Dyr golf, billig öl och inte mycket engelska
Vietnam har kommit starkt som golfdestination på senare år, som del av en statlig satsning att öka inflödet av turister. Banorna är oftast mycket bra. Greenfeen är generellt betydligt dyrare än i Thailand, men med en vettig konsumtionstakt under din vistelse kan du ta igen detta på ölen, som är avsevärt billigare. Att det finns bra Internet överallt gör det lätt att resa här. Stort minus för att så få pratar engelska.
Utöver Hanoi är banorna framförallt koncentrerade till den södra halvan av landet, de flesta nära kusten eller runt Ho Chi Minh City/Saigon. Men du hittar också tre fina banor i Dalat, 30 mil nordost om Saigon och tio mil från kusten. Att de hamnat här beror på att orten ligger på 1500 meters höjd och har ett betydligt mildare klimat för den som vill undvika värsta värmen och luftfuktigheten. Vi har också testat bästa banan i Da Nang, som av många hålls som bästa golfdestinationen i Vietnam, samt den på charterorten Phan Thiet/Mui Ne.
Ölen är oerhört mycket billigare i Vietnam än i Thailand och du har sannolikt finansierat lågprisflyget österut bara efter två-tre dagar. Notera killen som inte fått av sig hjälmen innan han tömt halva bägaren. Längst upp: The Dalat at 1200, klart bästa banan vi testat i Vietnam.
Ska du vara i Vietnam i högst 15 dagar kan du i skrivande stund resa in utan visum, men det här ändras av och till så kolla vad som gäller. Om du planerar en längre vistelse finns det några varianter på visum, det är lite si och så med informationen på nätet men det ska inte vara några problem att i varje fall få visum för upp till två månader. För att ta dig hit från Sverige är vårt tips att köpa en biljett t/rt till Thailand och fortsätta därifrån med lågprisflyg. Det här blir sannolikt det billigaste alternativet och ger dig mest flexibilitet när du ska lämna Vietnam eftersom många orter i Vietnam numera erbjuder internationellt lågprisflyg. Från Bangkok flyger du antingen från Don Mueang-flygplatsen (Air Asia med flera lågprisbolag) eller från huvudflygplatsen Suvarnabhumi (som också har flera lågprisbolag). Kommer du med flyg från Sverige ankommer du till den senare och ska du direkt vidare är det vettigt att fortsätta härifrån, så slipper du böka med transfern. Om du behöver byta mellan flygplatserna finns det en gratis buss.
Klubbhuset på Tân Sơn Nhất, det största i Vietnam och med helikopterplatta på taket. Banorna håller överlag hög standard i Vietnam och flera välkända designnamn har varit i farten här.
Lågprisflyget har också gjort det mycket smidigt att ta sig runt i Vietnam. För den som reser på landbacken är sleeper-bussar populära. Man ligger som i tandläkarstolar i två plan (vietnamesiska tandläkarstolar, glöm att sträcka ut fullt om du är över 175 cm – om du inte lyckas paxa någon av de tre stolarna högst upp längst fram i bussen eller de fyra där bak vid gångarna). Nattetid kan det här säkert vara supersmidigt (om det inte finns lågprisflyg), men när vi hamnar på en sådan buss dagtid känner vi oss mest som sköldpaddor som lagts på rygg för att inte störa chauffören. Finns det möjlighet att åka tåg är det ofta ett vettigt, och säkrare, alternativ till buss även om det kostar mer. Låt hotellet hjälpa dig att boka biljett om det verkar krångligt.
Med tanke på hur billigt det mesta är i Vietnam är golfen dyr, generellt betydligt dyrare än i Thailand. Framförallt är det koreaner och japaner som drivit upp priserna, men golfen dras också med en lyxskatt här. Ska du spendera delar av semesterbudgeten på golfbanan får du tänka lite gungor och karuseller kring din semesterbudget – du behöver inte sätta i dig fasligt många öl under din vistelse för att totalpriset för golfresan i Vietnam ska bli lägre än i Thailand.
Ba Na Hills utanför Da Nang. Nedan: Saigon.
Det är inte ovanligt att klubbarna hypar upp sina banor genom att berätta hur otroligt bokade de är men att de nog kan pressa in dig ändå. Sedan kommer du dit och det är knappt en golfare i sikte. Vissa klubbar kan också skryta med hur dyr greenfeen är, något som funkar för att locka vissa typer av asiatiska golfare men knappast västerlänningar.
