The Bobmen report: 1 december 2019
Kortvecka på Mallis
I eftermiddag flyger vi hem från en krympt vecka på Mallorca, där vi spelat Arabella Golfs tre banor (Son Muntaner, Son Quint, Son Vida) samt testat ett hotell inrymt i en högt belägen borg från 1200-talet och med strålande utsikt mot Palmabukten. Från hotellet går en gratis shuttleservice till de tre banorna – lyckas du bara ta dig till hotellet kan du alltså sätta hjärnan i off-läge. Läs reportaget längre ner.
Avslutningshålet på Son Vida från klubbhuset, med Arabella Golf Hotell vänsterut. Längst upp: Castillo Hotel Son Vida.
Fördelen med att lira golf på Mallis utanför högsäsongen är att det är mindre trängsel på banorna och generellt bättre pris på golfen och boendet. Nackdelen är att vädret är mer oberäkneligt samt att det kan vara trixigare att ta sig dit då det är färre direktflyg. Sajter som Skyscanner har en ”lågpriskalender” där du snabbt ser vilka datum som är billiga att flyga och vilka flygalternativ som har vettiga transfertider om det inte finns direktflyg. Med viss flexibilitet ska det inte vara några problem att hitta flyg Sverige-Palma t/rt för 1 000-2 000:-. Själva flög vi från Stockholm Arlanda i onsdags 08.45, landade i Hamburg 10.20, lyfte igen 11.05 och var framme i Palma 13.45. Hem flyger vi idag söndag 14.10, landar i Dusseldorf 16.35, vidare 17.20 och framme i Sthlm 19.30. Är det 100 procent golf du är ute efter går det säkert att även med stop overs få till flygtider så att du kan lira på ankomst- och avresedagen.
Återbesök på enorma La Manga Club
La Manga Club, den gigantiska spanska sportresorten med tre fina golfbanor, utsågs förra året till Europas bästa golfanläggning av World Golf Awards. Vi har inte varit där på sju år så vi gjorde ett återbesök mitten av november. Den här gången testade vi det 5-stjärniga hotellet, som förra året av samma organisation utsågs till Spaniens bästa golfhotell – och inte alls är så dyrt som man kan förledas att tro. Läs reportaget längre ner.
Hotellet på La Manga Club. Längst upp: La Manga Club är tre gånger Monacos storlek (foto: La Manga Club).
Flyg Stockholm-Alicante hittade vi för 1 200:- tur/retur. Hyrbil en vecka med alla försäkringar och fria mil kostade mindre än att få med sig golfbagen på flyget (och ungefär lika mycket som att ha vår bil uppställd en vecka på en grusplätt på flygplatsen här hemma). Hade vi hyrt bilen en vecka utan självriskeliminering gick det att få den för 80:-/veckan – vi upphör aldrig att förvånas över hur det numera är.
Allmänna tips: Malaga, Malaga flygplats, Nerja, Almuñécar, Almeria
Vi tillhör själva gruppen som i många år såg Malaga mest som en flygplats. Numera vet vi bättre. Det här är en av Spaniens trivsammaste städer, med ett stort bilfritt centrum, stabilt kulturutbud och en fin strand. Vill du bo med lite luft framför näsan är ett tips att söka dig mot Malagueta-stranden – härifrån är det bara kvartens trevlig promenad in till stan. För en förstklassig spansk matupplevelse till bra pris rekommenderas restaurang Tapeo de Cervantes.
Ska du som oss med ett tidigt flyg hem är boendet på Holiday Inn Express Malaga Airport bra. Numera har de ett fast pris på den korta transfern till terminalerna (15€). Det går att gå men är lite bökigt att ta sig över den gamla infartsvägen till terminalerna. Frukosten ställs fram redan kl 04 och kaffet är mycket bra. Den här gången vågade vi äta middag på hotellet – och fick i oss anmärkningsvärt goda revbensspjäll.
Hårsalong i Malaga. Ovan: Frigiliana ovanför Nerja, en av Andalusiens finaste pueblo blancos/vita städer.
