Skiftet juli/augusti var vi iväg på vår årliga golfvecka, i vanlig industrisemester-ordning satsade vi på inlandet, för att undvika trängsel och uppdrivna hotellpriser. Har ni varit inne på hemsidan i augusti har ni sett reportagen som vi lagt upp – här kommer priser och banskick (för ungefär en månad sedan). Fotot ovan visar ett rum på Hulta Bollebygd fullproppat med golfnostalgi som klubbchefen David Kirkham samlat ihop under många år - vi funderade på att dumpa golfen och gå på upptäcktsfärd här några dagar.

---

 

Golf i Sveriges närmaste stad

I Enköping testade vi banan som för enkelhetens skull heter Enköpings GK. Greenfeen gick enligt GIT för 750:- men väl på plats var det 495:- i juli. Skicket var bra rakt igenom, med mycket snabba greener. Hyrvagnarna var väl skraltiga. 

 

Boendet på Hotell Kompassen kostade 990:- för ett dubbelrum med frukost. Riktigt bra kaffe här, vilket verkar vara en bristvara på hotell numera. Läs reportaget. 

---

 

Medlemsvibbar i Västerås

Ibland händer det, att vi kommer till en klubb där vi känner att en flytt från Stockholm kunde vara motiverad. Atmosfären kring klubbhuset och människorna vi möter brukar vara den första indikationen, banan och maten den andra. Det där hände på Fullerö utanför Västerås, som vi stannade till på för en bensträckare på vägen mellan Enköping och Kumla. Banan var dessutom i mycket fint skick hela vägen från första tee till sista green, inklusive bunkrarna -  ett fynd för 530:-. Reportaget längre ner.

---

 

Vykortsvackert i Arboga

Klara med Fullerö insåg vi att vi fortfarande hade 80 minuters körning till Kumla. Ohållbart, så vi övernattade halvvägs, i Arboga, med supermysig småstadsmiljö. 

 

Ett dubbelrum på Arboga Stadshotell kostade 1 225:-. Det där tyskpolska Karl Heinz-ovädret som plötsligt dök upp hindrade oss från att spela banan i stan, så banreportaget är från vårt besök 2022. Läs reportaget.

---

 

Kumla – var ni inte där förra sommaren?

Jovisst, men banan var riktigt kul och med tanke på att vi hade med kompisar som aldrig lirat den samt att vi i fjol hade otur med att restaurangen var stängd (personalen fick en dag ledigt efter en intensiv golfvecka) fanns starka skäl för ett återbesök. 

 

Tyvärr ställde Karl Heinz till det även här, så banreportaget är det vi gjorde i fjol. Vi bodde dock i stan, där ett dubbelrum med frukost på Kumla Hotel gick för 1 264:-. Relaxavdelningen ingår om du köper deras golfpaket, övriga gäster betalar extra för att släppas in där. Greenfeen på Kumla GK kostar 500:-. Läs reportaget.

---

 

För dig som bara vill Vara

Lilla orten Vara ligger bra till för den som kör längs väg E20 mellan Göteborg och Örebro. Från Kumla hade vi två timmars körning. Precis utanför orten och bara fem minuters körning från stora vägen ligger Vara Bjertorp (500:-). Greenerna var fantastiskt bra och snabba. 

 

Trevligt boende hittade vi på Lumber & Karle (1 430:- för ett dubbel med frukost). När vi sedan styrde söderut mot Borås en timme bort klämde vi in Herrljunga GK (520:-) halvvägs - riktigt kul layout men då var den ansatt av torkan, sannolikt har den återhämtat sig nu en månad senare. Läs reportaget.

---

 

Ett av landets vackraste klubbhus

Utanför Borås gav vi oss på Hulta Bollebygd (650:-), i bra skick rakt igenom och riktigt kul layout. Dessutom ett riktigt snyggt klubbhus, exteriört såväl som interiört.

 

Boende hittade vi på Solhem Park, ett av få hotell i Borås med utemiljöer. Här varierade priset ganska mycket från en dag till en annan, räkna med mellan 750-1 000:- för ett dubbel med frukost. Läs reportaget (vi har även flyttat över ett tidigare besök på Marks GK hit).