När det gäller greenfee-rabatter är vietnameserna betydligt rigidare än de redan rigida thailändarna. Räkna inte men några generella ”Sport Day-rabatter”, även om vissa klubbar annonserar specialare (vanligtvis måndagar) på sina hemsidor (kolla bara att hemsidan är uppdaterad). Att kontakta klubbarna via mail hemifrån är sällan framgångsrikt. En sida som kan vara värd att kolla för den som vill ha framförhållning och rabatterad golf är Golfsavers. Sidan ger också en bra överblick över vad som står till buds. Jämför alltid med vad klubben erbjuder. Om du vill fixa golfen på plats är det bäst att låta någon i receptionen på ditt hotell ringa. Be dem då också att kolla att det inte är arbeten typ dressning på banan. Vilka banor du ska satsa dina pengar på hänger naturligtvis mycket på vad du i övrigt ska göra i landet.
Sam Tuyen Lam i Dalat. Nedan: kitesurfing i Mui Ne fyra timmar öster om Saigon.
Spelar du inte själv golf men har planer på att gå med under rundan är de dåliga nyheterna att de flesta banor i Vietnam, likt många i Thailand, har något de kallar ”spectator fee”. Denna kan ibland vara betydligt högre än en normal greenfee här hemma.
Att så få bortom de bättre hotellen pratar engelska i Vietnam dämpade efter några veckor vår entusiasm för landet rejält. På många orter domineras turismen också helt av asiater eller ryssar och inte heller där kan du räkna med någon engelska. Man missar alltså det bästa med att resa: att slå sig i slang med folk som kommer från andra håll i livet.
Chúng ta có nhiều quả bóng trong túi không? Nedan: caddiesar på Sam Tuyen Lam i Dalat.
Även på golfklubbarna är det oerhört skralt med färdigheter i engelska. Därför kommer här några fraser på vietnamesiska som kan visa sig vara användbara när du kommunicerar med din caddie:
Gick den vänster eller höger? = Nó đi sang trái hay phải không?
Ska jag slå en till för säkerhets skull? = Tôi có nên đánh bại một người để an toàn không?
Har vi fler bollar i bagen? = Chúng ta có nhiều quả bóng trong túi không?
Du står på min fot = Bạn đứng trên chân tôi.
Den här dagen hände aldrig = Ngày này không bao giờ xảy ra.
Ha koll på dina utslag och puttlinjer tills du vet vad din caddie går för. Efter rundan ska du ge dricks (kolla med klubbhuset vilken summa som är bruklig innan du går ut) samt ofta betygsätta din caddie. När det senare funkar som det ska lämnar du en bricka med deras nummer i en låda där de inte ser i vilket betygs-hål du stoppar i brickan. När det funkar sämre får du en lapp från caddiesen där du ska kryssa i vad du tyckte om hennes/hans insats – det är svårt att kryssa i annat än högsta betyg när de står och tittar på en snällt. De flesta caddiesarna i Vietnam är kvinnor, men de manliga vi hade var lika avväpnat trevliga och ödmjuka.
Är du ensamspelare och vill ha någon att snacka med under rundan ska du kolla om det är några malaysiska golfare i omlopp – det är det ibland och de pratar bra engelska. De brukar lira i grupp och det är aldrig några problem att få vara med. Som nästan alla sydostasiater spelar de om pengar (”it is not a golf course, it is a one armed bandit”), men det finns inga förväntningar på att du ska vara med och satsa. Hamnar du i en boll med koreaner, japaner eller kineser kan du sannolikt lika väl prata svenska med dem.
Ett första uttag på sex miljoner. Nedan: gott om ambulerande tandsköterskor i Saigon.
Valutan heter Dong (VND) och du blir miljonär så fort du gör ett kontantuttag. Med så många nollor på sedlarna blir man alltid nervös – gav jag henne 50 000 eller 500 000? De flesta uttagsautomater/ATM medger bara begränsade uttag. Om du ska betala ditt boende kontant (det är oftast en avgift på kortbetalningar) så kan det bli några rundor till automaten. En tröst med alla nollorna i valutan är att du slipper hantera mynt.