Tre kvart österut från Malaga hittar du Nerja, som med åren har blivit en sådan svenskklassiker att du med gott samvete kan uttala orten ”Nässjö”. Vi har varit här många gånger sedan slutet av 1990-talet och tycker fortfarande att det är en av sydkusten trevligaste småstäder. Dock har det blivit allt bökigare att hitta hotellnära parkering och därför valde vi den här gången att bo på Hotel Los Arcos vid genomfartsvägen kvartens promenad från centrum och med gratis parkering: mycket trevlig miljö rakt igenom och med förstklassigt kaffe till frukosten. Priserna kan skifta rejält från ett datum till ett annat men vi hittade ett dubbelrum med frukost för 45€. Ska du lira golf i närheten finns det två banor med helt olika klubbatmosfär.
Korthål på Baviera, närmaste banan från Nerja.
I Almuñécar testade vi Hotel Bahía Tropical, där ett dubbelrum med frukost och middagsbuffé gick loss på 70€. Det här är ett ganska typiskt hotell av den här sorten: fyra stjärnor, bullrig matsalsmiljö och knappt ätlig buffémat. Rummen var dock stora och personalen mycket trevlig.
I Almeria testade vi Nuevo Torreluz som var trevligt med bra frukost. Du kan inte hamna mer centralt i staden och det innebär problem att dumpa bilen. Se till att boka ett rum där parkering ingår. Du kommer att hänvisas till ett parkeringsgarage som innebär en hel del snäva svängar – lämna husvagnen hemma. För ett dubbel med frukost och parkering betalade vi 78€.
Den svenska valutan är nu så lågt värderad att den utomlands funkar bäst på rulle.
Sänka standarden eller korta resan?
Det verkar inte finnas någon botten när det gäller hur svag den svenska kronan kan bli. För oss som försöker hantera vintermörkret genom att åka utomlands blir det alltmer smärtsamt att se bankutdraget när vi kommer hem. Många väljer att parera den svaga kronkursen genom att välja billigare golf, billigare hotell, billigare restauranger, billigare allt. Ett alternativ till att sänka standarden – och upplevelsen/minnet av en fin semester – är att korta resan. Så gjorde våra Bobmen som var iväg till Mallorca. Istället för att slentrianmässigt vara iväg en vecka var de borta fem dagar. Det här är numera inga problem att få till för den som bokar flyg och hotell på egen hand.
Koppla in din smarttelefon till din spanska hyrbilsradio via USB-jacket och du kan få lite bonussemesterglädje via trafikrapporterna om snöslaskvarning på Essingeleden i Stockholm.
Varning för nya trix från biluthyrarna
Typerna som lämnar ut din hyrbil har i stora stycken sin lön baserad på provision på det de lyckas lura på dig när du står där. Vår tips har alltid varit att vara påläst kring vad du redan har betalat för, så att du inte köper något som du inte har någon nytta av. Numera vill de ofta att du skriver under på en svart elektronisk skärm. På Malagas flygplats gavs vi beskedet att vi skulle skriva på två gånger: en gång för depositionen ifall vi kvaddade bilen, en gång för deposition för bensinen. När vi fick utskriften var det flera poster vi inte kände igen, bland annat en extra avgift för dieselbil (som vi inte bett om). Vi förklarad oss missnöjda med detta och gavs beskedet att det bara var en formalitet och att alla pengar skulle återföras till vårt konto när vi lämnat tillbaka bilen fulltankad. Så skedde inte, utan vi fick bara tillbaka pengarna för bränslet. Totalt rörde det sig om 40€ som vi inte fick tillbaka och vi gissar att typen tänkt ut att vi inte skulle orka bråka om summan (vilket vi dock alltid gör av princip). För att inte riskera att samma sak händer dig är vårt tips att be dem skriva ut pappret, det är inte mer än rimligt att du får se vad du skriver på. Om du i efterhand ska reklamera något hemifrån är det dels svårt att få kontakt med de mindre hyrbilsföretagen (de ägs ofta av större kända företag som tvår sina händer om du kontaktar dem), dels svårt att ifrågasätta något du skrivit under på.