 

---

 

Kör före golfen och inte efter

Vi börjar få lite kläm på hur vi ska lägga upp våra golfveckor och numera planerar vi så att vi alltid har längre körningar på morgonen innan golfen. Att sätta sig i en bil för två timmars körning är betydligt angenämare när man är fräsch och har ätit frukost än efter en svettig golfrunda där man bara dräglar efter en öl.

 

---

 

Gungor och karuseller 

I torsdags rapporterade i princip all media om att Ryanair ökar bonusen till personal som kommer på passagerare med att ha för mycket bagage. Ändå sedan starten har flygbolaget kritiserats för sitt sätt att hålla hårt i pengarna, samtidigt har de gått i bräschen för att göra det möjligt för även resurssvaga hushåll att ta flyget. Dessutom har de alltid tydligare än något annat flygbolag förklarat vilka regler som gäller. I USA stormar det på samma sätt kring Southwest Airlines (vars affärsmodell Ryanair kopierade), som ändrat sin policy för passagerare som behöver mer än en plats och de tvingas nu att köpa två platser. Är inte även detta fullt rimligt? Kanske dags att vi slutar klaga på att ostmackan kostar 50 spänn ombord på flyget Stockholm-Malaga när vi fått biljetten för 250:-?

 

---

 

Idel öra

Det blir allt lättare att resa – och att umgås med andra människor. Nu har ett företag tagit fram hörlurar som översätter från/till 51 språk. Sätt en lur i ditt öra och en i örat på den andra personen och ni kan konversera som om ni båda var svenskar (i varje fall enligt marknadsföringen). Väl dyr än så länge, men ge det några veckor och den lär dyka upp på Temu för runt hundringen. 

 

---

 

Ingen fattig historia att inte vinna på touren

Efter att ha deltagit i 163 tävlingar och radat upp topplaceringar, inklusive sex andraplatser, fick Tommy Fleetwood för en vecka sedan äntligen vinna på PGA-touren – dessutom Fedex-slutspelet, som inbringade nätta 96 miljoner kronor. OK, varje PGA-tävling pågår normalt under fyra dagar och eftersom Fleetwood klarade cutten i 125 har han varit ute och slitit för brödfödan i sammanlagt 578 dagar (125x4+39x2). Det blir drygt 166 000:-/dagen bara med den här prispotten. Lägg sedan till de 100-tals miljoner han fått för alla placeringar i de där 125 tävlingarna där han klarat cutten – och såklart alla minst lika lukrativa sponsoravtal. Tyck gärna synd om toppgolfarna på idrottsliga meriter, men det finns många som haft det betydligt tuffare. Bobby Wadkins deltog i 715 tävlingar på PGA-touren utan att vinna (även han har sex andraplatser). Sedan har vi alla talanger som av olika skäl aldrig riktigt nådde strålkastarljuset. Själva kände vi oss tvingade att ge upp en lovande karriär när vår mellanstadiefröken berättade att kast med liten boll inte är en OS-gren.

 

---

 

Idiot med pendling 

 

Dags igen, ny hälsotrend, den här gången konceptualiserat under namnet ”Japanese Walking”. Har du tränat fotboll i ungdomen vet du vad det handlar om: ”Idioten”, fast istället för att springa i intervaller ska du gå raskt. När andra ser dig på stan växelvis gå raskt med tokpendlande armar och lunka långsamt kommer de inte att tveka om att det är en idiot i farten. Dessutom, förhoppningsvis praktiserar du redan den här japanska grejen på golfbanan, genom att med raska steg förflytta dig mellan dina slag. Vill du bli ännu snabbare på banan har vår Fjäll-bobman ett hett tips. 

 

Snabbaste sättet gå ner i vikt? En kompis köpte en våg på Temu och den visade två kilo mindre än den gamla. Har ni ännu effektivare sätt att gå ner i vikt så hör gärna av er.

