Sök i vårt arkiv

våra nyhetsbrev

Visst finns det hopp om golfresor som inte kostar skjortan – vi visar hur vi fick ihop våra, med lite resvana och mycket nyfikenhet.

vår hemsida

Vi bygger en foto-wikipedia över så många av världens golfdestinationer som möjligt innan vi drar på oss långvårdsblöjorna. Hur många rundor vill du själv hinna med innan du dör?

reportage i urval

Varje år bränner sig 100-tals finska golfare på sina klubbor. Vi har testat 15 banor som du lätt når med färja från Sverige.


Ölcykling – miljövänligt, allmänbildande och på gränsen till hälsosamt.


Vi har smitit in på Spaniens privataste golfanläggning och testat de två förstklassiga banorna.


Att hitta rätt i det massiva utbudet av specialöl i Belgien var som att spela rysk roulett.


Vi har testat ett 100-tal banor i Florida. I vårt inledande kapitel om USA berättar vi hur du kan hitta stora rabatter på greenfeen.


Ska du lira golf i Thailand är det obligatorisk caddy. Så här fixar du den bästa.


Marocko växer som golfland och vi har hackat oss runt banor i hela landet.


Du åker inte till Borneo primärt för golfen, utan för att uppleva djurlivet i form av utrotningshotade orangutanger och näsapor.



Vi har testat alla 288 hål i turkiska Belek – och turkisk stjärtdusch, vilket tog en ända med förskräckelse.



Hmm, jag undrar om jag vågar åka till Oslo som ska vara så dyrt. Vi vågade och golfen och boendet är inte alls så dyrt – men håll dig nykter och upplev istället Vigelandsparken.



Valderrama, Finca Cortesin eller 516 korvar på IKEA – vi har testat för att se var du får mest för pengarna.



Golfen i Polen är på rejäl frammarsch och här får du mycket för pengarna. Vi har testat nästan alla banor.


Här har du chansen att lira sex Nicklaus-banor billigt.


Europas största golfresort når du lätt från Sverige.


Vietnams bästa korthål hittade vi uppe i bergen.


Danmarks bästa golfresort når du lätt med färja från Västsverige.



I Malaysia har vi testat ett 20-tal banor, många i absolut världsklass men med en betydligt lägre prislapp än vad du betalar i Thailand.


Vi har testat de flesta nattfärjor som kan vara aktuella för golfresan.



Tyskland erbjuder ofta riktigt trevlig miljö och bra mat i klubbhusen.


Vi har testat ett 100-tal banor över hela Spanien.

 

Sydafrikansk golfs största dragplåster


Fancourt har tre banor, vi har testat de två bästa. För att släppas ut på den främsta måste du utöver att betala för greenfeen också bo på det femstjärniga hotellet – två nätter i högsäsong.

Länge var golf i Sydafrika för den internationella publiken synonymt med Fancourt, som varit igång sedan 1989. Idag finns här tre banor, alla designade av Gary Player, och ett hotell (samt ett smekmånadshotell för den som vill smekas). Trots att du betalar rejält för varumärket verkar det ofta vara hårt tryck på starttiderna, det är i varje fall beskedet man ges (och det kan ju väl vara en komponent i varumärkesarbetet).

 

The Links par 3 från tee och green. Längst upp: signaturhålet på Montagu.

 

En gång i tiden hade faktiskt Fancourt en riktigt billig bana av hög kvalitet. Mer eller mindre tvingade av staden att bygga en publik bana för vanliga fattiglappar ville man inte solka varumärket och skapade med hjälp av Gary Player Bramble Hill. Vi spelade den innan den av ekonomiska skäl avvecklades 2008 och det var riktigt bra golf för pengarna. Gick man fel var det lätt hänt att hamna på toppbanan The Links. I samband med att Bramble Hill slog igen satte kommunen återigen press på Fancourt, som svarade med att öppna upp två av sina banor för spel utan att man behövde bo på hotellet.  

 


Avslutningshålet på Montagu med klubbhuset på Fancourt.