Keep on golfing
Med vintern för dörren undrar du förstås hur du skall hålla svingen i liv tills tjälen släpper taget. Lösningen är enkel – och väderoberoende. Vi har inte testat själva men om någon gjort det – eller har för avsikt att göra det – tar vi gärna emot en utvärdering. I Excel.
Stenson och Nordqvist om de inte spelat golf. Jiménez som 5-åring.
Sakta ner åldrandet med golfen
Den som spelar golf har goda möjligheter att hänga med längre i livet, inte bara till antalet år utan även när det gäller livskvaliteten; de fysiska, mentala och sociala komponenterna i golfen gör att vi åldras långsammare. För att illustrera hur det här fungerar har vår ”Trippel A-sektion” (Avdelning för Avancerade Ansiktsalgoritmer) tagit fram bilder på hur Henrik Stenson och Anna Nordqvist skulle se ut om de inte hade spelat golf. Vi försökte göra samma sak med Miguel Ángel Jiménez men algoritmerna biter inte på honom – han ser likadan ut även när vi gör honom 50 år yngre.
Donald Sutherland, Telly Savalas, ehh... förre rikspolischefen Dan Eliasson?, Clintan.
På sista det var bättre förr-raden
En stor nackdel med Internet är att ”Nigeriabreven” tappat i kvalitet. Förr, när de var tvungna att betala för portot, ansträngde sig bedragarna. Vi saknar de långa utläggningarna från afrikanska hövdingar som lyckats leta rätt på just oss för att få hjälp att föra ut stora summor pengar ur sina hemländer mot flera miljoner i ersättning till oss för besväret att låna ut vårt bankkonto. I veckan fick vi istället det här: ”Hi, I am Sgt. Daniel Troutman, a USA military deployed to Afghanistan. While on patrol we discovered some funds which I want to move out with your help for safe keep and investment. Reply for details” Inte nog med att sergeanten inte orkat sätta punkt för sista meningen, han har snott hela plotten från nästan 50 år gamla filmen Kellys Hjältar. Om någon skulle vilja nappa på det här så kan Troutman nås på en mailadress som tillhör Universidad de Las Tunas på Kuba.
Helhetsupplevelse på Mallorca med spel på tre banor
Arabella Golf driver tre banor av olika karaktär strax nordväst om Palma. Med tre speldagar fokuserade vi helt på dessa. Med färre dagar borta valde vi att lyxa till det och checkade in på ett av öns mest karaktärsfulla hotell: Castillo Hotel Son Vida, i nära anslutning till de tre banorna och med en gratis shuttlebuss som tar dig dit. Räkna med att betala ca 2 000:- natten för ett dubbelrum med frukost utanför högsäsong.
Från Castillo Hotel Son Vida har du en upphöjd vy mot Palmabukten. Ovan: Son Muntaner.
Från flygplatsen till hotellet är det runt 20 minuters transfer, fixar du den inte själv hjälper hotellet till. Väl framme inser du vad vi menar med karaktärsfullt – hotellet är inrymt i en högt belägen borg från 1200-talet och med strålande utsikt mot Palmabukten. Borgen har funkat som hotell sedan 1961 och två år senare anlades Son Vida, öns första golfbana. Interiört är hotellet som ett litet museum, med antikviteter och målningar av hyfsat kända konstnärer.
Svimmingpölen som ingår i spa-avdelningen.
Det finns 164 rum, flertalet ligger i en byggnad de hakat på baktill på borgen. Vårt var rymligt och bekvämt, med skön säng, några fåtöljer, skrivbord och ett badrum med duschkabin och badkar. Tyvärr hade vi inte utsikt mot Palmabukten utan mot en sluttning med hus. Att rummet utöver sänggaveln med tillhörande lampor inte förmedlade en känsla av att man hade checkat in i en gammal borg kändes också lite minus.
