Golf i svenskt högsommarklimat

 

I Dalat slipper du luftfuktigheten och den tryckande värmen. Vi har testat samtliga tre banor här, två bra och en förstklassig, samt två mycket prisvärda hotell av bra kvalitet. 

 

På 1 500 meter höjd över havet lockar Dalat med sitt milda klimat; staden kallas ibland ”den eviga vårens stad”. Numera finns här en internationell flygplats, så du kan lågprisflyga hit från Bangkok och andra destinationer i regionen – och självklart från många städer i Vietnam.

 

Kvällstid verkar hela Dalat vara på fötterna och ute på stan. Längst upp: The Dalat at 1200. 

 

Fransmännen satte genom koloniseringen viss prägel på staden, något som överdrivs en hel del i broschyrer och resetidningar – i princip handlar det om en handfull byggnader som du måste leta upp. I övrigt kretsar turismen mycket kring vad som finns utanför staden i form av naturupplevelser och annat. Bästa sättet att uppleva detta är genom att hänga på någon av alla utflykter som erbjuds. Om du saknar att prata engelska är några småtrevliga restauranger på gatan Truong Cong Dinh din bästa chans att springa på andra västerlänningar. I övrigt är det vietnamesiskt stuk på de flesta restauranger i Dalat: ganska bullrigt och avskalat, med den där mindre typen av plaststolar där man sitter framåtlutad. 

 

Järnvägsstationen, numera inte längre i bruk för reguljärtrafik. Frasiga pizzor bakas utomhus på kvällarna.

 

Tro inte att du kommer undan det sedvanliga halvstökiga vietnamesiska gatulivet för att du flyttat upp i bergen. Med runt 200 000 invånare i tätorten blir det en hel del ljud – och trafik. Därför kan det vara värt att ta dig en funderare på hur du vill bo. Vi testade två ställen, ett som ligger fem minuters gångväg från centrum men ändå på ett tystare ställe, och ett som ligger 15 minuter söder om staden, åt rätt håll för den som ska spela golf. 

 

Sam Tuyen Lam, inte långt från Terracotta-hotellet vi testade.

 

Du Parc Hotel Dalat erbjuder en chans att känna de kolonialhistoriska vingslagen till rena budgetpriset. Hotellet slog upp portarna 1932 och än idag står det klassiska dörrvakter utanför och hälsar gästerna välkomna. Läget är riktigt bra, 500 meter från centrum men i en betydligt tystare omgivning. 

 

Du Parc exteriört, lobbyn och entrén. Nedan: vårt standardrum.

 

Standardrummet är något små så satsa på att gå upp en storlek, det kostar inte mycket. På tv:n finns många inmatade engelskspråkiga filmer som du kan titta på utan kostnad. Frukosten håller vettig klass även om mycket ser ut som lunch. Kaffet var tillräckligt bra för att vi inte skulle ta med näskaffet från rummet. Restaurangpriserna håller en bra nivå.

 

 

Kvarten söderut, bara några minuters körning från en av golfbanorna, hittar du Terracotta Hotel och Resort. Även här får du mycket för dina pengar och inte heller här kostar det mycket att uppgradera rummet, men med tanke på att standardrummen är på hela 35 kvm finns ingen anledning. Badrummet är förstklassigt, med stort badkar och stor inglasad duschkabin. Taxi in till stan kostar inte mycket och det verkar alltid stå några bilar utanför. Hotellet erbjuder också en gratis shuttleservice morgon, eftermiddag och kväll och den funkade utmärkt. 

 

Terrrakotta och sjön där hotellet ligger. Nedan: frukosten och vårt standardrum.

 

Restaurangen har mycket resonabla priser. Frukostbuffén är stor och har en del otippade inslag framtagna för västerlänningar, som spagetti bolognese. När det gäller kaffet är tipset att ta med dig snabbkaffet från rummet, du får fler förpackningar från receptionen om du behöver.  

 

 

Det svalare klimatet kan göra att man glömmer att smörja in sig med solkräm, men precis som på skidorter är det ännu lättare att bli bränd på den här höjden. Trots att vi smetade in oss med någorlunda hög faktor kändes ansiktshuden ett nummer för liten på kvällen.

 

Det finns inga trafikljus i staden, vilket gör det äventyrligt för gångtrafikanter som ska korsa en väg – tro inte att trafiken visar någon hänsyn för att du befinner dig på ett övergångsställe.