 

---

 

På sista flyttraden 1

Om inte berget kommer till Muhammed får Muhammed komma till berget (fast tvärtom i det här fallet) och nu kopierar Svenska kyrkan Glassbilen. Först ut är Kiruna församling där man redan är igång med sin ambulerande verksamhet. För att inte chansa kör man vidare på glassbils-trudilutten, men på orgel. Bor du i Kiruna är frälsning alltså på väg, även om det kan ta lite tid innan den är framme på just din gata. 

 

 

På sista flyttraden 2

En amerikansk bank råkade flytta över 81 biljoner dollar (81 000 000 000 000) istället för avsedda 280 dollar till en kunds konto. Misstaget upptäcktes och beloppet flyttades tillbaka efter några timmar. Vi har inte orken att räkna ut hur mycket ränta kunden hann få på beloppet, men enligt rykten har han nu lagt ett bud på sin bank. 

 

 

På sista flyttraden 3

Alexander Isak är inte nöjd med förhållandena i sin klubb Newcastle, där han har en årslön på 85 miljoner kronor, och strejkar för att få flytta till Liverpool, som lagt ett bud på honom värt 1,4 miljarder. Själva är vi inte heller nöjda med förhållandena i vår klubb, med alldeles för mycket ruff på högersidan på flera hål på banan, där vi normalt håller till. Vi kommer därför att vägra spela tills problemet är åtgärdat. Vi har meddelat klubben vårt beslut men ännu inte fått något svar.

 

---

---

---

 

Alla bitarna på plats på en riktigt trevlig anläggning

Fullerö, kvartens körning sydväst om centrala Västerås, är den minst kända banan i Västerås, i varje fall för vår del. Följaktligen hade vi aldrig varit där tidigare när vi dök upp en högsommardag. Klubbhusmiljön är riktigt mysig och vi trivdes på studs.

Banan öppnade 1990. Med fem tees kan de 18 hålen spelas från 3 852 upp till 5 880 meter, par 72. Vill du komma maximalt förberedd finns drönarflygningar över samtliga hål. Banguiden är av det kompakta slaget, som ett utvikbart scorekort, men ger dig alla mått du behöver hela vägen från tee till green. Stora skyltar på varje tee ger dig samma information, så det finns inga ursäkter för att inte vara väl medveten om vad som väntar när du drar iväg bollarna.



Varannan vecka är det start från hål 10, vilket gör att de medlemmar som bara vill/kan spela nio hål får variation. Man får också ett jämnare slitage på banan. Det är märkligt att inte fler klubbar jobbar så här, om layouten tillåter. Klubben tillämpar hektometersystemet/numrerade tees, en majoritet av herrarna lär slå från tee 56 medan damerna lär slå från 47.

 

Hålen har oftast rejält med utrymme i sidled för den som sprider slagen, samtidigt var semiruffarna mastiga att slå från under vårt besök, så håll dig på fairway. Öppningshålet (ovan) är ett långt par 5 med gott om utrymme även för den som har en bångstyrig driver, du behöver alltså inte kalibrera den på rangen och riskera skador. Dessutom är du utom synhåll från klubbhuset. På andraslaget ska du se upp för ett tvärsgående dike, kan vara värt att lägga upp dig innan. 

 

Även nästa hål är ett par 5, men betydligt kortare. För att komma till de bakre tees ska du svänga vänster och upp på kullen. Även här är det där diket i spel, men nu på utslaget.

 

På korthålet 3 gäller det att se upp för vattnet kort vänster om green, som inte syns från tees. Lätt hänt att bollar som hamnar på foregreen där rullar bakåt och ner i plurret.

 

Hål 4, ett kort par 4 med en stor stenbumling i mitten av fairway att sikta på från tee. Inga bunkrar, vare sig på fairway eller runt green.

 

Med 5 vänder du tillbaka, ett svagt dogleg höger. Slår du inte långt kan det vara vettigt att hålla ut vänster för att komma runt svängen. Vatten bakom green så hellre kort än lång på inspelet.