Utöver de allmänna ytorna inne i hotellet gillade vi den stora terrassen. Här satt vi ett antal tyska veteöl och begrundade varför Växjö enligt uppgift bara hade tre soltimmar första tre veckorna i november. Från frukostmatsalen har du en fin panoramavy när solen går upp över Palma.
Familjen som äger Castillo Hotel Son Vida och närliggande Arabella Golf Hotell äger också Paulaner-bryggeriet i München, vår största inspirationskälla inom golfen.
Den som lirat golf på Mallis vet att det generellt är dyrare än på fastlandet och att rabatterna är färre. Som gäst på Castillo Hotel Son Vida (och Arabella Golf Hotell) har du dock tillgång till ”Winter specials” på Arabella Golfs tre banor. Kan du masa dig upp på första tee senast 08:59 klarar du dig undan med 37-53€ beroende på vilken bana du väljer – inklusive golfbil. Är ni två blir det ännu lite billigare. Bor du inte på hotellet är vinterspecialarna inte mycket dyrare: 49-69€. Banorna är helt olika upplevelsemässigt så det är ingen risk att du får en same same-upplevelse.
Katedralen nere i Palma, om du kan slita dig från golfen för lite kulturpoäng.
Sedan vi var här sist har de sått in bermudagräs på Son Muntaner och Son Quint. Det gör att de klarar torr och blöt väderlek bättre, men också att de upplevs som mindre estetiskt tilltalande på vintern, mer bruna än gröna. Spelmässigt är det dock inga stora skillnader, förutom att det gäller att ha koll på hur högt bollarna ligger i den fluffiga bermuda-semiruffen innan du bestämmer vilken klubba du ska använda - du lär dig snabbt hur det funkar. På dessa två banor får du köra golfbil på fairway medan du på Son Vida måste hålla dig på vägarna. På alla tre banorna visar teetavlorna layouten, men ger dig inga mått.
Arabella har hög miljöprofil på sina anläggningar och istället för att köpa buteljerat vatten kan du utan kostnad fylla på medhavd flaska med bra dricksvatten, eller köpa en stålflaska i proshopen med banans logga för 5€.
Under vårt besök i slutet av november var skicket på samtliga banor sämre än normalt då man utförde förberedande arbeten inför vintern. På Son Vida pågår ganska omfattande arbeten och från 7 januari stängs banan helt för underhåll på bevattningssystemet och en del bunkrar. Öppet igen med allt färdigt för spel 1 mars.
Son Vida (även fotot ovan) är som nämnts Mallorcas äldsta bana. Layouten är ganska tajt och premierar placering framför längd. Är du som oss kroniskt vinglig från tee kommer banan att dra ner byxorna på dig på ganska många hål. Hål 4 – ett kort par 3 – hänger lite som en blindtarm på resten av banan och det är säkert en och annan som missar det och går direkt från hål 3 till hål 5.
Son Vida har inte bermudagräs, vilket gör att den i motsats till de andra två banorna är grön även på vintern.
Hål 9 är nästan helt blint från tee och fick du inte med dig en banguide kommer du att önska att du fått det. Ett speltips är att dra på så mycket som möjligt med en svag slice, om du är högerspelare. Spelar du med vänsterklubbor har vi inga tips. 10:an är i form av ett ”S” och här ska du ta det lugnt på utslaget och hålla vänster, annars hamnar du mask. Från hål 13 öppnar banan upp och du spelar i en stor gryta. Avslutningshålet är ett fint risk/reward-hål par 5.
Förra gången vi lirade Son Vida tyckte vi att den var lite bökig att ta sig fram på. Numera uppskattar vi "trixiga" banor, där man ofta måste tänka till och inte bara brassa på. Vill du prestera något anständigt kräver banan sannolikt ett inspelsvarv för att bekanta dig med layouten.
Numera finns här ett fräscht klubbhus, men du kommer dit först efter 13 hål. Precis som i de andra två klubbhusen är det bra mat och Paulaner veteöl. En drivingrange får inte plats, utan du har ett nät att slå in i. Vill du ha en riktig range är det ok att låna en golfbil för att köra till Son Muntaners range några minuter bort.
