Flera av landets bästa banor och längst säsong

 

Det golftätaste området i Österrike är runt huvudstaden Wien, självklart för att det är en miljonstad, men också för att klimatet i provinsen Niederösterreich är mildare än på många andra håll i landet. Timmen sydväst om huvudstaden hittar du vad som kan vara Europas häftigaste golfbana. På en klubb snodde vi golfbilen och lämnade landet.

 

Under vårt besök i mitten av maj – när de flesta banor i Sverige är i full färd med att återhämta sig efter vintern – var samtliga banor vi testade här redan i toppskick. Med direktflyg till Wien från Arlanda på morgonen är det en baggis att slå ut på första tee redan innan lunch. Ett bra ställe att upprätta basläger i är den trevliga spa-orten Baden, strax söder om huvudstaden. Härifrån har ni nio banor inom en halvtimmes radie. Med hopp om att lite bollkänsla hade dröjt sig kvar i rummen, checkade vi in på Schloss Weikersdorf, förläggning för italienska landslaget under fotbolls-EM 2007. Hotellet har mycket karaktär och det är inget tvekan om att man är i Österrike. Rummen är stilfulla och rymliga, med trevliga balkonger mot fågelkvitter.

 

Vårt rum Schloss Weikersdorf. Längst upp: Adamstal. Nedan: Fontana.

 

Från Baden är det ca 30 min in till Wien, dubbelt om du tar spårvagnen. I huvudstaden finns det naturligtvis massor att göra, inte minst när det gäller caféer, choklad och klassisk musik. Här finns också ett folkliv, något man inte alltid hittar i de mindre städerna. Wienerschnitzel ska du käka på restaurang Figlmuller – här är de stora som dasslock, fast betydligt godare. Vi lyckades äta så mycket att vi tyckte oss kunna skymta tallriken. Restaurangen är så gott som alltid fullsatt så boka bord.

 

 

Den första banan vi släppte loss våra precisionsverktyg på var Fontana. Ägaren är permanent bosatt i Nordamerika och har också hämtat inspirationen därifrån – det här är en mycket bra bana av amerikanskt snitt. Håller du dig på fairway är den inte på något sätt omöjlig att bemästra. Är du däremot ofta ute och röjer i ruffarna kommer du att uppleva hålen betydligt längre än vad banguiden gör gällande. Vissa av bunkrarna är också så omfångsrika att de får Copacabana att framstå som en sandlåda.

 

 

De två avslutningshålen – ett kort par 3 över vatten och ett par 5 format som en hästsko runt vattnet som det palatsliknande klubbhuset speglar sig i – är helt klart rundans främsta behållning. För den som vill gena på avslutningshålet krävs en carry på sådär 380 meter – och bra spinn på bollen så att den inte rullar av green. Med Gunde Svans devis om att ”ingenting är omöjligt” ringande i öronen testade vi självklart. I det rådande ljuset var vi inte helt säkra på vart bollen tog vägen, men eftersom den inte låg på green när vi kom dit 15 minuter senare hade vi förmodligen inte fått tillräckligt spinn på den för att den skulle stanna på green – synd på ett bra slag.

 

 

Colony Club Gutenhof (eller Himberg som lokalinvånarna benämner den) har 36 hål av hög kvalitet. Samtidigt som de flesta hålen är väl avskärmade från varandra av frodig växtlighet är det tillräckligt med utrymme för att bollkontot inte ska skjuta iväg. Fairways och greener var under vårt besök av Bro Hof-klass, så går det åt pipan har du inget att skylla på, utöver din materialbudget.

 

Gutenhof West, även nedan.

 

Lirar du bara en bana ska du satsa på den Västra, som vi såväl som medlemmarna anser vara strået vassare både vad gäller skick och estetisk upplevelse. Ju tidigare i veckan du spelar, desto lägre är greenfeen. En fördel med att lira vardag är att det är heldagsgreenfee och du kan lira på båda banorna – gör det och återhämta dig mellan rundorna med hjälp av det utmärkta köket. Faktiskt upplevde vi Västra banan roligare att lira än Fontana, inte minst för att den har mycket av den intimitet som en mästerskapsbana – som ska erbjuda åskådarmassor fri sikt – många gånger saknar.