Samtliga tre nuvarande banor är högt rankade i Sydafrika. Två av dem – Montagu och Outeniqua  – kostar lika mycket att lira, The Links är betydligt dyrare – inte minst för att du måste bo på hotellet för att komma ut där (en natt i lågsäsong och två nätter i högsäsong, när svenska golfare lär dyka upp).

 


Montagu.


Av någon anledning räknas inte boende natten innan spel utan det är natten efter rundan som du måste spendera på hotellet. Vi hade hellre spenderat natten innan på hotellet, när vi var uppspelta av förväntningar på banan, istället för efter, när vi nu låg vakna med funderingar på våra tillkortakommanden även med caddy.

 


Signaturhålet på The Links, som du ofta ser från luften i reklamen.


Montagu och Outeniqua kan du köpa till caddy eller bil med gps. Om du väljer att gå på egen hand ska du se till att få med en banguide (det finns ingen hos startern så se till att få med en från proshopen), för det är skralt med information ute på banan. Tar du caddy ska du inte ta första bästa utan se till att få en som har koll på vad han/hon (Fancourt har några kvinnliga caddys) håller på med. På The Links är det obligatorisk caddy.

 

Montagu.

När du anländer till Fancourt, oavsett om du ska bo eller bara spela, ska du köra vänster direkt efter bommen och parkera på den stora parkeringen. Härifrån tar en shuttleservice dig dit du ska. Vi började med att checka in på huvudhotellet som har 115 rum utspridda i längor. Eftersom vi visste att vi sannolikt inte kommer tillbaka hit valde vi att (till en hanterbar kostnad) uppgradera från ett dubbelrum till en studio med sovrum och vardagsrum, med uteplats mot första och nionde hålet på Montagu. Hyrcyklar och tennis ingår för hotellgäster, bra för de i sällskapet som inte lirar golf.

 

Vår hotellänga, vårt vardagsrum och utsikten från verandan, sov- och badrummet, frukosten.

 

Vi hade bara tid att lira en av banorna som är öppna för spel utan att bo på hotellet och eftersom de kostar lika mycket valde vi Montagu, för att den regelmässigt är högre rankad och är lättare att uttala än Outeniqua. Startern föreslår vilken tee du ska spela från. Efter att sett våra övningssvingar ville han skicka fram oss till den främsta teen men vi vägrade i vanlig ordning.

 


Öppningshålet på Montagu.


Banan är trevlig och omväxlande, enligt de vi talade med som även spelat Outeniqua är det något mer vatten i spel här. Själva upplevde vi att det var ganska gott om utrymme överallt, även för våra snedskott. Skicket var självfallet mycket bra rakt igenom.

 


Halfwayhouset ingår i greenfeen, du får en kupong som ger dig en dricka och macka från en buggy som står uppställd antingen efter nians green eller vid tee på 10:an. Här ska vi varna för att välja den lokala drycken ”Klipdrift & Cola” – en lönnfälla som smakar tonårsfylla.



Signaturhålet på Montagu, som är något av signaturhål för hela Fancourt, är 17:e, ett korthål med en green bortom en ocean av vatten (två första bilderna nedan). Det är en rejäl promenad för att komma runt vattnet till greenen. Har du bollar kvar efter det här hålet så kan du skämma ut dig på avslutningshålet, där inspelet sker över vatten framför klubbhusserveringen.

 


The Links ligger en bra bit från Fancourt-anläggningen och du körs dit med buggy. Du ser en del av Montagu på vägen, signaturhålet kommer du att ha på din vänstersida. När du passerar bommen in till The Links får du ett litet kort som ska påminna dig om att du är här på nåder.

 

 

Klubbhuset är fint och du möts direkt av någon som tar bagen och ger dig en caddy. Range och övningsområde ingår och här kan du faktiskt se fyra av hålen på gamla Bramble Hill, som idag används som övningshål. Det tidigare klubbhuset på Bramble fungerar idag som golfakademi.   

 


The Links öppnade år 2000 och var tre år senare spelplats för President Cup, Ryder Cup-versionen där USA tävlar mot internationella golfare som inte är från USA eller Europa. Gary Player och Jack Nicklaus var kaptener och matchen slutade oavgjord.