Son Muntaner är allt sammantaget den trevligaste av Arabellas anläggningar och hålls också som den bästa banan. Layouten är kul och omväxlande. Här och var är det ganska långt från green till nästa tee – och kuperat. Ska du hyra bil på någon av Arabellas tre banor är det här. Klubbhuset ligger läckert med utsikt mot flera hål, inte minst 9:an och 18:e. Här är det lätt att dröja sig kvar ett antal timmar efter avslutad runda.
Mellan hål 15 och 16 på Son Muntaner hittar du Mallorcas äldsta träd, ett över 1 000 år gammalt olivträd.
Son Quint är den nyaste banan av de tre. Första nio är en hel del fram och tillbaka och här har du goda möjligheter att scora. Sedan blir det tuffare då banan byter karaktär till en mer kuperad och trixigare layout. Hål 12 är ett korthål med mer vatten än gräs i blickfånget. Klubbhuset ligger märkligt, i en stor håla varifrån man inte ser något av banan. Numera finns det en drivingrange här, för den som inbillar sig att det går bättre om man värmer upp.
Helhetsupplevelse på La Manga Club med spel på tre banor
La Manga Club är till ytan tre gånger så stort som furstendömet Monaco och ligger 90 minuters körning söder om Alicante. Utöver tre högklassiga golfbanor finns här 28 tennisbanor med olika underlag (Davis Cup såväl som Federation Cup har spelats här, den senare så sent som förra året), åtta fullstora fotbollsplaner (många berömda klubblag och landslag har haft träningsläger förlagda hit), cricket och en massa annat, inte minst restauranger och barer.
Wellness-avdelningen på La Manga Club är väl tilltagen. Ovanför: South Course.
Förra gången bodde vi i 4-stjärniga Las Lomas Village, belägen i den norra utkanten av området och i direkt anslutning till den 2 000 kvm stora wellness-avdelningen med en 25-meters inomhuspool. Den här gången valde vi att testa det 5-stjärniga hotellet Principe Felipe, belägen mitt i smeten på anläggningen.
Foajén på hotellet. Nedan: vårt rum.
Hotellet har 192 rum och är inte alls är så dyrt som många säkert förmodar – i mitten av november gick det att hitta ett dubbelrum med frukost från 1 275:-. Från rummen har du utsikt mot någon av banorna North eller South alternativt en utomhuspool. Vårt rum hade bra med svängrum. Madrassen var i vanlig sydeuropeisk ordning något stum men täckena och kuddarna var förstklassiga. I badrummet fanns ett stort badkar och regnskogsdusch. Den ordinarie frukostmatsalen renoverades under vårt besök, så vi hamnade i ett provisorium som funkade utan att ge några vyer mot omgivningen.
När det gäller mat finns det hur många restauranger som helst inom området, inte minst sommartid. Ska du käka på någon av dem som drivs av La Manga Club är det bara att säga till i receptionen så kör de dig dit. Vi valde att första kvällen testa italienaren Luigi borta vid Las Lomas – mycket bra mat. Andra kvällen traskade vi bara tio minuter vänster från hotellet och hittade några trevliga restauranger. Ska du på äventyr utanför grindarna hittar du restauranger nere vid havet i kvarteren runt Cabo de Palos kvarten bort. Klubbhuset har också bra mat om än begränsad meny. Tillhör du sorten som brukar dränka en dålig runda i öl är vårt tips att spela bra på La Manga Club – vi betalade 7.50€ för en halvliter veteöl i klubbhuset.
Restaurang Luigi. Nedan: Wellnes-avdelningen med flera bubbelpooler med fuktig utsikt mot fullmånen.
Känner du dig skröplig efter golfen rekommenderas ett besök på wellness-avdelningen. Där finns några rejäla vattenblåsmunstycken som vi masserade ryggarna med. Badmössa är obligatorisk och vill du ha full utväxling på de fyra euro du betalar för den kan du senare använda den för att blåsiga dagar hålla frisyren i schack på banan. Om du fortfarande har en frisyr.