 

Sedan dyker det plötsligt upp ett helt annorlunda hål, ett mer än lovligt tajt skogshål dogleg vänster. Här gäller det att ha koll på både längd och riktning för att kunna gå in på två slag. Utan tvekan banans tuffaste hål. En stor skylt förkunnar att det är absolut förbjudet att gena då det finns boende i skottlinjen. Vilken galning kan komma på att försöka gena här?

 

Med banan svåraste hål avklarat kompenseras du med det lättaste, ett par 3 med högt belägna tees där två bunkrar ligger i bakkant av green utan några planer att störa dig.

 

Hål 8. Från bakre tee får man en känsla av att vara i Skottland, med sikten skymd. Det finns ett liten trappa där spelpartnern kan ha koll på var utslaget hamnar. Från främre tee ser du fairway.

 

Hål 9 spelas längs med infartsvägen, en skylt informerar dig om att du inte ska slå ut om det är bilar på vägen. En trång passage att navigera på inspelet och en rejäl bunker i bakkant av green.

 

Efter att ha passerat klubbhuset är det dags för hål 10 och även här är det bortom granskande klubbhusblickar. Vatten vänster på utslaget och ett tvärsgående dike strax innan green.

 

Nästa hål påminner lite om det där svåra dogleget 6, men rymligare i sidled och med höger- istället för vänstersväng. Här krävs det dock ett ännu längre slag, runt 170/200 meter från tee 47/56, för att komma runt hörnet och ha ett slag mot green.

 

Sedan har du ett korthål, inte värst långt och inga bunkrar - en munsbit för en golfare av din kaliber.

 

Med 13 har du ett långt par 5 med vatten vänster på utslaget och en green som är gömd bakom en liten högersväng på slutet. På inspelet har du en rejäl buske och några bunkrar att tampas med.

 

 

14 är ett ganska långt par 4 där svårigheten framförallt ligger i att komma åt greenen på inspelet. Den ligger lite snett vänster, skymd av en bamsig bunker, uppdragen i bakkant för att se ännu större ut. Vad du inte ser är att det ligger ytterligare en bunker bakom den, direkt innan green. Det vettiga sättet att spela hålet om du är osäker är att lägga upp dig höger om green, på säkert avstånd från all sand, och sedan pitcha in den därifrån. Indexerat som banan svåraste hål…nja, vi tror nog att flertalet golfare kommer att kämpa mer för att komma runt hörnan på det där 11:e hålet. Samtidigt var greenen betydligt knepigare här, det lutade antingen åt ena eller andra hållet, lite som ett hustak.

 

Ett annorlunda inslag under vårt besök var att det landade fallskärmshoppare på banan (på mellanfotot ser du planet landa för att hämta fler hoppare). Vi var inte i närheten när någon damp ner. Med tanke på hur regelverket kring golf verkar täcka allt mellan himmel och jord lär det finnas något om “träff av fallskärmshoppare”.

 

Dags för korthål igen, lång rackare, uppför. Bunker vänster och bråkig vegetation höger och bakom. Goda nyheterna är att inget är i vägen för en rak sorkdödare.

 

På 16 är det lite skymt från två bakersta tees, se till att inte starta utslaget för långt vänster och hamna mask bland ett gäng träd. Två bunkrar skyddar green med gott om utrymme att smita in mellan. 

 

17 är inte ett korthål, som ofta inom golfen, utan helt tvärtom - ett långt par 5. Drygt halvvägs smalnar det av, med ruffig terräng på båda sidor fairway och även vatten vänster. Försök hålla dig i mitten hela vägen. 

 

Avslutningshålet (även nedan) är ett relativt kort par 4 med ett dike längs hela vänsterkanten som övergår i ett vattendrag mot slutet. Hålet svänger svagt höger mot slutet, så du måste nog ändå ut mot diket för att ha ett vettigt slag mot green. Går det inget vidare är de goda nyheterna att green inte syns för klubbhusverandan. Sammantaget var Fullerö en riktigt kul och omväxlande bana, trots att den inte är kuperad. 

 

Klart tuffaste jobbet på anläggningen under vårt besök hade dykaren som letade bollar i både stora och små pölar, klädd i gummi i nästan 30 graders värme. Det var nog lika blött inne i dräkten som utanpå.