 

 

En timme västerut från Baden, i Ramsau, ligger Adamstal, Österrikes mest spektakulära bana och av många ansedd som den bästa. Här har man lyckats med konststycket att bygga en bana av högsta kvalitet i en mycket dramatisk natur – tänk Hills i Göteborg på adrenalin. Inget hål är det andra likt och även om det från många tees – inte minst backtees – känns som en omöjlig uppgift att landa bollen på fairway är det mer utrymme än ögat leder en att tro.

 

Adamstal hål fem, "The green monster".

 

När många banor verkligen krystar fram ett hål som de kan marknadsföra som sitt ”signaturhål” finns det på Adamstal hur många kandidater som helst. Medlemmarna framhåller gärna hål sju, ett par fem på 479/526 från röd/gul som ringlar sig fram i geografin under smeknamnet ”The green monster”.

 

 

Atmosfären kring klubbhuset bidrar i hög grad till den starka upplevelsen av att vara i hög terräng. Har du tur springer du på ägaren, f.d. rallymästaren Franz Wittman. Vi rekommenderar extremt starkt en – eller flera – rundor på Adamstal. Det går att gå banan, men då det är krävande transporter mellan många hål riskerar du att ta ut dig till sådan grad att du måste ha sugrör till ölen efteråt. Boende finns på klubben.

 

 

För den som har planer på att kombinera vin och golf testade vi Lengenfeld, en timme nordväst om Wien. Här ligger 36 hål vackert inramade av vinrankor och spelar du här sept-okt kan du lämna bananen hemma och palla vindruvor längs med fairway. På inrådan av medlemmar valde vi att satsa på den bana som benämns Kamptal, för att den anses vara aningen vackrare.

 

Lengenfeld Kamptal, även nedan.

 

Utöver att banan var trevlig och i bra skick rakt igenom, var det en mycket familjär och vänlig stämning i klubben. I vanlig ordning när det gäller österrikiska golfklubbar erbjuder köket mycket bra mat till plånboksvänliga priser (mån-fre säljs en tvårätters ”dagens” extra billigt). Skulle du fyllna till efter rundan erbjuder klubben billig övernattning i en järnvägsvagn som står uppställd på krypavstånd från restaurangen/puben. Från Lengenfeld har du bara tio minuter till Krems, där ”The Wachu”, vindistriktet som anses utgöra den vackraste sträckan längs Donau, börjar. Vårt tips är att köra på nordsidan av floden, till staden Melk, som har ett av Europas vackraste bibliotek.

 

 

Österut, närmare Wien och en halvtimme från The Wachu, ligger Diamond Country Club (tidigare Tullnerfeld) med 36 hål. Mästerskapsbanan heter Diamond Course och är utlagd kring två rejäla pölar, varav den ena fungerar som drivingrange. I övrigt finns det två 9-hålare av enklare snitt. Restaurangen bjuder på gratis hundmat, frågan är om din medhavda byracka äter österrikiska frolics. Klubben erbjuder tio övernattningsrum av bra standard och som boende har du 30 procent på greenfeen.

 

 

Haugschlag är en av Österrikes mest kända golfresorts och ligger längre bort från Wien, på gränsen till Tjeckien. Anläggningen är mycket trevlig och avslappnad och här finns två likvärdiga banor av bra kvalitet. Den gamla banan – Waldviertel – är något trängre. Spelar du bara en av banorna tycker vi att du ska satsa på den nya (som har samma namn som anläggningen), för att den har ett mycket spektakulärt avslutningshål där dina brister som golfspelare obönhörligt avslöjas inför hela uteserveringen.

 

Haugschlag gamla bana ovan och nya banan nedan.

 

Skulle du inte nöja dig med 36 hål finns Mnich med ytterligare 18+9 hål över gränsen in i Tjeckien. Faktiskt ligger de så nära att det bara tar 15 minuter med golfbil från hotellet. Själva kunde vi inte vänta till vi hade spelat klart, utan körde vänster istället för höger efter 13 hål på nya banan och fick i oss några tjeckiska pilsner innan vi med förnyade krafter avslutade vår runda i Österrike. Numera kan du rigga spel på Mnich via Haugschlag, se hemsidan. När det gäller boende erbjuder Haugschlag såväl hotellrum som sviter (med kök) som ligger någon minut bort från anläggningen. Bor du i de senare ingår en trimmad golfbil som du kan röja runt i.