Så till golfen. När La Manga Club öppnade 1972 hade 3 000 palmer importerade från Florida planterats för att ge karaktär åt golfbanor och annat. Niofaldiga major-vinnaren Gary Player var den första golfchefen på La Manga Club och Seve Ballesteros representerade klubben i mitten av 1980-talet.
South. Nedan: West dogleg vänster.
De tre banorna är döpta efter väderstreck: West (mest kuperad och klart trixigast) North (bästa vyerna mot havet) och South (helt platt och lättast att gå, längst). Golfare är ju ett bekvämt släkte som gärna vill ha så många meter som möjligt för sin erlagda greenfee, följaktligen är det mest trafik på South. West ligger en bit bort och många missar den av den anledningen.
Priset på golfen beror på vilken bana du spelar, West är billigast med 75€, South dyrast med 95€ – goda nyheter för oss som alltid har gillat West mest och därefter North (85€). Tyvärr var det underhåll på North när vi besökte så det blev West och South som vi lirade den här gången.
Vi började på South (även bilden ovan), för att få chansen att identifiera eventuella defekter i vår sving innan vi gav oss på den mer krävande West. Från hotellet är det bara några minuters gångavstånd till klubbhuset där du även checkar in för North. Vill du scora ska du se till att få med dig en banguide, det är ganska skralt med information ute på banan och bilarna har ingen gps.
Layouten är ganska lång från samtliga tees, för den som vill bita av så mycket som möjligt erbjuds 6 499 meter. Har du någorlunda koll på sina slag ska det inte vara omöjligt att ta sig runt med hedern i behåll. Har du däremot som oss minimal koll erbjuds det en hel del strapatser, inte minst vatten som dyker upp på ganska många håll och kanter genom hela layouten.
Hål 14 har en av de större bunkrarna du lär springa på i Spanien. Lägger du utslaget i mitten kan du säkert se dig själv kratta resten av dagen. Men området är definierat som ”waste area” = ingen krattning behövs. Avslutningshålet är riktigt bra, med hög risk/reward på inspelet över ett dike med stora stenar som gör att en boll som hamnar där kan studsa precis var som helst.
West är en betydligt mer krävande än South och North – mer kuperad att gå och med betydligt fler svårigheter att navigera. Normalt gillar vi att lira utan banguide, för att tillföra ett ytterligare spänningsmoment i matchspelet. På West är du utan guiden rökt på flertalet hål. Samtidigt är det vad som gör att det är så kul att lira här – det händer så mycket och man måste fatta så många beslut.
Skickmässigt var fairway och bunkrar inte av samma kvalitet som på South. Greenerna däremot var extremt fina och supersnabba under vårt besök – bland de absolut halaste vi spelat genom alla år. Flera gånger kom vi på oss själva med att tänka mer på hur långa returer vi skulle få istället för att försöka få i förstaputten. Ett antal gånger hade vi missade enmetersputtar som gav oss returer på över fem meter. Känslan var som att hantera en löddrig tvål i ett badkar.
Banan är betydligt kortare än South, som mest kan du klämma ur 5 714 meter, som kortast 4 724. Den totala längden är alltså inget att rygga tillbaka för. Dock är det ett ganska rejält antal hål där det är direkt olämpligt med sorkdödare. Klubben har själv insett att banan är väl krävande för höghcpare och ett antal vattendrag har lagts igen för att göra den lättare.
Med detta sagt tycker vi inte att någon ska undvika spel på West, för det är den klart roligaste banan på La Manga Club. Det finns också gott om bollförsäljare ute på banan så om du fokuserar mer på upplevelsen än prestationen kommer du att ha riktigt kul. Är det en blåsig dag erbjuder dessutom den kuperade layouten vettigt skydd, om du skulle ha glömt badmössan. West har ett eget klubbhus av mindre modell, med mat och dryck. Du hittar vårt tidigare reportage från La Manga Club här.
