästan lika brett som långt så där ska du inte råka ut för några allvarligare incidenter. Utöver några diken är vatten bara i spel på hål 15, men då både på utslaget och på inspelet. Det som gör rundan kul är istället den omväxlande layouten, som ofta tvingar dig att tänka till. Banan är också lagom kuperad för att det ska bidra till variationen, har du normalkondis är det inga problem att gå.

 

Vi brukar tycka att ett bra betyg på en banlayout är att vi efter rundan på rak arm kommer ihåg många individuella hål. På Hårgabanan kom vi ihåg alla. Hål 6-10 är fem doglegs på raken och tvingar dig att inte bara få till riktningen på utslagen utan även rätt längd. Vi gillade också att klubben röjt i skogen utanför spelområdena så att vi kunde hitta våra snedskott snabbt och därmed hålla tempot på banan. Kiosken dyker upp efter hål 10 och är välsorterad.

 

 

Enligt medlemmarna vi spelade med är banan i princip alltid i riktigt fint skick juli och augusti, i övrigt hänger det som alltid på dessa breddgrader på vad vädret hittar på. Restaurangen var ok utan att imponera, satsa istället på att tajma in måltiderna på Orbaden.

 

Järvsöbaden drivs av turist- och konferenshotellet med samma namn, i södra utkanten av Järvsö. Banan har två tees och de nio hålen kan spelas från 1 355 upp till 1 580 meter, par 30. Tre hål är par 4, resten par 3. Alla utslag sker från mattor.

 

 

Öppningshålet är brett men har en trång passage över vatten för att komma in på green. Nästföljande två hål är inte värst krussidulliga av sig, men sedan blir det tuffare, samtidigt som du slipper ljudet av vägen. På hål 4 står du högt och det är lätt att utslagen från bakre tee fastnar i några grenar som delvis är i vägen. Hål 6 är ett dogleg höger och kräver en rejäl pärla från tee eller att du håller ut vänster så att du kommer över träden när du ska gena in.

 

 

Sjuan är ett läckert litet hål som gav oss känslan av att ha hamnat i någons välskötta trädgård – helt klart banans finaste hål. Avslutningen är annorlunda, ett korthål där tees är omslutet av buskage och där greenen skymtar i öppningen framför dig. Den lilla skylten vid tees visar flaggplaceringen, för är flaggan placerad på högersidan av green ser du den inte när du slår ut.

 

 

Ljusdal är en blandning av skog och park och är lätt att gå. Inledande två hålen ger inget starkt intryck, men från andraslaget på hål 3 tar det sig och flera hål kräver att du har lite koll på längder och annat. Som på många klubbar verkar även Ljusdal fasa ut tryckta banguider, så se till att ladda ner någon relevant app om du inte själv har någon apparat och tycker att det är viktigt att veta vad som händer framför dig. Redan på hål 5 kände vi att vi skulle vilja ha måttet till ett tvärsgående dike som verkade ligga precis där våra utslag borde landa.

 

 

Första nio avslutas med ett korthål med en rejäl pöl framför green, du ser det på höger sida när du anländer till klubben. Efter detta hål kommer du till restaurangen som fungerar som kioskstopp, med en trevlig uteservering med utsikt mot tee på hål 10 och inspelen på hål 18.

 

 

Hål 10 och 12 tar dig längs med älven och är också banans trevligaste. Båda är dogleg vänster med vatten i spel. Spelar du match från bakre tee mot någon som slår ut från främre tee kan det kännas småjobbigt på hål 13 då det skiljer nästan 200 meter – men det här är också ett extremt brett hål så du kan ta i för kung och fosterland.

 

 

Skulle nackhåren resa sig på dig på hål 14 kan det beror på statisk elektricitet då det går några rejäla kraftledningar ovanför fairway hela vägen. Avslutningshålet är ett par 5 med ett väl dolt vattenfyllt dike precis innan green, det duger alltså inte att rulla in inspelen. Du hittar fler foton från de tre banorna här.