 



Endast 36 greenfeegäster släpps på per dag och totalt (med medlemmarna) spelas runt 50-60 rundor per dag på banan, vilket naturligtvis bidrar till att skicket är som det är. På första tee bjöds vi på äppeljuice. Jag hällde upp ett rejält glas och startern tittar storögt på mig – det visade sig vara whisky.

 



Layouten ska såklart påminna om en brittisk linksbana. För att få till det här har man bulldozrat upp nästan 600 000 kubikmeter jordmassa på vad som tidigare var ett gammalt flygfält. För att ingen ska missa vad som varit ambitionen har man gödslat rejält med siktpinnar, trots att få egentligen fyller någon funktion.

 



Bunkrarna är av tvärtorvrad typ, fast istället för torv har man precis som på några andra anläggningar i RSA använt sig av horisontellt liggande tunna kablar fyllda med sand – funkar utmärkt och ger lägre underhållskostnader.

 



Banan har rykte om sig att vara svårspelad, inte minst snackas det om att ruffen äter bollar. Vi upplevde dock att denna ofta låg på behörigt avstånd för den som hade någorlunda styrning på slagen. Om det däremot blåser rejält lär det mesta vara i spel. Här kan en bra caddy rädda scoren.  

 



Greenerna är ofta långsmala, antingen på längden eller bredden, och därmed svårare att träffa. Något riktigt signaturhål är svårt att hitta i markhöjd. Hålet du ofta ser från luften i marknadsföringsmaterialet är hål 15. Sista hålet spelas uppför till en början, vilket alltid känns tufft. Som längst går det att klämma ur 6 930 meter ur layouten, som kortast 5 124.

 



Med tanke på den höga kostnaden för att få spela The Links (inte minst att du i högsäsong också måste bo två nätter på hotellet) är den stora frågan självklart huruvida det är värt det. Vårt instinktiva svar är nej – ingen bana är värd så mycket pengar, framförallt inte en links i Sydafrika när vi har så många i Europa. Men om vi dissekerar kostnaderna så får man ju faktiskt två nätter på ett förstklassigt hotell och något att skryta om där hemma – för på den här nivån handlar det lika mycket om trofén som spelupplevelsen.

 

select your language

daenfifrdeitnoptes

testat George:

Fancourt Montagu

Fancourt The Links

George

Oubaai

reportage i urval

Vi har spelat alla de bästa banorna på sydafrikanska sydkusten och utser de 18 bästa hålen.


Malta hittade vi några hotellbalkonger med fantastisk utsikt. Där satt vi från soluppgångskaffet till solnedgångsölen (vi lyckades också pressa in några sol mitt på dagen-öl).


Österrike erbjöd estetiska inslag som vår sving inte levererade. Vi har testat ett 20-tal banor och käkat äkta wienerschnitzel.


Väster om London ligger banan där Bond och Goldfinger lirade om en guldtacka.



Vi har testat 2/3 av banorna i Luxemburg, en ligger på gångavstånd från flygets ankomsthall.


I östra Tjeckien hittade vi ett häftigt designhotell mitt i en 36-hålsanläggning.


Ring of Kerry är den kanske vackraste delen av Irland. Vi visar vägen till några pärlor.


I belgiska Mechelen bodde vi i en kyrka som gjorts om till designhotell.


Några av Indonesiens bästa banor hittar du strax utanför Singapore.


Vi har testat golfsemester i husbil. Latrintömningen spelade vi om och det var först när en av oss hade två upp i matcher som det började hända saker av vikt i toastolen.


Vi har testat Atlantic Links i Englands sydvästra hörn.



Golfkryssa till Tallinn eller Riga över en helg.



I norra Slovakien, två tim från lågprisflygplatsen i polska Kraków, hittade vi ett mysigt golfpaket med utsikt över nio toppar högre än vårt eget Kebnekaise.



Vår lågbudgetkorre spenderade en stor del av en vinter kringresande i Florida. Läs vad han tyckte!


Normandie överraskade, inte minst med maten på klubbarna. Vi har testat tio banor under en förlängd höstvecka.


Litauen, vi visar vägen till golfen och bra boende hos vår minst kända baltgranne.


Vi har testat samtliga fem banor på Cypern, alltså även den i Nordcypern.


Med bil och båt till några av Englands bästa banor.