 

Nu till golfen och vi börjar med den klart bästa banan: The Dàlat at 1200. Det här är en privat klubb öppen för greenfee-gäster, men du kan inte bara svänga inom utan måste ha en förbokad starttid. De första nio hålen öppnade 2010 och i november 2015 stod 18-hålaren klar. Ett hotell (som kommer att få förstklassiga vyer mot banan) är under uppförande och även ett nytt klubbhus, som kommer att ligga på samma plats där det provisoriska idag ligger. Det finns också planer på att så småningom bygga ut med först ytterligare nio hål och sedan nio till.

 

Det är inte bara klimatet som gör golfupplevelsen annorlunda här uppe jämfört med resten av Vietnam. Växtligheten ser också annorlunda ut, som om Europa möter Sydostasien.

 

Banan ligger i ett naturskyddat område och trots att det dräller av granar var julgranen i klubbhuset av plast – att såga ner en av granarna i sluttningarna hade sannolikt renderat dryga böter.

 

Utsett till Vietnams bästa korthål, nästan lika högt som långt.

 

Namnet på klubben refererar till antalet höjdmeter där klubbhuset är beläget. På sina håll kommer du att vara ännu högre, för det här är en rejält kuperad layout och du inser snabbt varför golfbil ingår i greenfeen. Med några undantag är banan utlagd så att du kör uppför och spelar nerför. På flera hål står du rejält högt och hornen växer och omdömet flyger all världens väg. Hål 15 är ett par fyra på runt 380 meter med mycket högt belägna tees. Vi fick höra att ett pro från Nya Zeeland dragit upp bollen på green från tee. Vi försökte göra samma sak men insåg ganska omedelbart att golf är en materialsport och att vi inte enbart kunde förlita oss på vår talang. 

 

 

Banan är öppen för alla, oavsett om du inte vet vad som är upp och ner på en golfklubba. Layouten och att det ofta blåser här gör att banan kan vara en rejäl utmaning – tricket för att få en bra dag är att välja rätt tee, att inte bita av mer än du kan tugga. Själva gjorde vi misstaget att inte mjuka upp på drivingrange och redan efter fyra hål ringde caddisarna efter fler bollar. Sedan började vi inse att det här är en bana som premierar ”course management”, att man tänker till innan man slår istället för efter, och då lyckades vi hålla bollarna i spel. 

 

 

På The Dàlat at 1200 gäller det inte bara att ha koll på bollen i sidled utan också många gånger att du får till rätt längder (tänk på att bollen flyger sådär tio procent längre på den här höjden). Här och var fanns den där fluffiga typen av bermudagräs som sväljer bollar även om de bara rullar in i semiruffen, så se till att din caddie är med på noterna när du langar iväg dina snedskott.

 

 

Den slinga som idag tjänstgör som ut-9 är klart bäst. Här finns signaturhålet, som utsetts till Vietnams bästa par 3 och där det är nästan lika långt ner som fram till hålet. Hål 9 är ett par fem där man från restaurangen kan följa dina vedermödor hela vägen från tee till green. Vår gissning är att man så småningom kommer att vända på slingorna, för att få det bästa på slutet. 

 

 

En sak som ytterligare imponerade på oss på The Dalat at 1200 var att vår caddie efter rundan först avfärdade dricksen med orden ”no, you funny” (vi har försökt använda det här argumentet gentemot vår hyresvärd hemma men avierna fortsätter komma). Först efter tredje försöket tog hon emot pengarna, som naturligtvis motsvarar en stor summa för henne. 

 

 

Sam Tuyen Lam ligger i en dalgång och det gör att vinden inte kommer åt här på samma sätt – det kan bli ganska varmt mitt på dagen. Tipset är att slå ut vettigt tidigt, alternativt efter lunch då vi under vår runda i varje fall upplevde att det började blåsa lite mer. 

 

 

Layouten är ganska platt, med några undantag, och lätt att gå för den som vill satsa på det. Ut-9 är det inte mycket vatten i spel, men in blir det på ett antal hål. Klubbhuset är stort och ligger upphöjt med utsikt mot banan.

 

 

Dalat Palace öppnade sina första nio hål 1930 och är därmed Vietnams äldsta bana. Banan har med åren byggts om och till men klubbhuset är detsamma. Med läget inne i stan förväntar man sig en ganska tajt layout, men det finns gott om utrymme även för vingelpellar som oss. Vatten är ofta i spel och på tee var beskedet från caddien påfallande många gånger  ”250 yards to water”. Layouten är kuperad här och där, men inte värre än att du kan gå och det gör många. 

 

 

Med det citynära läger är det ofta mycket folk på banan. Caddiesarna verkar dock ha mandat att starta där det är passande och vi började på 8:an och hade sedan en bra rytm hela rundan. Ölen var nästan dubbelt så dyr här som på de andra klubbarna och även maten kostade mer.