Trafiken visar ingen hänsyn mot gångtrafikanter, övergångsställen verkar mest vara där så att motorcyklister och bilister ska veta var det är lättast att hitta folk att köra på. Var oerhört försiktigt när du korsar vägar – räkna inte med att någon ska sakta ner bara för att ni har ögonkontakt. Många trafikregler ses i bästa fall som rekommendationer. Tutandet är ett irritationsmoment, många bilister i stadstrafik sitter med handen på tutan mest hela tiden och händer det inget verkar de tuta ändå, för att kolla att den fortfarande funkar. En användbar mening att lära sig på vietnamesiska är ”Có bạn không nghe nói về nhiệm vụ từ chối, sự trung thành của khách hàng!” (”Har du inte hört talas om väjningsplikt, klantarsle!”).
Annat än korvlådan därhemma. Nedan: du behöver ofta inte ens fråga efter lösenordet när du ska koppla upp dig.
Maten var en stor överraskning. När vi var här i mitten av 90-talet tyckte vi att den var bra utan att var i nivå med det thailändska köket. Den här gången tyckte vi det. Det lokala kaffet är en variant på turkiskt kaffe som ofta filtreras ner i glaset och smakar lika mycket choklad som kaffe. Får du vad som ser ut som bryggkaffe är det oftast samma visa. Satsar du på det hemgjorda iskaffet är det som Pucko. Ska du ha mjölk i är den oftast kondenserad och sörjan blir än sötare. Se istället till att ha med Nescafé, finns även i varianter där mjölkpulver ingår. Ett alternativ är också att gå till de dyra coffeshopsen för att få bra kaffe.
När det gäller Internet och mobiltelefon är Vietnam lite överraskande ett av världens absolut bästa länder att resa i. Överallt finns det gratis Internet med bra hastighet, även på många turistbussar. På gatan kan du köpa ett förbetalt SIM-kort till nästan inga pengar alls som du sedan kan surfa och ringa med, mycket billigt även till Sverige. Det här är också av nytta för den som vill se landet på typ motorcykel – du kan navigera med mobilen. Glöm inte att skaffa ett internationellt körkort, med ett svenskt är det inte omöjligt att individuella polismän på vissa orter kommer att fiska efter småmutor.
Du Parc, ett historiskt hotell i Dalat till rena budgetpriset. Nedan: här kan du uppenbarligen få en åldersbedömning av ditt bakparti.
Hotellrummen ser ofta betydligt bättre ut på hemsidorna än i verkligheten – boka inte upp dig på för många nätter utan att först ha kollat. En sak som du ska se upp med är kineser som reser i grupp (ibland räcker det att de är mer än en) – de är så oerhört högljudda att även de högljudda vietnameserna stör sig på dem och på flera hotell i Vietnam tar man inte längre emot gruppbokningar från kinesiska researrangörer – de skrämmer helt enkelt bort andra gäster. Tv-apparaterna, även på budgethotellen, verkar alltid ha många engelskspråkiga kanaler, även filmkanaler, och inte sällan dyker också längre golfsändningar upp. Svenska kontakter funkar i vietnamesiska vägguttag.
Priset för massage är ungefär detsamma som i Thailand, men här gäller det att ha koll på tiden (en dam sa att min timmes massage var klar efter 40 minuter och jag fick hota med att ta med ”the swedish äggklocka”). Om du som oss gillar traditionell thai-massage (när de trycker hårt på olika ställen på kroppen) är det inte alltid man hittar någon som kan hantverket till fulländning i Vietnam – hittar du någon som gör det bra så håll dig till henne. En riktig thai-massage går ut på att lokalisera var du har ont och sedan misshandla området brutalt. Du vet att du fått en bra thai-massage om hon efteråt frågar dig om du vill ha en påse till dina ryggkotor.
Tân Sơn Nhất i HCMC/Saigon. Nedan: budgetområdet i Saigon.
I Thailand vet man också oftast vad man får utifrån namnet på massagen. Så är det inte alltid i Vietnam. I Nha Trang såg jag fram mot en skön fotmassage med komponenterna händer+olja och råkade istället ut för en lite pinne som trycktes in hårt på olika ställen under fötterna. Av och till var det så smärtsamt att jag funderade på att kolla med UN Committee against Torture om pinnen var med på någon lista.
